NJA 2006 s. 212

Domskäl

Tingsrätten (ordförande rådmannen Monika Ålund) anförde i dom den 26 november 2004:

Domskäl

Skuldfrågan

Åtalspunkterna 1-3, sexuellt utnyttjande av underåriga; för åtalspunkten 2 alternativt sexuellt ofredande

M.C. har beträffande samtliga åtalspunkter endast medgivit ansvar för sexuellt ofredande bestående av att han har onanerat i målsägandens åsyn. Han har i övrigt bestritt ansvar.

Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat videoinspelade förhör med målsägandena och fonogramutskrifter från förhören har funnits ingivet i målet.

Utöver förhör med M.C. har på åklagarens begäran vittnesförhör hållits med - - -.

Tingsrättens fortsatta domskäl avseende dessa åtalspunkter är sekretessbelagda. Tingsrätten uttalar att de tre målsägandenas berättelser framstår som så rimliga och trovärdiga att de kan läggas till grund för bedömningen. Genom detta kan det anses visat att M.C. i alla delar har agerat så som åklagaren har gjort gällande. M.C. skall därför i fråga om samtliga tre åtalspunkter (nr 1-3) dömas för sexuellt utnyttjande av underårig.

Åtalspunkten 4, sexuellt utnyttjande av underårig

M.C. har vitsordat de faktiska omständigheterna men har bestritt ansvar under åberopande av att han hade trott att målsäganden hade fyllt 15 år. Han har även uppgivit att han saknar minne av något tillfälle i början av december 2002 utan bara minns tillfällena omkring den 11 och 23 november, varav ett var med enbart oralt samlag och det andra med både oralt och analt samlag.

Åklagaren har vid utveckling av talan bland annat uppgivit följande. Parterna kom i kontakt med varandra genom en s.k. chattlinje. De träffades sedan, första gången i november 2002. Målsäganden fyllde 15 år först under år 2003. Målsäganden var alltså barn i lagens mening när händelserna utspelade sig.

Utöver förhör med M.C. har på åklagarens begäran målsägandeförhör hållits med E.A. Åklagaren har i anslutning till förhören föredragit delar av kommunikation över Internet. De hörda har huvudsakligen berättat följande.

- - - Härefter följer referat av förhörsutsagorna, som är sekretessbelagda. - - -

Tingsrätten gör följande bedömning.

Målsäganden har givit ett trovärdigt intryck och vad han har berättat vinner väsentligt stöd av övrig utredning, även beträffande uppgiften om att M.C. måste ha känt till att han var under 15 år vid de aktuella tillfällena. I målet har inte framkommit anledning anta att målsäganden, vilkens berättelse mer präglas av försiktighet än av överdrifter, osant skulle beskylla M.C. för brott. Av vad målsäganden har berättat i förening med övrig utredning är det sålunda utrett att M.C. den 11 november 2002 hade sexuellt umgänge såsom åklagaren har påstått. Eftersom målsäganden själv har varit något osäker på antalet gånger i Göteborg kan det på föreliggande utredning i vart fall anses klarlagt att M.C. även omkring den 23 november 2002 - i alla delar - har förfarit såsom åklagaren har gjort gällande. M.C. skall därför även i denna del dömas för sexuellt utnyttjande av underårig.

Åtalspunkten 5, barnpornografibrott

M.C. har erkänt gärningen och har berättat i enlighet med vad han har erkänt. Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat protokoll över beslag samt protokoll över datorteknisk undersökning. Genom vad M.C. har erkänt sammantaget med övrig utredning är gärningen styrkt. Den är att bedöma såsom åklagaren har angivit.

Påföljdsfrågan

M.C. förekommer inte i belastningsregistret.

Frivården har i yttrande bland annat anfört: M.C. har brottats med sin sexuella identitet. Han har levt under ordnade förhållanden med arbete och bostad. Han har dock behov av stöd och en långvarig psykoterapeutisk kontakt, särskilt med tanke på de brott han är misstänkt för. Han vill själv ha en samtalskontakt. Frivården gör den bedömningen att det bästa sättet att minska risken för fortsatt brottslighet är att döma M.C. till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, så kallad kontraktsvård. Det finns en bifogad behandlingsplan och M.C. är informerad om villkoren och har sagt sig vara intresserad av en långvarig behandlingskontakt. Samtalen kommer främst att fokusera på attityder till brottet, konsekvenser för offer och förövare samt bearbetning av bakomliggande faktorer.

M.C. har bland annat uppgivit: Han saknar i dag arbete eftersom han har blivit uppsagd. Han har inte fått A-kassa utan lever för närvarande på sjukersättning. Denna har dock i dagarna precis tagit slut. Han har nämligen varit sjukskriven till för omkring en och en halv månad sedan. Han har ingen inkomst alls för närvarande. Han klarar i nuläget inte av att ta kontakt med arbetsförmedlingen. Den uppfattning han fick av frivården var att de föreslagna samtalen inte så mycket skulle beröra sexualiteten som sådan utan mer vara inriktade på hur han agerar eller förhåller sig till andra och på att han skall kunna avhålla sig från unga pojkar.

Fråga är nu om upprepade fall av sexualbrott mot barn. Såväl brottslighetens art som det samlade straffvärdet talar med särskild styrka för en längre tids fängelse som påföljd. Vad som i målet har framkommit om M.C:s personliga förhållanden ger inte vid handen att hans brottslighet bottnar i något rent sjukdomsförhållande utan möjligen mer i en från normalfallen avvikande läggning i fråga om preferens vid val av partner. Tingsrätten kan i målet inte utesluta att det kan finnas möjligheter för M.C. att tillägna sig metoder för att hantera sin speciella läggning så att han i vart fall bättre kan hantera sin särskilda läggning med mer ansvar så att han undviker begå brott av nu aktuella slag i framtiden. Emellertid framstår den av frivården föreslagna behandlingen i form av samtal inte som tillräckligt ingripande med hänsyn till den föreliggande brottslighetens art och det sammantagna höga straffvärdet. Påföljden skall därför bestämmas till en lägre tids fängelse. För det fall det finns möjlighet för den verkställande myndigheten att åstadkomma den föreslagna behandlingen i samband med verkställigheten av fängelsepåföljden, framstår detta som lämpligt.

Skadeståndsfrågan

I anledning av åtalspunkterna 1-4

M.C. har beträffande var och en av målsägandena i åtalspunkterna 1-3 medgivit att utge 5 000 kr för kränkning. Han har i fråga om åtalspunkten 4 inte vitsordat något belopp för kränkning. Han har genomgående vitsordat en beräkning av 2 000 kr per månad för sveda och värk som skäligt i sig varemot han dock inte har kunnat vitsorda omfattningen av liden skada i denna del. Han har inte gjort någon erinran mot ränteberäkningen.

- - -

Vid ovan angiven utgång i ansvarsdelen har M.C. att ersätta målsägandena för liden skada. Med hänsyn till de omständigheter som har framkommit framstår det i samtliga fall som att ett sådant samband föreligger, att samtliga målsägande kan anses ha lidit skada på sätt som har gjorts gällande i anledning av brottsligheten. Genom detta och eftersom de yrkade beloppen för såväl kränkning som för sveda och värk framstår som skäliga skall de yrkade ersättningarna utdömas. Räntan är lämnad utan erinran och lagligen grundad.

Förverkandefrågan

M.C. har medgivit förverkande av CD-skivorna. I fråga om datorn har han endast medgivit förverkande av hårddiskarna men har bestritt yrkandet beträffande datorn i övrigt under åberopande av att informationen inte finns kvar i datorn om man avlägsnar hårddiskarna.

Åklagaren har vidhållit yrkandet även i fråga om datorn under åberopande av att hela datorn kan vara och ju hade använts som brottsverktyg.

Vid ovan angiven utgång i ansvarsdelen och med hänsyn till godsets art samt - särskilt i fråga om datorn - till att hela datorn har varit ett hjälpmedel vid brottets begående och att ett förverkande även är påkallat till förebyggande av brott, skall åklagarens yrkande om förverkande, vilket är lagligen grundat, helt bifallas.

Domslut

Domslut

Tingsrätten dömde M.C. för sexuellt utnyttjande av underårig enligt 6 kap. 4 § 1 st. 2 p. BrB och för barnpornografibrott enligt 16 kap. 10 a § 1 st. 5 p. BrB till fängelse två år. Åtalet för sexuellt utnyttjande av underårig i början av december 2002 ogillades.

M.C. ålades vidare att betala skadestånd till var och en av de fyra målsägandena med 94 000 kr jämte ränta. I beslag tagna sex CD-skivor och en dator förklarades förverkade. Beslagen skulle bestå.

Domskäl

Hovrätten (tf. hovrättsassessorn Johan Kylenfelt samt nämndemännen Ingvor Almbratt och Ingvar Johnsson) anförde i dom den 13 april 2005:

Hovrättens domskäl

Ansvarsdelen

I enlighet med tingsrättens dom har M.C. gjort sig skyldig till sexuellt utnyttjande av underårig (åtalspunkten 4) och barnpornografibrott (åtalspunkten 5).

Beträffande åtalet i övrigt har M.C. hörts på nytt. De videoinspelade förhören vid förundersökningen med M.G., P.L. och D.O. har spelats upp, liksom bandupptagningarna från förhören vid tingsrätten med - - -.

Av den sålunda förebringade utredningen finner hovrätten att det är tillförlitligen bevisat att M.C. gjort sig skyldig till de brott som åklagaren angett. M.C. skall därför, som tingsrätten funnit, dömas för sexuellt utnyttjande av underårig även i nu ifrågavarande delar (åtalspunkterna 1-3).

Angående påföljden konstaterar hovrätten inledningsvis följande beträffande gärningarna. M.C. har vid några tillfällen i sin bostad haft sexuellt umgänge med tre pojkar i 10-årsåldern med vilka han dessförinnan hade utvecklat en kamratlig relation kretsande kring ett gemensamt intresse för skateboarding. Det sexuella umgänget med pojkarna har huvudsakligen bestått i ömsesidigt onanerande inkluderande sädesavgång för M.C. Vidare har M.C. vid ett tillfälle haft oralt samlag och vid ett annat såväl oralt som analt samlag med en pojke för vilken det vid tiden för dessa händelser återstod ca 2 månader till dess att han skulle fylla 15 år. Samlagen var helt frivilliga från bådas sida. Härutöver har M.C. innehaft en stor mängd barnpornografiska bilder och filmer, som han bl.a. har haft lagrade i sin dator.

Straffvärdet för den samlade brottsligheten är enligt hovrättens mening lägre än tingsrätten funnit och motsvarar fängelse i ett och ett halvt år. Såväl det relativt höga straffvärdet som arten av brottsligheten talar för att annan påföljd än fängelse normalt inte bör komma ifråga. Kriminalvårdsmyndigheten har i sin utredning bedömt M.C. ha behov av stöd i allmänhet och en långvarig psykoterapeutisk kontakt med hänsyn till brottsligheten och de psykiska problem och känslor av frustration som byggts upp under hans ungdom och föranletts av upptäckten av att han var homosexuell. Enligt kriminalvårdsmyndigheten är det bästa sättet att minska risken för fortsatt brottslighet att döma till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan, vilken behandling skulle utgöras av psykoterapeutiska samtal med en kvalificerad psykolog.

Hovrätten, som noterar att M.C. varit berövad friheten som anhållen och häktad i nästan två månader, ansluter sig till kriminalvårdsmyndighetens bedömning och finner vid prövning enligt 30 kap. 4 § och 9 § andra stycket 3 BrB att förutsättningar föreligger för att bestämma påföljden till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Alternativstraffet bör bestämmas till fängelse i ett år och sex månader.

Skadeståndsdelen

Vad gäller skadeståndsyrkandena i anslutning till åtalspunkterna 1-3 finner hovrätten att skadeståndet för envar av M.G., P.L. och D.O. bör bestämmas till 20 000 kr för kränkning (2 kap. 3 § skadeståndslagen) och till 5 000 kr för psykiskt lidande (5 kap. 1 § skadeståndslagen).

I fråga om skadeståndsyrkandet i anslutning till åtalspunkten 4 konstaterar hovrätten att E.A. vid tiden för gärningarna var nästan femton år gammal, att det sexuella umgänget var helt frivilligt från hans sida och att han själv sagt sig varken då eller senare ha känt sig kränkt av M.C:s handlande. Vid sådana förhållanden kan det inte vara fråga om en allvarlig kränkning i den mening som avses i 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Någon ersättning för kränkning skall därför inte utgå. Det psykiska lidande som drabbat E.A., och som har åberopats som grund för skadeståndsyrkandet i den här delen, synes helt ha sin orsak i att hans homosexuella läggning som en följd av polisutredningen, vilken hade initierats inte av E.A. utan av polisen, blev känd för hans närstående. Detta lidande har enligt hovrättens mening inte ett sådant adekvat samband med de brottsliga gärningarna att M.C. härvidlag skall åläggas någon skadeståndsskyldighet. E.A:s skadeståndsyrkande skall således ogillas.

Förverkande

Vid prövning enligt bestämmelsen i 36 kap. 2 § BrB finner hovrätten att det är tillräckligt att förverka endast hårddiskarna i den aktuella datorn.

Hovrättens domslut

Hovrätten ändrar tingsrättens dom i ansvarsdelen på så sätt att påföljden bestäms till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. M.C. skall genomgå behandling enligt den plan som fogats till domen som bilaga C.

Kriminalvårdsmyndigheten Göteborg Centrum skall ansvara för övervakningen.

Vårdgivaren enligt behandlingsplanen åläggs att anmäla till kriminalvårdsmyndigheten och åklagaren om M.C. allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt behandlingsplanen.

Om fängelse i stället hade valts som påföljd, skulle fängelse ett år sex månader ha dömts ut.

Hovrätten ändrar tingsrättens dom i skadeståndsdelen på så sätt att

a) M.C. förpliktas att till envar av M.G., P.L. och D.O. utge skadestånd med 25 000 kr jämte ränta i enlighet med vad tingsrätten bestämt, samt

b) det av E.A. framställda skadeståndsyrkandet ogillas.

Hovrätten ändrar tingsrättens dom i fråga om beslag och förverkande på så sätt att

a) förordnandet om förverkande av datorns hårddiskar fastställs och yrkandet om förverkande av datorn i övrigt ogillas samt

b) att beslaget av datorn hävs och att beslagen i övrigt skall bestå.

Från domen var referenten, hovrättsrådet Ola Olsson, med vilken hovrättslagmannen Hans Frennered instämde, skiljaktig i ansvarsdelen enligt följande.

Straffvärdet för den samlade brottsligheten är betydligt lägre än tingsrätten funnit och alternativstraffet bör därför bestämmas till fängelse tio månader.

Domskäl

HD (justitieråden Svensson, Lennander, Blomstrand, referent, Pripp och Virdesten) meddelade den 11 april 2006 följande dom.

Domskäl

I enlighet med hovrättens dom har M.C. gjort sig skyldig till sexuellt utnyttjande av underårig och barnpornografibrott. M.C. har sålunda vid några tillfällen i sin bostad haft sexuellt umgänge med tre pojkar i tioårsåldern. Det sexuella umgänget har bestått huvudsakligen i ömsesidigt onanerande, inkluderande sädesavgång för M.C. Vidare har M.C. vid ett tillfälle haft oralt samlag och vid ett annat tillfälle haft såväl oralt som analt samlag med en pojke för vilken det då återstod omkring två månader till dess att denne skulle fylla 15 år. Samlagen var frivilliga från bådas sida. Härutöver har M.C. innehaft en stor mängd barnpornografiska bilder och filmer.

På sexualbrotten skall tillämpas den lag som gällde före den 1 april 2005.

Målet i HD gäller påföljden för de brott M.C. har gjort sig skyldig till. Valet står mellan fängelse och skyddstillsyn med föreskrift om behandlingsplan enligt 30 kap. 9 § andra stycket 3 BrB.

Enligt 30 kap. 4 § BrB skall rätten vid val av påföljd fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Som skäl för fängelse får rätten enligt paragrafen beakta, utöver brottslighetens straffvärde och art, att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott. I fråga om straffvärde gäller en presumtion för fängelse vid straffvärde på fängelse ett år eller mer (se prop. 1987/88:120 s. 100). I rättsfallet NJA 2003 s. 313 har HD uttalat att det med hänsyn till de intressen som straffbestämmelsen angående sexuellt utnyttjande av underårig är avsedd att skydda finns en presumtion för fängelse, men att det beror på omständigheterna i det enskilda fallet hur stark denna presumtion är.

Vid val av påföljd skall rätten enligt 30 kap. 9 § första stycket BrB som skäl för skyddstillsyn beakta om det finns anledning att anta att denna påföljd kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet. I paragrafens andra stycke anges ett antal omständigheter som rätten kan beakta som särskilda skäl för skyddstillsyn i stället för fängelse. Dessa omständigheter kan motivera att skyddstillsyn väljs även i sådana fall där det annars finns en presumtion för fängelse (se prop. 1987/ 88:120 s. 100 och 106).

En sådan särskild omständighet är att missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande som kräver vård eller annan behandling i väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts och den tilltalade förklarar sig villig att gå igenom lämplig behandling som enligt en för honom uppgjord plan kan anordnas i samband med verkställigheten (30 kap. 9 § andra stycket 3 BrB). Bestämmelsen, som reglerar s.k. kontraktsvård, tar sikte huvudsakligen på lagöverträdare som har uttalade alkohol- eller narkotikaproblem, men den kan tillämpas även i andra fall. I motiven nämns kleptomani, exhibitionism och vissa former av incest. Det påpekas att det i sist nämnda fall måste krävas att brottet är av förhållandevis lindrig art. Vidare uttalas i motiven att man torde kunna räkna med att kontraktsvård som regel inte tillämpas i fall där påföljden annars skulle ha blivit fängelse i två år eller mer. Vid prövningen måste domstolen beakta hur den tilltänkta kontraktsvården är utformad i fråga om vårdtid, regler och behandlingsinnehåll. (Se prop. 1986/87:106 s. 33, 35, 36, 47 och 67; jfr NJA 1988 s. 413.)

Som hovrätten har funnit motsvarar straffvärdet för de brott M.C. har begått fängelse ett år sex månader. Straffvärdet är således högt, men det utgör inte något absolut hinder mot att skyddstillsyn med kontraktsvård väljs som påföljd. Inte heller brottens art medför något sådant hinder.

Av den behandlingsplan som har gjorts upp för M.C. framgår följande om behandlingens innehåll. Behandlingen består av individuella samtal en gång per vecka med sedvanligt uppehåll vid jul- och sommarledigheter. Mot övervakningsårets slut kan kontaktfrekvensen efter bedömning glesas ut. Samtalen börjar i direkt anslutning till dom. Samtalen fokuserar företrädesvis på attityder till brottet, konsekvenser för offer och förövare samt bearbetning av bakomliggande faktorer.

Skyddstillsynen enligt hovrättens dom började verkställas omedelbart. Av ett yttrande till HD från kriminalvården framgår att M.C. har följt behandlingsplanen utan anmärkning under snart ett års tid. Det kan inte betvivlas att behandlingen är till nytta för M.C. och bidrar till att han avhåller sig från brott. Med tanke på brottslighetens straffvärde och art är behandlingen emellertid inte tillräckligt ingripande för att skyddstillsyn med kontraktsvård skall komma i fråga som påföljd.

M.C. skall därför dömas till fängelse. Vid straffmätningen skall beaktas vad han har undergått till följd av verkställighet av hovrättens dom.

Domslut

Domslut

HD ändrar hovrättens domslut på det sättet att påföljden bestäms till fängelse ett år.