RH 2004:46

Powerpipe Production Aktiebolag (Powerpipe) var kund till Heléns Rör Aktiebolag (Heléns) och bedrev verksamhet med att utveckla, tillverka och marknadsföra förisolerade kulvertsystem för distribution av främst fjärrvärme och fjärrkyla. Bolaget köpte in stålrör bl.a. från Heléns och tillverkade ett plasthölje som lades utanför stålröret. Mellan stålröret och plasthöljet anbringades ett isolerande skikt av skum som också tillverkades av bolaget.

Powerpipe försattes i konkurs den 15 mars 1999. Konkursen hade föregåtts av försök till företagsrekonstruktion efter beslut av Göteborgs tingsrätt den 15 februari 1999. Fristdag i konkursen är dagen för ansökan om företagsrekonstruktion, den 12 februari 1999.

Powerpipe:s konkursbo (konkursboet) yrkade att tingsrätten skulle förplikta Heléns att till konkursboet återbetala 4 318 992 kr jämte ränta.

Heléns bestred käromålet.

Konkursboet anförde som grund för käromålet följande. Powerpipe har till Heléns under perioden den 15 december 1998 till den 12 februari 1999 verkställt betalningar till Heléns som med 4 318 992 kr överstigit värdet av under samma period levererade varor. Betalningarna har avsevärt försämrat Powerpipe:s ekonomiska ställning och kan inte anses ordinära. Överbetalningarna, som skett inom tre månader från fristdagen, skall därför gå åter till konkursboet enligt 4 kap. 10 § konkurslagen.

Heléns har som grund för sitt bestridande anfört: Powerpipe:s betalningar under perioden den 12 november 1998 till den 12 februari 1999 har motsvarat värdet av under samma tid levererade produkter, varför några överbetalningar inte ägt rum. Betalningarna till Heléns har i vart fall inte avsevärt försämrat Powerpipe:s ekonomiska ställning och skall under alla förhållanden anses som ordinära.

Konkursboet anförde till utveckling av sin talan följande. Det tidigare verksamma företaget Powerpipe Aktiebolag byggde upp en verksamhet med tillverkning och försäljning av förisolerade kulvertsystem. Powerpipe förvärvade den 17 december 1996 med tillträde i januari 1997 inkråmet i verksamheten från Powerpipe Aktiebolag. Powerpipe:s rörelse gick dåligt från början och dess bankkrediter utnyttjades maximalt. Under 1997 gick rörelsen med en förlust om 12 miljoner kr. Utfallet av verksamheten under år 1998 pekade mot en förlust i samma storleksordning. Under år 1998 hade verksamheten gått så dåligt att företrädarna för bolaget ville ha en noggrann bevakning av bolagets ekonomiska ställning. Därför upprättades månadsbokslut. Det registrerade aktiekapitalet i bolaget var 12 miljoner kr. Månadsbokslutet i januari 1998 visade att det då fanns ett eget kapital på 10 miljoner kr. Enligt månadsbokslutet i juli 1998 var det egna kapitalet drygt 8 miljoner kr. Enligt månadsbokslutet i augusti 1998 var det egna kapitalet 7,8 miljoner kr. - Utvecklingen ledde till att man inom företaget och ägarkretsen ifrågasatte om bolaget var likvidationspliktigt. Den 30 september 1998 upprättades inte något månadsbokslut utan en kontrollbalansräkning. Denna utvisade att det egna kapitalet var drygt 3 miljoner kr och således understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet och att likvidationsplikt därför förelåg. De följande månadsboksluten visade att det egna kapitalet fortsatte att sjunka. Enligt månadsbokslutet den 31 december 1998 var det egna kapitalet 660 000 kr. Från månadsbokslutet för november 1998 var även likviditetssaldot negativt. Den 21 januari 1999 sade företagets bank upp alla krediter, varefter alla förutsättningar för fortsatt verksamhet upphörde. Den 15 februari 1999 fattades beslut om företagsrekonstruktion. Den 25 mars 1999 försattes bolaget i konkurs. - Under den tid Powerpipe var verksamt fick leverantörerna finansiera verksamheten. Företaget hade hela tiden stora leverantörsskulder till bland andra Heléns. Leverantörerna fick betalt med ojämna intervall och kredittiderna var långa. Under tiden den 15 december 1998 till den 12 februari 1999 betalade Powerpipe ut 8 754 108 kr till Heléns medan Heléns under samma tid levererade varor för 4 435 116 kr. Detta innebar således att överbetalning skedde med 4 318 992 kr. De betalningar som motsvarats av leveranser under perioden har av konkursboet bedömts som ordinära. Överbetalningarna har bedömts som icke ordinära och skall gå åter, på grund härav och då de avsevärt försämrat Powerpipe:s ekonomiska ställning.

Heléns anförde till utveckling av sin talan: Helénskoncernen bedriver handel med rörprodukter i bearbetat utförande. Omsättningen uppgick under år 2000 till 2,1 miljarder kr av vilka rördelen svarade för 1 miljard. Resultatet uppgick samma år till 69 miljoner kr. Företaget har 270 anställda varav 230 i Halmstad. Powerpipe var en av Heléns 3 000 kunder. Powerpipe har efterträtt andra Powerpipebolag som Heléns haft affärsrelation med. Powerpipe bedrev verksamhet under ca två år före konkursutbrottet. Företrädarna för Heléns var medvetna om att Powerpipe hade haft problem hela tiden men hade trots detta upprätthållit affärsrelationer med bolaget. Bolaget köpte sina stålrör från bl.a. Heléns. Rören tillverkades av det finska bolaget Rautarukki, som var samarbetspartner till och delägare i Heléns. Eftersom Powerpipe specialtillverkade rör för fjärrvärmeleverans, var det en viss säsongsmässighet i verksamheten. Entreprenadarbetena utförs förträdesvis under den period av året då det inte är så mycket tjäle i jorden. - Företrädare för Powerpipe och Heléns träffades med viss regelbundenhet. Powerpipe lade stora order, vilka avropades efter hand som varorna behövdes i entreprenadarbetena. Genom mötena fick Heléns en god uppfattning om vilka leveranser som skulle ske under det närmaste halvåret. Under år 1997 levererades rör för ca 10 miljoner kr och under år 1998 för ca 14 miljoner kr. Under de föregående åren hade, med visst undantag, leverans skett med ungefärligen samma volymer. Enligt uppgift levererades ca 60 % av Powerpipe:s totala behov av stålrör under 1997 från Heléns. Heléns levererade varorna på kredit med en normal betalningstid enligt fakturorna om 30 dagar. Powerpipe brukade betala sina fakturor för sent. Heléns accepterade att leverera trots de försenade betalningarna. En kreditprövning skedde liksom för andra kunder. Man hade tidigare bestämt en kreditlimit om 2,5 miljoner kr, vilken tillämpades under år 1997 och en stor del av år 1998. En sammanställning över Powerpipe:s fakturerade leveranser och betalningar ger vid handen att kreditlimiten om 2,5 miljoner kr överskridits bl.a. under tiden juni-september 1997, oktober 1997 och under sommaren 1998. - Av Heléns försäljning till Powerpipe under år 1998 utgjorde 10,5 miljoner kr leveranser till två särskilda projekt; Umeå-projektet om 8,5 miljoner och Stockholms-projektet om ca 2 miljoner kr. Man hade ursprungligen planerat att huvuddelen av leveranserna till Umeå- projektet skulle ske under tiden maj-sommaren 1998. Entreprenaden blev emellertid mycket försenad vilket medförde att det inte blev så stora försäljningar före senhösten 1998. - Vid ett möte mellan företrädare för Heléns och Powerpipe den 23 juni 1998 redogjorde företrädarna för Powerpipe för bolagets utveckling. Av redogörelsen framgick att bolagets aktiekapital var 12 miljoner kr, att år 1997 hade varit ett dåligt år för Powerpipe med en omsättning om 92 miljoner kr, en redovisad förlust om 12,3 miljoner kr och en verksamhetsförlust om 3 miljoner kr. Under år 1998 räknade man med att med en omsättning om 90 miljoner kr redovisa ett nollresultat. Det angavs dock att resultatet per den 30 maj 1998 hade blivit något bättre än det budgeterade och inneburit ett litet plusresultat. Det uppgavs också att likviditeten försämrats fram till juni 1998 men skulle förbättras under det andra halvåret. Dessa uppgifter medförde att Heléns lät Powerpipe behålla den tidigare bestämda kreditlimiten. - Powerpipe:s betalningar låg under det första halvåret 1997 i flertalet fall inom tio dagar efter förfallodagen men i några fall förekom längre eftersläpningar. Under andra halvåret 1997 låg betalningarna fortfarande i flertalet fall på tio dagar efter förfallodagen, en betydlig mängd inom intervallet 10-30 dagar och en icke obetydlig mängd ännu senare. Under första halvåret 1998 var betalningsbilden ungefärligen likadan. Under andra halvåret 1998 låg de flesta betalningarna inom intervallet 10-30 dagar efter förfallodagen medan några senare betalningar förekom. Heléns accepterade de sena betalningarna på grund av att man kände till att Powerpipe levererade i entreprenader med normalt prestationsbunden betalningsplan, vilket medförde att betalningarna inflöt med viss oregelbundenhet. Under hösten 1998 aktualiserades Umeå-entreprenaden och leverans skulle ske av de rör som enligt planeringen skulle ha levererats under sommaren. Detta föranledde ett nytt möte mellan företrädare för företagen den 22 oktober 1998. Vid mötet meddelade företrädarna för Powerpipe att företagets orderstock var 117 miljoner kr mot 2,4 miljoner vid samma tidpunkt föregående år, att prognosen för försäljningen under år 1998 var 105 miljoner kr, vilket var mer än vad som angivits vid det föregående mötet, och att verksamheten skulle visa ett visst överskott eller i sämsta fall ett nollresultat. Vidare uppgavs att likviditetskurvan fortsatte att förbättras. Powerpipe hade samma dag fått ett utslag från EG-domstolen där konkurrerande bolag ålagts höga böter på grund av kartellbildning. Powerpipe räknade med att få ekonomiska fördelar på grund av utslaget. Företrädarna för Heléns fick intrycket att Powerpipe:s ekonomiska läge såg ljust ut. Den 4 november 1998 tog Heléns en kreditupplysning på Powerpipe. Av kreditupplysningen framgick att Powerpipe:s aktuella rating var A, att dess kreditlimit var 950 000 kr, att företaget inte hade betalningsanmärkningar, att dess egna kapital var 11,6 miljoner och att dess soliditet var 21 %. Mot bakgrund av uppgifterna vid mötet och i kreditupplysningarna beslutade Heléns att öka kreditlimiten till 4,5 miljoner kr. Därefter inträffade att leveranserna till Umeå-projektet måste ske i väsentligt snabbare takt än tidigare beräknat. Forceringen medförde att Heléns under en kort period kom att leverera mer än vad som betalades. Det fanns en blockorder sedan tidigare för leverans av produkterna och leverans skedde efter avrop. Under tiden den 13 november 1998 till den 15 december 1998 levererades varor för 7,5 miljoner kr, dvs. för drygt hälften av vad Heléns sålde till bolaget under hela året. Leveranserna skedde genom att företaget Rautarukki levererade direkt till Powerpipe, som hade en produktionsanläggning där rören snabbt kunde färdigställas för att i sin tur levereras vidare. De stora leveranserna under tiden den 13 november - den 15 december 1998 berodde delvis på en bristande kontroll hos Heléns och medförde att kreditlimiten kraftigt överskreds. Det största kreditsaldot uppstod per den 15 december, vilket är den tidpunkt Konkursboet tagit till utgångspunkt för beräkningen av överbetalningar. Under perioden gjordes vissa betalningar och skulden betalades ner. Företrädare för Heléns hade fortlöpande kontakter med företrädare för Powerpipe och företaget åtnjöt fortsatt förtroende. Vid ett möte den 7 december 1998 uppgav företrädare för Powerpipe att man hade 130 miljoner kr i orderstock. Företrädarna för Heléns stärktes i sin uppfattning att Powerpipe:s ekonomiska situation utvecklades positivt. De fick besked om att man genom leveranserna skulle få delbetalningar i entreprenaden. De kände sig därför ganska trygga, lät kreditlimiten stå kvar oförändrad och levererade ytterligare varor till Powerpipe. Den 18 januari 1999 träffades företrädare för bolagen för att diskutera framtida leveranser. Vid mötet framkom inte att Powerpipe hade ekonomiska problem. Innan Heléns släppte iväg ytterligare en leverans i januari 1999 sökte finansdirektören vid Heléns, C.K., verkställande direktören vid Powerpipe, men fick besked om att denne befann sig på långsemester. C.K. talade i stället med den tidigare verkställande direktören. Denne gav inga uppgifter som ändrade C.K:s uppfattning om Powerpipe:s ekonomi. Den 11 februari 1999 fick Heléns den sista betalningen, som uppgick till 1,1 miljon kr, från Powerpipe och den 12 februari 1998 släpptes den sista leveransen värd 600 000 kr iväg. Den 12 februari 1999 ställde Powerpipe in sina betalningar och den 15 februari 1999 fattade tingsrätten beslut om företagsrekonstruktion. Betalningsinställelsen kom som en total överraskning för företrädarna för Heléns. - Eftersom konkursboets återvinningstalan avser skillnaden mellan leveranser och betalningar, bör en mer generell bedömning göras av frågan om överbetalningar ägt rum. En jämförelse omfattande hela tremånadersperioden före fristdagen ger vid handen att värdet av leveranserna överstigit betalningarna med 872 312 kr och att någon överbetalning således inte ägt rum. Betalningarna skall således bedömas som ordinära. - Vid bedömningen av frågan om de påstådda överbetalningarna avsevärt försämrat bolagets ekonomiska ställning bör bedömningen av bolagets tillgångar vid tidpunkten för betalningarna göras från ett ”going concern”-perspektiv. Årsredovisningen för 1997 utvisar att koncernens tillgångar per den 31 december 1997 uppgick till 74 106 000 kr. Enligt kontrollbalansräkningen per den 31 oktober 1998, vilken underskrivits av styrelseledamöterna i bolaget den 15 januari 1999 och undertecknats av bolagets revisor i granskningsberättelse den 15 januari 1999, uppgick tillgångarna till 57,4 miljoner kr. Det yrkade beloppet utgör 7,5 % därav. I ”Preliminary balance sheet” och upprättad saldobalans per den 31 december 1998 har tillgångarna angivits till 60 946 000 kr. Det yrkade beloppet utgör 7,1 % därav. Vid företagsrekonstruktionen bedömde företagsrekonstruktören att tillgångarna uppgick till 38 miljoner kr. Det yrkade beloppet motsvarar knappt 5 % av den i företagsrekonstruktörens sammanställning angivna omsättningen i bolaget. Vid bedömningen av frågan om betalningarna avsevärt försämrat bolagets ekonomiska ställning bör härutöver beaktas att betalningarna avsett leveranser som Powerpipe kunnat förädla och sälja vidare och som således genererat intäkter till bolaget. - Betalningarna bör under alla förhållanden bedömas som ordinära därför att Heléns sammanlagda leveranser under återvinningsfristen överstigit de sammanlagda betalningarna under samma tid med 872 000 kr. Hade företrädarna för Heléns varit medvetna om Powerpipe:s verkliga ekonomiska ställning hade Heléns endast levererat mot kontant betalning. I stället har man de facto höjt och bibehållit en oförändrat hög nivå på kreditlimiten, helt i enlighet med Heléns normala rutiner, under hela återvinningsfristen fram till betalningsinställelsen. Heléns handlande har helt byggt på den information som företrädarna för Powerpipe givit och det beteende man visat genom att betala ner skulden när man överskridit limiten. Det har varit ett partsbruk mellan parterna att långa kredittider accepterats. Heléns har tyst tillåtit Powerpipe att konstant betala senare än förfallodagen under hela tvåårsperioden. Betalningarna har under den relevanta återvinningsperioden skett med normal fördröjning, dvs. i huvudsak mellan 10 och 30 dagar efter förfallodagen. Betalningarna har skett med större belopp åt gången, varvid man avräknat betalningen mot de äldsta fakturorna. Detta betalningssätt hade tillämpats under hela den tid affärsförbindelsen pågått. Heléns fordran i konkursen har uppgått till 3 967 717 kr avseende obetalda leveranser. I bedömningen av om betalningarna varit ordinära skall vägas in att betalningarna avsett varuskulder som uppkommit löpande under en sen period och som varit till nytta för Powerpipe. Den stora mängden leveranser och betalningar har skett enligt Powerpipe:s önskemål och behov. Leveranserna har varit nödvändiga för Powerpipe:s verksamhet. Ytterligare omständigheter som visar att affärstransaktionerna varit av ordinär karaktär är att företagen haft möten där företrädarna för Heléns fått sådan information att man ökat kreditlimiten och att man haft fortlöpande information inför leveranserna där det inte framkommit något som förändrat bedömningen av Powerpipe’s ekonomiska ställning. Betalningarna till Heléns har således inte föranletts av att Powerpipe befunnit sig i en ekonomiskt trängd situation.

Konkursboet har genmält: Det förhållandet att företrädarna för Heléns ej känt till Powerpipe:s ekonomiska problem är inte av omedelbar betydelse, eftersom det inte uppställts något krav på ond tro i 4 kap. 10 § konkurslagen. Det kan anmärkas att segern i EG-domstolen inte medfört något ekonomiskt tillskott för Powerpipe, eftersom processen hade drivits av det tidigare Powerpipe-bolaget och det bolaget redan hade träffat uppgörelse med och uppburit ersättning från kartellmedlemmarna. Det är riktigt att Powerpipe fått flera stora order under år 1998, men genomförande av dessa krävde rörelsekrediter som bolaget inte hade. Bolaget kunde därför inte åta sig beställningarna. - En jämförelse mellan leveranser och betalningar under hela tremånadersperioden före fristdagen skulle ge vid handen att det inte varit fråga om överbetalningar utan om överleverans från Heléns sida. Konkursboet hävdar emellertid att det är de betalningar som ligger närmast fristdagen som skall beaktas och att det är fråga om betalning av gamla skulder. - Betalningarna har avsevärt försämrat bolagets ekonomiska ställning. Enligt konkursbouppteckningen var tillgångarna i bolaget 13,2 miljoner kr. Överbetalningarna utgör ca 33 % därav. Rekonstruktören har ansett att företagets tillgångar i en ”going concern” kan värderas till 38,5 miljoner kr. Överbetalningarna utgör ca 11,5 % därav. I rekonstruktörens rapport finns emellertid ett par oriktiga värden. Värdet av aktier i ett bolag i Polen har angivits till 7 miljoner kr. Aktierna har emellertid varit värda högst 5 miljoner kr. Med beaktande härav motsvarar överbetalningarna drygt 12 % av bolagets tillgångar. I kontrollbalansräkningen har värdet av de polska aktierna angivits till 16 miljoner kr. Vidare har som värde av goodwill upptagits nästan 4 miljoner kr trots att något goodwillvärde inte funnits i bolaget. Med bortseende från dessa felaktigheter motsvarar överbetalningarna nästan 11 % av tillgångsvärdet. Det egna kapitalet uppgick per årsskiftet 1998/1999 till 600 000 kr även med beaktande av de oriktiga posterna. Överbetalningarna översteg således det befintliga egna kapitalet. - Betalningarna till Heléns har inte varit ordinära. Det förhållandet att Heléns under de tre sista månaderna före fristdagen levererat mer varor än man fått betalt för är en vanlig situation för fordringsägare och medför inte att betalningarna på grund därav skall anses ordinära. Av sammanställningen över Powerpipe:s betalningar framgår att Powerpipe släpat på betalningarna till Heléns på olika sätt och att det inte har funnits någon regelbundenhet i detta avseende. Heléns har satt olika kreditlimiter och ingen av dessa har kunnat hållas av Powerpipe. Det förhållandet att Heléns inte drivit in sina fordringar skapar inte något partsbruk och kan inte medföra att betalningarna skall anses ordinära. Samtliga fakturor till Powerpipe har angett förfallodag 30 dagar netto och när betalning inte skett i tid har dröjsmålsränta debiterats. Betalningar av gammal gäld kan endast undantagsvis anses ordinära. - Enligt rekonstruktörens rapport hade Powerpipe ett lager värt ca 8 miljoner kr. I konkursbouppteckningen är lagret upptaget till 5,5 miljoner kr. Sänkningen beror till stor del på inkurans. Det fanns således ett stort lager kvar vid rekonstruktionen och konkursen. Det förhållandet att Powerpipe kan ha haft nytta av leveransen gör inte betalningarna ordinära.

Parterna åberopade skriftlig bevisning. På konkursboets begäran hördes konkursförvaltaren H.E. under sanningsförsäkran. På Heléns begäran hördes ekonomidirektören B.S. under sanningsförsäkran samt försäljningschefen C.J. och finanschefen C.K. som vittnen.

De hörda personerna uppgav bl.a. följande.

H.E.: I Powerpipe:s kontrollbalansräkning har aktier i dotterbolag upptagits till 16 796 000 kr. Posten avser i huvudsak aktier i det polska bolaget Prim S/A. De andra aktierna hade endast haft mindre värde, kanske ca 300 000 kr. De polska aktierna har upptagits med ett 10 miljoner kr för högt belopp. Det var i själva verket inte fråga om aktier utan om optioner till aktier och optioner till optioner till aktier. Det ”gamla Powerpipe” är alltjämt registrerat som ägare till aktierna. Tillgångens värde har för bolagets ledning varit ca 5-6 miljoner kr, enligt de uppgifter konkursförvaltaren fått från företaget och rekonstruktören. Det svenska bolaget har fått bistå det polska bolaget med pengar och det har således inte influtit någon utdelning från bolaget. I konkursbouppteckningen har tillgången tagits upp till 0 kr med anteckning om att den möjligen kan säljas för 5 miljoner kr. Rätten till tillgången är föremål för en återvinningsprocess eftersom den hade överlåtits vid konkursutbrottet. Anledningen till att man angivit värdet till 16 miljoner kr i kontrollbalansräkningen är, enligt vad som framkommit i återvinningsprocessen, att företrädarna inte velat ådra sig personligt betalningsansvar för bolagets skulder. - I kontrollbalansräkningen har vidare upptagits ett goodwillvärde, vilket inte återfinns i rekonstruktörens sammanställning eller i konkursbouppteckningen. Ett goodwillvärde är en utfyllnadspost mellan företagets substansvärde och det värde en köpare betalar för bolaget. När en företagsrekonstruktion eller konkurs aktualiserats finns det ingen reell motsvarighet till ett goodwillvärde, särskilt inte för ett företag som har gjort förluster. Det fanns i detta fall inte heller något immateriellt värde som goodwillvärdet kunde kopplas till. Före årsskiftet 1998/1999 hade det förekommit förhandlingar om överlåtelse av bolaget till en köpare som efter konkursen förvärvade bolagets tillgångar. Det vederlag som diskuterades före konkursen låg på en lägre nivå. Bolagets tillgångar såldes i konkursen för 5-5,5 miljoner kr. Egendomen skulle användas av köparen i fortsatt verksamhet. - Bokföringen i företaget var missvisande på grund av att Powerpipe hade skaffat sig ett nytt redovisningssystem vilket varit och alltjämt var behäftat med felaktigheter. Bl.a. hade man vid redovisningen av lagret lagt på de beräknade täckningsbidragen, vilket gav ett alltför högt redovisat värde. Den felaktiga redovisningen medförde att konkursförvaltaren fick stora problem att få en ekonomisk överblick över den fortsatta driften. Enligt H.E:s uppfattning fanns det mycket ”luft” i balansräkningen, dvs. siffrorna var för höga rent objektivt sett. Hade normala regler tillämpats hade man fått lägre siffror. - Om Heléns hade stoppat leveranserna till Powerpipe hade bolaget inte kunnat fortsätta sin verksamhet. Troligtvis medförde inte den fortsatta driften någon fördel för kreditgivarna. Under företagsrekonstruktionen gick verksamheten med visst överskott på grund av att rekonstruktören drev in kundfordringar. Under konkursen gick verksamheten med nollresultat. Därvid utnyttjades emellertid lönegarantin, vilket innebar att lönerna subventionerades av staten, varför verksamheten rent faktiskt gick med förlust. Det har i efterhand visat sig att konkursbouppteckningen på ett korrekt sätt återger tillgångarnas värden i stort. - En förutsättning för att Powerpipe skulle kunna åta sig bl.a. en stor order till Rumänien var att man lyckades ordna finansieringen av projektet. Powerpipe:s ägare ville inte åta sig betalningsansvar, vilket ställdes som villkor för att banken skulle bevilja krediter för projekten. Härefter stoppade banken krediterna och verksamheten gick över styr. Om man hade haft förmåga att åta sig projektet i Rumänien hade det varit en bra affär för bolaget. Möjligheten att under vissa förutsättningar få projektet i Rumänien kan inte ha tillfört bolaget något goodwillvärde. I bokslutet den 31 december 1997, där tillgångarna för bolaget angivits till 55 miljoner kr, återfinns samma felaktigheter beträffande bl.a. aktierna i Polen. I kontrollbalansräkningen har tillgångarnas värden angivits till 57 miljoner kr. En jämförelse med tillgångarnas värde enligt balansräkningen och enligt kontrollbalansräkningen visar att någon uppjustering av värdena inte gjorts i kontrollbalansräkningen, sannolikt på grund av att värdena redan varit högt upptagna i balansräkningen.

B.S. Han är ekonomidirektör i Heléns. Heléns har en kreditpolicy som innebär att kunderna värderas kreditmässigt. C.K. är underställd honom och har befogenhet att bevilja krediter upp till en miljon kr. Högre kreditbelopp beviljas av B.S. eller av Heléns verkställande direktör. Kreditbedömningen sker genom kreditupplysningar, genomgång av bokslut och kontakter med företagen. - Av Powerpipe:s balansräkning per den 31 december 1997 framgick att företagets soliditet var ca 20 %. En ren revisionsberättelse hade lämnats. Vid ett möte hösten 1998 mellan företrädare för Heléns och Powerpipe framkom att Powerpipe hade ökat sin orderstock till 115 miljoner kr. Företaget hade fått en ny verkställande direktör som gav ett gott intryck. Det lämnades också information om att företaget hade vunnit ett mål rörande kartellbildning vilket skulle leda till att företaget skulle få skadestånd och komma i en bättre kommersiell ställning. Företrädarna för Heléns fann inte anledning att bryta affärsförbindelsen med Powerpipe. De kreditupplysningar man tog på företaget i november 1998 gav inte heller vid handen att företaget skulle ha problem. Fortsatta krediter beviljades därför. När Powerpipe:s kunder ville forcera leveranserna räckte Powerpipe:s kreditlimit inte till utan överskreds. Sedan C.K. tagit kontakt med Powerpipe betalades skulden ned successivt. Att Powerpipe ”slirade” med sina betalningar var ett mönster som upprepats under hela affärsförhållandet. Enligt en tyst överenskommelse överskred bolaget ofta den gällande kreditlimiten. Det var han som beviljade krediten om 2,5 miljoner kr och som senare höjde beloppet till 4,5 miljoner kr. Anledningen till höjningen var de stora projekten i Umeå och Stockholm och den var tänkt att gälla tills vidare så länge affärssituationen krävde det. Att kreditbeloppet kom att uppgå till 7 miljoner kr berodde på att samarbetet mellan marknadsavdelningen och ekonomiavdelningen fallerade vid två leveranser.

C.J.: Under hösten 1998 var han produktområdeschef vid Heléns med ansvar för de produkter Powerpipe köpte. Under första halvåret 1998 köpte Powerpipe inte speciellt mycket från Heléns. Försäljningen kom igång under senare delen av 1998. Man hade någon gång under maj-juni 1998 träffat avtal om leverans av rör till Umeå- och Stockholmsprojekten. Senare angavs att Umeå-projektet skulle starta under vecka 45 år 1998. Vid mötet i oktober 1998 uppgav företrädarna för Powerpipe bl.a. att bolagets orderstock hade ökat till 117 miljoner kr, att man trodde att omsättningen skulle bli ca 100 miljoner kr och att bolaget räknade med ett nollresultat. Företrädarna för Powerpipe hade vissa förhoppningar på grund av att företaget vunnit målet i EG-domstolen. - Vid mötet den 7 december 1998 diskuterade man ett avtal för första halvåret 1999. Inköpschefen vid Powerpipe, A.L., berättade att företagets orderstock ökat till 130 miljoner kr. Vid ett möte den 18 januari 1999 diskuterades ånyo affärer mellan företagen, varvid A.L. begärde ett lägre pris mot att företaget åtog sig att beställa 1000 ton rör för ett helår. Detta accepterades senare av Heléns. Några ytterligare kontakter förekom inte före betalningsinställelsen. C.J. lämnade interna rapporter angående mötena med företrädarna för Powerpipe.

C.K.: Han är finanschef vid Heléns. Powerpipe var ett bolag som arbetade mycket med projekt och som brukade köpa varor från Heléns för ca 10-15 miljoner kr per år. Bolaget överskred konstant den beviljade kreditlimiten och brukade betala upp till 30 dagar för sent. Vid enstaka tillfällen betalade bolaget ändå senare. Bolaget debiterades dröjsmålsränta vid betalningar efter förfallodagen. Kunderna fakturerades normalt med betalning trettio dagar netto. När Powerpipe betalade avräknades inbetalningarna normalt mot de äldsta fakturorna. På grund av de sena betalningarna förekom relativt många kontakter där man från Heléns sida ville förvissa sig om betalning innan nya leveranser skedde. Heléns vidtog aldrig inkassoåtgärder mot Powerpipe. Mötet den 23 juni 1998 föranleddes av att Powerpipe hade givit Heléns stora order för leveranser till Umeå- och Stockholmsprojekten. Företrädarna för Heléns ville skapa sig en bild av Powerpipe:s ekonomiska ställning innan leveranserna påbörjades. På grund härav reste C.K. och C.J. till Göteborg och träffade företagets verkställande direktör och inköpschef. Mot bakgrund av den information som lämnades vid mötet såg man från Heléns sida inga hinder mot att lämna Powerpipe kredit och höjde kreditlimiten till 4,5 miljoner kr för den tid projektet varade. När leveranserna påbörjades skedde en forcering i projekten vilket ledde till att kreditsaldot ökade, framför allt under månadsskiftet november- december 1998 då mycket stora leveranser skedde. C.K. hade kontakter med företrädare för Powerpipe och diskuterade likviditetsströmmen, varvid han fick besked om att Powerpipe skulle komma att betala av fordringarna med en viss eftersläpning. Även om det var fråga om höga belopp hyste man inte från Heléns sida någon oro för att Powerpipe inte skulle kunna fullfölja sina betalningar. Företaget betalade också ner skulden från ca 8 miljoner kr till ett belopp under kreditlimiten. Under tiden förekom ytterligare leveranser och kontakter mellan parterna. Inför ganska stora leveranser i januari 1999 hade C.K. kontakt med företagets tidigare verkställande direktör på grund av att den nya verkställande direktören enligt uppgift var på en semesterresa till Australien. Leveranserna och betalningarna följde under tiden samma mönster som tidigare. Inget tydde på att Powerpipe:s ekonomiska ställning hade försämrats. Företrädarna för Heléns blev förvånade över betalningsinställelsen.

Halmstads tingsrätt (2002-03-22, rådmannen Thomas Chambert, tf. rådmannen Marianne Larsson och hovrättsassessorn Ylva Segerbo) lämnade käromålet utan bifall.

I domskälen anförde tingsrätten följande.

Enligt 4 kap. 10 § konkurslagen skall betalning av skuld, som skett senare än tre månader före fristdagen, gå åter, bland annat om betalning skett med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning. Som ytterligare förutsättning gäller att betalningen inte med hänsyn till omständigheterna kan anses som ordinär.

I målet är således fråga om överbetalning skett, om vid sådant förhållande överbetalningen avsevärt försämrat Powerpipe:s ekonomiska ställning och, om så skulle anses vara fallet, om betalningen med hänsyn till omständigheterna ändå kan anses ordinär.

Heléns har vitsordat att en jämförelse mellan betalningar och leveranser under tiden mitten av december 1998 till den 12 februari 1999 ger vid handen att betalningarna överstigit värdet av leveranserna med det omstämda beloppet. Enligt tingsrättens mening bör betalningarna bedömas som överbetalningar, eftersom fråga är om en kraftig nedamortering av ett uppkommit skuldsaldo. De leveranser som ostridigt gjorts under tiden mitten av november-mitten av december, och som således ligger inom tremånadersfristen, bör enligt tingsrättens mening inte beaktas vid denna bedömning. I stället får det anses att betalning skett av äldre skulder och att det överskjutande beloppet i sig är sådant att det kan bli föremål för återvinning enligt konkurslagen.

Av H.E:s berättelse framgår bl.a. att de i kontrollbalansräkningen den 31 oktober 1998 och i balansräkningen den 31 december 1998 upptagna posterna aktier i dotterbolag och goodwill varit avsevärt för högt angivna. Med hänsyn härtill och av vad som framkommit rörande minskningen av bolagets egna kapital under den aktuella perioden, finner tingsrätten att betalningen av det omstämda beloppet avsevärt har försämrat Powerpipe:s ekonomiska ställning. Det förhållandet att betalningarna avsett leveranser som möjliggjort fortsatt verksamhet för Powerpipe förändrar inte denna bedömning.

Avgörande för frågan om betalningarna skall gå åter blir således om de ändå med hänsyn till omständigheterna kan anses som ordinära. Rätten finner att Heléns har bevisbördan för att så är fallet. Vid bedömningen härav beaktar tingsrätten att Heléns under hela återvinningsperioden fortsatt att leverera varor till Powerpipe utan att ställa särskilda krav på betalning utöver att man begärt att kreditlimiten skulle iakttas. I målet har således inte framkommit någon omständighet som tyder på att betalningarna forcerats på grund av Powerpipe:s ekonomiska trångmål. Betalningarnas storlek har, enligt vad som framkommit vid förhören med bl.a. B.S.,C.J. och C.K., föranletts av att leveranserna till det s.k. Umeåprojektet forcerats, och kan inte i sig medföra att betalningarna anses onormala för Powerpipe:s löpande verksamhet. Det är i målet ostridigt att Powerpipe ständigt släpat efter med sina betalningar till Heléns. Dessutom framgår av vittnet C.K:s uppgifter att under den aktuella perioden betalningarna skett enligt samma mönster som tidigare (jfr NJA 1998 s. 759). Tingsrätten finner således att betalning skett i enligt med vad som varit vanligt i parternas affärsförhållande. Mot bakgrund av vad som sålunda upptagits finner tingsrätten att betalningarna kan anses ordinära. Käromålet skall därför lämnas utan bifall.

Konkursboet överklagade domen och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan.

Heléns bestred ändring.

Parterna åberopade samma grunder som vid tingsrätten och utvecklade sin talan i enlighet med vad som framgår av tingsrättens dom.

H.E. hördes på nytt och lämnade i allt väsentligt samma uppgifter som vid tingsrätten i enlighet med vad som antecknats i tingsrättens dom. B.S:s, C.J:s och C.K:s berättelser vid tingsrätten förebragtes genom banduppspelning. Parterna åberopade samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.

Hovrätten för Västra Sverige (2003-07-24, hovrättsråden Lennart Morard, Thomas Rosendahl och Christer Ranch, referent, samt hovrättsassessorn Caroline Björne) fastställde tingsrättens domslut på följande skäl.

Som tingsrätten har konstaterat skall betalningarna av det i målet yrkade beloppet gå åter om betalning skett med belopp som avsevärt försämrat Powerpipe:s ekonomiska ställning och betalningen inte med hänsyn till omständigheterna kan anses som ordinär.

H.E:s uppgifter och den i denna del åberopade skriftliga bevisningen ger enligt hovrättens uppfattning vid handen att värdet på Powerpipe:s tillgångar vid tiden för betalningarna var sådant att de erlagda betalningarna i förhållande till tillgångarna har varit betydande. Lika med tingsrätten finner hovrätten därför att betalningarna motsvarande det omstämda beloppet avsevärt har försämrat Powerpipe:s ekonomiska ställning.

Såvitt härefter gäller frågan om betalningarna skall betraktas som ordinära beaktar hovrätten följande. Konkursboets påstående att betalningarna under den av konkursboet bestämda tidsperioden överstigit värdet på under samma period levererade varor har av Heléns vitsordats som i och för sig riktigt. Enligt hovrättens uppfattning måste denna "överbetalning" emellertid ses i förhållande till omständigheterna i övrigt. Mellan parterna har det funnits ett mångårigt affärsförhållande som inneburit upprepade leveranser och ett stort antal betalningar. Lika med tingsrätten finner hovrätten att de nu aktuella betalningarna skett i enlighet med vad som varit vanligt i parternas affärsförhållande. Att betalningarna under en på visst sätt angiven tidsperiod inte överensstämmer med motprestationer under samma tidsperiod kan då inte tillmätas någon självständig betydelse. Som tingsrätten funnit har det inte framkommit någon omständighet som tyder på att betalningarna forcerats utöver att Heléns fordrat att beviljad kreditlimit skulle hållas. De har inte heller varit resultatet av indrivningsåtgärder. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet framstår de aktuella betalningarna som ordinära i konkurslagens mening. Att betalningarna avräknats mot äldre fakturor och att de erlagda beloppen i sig är stora föranleder i föreliggande situation inte något annat ställningstagande. Som tingsrätten funnit skall konkursboets talan alltså lämnas utan bifall.

Målnummer T 2363-02