NJA 1988 s. 39

Allmän åklagare väckte vid Stockholms TR åtal mot M.Z. för obehörigt avvikande från trafikolycksplats enligt följande gärningsbeskrivning: Sedan M.Z. d 2 april 1986 vid förande av personbil på Skebokvarnsvägen i Stockholm sammanstött med annat fordon varvid skador uppkommit har han oaktat han märkt kollisionen avvikit från platsen utan att lämna uppgift om namn och hemvist och i övrigt vidtaga de åtgärder vartill olyckan skäligen bort föranleda.

M.Z. bestred ansvar.

Den påkörda bilens ägare och förare, Å.E. hördes som vittne i målet.

TR:n ogillade i dom d 26 nov 1986 åtalet. Domen vann laga kraft.

Å.E. ansökte om resning i målet.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Andrén, hemställde i betänkande om följande beslut: För obehörigt avvikande från trafikolycksplats är inte stadgat fängelse i mer än ett år. Vid sådant förhållande och då Å.E. inte i övrigt åberopat någon omständighet som kan föranleda resning, lämnar HD resningsansökningen utan bifall.

HD (JustR:n Brundin, Knutsson, referent, Palm, Lars K Beckman och Munck) fattade följande slutliga beslut: Å.E. var inte part i det mål resningsansökningen gäller och fråga uppkommer huruvida han trots detta är behörig att ansöka om resning.

Ett väsentligt ändamål med straffbestämmelserna i 5 § trafikbrottslagen är att bereda den som drabbats av skada vid en trafikolycka möjlighet att kräva ut ersättning från den som är ansvarig för skadan. Åtalet avsåg att M.Z. efter en sammanstötning med en Å.E. tillhörig bil varvid skador uppkom, hade avvikit från olycksplatsen utan att vidta de åtgärder som ålegat honom enligt nämnda lagrum. Med hänsyn till det anförda hade Å.E. rätteligen ställning som målsägande i målet. Han är därmed behörig att ansöka om resning.

Åke E. har inte anfört någon omständighet av beskaffenhet att kunna föranleda resning. HD lämnar därför resningsansökningen utan bifall.