RH 2009:27
En planering, som innebär att den dömde ska vistas vid ett motivations- och utredningshem under viss tid för att därefter beredas vård, vars innehåll inte är bestämt på förhand, har inte ansetts uppfylla kraven på särskild behandlingsplan enligt 30 kap. 9 § andra stycket 3 brottsbalken.
Helsingborgs tingsrätt
Tingsrätten (rådmannen Dick Peter Hartmann samt nämndemännen Ingegärd Andersson, Rune Samuelsson och Bertil Mellström) dömde den 19 december 2008 P.S. för fyra fall av grov stöld, stöld, grovt hemfridsbrott och ringa narkotikabrott till fängelse i tre år.
Hovrätten
P.S. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan eller åtminstone sätta ned fängelsestraffet. Åklagaren bestred ändring.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Per Eriksson, referent, hovrättsrådet Bob Nilsson Hjorth och hovrättsassessorn Sofia Tollgerdt samt nämndemännen Marie Jansson och Tommy Hall) anförde i dom den 18 mars 2009 bl.a. följande.
DOMSKÄL
I enlighet med tingsrättens i dessa delar inte överklagade dom ska P.S. dömas för fyra fall av grov stöld, stöld, grovt hemfridsbrott och ringa narkotikabrott.
Frivården har som lämplig påföljd föreslagit skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.
P.S. missbrukar narkotika sedan länge. Missbruket är av sådant slag att det kräver behandling och har i väsentlig grad bidragit till att P.S. nu har begått brott. Därmed är väsentliga förutsättningar uppfyllda för att P.S. ska kunna dömas till skyddstillsyn med s.k. kontraktsvård.
Enligt förarbetena till bestämmelserna om skyddstillsyn med särskild behandlingsplan (prop. 1986/87:106 s. 47) är det domstolen som i sista hand ska avgöra, om kontraktsvården i det enskilda fallet ska kunna träda i stället för ett fängelsestraff. Vid denna prövning måste domstolen, uttalas det vidare, naturligtvis beakta hur den tilltänkta kontraktsvården är utformad i fråga om vårdtid, regler och behandlingsinnehåll. På samma sätt har Högsta domstolen uttalat sig i bl.a. rättsfallet NJA 1988 s. 413.
Den behandling som är aktuell för P.S:s del har beskrivits på följande sätt i behandlingsplanen.
Under rubriken behandlingstid: Utredning vid Ollestads motivations- och utredningshem under 3 till 6 månader. Därefter institutionsvård i lämplig behandling under 1 års tid, följt av eftervård i hemkommunen, Helsingborgs Stads, regi.
Under rubriken Behandlingsinnehåll: Ollestad är beläget i orten Hultafors mellan Göteborg och Borås. Man utreder, motiverar, förbereder och placerar missbrukande män samt par utan barn i den mest lämpliga behandlingen. Utredningsarbete och behandlingsplanering är individuellt anpassad. Målsättning är att ta fram de resurser varje människa har som bekräftas i jagstärkande samtal.
Månad 1) Klienten skall skapa trygghet i sin nya situation och utredningsarbetet planeras i enskilda samtal. Kontakt med uppdragsgivarna önskvärt i detta skede.
Månad 2) Högre krav på deltagande i verksamheten så som att passa tider, hålla sig själv och sin omgivning ren, ta mer eget ansvar. Man vill uppnå förtroende och tillit, drogfria upplevelser i gemenskap.
Månad 3) Arbetet mot nästa steg mer påtagligt, man gör besök på behandlingshem etc. Man kan då åka in på ett provboende 1-4 veckor. Kontinuerlig kontakt med ansvarig handläggare.
Utredningstiden skall syfta till att grundligt undersöka P.S:s behov av stöd och insatser samt hitta lämplig institution för fortsatt vård och behandling. P.S. bedöms initialt vara i behov av behandling för sin missbruksproblematik och senare även bearbeta sina kriminella tankemönster och beteenden vid en institution som erbjuder denna typ av vård.
Detta är inte en beskrivning av en sådan behandling som avses med bestämmelserna om skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Det är i stället en redovisning av vilka åtgärder som behöver vidtas för att man senare ska kunna upprätta en vårdplan för P.S. En sådan framtida behandling förutsätter att någon annan i ett senare skede beslutar vilken vård som ska komma i fråga och om vilka villkor som ska gälla för denna. Ett beslut av detta slag skulle inte kunna fattas av domstol. Sannolikt skulle det i stället bli en uppgift för övervakningsnämnd att upprätta en ny behandlingsplan. Vice föreståndaren vid Ollestads motivations- och utredningshem, Gunilla Lundkvist har också, då hon hörts i hovrätten, bekräftat att detta varit avsikten.
Eftersom hovrätten inte har förelagts någon plan för vilken behandling som är tänkt, kan hovrätten inte göra någon bedömning av behandlingens lämplighet eller om den är tillräckligt ingripande för att kunna ersätta ett långt fängelsestraff (jfr Högsta domstolens rättsfall NJA 2003 s. 229 och 2006 s. 212). Hovrätten saknar alltså förutsättningar att göra den prövning som lagstiftaren har avsett. Den s.k. behandlingsplanen kan därmed inte utgöra grund för en föreskrift om s.k. kontraktsvård.
Med hänsyn till brottslighetens straffvärde kan skyddstillsyn utan föreskrift om särskild behandlingsplan inte komma i fråga. P.S. ska alltså dömas till fängelse.
Brottslighetens samlade straffvärde svarar mot fängelse i ett år och sex månader.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten bestämmer fängelsestraffets längd till 1 år 6 månader.
Hovrättens dom meddelad: den 18 mars 2009.
Mål nr: B 41-09.
Lagrum: 30 kap. 9 § andra stycket 3 brottsbalken.
Rättsfall: NJA 1988 s. 413; NJA 2003 s. 229; NJA 2006 s. 212.
Litteratur: Prop. 1986/87:106 s. 47.