NJA 1988 s. 37
Fråga, i mål om ansvar för narkotikabrott, angående förordnande av offentlig försvarare med hänsyn till valet av påföljd.
Luleå TR
Allmän åklagare yrkade vid Luleå TR ansvar å B.R. född 1959, för narkotikabrott vid flera tillfällen hösten 1986, bestående i innehav av amfetamin, sammanlagt 18 g. Det gjordes gällande att narkotikan vid ett tillfälle delvis inköpts i överlåtelsesyfte.
B.R. som själv förde sin talan, erkände innehav av narkotika men förnekade att han haft för avsikt att sälja något.
TR:n meddelade dom d 9 april 1987. TR:n fann åtalet styrkt i enlighet med B.R:s erkännande men inte visat att någon del av narkotikan innehafts i överlåtelsesyfte.
I fråga om påföljden anförde TR:n i domskälen: B.R. förekommer under tre avsnitt i kriminalregistret. Samtliga domar omfattas av narkotikabrottslighet. Han dömdes senast d 24 okt 1985 för bl a narkotikabrott till fängelse 10 mån. B.R. frigavs villkorligt från detta straff d 1 sept 1986 och hade därvid en återstående strafftid om 5 mån. Prövotiden för den villkorligt medgivna friheten utgår d 1 sept 1987. - Skyddskonsulenten har i yttrande d 19 mars 1987 föreslagit att den brottslighet som nu är under bedömande, ur individualpreventiv synpunkt, bör få omfattas av tidigare ådömt fängelsestraff. - TR:n finner, i likhet med åklagaren - med hänsyn till brottslighetens art - att annan påföljd än frihetsberövande ej kan komma i fråga och att B.R. för förevarande brott bör ådömas ett separat fängelsestraff.
TR:ns domslut. TR:n dömde B.R. jämlikt 1 § narkotikastrafflagen för narkotikabrott till fängelse 2 mån.
Ordföranden, rådmannen Sikström, var av skiljaktig mening beträffande påföljden och anförde: Jag delar majoritetens bedömning att annan påföljd - med hänsyn till arten av brottslighet - än fängelse ej kan komma i fråga. Eftersom B.R. vid varje lagföring dömts för narkotikabrottslighet och då han så sent som d 1 sept 1986 frigavs villkorligt från fängelsestraff avseende ensartad brottslighet anser jag att det inte kan underlåtas att förverka den villkorligt medgivna friheten. Jag dömer alltså B.R. till fängelse 2 mån samt förklarar den villkorligt medgivna friheten till en tid av 5 mån förverkad.
B.R. fullföljde talan mot domen i HovR:n för Övre Norrland. Han hemställde att HovR:n måtte förordna advokaten Per Tingbrand till offentlig försvarare för honom.
HovR:n (hovrättsråden Sjöblom och Larsson, referent, samt adj led Pavén) anförde i beslut d 21 maj 1987: HovR:n, som inte finner att någon av de i 21 kap 3 a § RB angivna förutsättningarna för förordnande av offentlig försvarare föreligger, lämnar B.R:s framställan härom utan bifall.
HD
B.R. (ombud T.) anförde besvär och yrkade bifall till sin hemställan om offentlig försvarare.
Riksåklagaren bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Hedström, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Enligt 21 kap 3 a § 2 st 2 RB skall offentlig försvarare förordnas om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening.
Beträffande B.R:s personliga förhållanden framgår av handlingarna i målet följande. Efter en problematisk skolgång där B.R. hade svårt att hävda sig och kände mindervärdeskomplex sökte han etablera sig på arbetsmarknaden. Även där stötte han på svårigheter vilka resulterade i att han avbrutit de flesta arbeten han haft. Han grundlade tidigt missbruk av såväl alkohol som narkotika och har vid flera tillfällen dömts för narkotikabrott. Försök till rehabilitering genom vistelse på behandlingshem för narkotikamissbrukare har gjorts men har misslyckats. Han har återfallit i missbruk. Hans familj har i avsevärd omfattning levt på socialbidrag. B.R. är fortfarande hjälpsökande men har under de senaste åren undergått en förändring i positiv riktning. Han planerar för en framtid med sin familj. Under 1987 har han innehaft anställning hos Luleå kommun som parkarbetare. Behovet av stödåtgärder kvarstår men B.R. bedöms ha en stark motivation för att komma till rätta med sina problem. Han är rädd för att allt han hoppats på kommer att raseras om det ådömda fängelsestraffet står fast.
På grund av det anförda får omständigheterna anses vara sådana att det kan sägas vara tveksamt vilken påföljd som skall väljas. Förutsättningar för förordnande av försvarare enligt ovannämnda lagrum föreligger sålunda.
Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD Tingbrand till offentlig försvarare för B.R.
HD (JustR:n Persson, Rydin, referent, Sterzel, Solerud och Svensson) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.