NJA 1999 s. 541
Fråga i mål om ansvar för våld mot tjänsteman huruvida offentlig försvarare skall förordnas med hänsyn till valet av påföljd.
Vänersborgs TR
Allmän åklagare yrkade vid Vänersborgs TR ansvar å T.O., född 1977, för våld mot tjänsteman och hot mot tjänsteman enligt följande: T.O. har d 31 okt 1998 i restaurang Dello Sport i Vänersborg förgripit sig med våld på ordningsvakterna M.A. och B.R. i deras myndighetsutövning genom att slå och sparka dem samt genom att bita M.A. i ena benet. - Vid samma tillfälle har T.O. hotat M.A. genom att säga att han visste var M.A. bodde och att han skulle döda honom.
Skadeståndsanspråk framställdes.
T.O. varken erkände eller förnekade gärningarna då han vid tillfället var så berusad att han inte hade något minne av vad som förevarit. Han bestred skadeståndsyrkandena.
Domskäl
TR:n (ordf rådmannen Forsblad) anförde i dom d 16 febr 1999: Domskäl. - -- Av T.O:s egna uppgifter framgår att han varit i bråk vid aktuell tidpunkt och att han varit införstådd med att de som han bråkade med var ordningsvakter. M.A. och B.R. har lämnat med varandra väl överensstämmande uppgifter och det saknas anledning att sätta dessa uppgifter i fråga. Genom vad M.A. och B.R. har berättat sammantaget med att T.O. varit införstådd med att han varit i bråk med ordningsvakter finner TR:n T.O. övertygad om våld mot tjänsteman och hot mot tjänsteman på sätt som åklagaren har påstått. Brotten kan inte anses ringa. Åtalet är således styrkt.
T.O. är 21 år och är tidigare ostraffad. Han har nu övertygats om våld mot tjänsteman och hot mot tjänsteman som inte är att anse som ringa brott. Domstolarna har när det gäller att beivra våld mot polisman eller ordningsvakt i myndighetsutövning intagit en sträng attityd. Som regel bestäms påföljden för sådant brott till fängelse. Inte frihetsberövande påföljd för sådant brott bör därför - frånsett ringa fall - i regel förekomma endast när den brottsliges personliga förhållanden talar för det med särskild styrka. T.O. lever till synes under ordnade sociala förhållanden och det kan antas att han oavsett påföljden i detta mål kommer att avhålla sig från att begå nya brott. Tillräckliga skäl för avsteg från den angivna regeln om frihetsberövande påföljd kan emellertid inte anses föreligga. Påföljden bör därför bestämmas till fängelse.
Domslut
Domslut. TR:n dömde T.O. enligt 17 kap 1 § BrB för våld mot tjänsteman och hot mot tjänsteman till fängelse 1 mån.
T.O. förpliktades att utge skadestånd till M.A. med 7 100 kr och till B.R. med 5 191 kr.
HovR:n för Västra Sverige
T.O. överklagade i HovR:n för Västra Sverige med yrkande att han skulle ådömas en icke frihetsberövande påföljd. Han yrkade även att offentlig försvarare skulle förordnas för honom.
HovR:n (hovrättslagmannen Wennberg, hovrättsrådet Zelano och tf hovrättsassessorn Mats Persson, referent) meddelade d 26 mars 1999 följande beslut: HovR:n lämnar T.O:s yrkande om förordnande av offentlig försvarare utan bifall.
T.O. (ombud advokaten L.G.) överklagade HovR:ns beslut och yrkade att HD skulle bifalla hans begäran om förordnande av offentlig försvarare i HovR:n.
Målet föredrogs.
Föredraganden, RevSekr Pålbrant, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. T.O. dömdes av TR:n till fängelse en månad för våld och hot mot tjänsteman samt förpliktades att utge skadestånd till två målsägande. Han har överklagat TR:ns dom. Enligt 21 kap 3 a § 2 st RB skall offentlig försvarare förordnas bl a om den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening.
Om innebörden av detta stadgande sägs i förarbetena (prop 1983/84:23 s 17) bl a att det i mål, där det är tveksamt vilken påföljd som skall väljas, ofta krävs att den tilltalade biträds av en försvarare för att man skall vara säker på att de relevanta omständigheterna kommer fram. Enligt förarbetena kan detta vara fallet även i mål som i övrigt är enkla.
T.O. har i HD anfört att påföljden samhällstjänst mycket väl skulle kunna tillämpas i detta fall, att det synes som om frågan om samhällstjänst inte har beaktats samt att han är i behov av försvarare får att få denna fråga tillräckligt belyst.
Nyligen har genomförts ändringar i påföljdssystemet där systemet med samhällstjänst permanentats och utvidgats till att gälla även i kombination med villkorlig dom, se 27 kap 2 a § och 30 kap 7 § 2 st BrB. I motiven till de nya reglerna har förklarats att detta medför en utvidgning av möjligheterna att döma till frivårdspåföljd också vid s k artbrottslighet. Skälen att välja en sådan påföljd måste dock vägas mot de skäl som enligt 30 kap 4 § 2 st BrB föreligger för att välja fängelse. (Prop 1997/98:96 s 97 och 197.)
T.O. är 21 år och tidigare ostraffad. Särskilt med hänsyn till att reglerna om samhällstjänst har ändrats får det anses vara tveksamt vilken påföljd som skall väljas. Offentlig försvarare skall därför förordnas.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD advokaten L.G. till offentlig försvarare för T.O..
HD (JustR:n Magnusson, Munck, Regner, Blomstrand, referent, och Lundius) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.
HD:s beslut meddelades d 1 sept 1999 (mål nr Ö 1836-99).