NJA 1988 s. 534

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Lindqvist) anförde i dom d 12 sept 1985:

Domskäl. Åtalspunkt 1. P.B. har bestritt ansvar under påstående att han under 1984 varken innehaft eller sålt cannabisharts.

Åklagaren har till utveckling av sin talan anfört bl a: I samband med utredning om narkotikabrott, som berörde flera personer, hade ett flertal personer uppgivit att de köpt cannabisharts av P.B. sannolikt omkring 30 g. På grund härav hade även P.B. hörts av polisen. Denne förnekade då narkotikabrott. Han uppgav att han för egen räkning av bl a hampfrön tillverkat ett haschliknande preparat och att han av detta preparat sålt sammanlagt 4 g till andra personer. Statens kriminaltekniska laboratorium har i enlighet med P.B:s beskrivning av sitt tillverkningssätt framställt en produkt. Den produkt som framkommit vid tillverkningen har visat sig ej innehålla narkotika och ej heller likna cannabisharts i den form som vanligen förekommer på marknaden. Åklagaren gör därför inte gällande att P.B. tillverkat narkotika. Däremot måste han ha innehaft cannabisharts i den mängd som de under förundersökningen hörda personerna uppgivit sig ha köpt av P.B. och varav P.B. enligt eget medgivande överlåtit 4 g.

P.B. har vid huvudförhandlingen i målet uppgivit bl a: Han angav under förundersökningen endast i stora drag hur han gått tillväga för att framställa det av honom tillverkade preparatet. Den vid processen framkomna produkten - som ej var narkotika - hade en lugnande effekt. Han sålde därav vid två tillfällen till tre personer sammanlagt 4 g för tillhopa 400 kr.

TR:n finner utrett att P.B. till tre personer försålt 4 g av en produkt under föregivande att det försålda utgjordes av cannabisharts. Det är i målet vidare utrett att köparna varken hos P.B. framställt klagomål eller under förundersökningen gjort invändning om att den överlåtna produkten ej varit cannabisharts. TR:n finner på grund härav styrkt att P.B. till tre personer överlåtit sammanlagt minst 4 g cannabisharts.

Däremot finner TR:n ej i målet visat att P.B. innehaft cannabisharts i större mängd än nyssnämnda försålda 4 g.

TR:n finner att den gärning P.B. i målet övertygats om - och som begåtts år 1984 - skall bedömas enligt narkotikastrafflagen i dess lydelse efter d 1 mars 1985, enär gärningen är att anse som ett narkotikabrott som bör leda till lindrigare maximistraff än det som anges som maximistraff i 1 § narkotikastrafflagen.

Åtalspunkt 2. P.B. har erkänt gärningen. Erkännandet vinner stöd av övrig utredning i denna del av målet. Gärningen är att bedöma som häleri.

Påföljdsfrågan. P.B. har under åren 1973-1977 tre gånger dömts till ansvar för bl a narkotikabrott. Han frigavs d 25 febr 1978 från avtjänandet av ett fängelsestraff. Han har sedan 1977, enligt egen uppgift, inte haft några missbruksproblem eller straffats för något brott. Av personutredningen framgår att P.B. sedan frigivningen år 1978 endast sporadiskt haft någon arbetsanställning och i intet fall längre än 6 mån. Han är för närvarande arbetslös. Under en i målet företagen personundersökning har han vägrat att lämna närmare upplysningar om sina levnadsförhållanden och att uppge andra referenser än sin fd hustru. Det är därför oklart vilka levnadsvanor P.B. har och hur han försörjer sig.

För de brott, som P.B. övertygats om i målet, kan fängelse följa. Denna påföljd synes dock ej vara nödvändigtvis påkallad. Med anledning av P.B:s arbetslöshet och oklara levnadsförhållanden finner TR:n skyddstillsyn - med därmed följande förordnande av en övervakare som kan hjälpa honom i hans sociala och ekonomiska situation - vara den påföljd som kan antas bäst bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet.

Domslut

Domslut. TR:n dömde P.B. enligt 9 kap 6 § BrB och 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) för häleri och narkotikabrott till skyddstillsyn.

Domskäl

Domskäl.

Enligt TR:ns i den delen lagakraftvunna dom är P.B. skyldig till häleri.

P.B. har i HovR:n, såvitt avser åtalet för narkotikabrott, anfört i huvudsak: Han har tidigare rökt hasch men det är nu nästan tio år sedan han slutade med detta. Däremot röker han ibland hampafrön, som han anser har en lugnande effekt. Han brukar krossa fröna och sedan dränka in dem med något lösningsmedel, t ex aceton. När det mesta av detta avdunstat, silar han massan och tillsätter någon konsistensgivare, exempelvis honung eller äggvita. Den färdiga produkten har han rökt som hasch, ibland tillsammans med vanlig piptobak. Under sommaren och hösten 1984 var hans dåvarande flickvän, hennes två bröder och ytterligare en flicka ofta på besök hos honom. Det hände då att han rökte av sin egen tillverkning. De andra ville ha av honom och fick då köpa. Han kunde inte bara ge bort "grejorna" för då hade han blivit av med allt. Han nämnde inget om vad det var men är säker på att de andra visste detta. Flickvännens bröder var på rymmen och stämningen var ibland ganska uppjagad. Det kan ha rört sig om sammanlagt 4 g, som han överlät. De andra är fortfarande skyldiga honom pengar.

Åklagaren har till förtydligande av åtalet, utöver vad som upptagits i TR:ns dom, i HovR:n förklarat att han gör gällande att P.B. sålt minst 4 g äkta cannabisharts och att P.B:s påstående om egen tillverkning ej är riktigt.

Åklagaren har även i HovR:n åberopat utlåtandet från statens kriminaltekniska laboratorium.

HovR:n gör följande bedömning.

Med hänsyn till statens kriminaltekniska laboratoriums utlåtande att det preparat P.B. enligt egen utsaga skulle ha tillverkat varken innehåller några narkotiska substanser eller utseendemässigt liknar cannabisharts finner HovR:n P.B:s uppgifter om tillverkning och försäljning av detta preparat mycket osannolika. Det får även anses uteslutet att de personer som uppgivit sig ha köpt cannabisharts av P.B. skulle ha godtagit den "massa" som enligt utlåtandet blir produkten av P.B:s tillverkning. På grund härav och med instämmande i vad TR:n anfört i övrigt finner HovR:n styrkt att P.B. gjort sig skyldig till försäljning av cannabisharts i påstådd omfattning.

I motsats till TR:n anser HovR:n emellertid att gärningen skall bedömas enligt narkotikastrafflagen i dess lydelse före d 1 mars 1985 (se bl a prop 1984/85:46 s 27). - Med beaktande av att det gällt överlåtelser skall gärningen bedömas som narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen.

I fråga om val av påföljd gör HovR:n följande bedömning.

Enligt kriminalregisterutdrag dömdes P.B. före TR:ns dom senast år 1977 för narkotikabrott till fängelse 6 mån. Personutredningen ger ej vid handen att Peder B lever under oordnade sociala förhållanden. Med hänsyn till den relativt långa tid som förflutit sedan den tidigare brottsligheten och då fängelsestraff inte kan anses oundgängligen påkallat med hänsyn till allmän laglydnad anser HovR:n att fängelse nu ej behöver väljas som påföljd. I stället bör P.B. då hans nuvarande förhållanden synes utvisa att något kriminalpolitiskt betingat övervakningsbehov ej föreligger, dömas till villkorlig dom.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrar på det sätt överklagade domen att HovR:n dels dömer P.B. enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) i dess lydelse före d 1 mars 1985 för narkotikabrott, dels bestämmer påföljden för detta brott och för häleribrottet till villkorlig dom.

Referenten, hovrättsassessorn Brandoné, med vilken hovrättsrådet Sterner instämde, var skiljaktig i ansvarsfrågan såvitt avsåg åtalspunkten 1 och ville frikänna P.B. från ansvar för narkotikabrott, enär åtalet i denna del ej var styrkt. Överröstade härutinnan var de i övriga frågor ense med majoriteten.

Domskäl

Skäl. P.B. har gjort gällande att det i målet inte blivit styrkt att han sålt preparat som är klassat såsom narkotika.

Under förundersökningen i målet har polisförhör hållits med olika personer till vilka P.B. enligt åtalet har sålt narkotika. Såväl TR:n som HovR:n har grundat sin bedömning på att ingen av dessa personer framfört klagomål mot preparatet. Ingen av dem har emellertid hörts i målet. Med hänsyn härtill framstår den vid domstolarna förebragta bevisningen i narkotikadelen som otillräcklig för fällande dom i föreliggande fall.

Riksåklagaren har, efter komplettering av förundersökningen, såsom muntlig bevisning åberopat vittnesförhör med två av de personer som enligt P.B. har köpt det av honom tillverkade preparatet. Den bevisupptagning och nya prövning som sålunda skall ske bör lämpligen äga rum vid TR:n.

Domslut

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns och TR:ns domar, utom såvitt P.B. befunnits skyldig till häleri - - -. Målet visas åter till TR:n för erforderlig behandling.