NJA 1988 s. 149

Domskäl

TR:n (lagmannen Ahlgren, rådmannen Hillman och tingsfiskalen Rosén) anförde i dom d 12 okt 1983:

Domskäl. Konkursboet har anfört: AB Axelsons Träexport bedrev sågverksrörelse i Korsberga, Vetlanda kommun. Efter egen ansökan d 15 jan 1982 försattes bolaget samma dag i konkurs vid Eksjö TR. Återvinningstiden räknas alltså från den dagen. Enligt konkursbouppteckningen uppgick tillgångarna i boet till 126 000 kr och skulderna till 1 698 000 kr. Boet utvisade således en brist på 1 572 000 kr. Dessa siffror skall ställas i relation till det i målet yrkade beloppet. Konkursbolaget hade räkenskapsåret d 1 juli-d 30 juni. Perioden 1978/79 var omsättningen 5,9 milj kr och resultatet före bokföringsmässiga dispositioner och skatt utvisade en förlust om 1,1 milj kr. Följande två perioder, 1979/80 och 1980/81, var omsättningen 9 resp 11,1 milj kr och den redovisade vinsten 375 000 resp 56 000 kr. Preliminärt bokslut per d 30 sept 1981, alltså kort innan fristtidens början, utvisade ett likviditetsunderskott på 193 kr. Tillgångarna var vid samma tid ca 600 000 kr mindre än skulderna. Enlig fakturor dagtecknade d 21, 23 och 30 sept 1981 har Strålsnäs till Träexport levererat granvirke för 45 407 kr, 42 798 kr resp 46 763 kr, eller sammanlagt 134 968 kr. Fakturorna förföll till betalning 30 dagar från fakturadatum. Över postgiro betalade Träexport d 24 nov 1981 till Strålsnäs 118 816 kr 35 öre, vilket belopp efter avräkning för en motfaktura på 16 151 kr 65 öre motsvarade den sammanlagda fakturerade kostnaden. Betalningen av skulden, som skett inom tre månader före fristdagen, har avsett belopp som avsevärt försämrat konkursbolagets ekonomiska ställning. Betalningen skall därför gå åter jämlikt 35 § KL. - Enligt fakturor d 18 sept samt d 6 och d 20 okt 1981 har Strålsnäs vidare levererat granvirke till Träexport för 53 575 kr, 64 603 kr resp 48 777 kr, eller tillhopa 166 955 kr. Även dessa fakturor förföll till betalning 30 dagar efter fakturadatum. Betalning erlades av Träexport genom leveranser av sågade trävaror till ett sammanlagt värde av 333 351 kr 10 öre enligt fakturor d 2 dec 1981 på 82 747 kr 75 öre, d 9 dec 1981 på 98 259 kr 90 öre och d 21 dec 1981 på 152 343 kr 45 öre. På detta sätt har skapats en kvittningssituation, som Strålsnäs utnyttjat. Den sålunda skedda likvideringen av Strålsnäs' fordran om 166 955 kr ligger inom tremånadersperioden före fristdagen samt har skett med annat än sedvanliga betalningsmedel och med belopp som avsevärt försämrat konkurs bolagets ekonomiska ställning. Betalningen skall följaktligen gå åter jämlikt 35 § KL jämförd med 121 § samma lag. - Något löpande affärsförhållande har ej förelegat mellan bolagen och om något avräkningsförfarande i kontokurantförhållande har det inte varit fråga.

Strålsnäs har andragit: Träexport och Strålsnäs hade haft ett löpande affärsförhållande sedan 1975, mera intensivt sedan 1978. De köpte sådana trävaror av varandra som de saknade i sitt resp sortiment. Oavsett de villkor som upptagits i fakturorna har man gjort avräkningar ett par gånger om året och likviderat saldon åt ena eller andra hållet, alltså ett avräkningsförfarande i kontokurantförhållande. Beträffande leveranser under 1981 träffades muntlig överenskommelse mellan företagen i mars samma år. Att så skedde framgår av att i ett par fakturor från Strålsnäs hänvisas till kontakt d 5 mars 1981. Strålsnäs företräddes av styrelsesuppleanten W.W. och Träexport av produktionschefen S.O. Träexport hade ett stort kontrakt avseende leveranser av granvirke till ett företag i Korsberga som hette Begus Hus. Då Träexport inte kunde fullgöra kontraktet med egen produktion kom Strålsnäs in i bilden. Samtidigt hade Träexport uppsågat furuvirke, som man ville sälja och som Strålsnäs hade köpare till. Med dessa förutsättningar kom ramöverenskommelsen mellan Träexport och Strålsnäs till i mars 1981. I denna fastställdes priserna medan kvantiteterna skulle bestämmas senare under året. De av konkursförvaltaren angivna virkesleveranserna och priserna är riktiga. Från Strålsnäs levererades granvirke till ett fakturerat värde om 301 923 kr, varifrån avgick en motfaktura å 16 151 kr 65 öre, varefter återstod 285 771 kr 35 öre. Träexport, å sin sida, levererade furuvirke till det av förvaltaren angivna värdet 333 351 kr 10 öre. Skillnaden mellan fordringarna å ömse sidor, 47 579 kr 75 öre, har Strålsnäs utjämnat genom kontantbetalning. Vad beträffar den särskilda betalningen på 118 816 kr 35 öre från Träexport till Strålsnäs förhåller det sig på följande sätt. Strålsnäs hade i nov 1981 problem med vissa förskjutna leveranser och därmed försenade likvider. Samtidigt var bolagets växellimit utnyttjad. I det läget vände sig W. till Träexport för att om möjligt ordna likviditeten på ett sätt som kontrahenterna tidigare hade tillämpat. Träexport visade sig ha utrymme för diskontering i Götabanken. Man kom då överens om att Strålsnäs skulle översända en accepterad växel med Träexport som utställare på belopp motsvarande tre fakturor på sammanlagt 134 968 kr, varefter Träexport skulle diskontera växeln i banken och översända betalningen till Strålsnäs. Så skedde över postgiro sedan Träexport räknat av en motfaktura på 16 151 kr 65 öre. Genom denna transaktion har Strålsnäs' fordran hos Träexport varken ökat eller minskat och den har därför inte varit till nackdel för borgenärerna i konkursen. - Grunderna för bestridandet kan sammanfattas på följande sätt: 1. Konkursbolagets leverans av varor är icke betalning utan fullföljande av naturaprestation efter Strålsnäs' förskottsleveranser enligt marsöverenskommelsen. Dessa transaktioner är helt ordinära och kan icke återvinnas enligt 35 § KL. - 2. Betalningsöverföringen på 118 817 kr har icke inneburit någon nackdel för borgenärerna och är ej betalning enligt nyssnämnda lagrum. - 3. Kontrahenterna har haft ett långvarigt förhållande med ömsesidiga leveranser av trävaror och med avräkning sinsemellan. På grund härav är leveranser av trävaror mellan dem inte att betrakta som betalning med annat än sedvanliga betalningsmedel. De ingår i ett ordinärt avräkningsförfarande mellan kontrahenterna och återvinning kan på grund härav icke ske enligt samma lagrum.

På Strålsnäs' begäran har W. hörts under sanningsförsäkran och O. som vittne.

TR:ns bedömning.

I målet är utrett att Träexport och Strålsnäs vid tiden för de i målet aktuella virkesleveranserna haft ett sedan flera år tillbaka löpande affärsförhållande samt att detta gestaltat sig så att kontrahenterna efter skedda leveranser å ömse sidor gjort avstämning ett par gånger per år varvid uppkommet minussaldo på endera sidan utjämnats genom kontant betalning. Vid dessa förhållanden kan i förevarande fall betalning genom leverans av virke icke anses ha skett med annat än sedvanliga betalningsmedel.

Oavsett huruvida en del av Strålsnäs' fakturor skall anses betalda kontant eller genom virkesleveranser från Träexport har betalningen skett med belopp som avsevärt försämrat gäldenärsbolagets ekonomiska ställning.

Det återstår att avgöra huruvida den av Träexport gjorda betalningen ändå med hänsyn till omständigheterna kan anses som ordinar.

Vid bedömning härav finner TR:n, enär fråga varit om affärer i kontokurantförhållande med avstämning ett par gånger om året, att den omständigheten att betalning från Träexport skett senare - dock ej senare än två månader - än på resp fakturas förfallodag inte kan anses vara extraordinärt.

På grund härav och då betalningen ej heller i övrigt i anseende till kontrahenternas affärsförhållanden varit onormal kan käromålet ej vinna bifall.

Domslut

Domslut. Konkursboets talan ogillas.

Domskäl

Domskäl. Till utveckling av sin talan har konkursboet, utöver vad som angivits i TR:ns dom, anfört: Konkursboet vitsordar att kontokurantförhållande förelegat mellan bolagen och att leverans av virke tidigare förekommit mellan bolagen. Boet gör inte längre gällande att betalningen genom leveranserna i dec 1981 är att bedöma som betalning med annat än sedvanliga betalningsmedel. Betalningen har dock avsevärt försämrat Träexports ekonomiska ställning och kan, även om kontokurantförhållande förelegat mellan parterna och avstämningar skett ett par gånger per år, inte vara att bedöma som ordinär. En hos Träexport upprättad preliminär balansräkning per d 30 sept 1981 utvisade att skulderna översteg tillgångarna med 446550 kr. Bolaget kunde inte rättidigt betala sina skulder och borde rätteligen ha ansökt om att försättas i konkurs. Förhandlingar fördes under okt, nov och dec 1981 om överlåtelse av samtliga rörelsetillgångar.

Strålsnäs har anfört:

I TR:n förde konkursboet talan om återvinning dels av betalning över postgiro å 118 816 kr 35 öre, dels av virkesleveranser till ett belopp av 166 955 kr. Det förhållandet att det sammanfattande yrkandet innebar betalning med 285 771 kr 35 öre gör inte någon ändring däri att det är fråga om kumulation av flera käromål. Konkursboets talan ogillades beträffande båda yrkandena. Konkursboet har icke vädjat mot TR:ns dom i vad avsåg ogillandet av återvinning av betalningen över postgiro. När konkursboet i HovR:n utvidgar yrkandet om återvinning av virkesleveranser från 166 955 kr till 285 771 kr 35 öre utgör det därför en otillåten ändring av talan. Talan om återvinning skall väckas inom ett år från fristdagen som var d 15 jan 1982. Även om en utvidgning av talan skulle ha varit tillåten är återvinningstalan för sent väckt enligt 40 b § KL.

Strålsnäs kan inte vitsorda, att Träexport var på obestånd d 30 sept 1981. Beträffande kontokurantförhållandet har Strålsnäs anfört att Strålsnäs hade en sammanlagd varufordran på 166 955 kr enligt fakturor i sept och okt 1981. Efter konkursbolagets fakturor i dec 1981 uppgick konkursbolagets tillgodohavande till 166 396 kr 10 öre. Strålsnäs löste därefter d 30 dec 1981 en växel, för vilken konkursbolaget var betalningsskyldigt. Kontokurantförhållandet visar därefter en nettofordran för konkursboet på 31 428 kr 10 öre. Denna utjämnades emellertid genom avräkning av en tidigare faktura på 41 631 kr, varför Strålsnäs hade en nettofordran på 10 202 kr 90 öre, vilken kvarstod vid konkursutbrottet.

HovR:n finner att konkursboet inte otillåtet ändrat sin talan.

Lika med TR:n finner HovR:n att virkesleveranserna utgjort betalning som avsevärt försämrat Träexports ekonomiska ställning. Betalningen får, med hänsyn till affärsförhållandena mellan bolagen, anses som ordinär. Vad konkursboet anfört om Träexports obestånd och förda förhandlingar om försäljning av rörelsetillgångar, ändrar inte bedömningen. TR:ns domslut skall således fastställas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Hovrättslagmannen Larsson var skiljaktig och anförde: Konkursbolaget har i TR:n yrkat återvinning av dels en betalning över postgiro om 118 816 kr 35 öre d 24 nov 1981 från konkursbolaget till Strålsnäs, dels en betalning genom leveranser från konkursbolaget till Strålsnäs av sågade trävaror enligt fakturor i dec 1981. Genom leveranserna, som avsåg trävaror för 333 315 kr 10 öre, likviderade konkursboet en skuld till Strålsnäs om 166 955 kr. I HovR:n har konkursbolaget frånfallit sitt yrkande om återvinning av den förstnämnda betalningen men i stället yrkat återvinning av den sistnämnda betalningen intill ett belopp av 285 771 kr 35 öre.

Konkursbolagets ändring av talan i HovR:n innefattar ett yrkande om återvinning av en annan betalning än den som avses med återvinningsyrkandet i TR:n om 118 816 kr 35 öre. Sådan ändring av talan är enligt 13 kap 3 § RB inte tillåten. Konkursbolagets talan i denna del skall alltså avvisas.

Konkursbolagets talan i övrigt avser återvinning av betalning om 166 955 kr, som konkursbolaget erlagt genom leveranser av sågat virke enligt fakturor i dec 1981. Ifrågavarande leveranser har ostridigt skett inom ramen för ett kontokurantförhållande med avräkningar ett par gånger om året. Virkesleveranserna kan vid angivna förhållanden inte anses ha utgjort betalning av skuld. Någon rätt till återvinning i yrkat hänseende för konkursboet föreligger därför inte.

På grund av det anförda avvisar jag konkursbolagets vadetalan såvitt avser återvinning av betalning om 118 816 kr 35 öre och fastställer i övrigt TR:ns domslut.

Konkursboet (ombud advokaten M.M.) sökte revision och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Strålsnäs (ombud advokaten L.F.R.) bestred ändring

och yrkade i andra hand att konkursboets talan skulle avvisas i vad den avsåg belopp överstigande 166 955 kr.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domskäl

Domskäl.

Konkursboets yrkande vid TR:n avsåg återvinning jämlikt 35 § i 1921 års KL av betalningar till Strålsnäs senare än tre månader före fristdagen om sammanlagt 285 771 kr 35 öre för dels tre fakturerade träleveranser från Strålsnäs med - efter avdrag för en motfaktura på 16 151 kr 65 öre - 118 816 kr 35 öre, dels ytterligare tre fakturerade träleveranser om 166 955 kr. Boet hävdade därvid att betalningen av 118 816 kr 35 öre hade skett över postgiro och att beloppet om 166 955 kr hade betalts genom leveranser av trävaror från Träexport till Strålsnäs. Med anledning av vad Strålsnäs vid TR:n hade upplyst om innebörden av den åberopade överföringen av medel över postgiro och sedan konkursboet i HovR:n hade godtagit Strålsnäs' invändning att ett kontokurantförhållande förelegat mellan bolagen, gjorde konkursboet i HovR:n gällande att samtliga av boet vid TR:n angivna betalningar hade skett inom ramen för detta kontokurantförhållande genom de åberopade varuleveranserna från Träexport. Att konkursboet i HovR:n - och därefter i HD - bestämt sin talan på detta sätt kan inte anses innebära att konkursboet i strid med bestämmelserna i 13 kap 3 § RB ändrat sin instämda återvinningstalan. Vid sådant förhållande uppkommer inte fråga om att pröva Strålsnäs' invändning angående preklusion enligt 40 b § i 1921 års KL och skall konkursboets talan prövas i dess helhet.

Det kontokurantförhållande som, enligt vad som numera är ostridigt i målet, rått mellan bolagen innebar att bolagen i enlighet med träffade avtal under flera år levererade trävaror till varandra eller direkt till varandras kunder samt att avräkning skedde på grundval av utställda fakturor så att ett nettosaldo uppkom ettdera bolaget tillgodo. Gentemot konkursboets påstående att Träexports varuleveranser inom ramen för detta kontokurantförhållande utgjort betalningar i den mening att de kan bli föremål för återvinning enligt åberopat lagrum har Strålsnäs hävdat att leveranserna inte var att betrakta som betalningar, eftersom de innebar ett fullföljande av överenskommelse om naturaprestationer.

Förarbetena till förevarande lagstiftning innehåller inte något uttalande som kan tjäna till närmare ledning för bedömningen i vad mån transaktioner inom ramen för ett kontokurantförhållande är att betrakta som betalningar (jfr SOU 1970:75, Utsökningsrätt X, s 153 och NJA II 1976 s 193). I doktrinen har den uppfattningen kommit till uttryck att sådana transaktioner inom ett kontokurantförhållande som innebär att den ena parten gottgörs för en fordran skall jämställas med eller anses som betalning (se bl a Lennander, Återvinning i konkurs s 189 och Walin, Materiell konkursrätt 1987 s 181). I rättspraxis har insättning på checkkonto med utnyttjad kredit ansetts utgöra betalning i den mån beloppet motsvarats av saldo räkningshavaren till last (NJA 1937 s 351 och 1978 s 194). Syftet med återvinningsreglerna talar för att sådana ömsesidiga leveranser som har förekommit mellan Träexport och Strålsnäs bör behandlas på samma sätt. Träexports i dec 1981 fakturerade varuleveranser bör alltså anses som betalningar i den mån de motsvarats av ett saldo till Strålsnäs' förman.

Vid angivna bedömning är parterna ense om att fråga är om betalning med sedvanliga betalningsmedel och att betalningarna avsevärt försämrat Träexports ekonomiska ställning. Tvist råder emellertid huruvida betalningarna med hänsyn till omständigheterna ändå kan anses som ordinära. Konkursboet har därvid hävdat att fråga inte är om ordinära betalningar på grund av att de dels avsåg skuld som kumulerats under en längre tid och som Träexport inte tidigare förmått betala dels skedde under en period då bolaget var på obestånd eller i likviditetssvårigheter och i omedelbar anslutning till avvecklingen av bolagets rörelse.

Strålsnäs har oemotsagt uppgett att bolagen redan vid det muntliga avtal som träffades i mars 1981 avsåg att leveranserna från Strålsnäs skulle äga rum i sept-okt och de från Träexport i dec samma år. Oavsett vad som må kunna utläsas av de åberopade fakturornas i fråga om förfallodagen ganska oklara utformning kan därför inte anses att Träexport var i dröjsmål med betalningen avseende någon av de av Strålsnäs fakturerade träleveranserna.

Av de uppgifter som har lämnats under sanningsförsäkran inför HD av Träexports verkställande direktör, I.A. framgår att försäljning av bolagets tillgångar efter förhandlingar i dec 1981 ägde rum d 4 jan 1982. Vad som genom A:s berättelse och i övrigt - bl a det av konkursboet åberopade preliminära bokslutet för Träexport per d 30 sept 1981 - framkommit om förhållandena i bolaget och om försäljningen av dess tillgångar omedelbart före konkursen ger inte underlag för någon säker bedömning av Träexports ekonomiska situation vid tiden för varuleveranserna till Strålsnäs. Vad beträffar den i målet aktuella växeln, vilken utställts av Träexport och accepterats samt sedermera också inlösts av Strålsnäs, får Strålsnäs' påstående att den inte var avsedd som betalning för någon Strålsnäs' fordran godtas. Tillkomsten av växeln i nov 1981 kan alltså inte, såsom konkursboet hävdat, tas till intäkt för att Träexport hade betalningssvårigheter. Det är dock tydligt att Träexport befann sig i ett ansträngt ekonomiskt läge under hösten 1981. Det sammantagna värdet av leveranserna uppgick till ett betydande belopp och de försämrade ostridigt bolagets ekonomiska ställning avsevärt.

Å andra sidan måste beaktas att leveranserna skedde inom ramen för ett långvarigt samarbete mellan de båda bolagen och helt i enlighet med vad som hade överenskommits mer än ett halvår tidigare. De ägde rum kort tid efter det att Strålsnäs hade fullgjort sina träleveranser till Träexport och bestod, enligt vad som framgår av utredningen, av sågat virke i olika särskilt beställda dimensioner.

Mot bakgrund av det nu sagda får övervägande skäl anses tala för att betalningarna till Strålsnäs genom leveranser av trävaror från Träexport är att betrakta som ordinära.

På grund av vad sålunda anförts kan konkursboets talan i målet inte vinna bifall.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.