M.S. dömdes d 6 dec 1988 av Eksjö TR för bedrägeri till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. I domslutet angavs att fängelse 10 mån skulle ha ådömts, om fängelse hade valts som påföljd.

M.S. hade varit berövad friheten som anhållen och häktad i målet under tiden 19 nov-6 dec 1988.

Allmän åklagare väckte talan vid TR:n och yrkade att TR:n skulle undanröja skyddstillsynen och bestämma annan påföljd.

Enligt beslut av TR:n omhändertogs M.S. enligt 28 kap 11 § BrB d 26 jan 1989.

M.S. uppgav vid TR:n att han inte hade för avsikt att yttra sig över åklagarens framställning.

TR:n (ordf rådmannen Ågren) anförde i beslut d 31 jan 1989:

Skäl. Av utredningen framgår bl a följande. I den behandlingsplan som låg till grund för domen på skyddstillsyn har M.S. underkastat sig att vara drogfri under hela behandlingstiden, 18 mån, samt att följa behandlingshemmets regler. M.S. intogs på stiftelsen Daytops behandlingshem, Djursätra Brunn utanför Skövde, omedelbart efter domen på skyddstillsyn. Han fick permission d 13 jan 1989 och skulle vara tillbaka två dagar senare. Han återvände dock först efter fyra dagar. Under den olovliga frånvaron uppehöll han sig i Norrköping och missbrukade narkotika. Den 23 jan avvek M.S. från behandlingshemmet. Han omhändertogs enligt 28 kap 11 § BrB d 26 jan.

TR:n finner att M.S. allvarligt har åsidosatt sina åligganden enligt behandlingsplanen. Skyddstillsynen skall därför undanröjas och ny annan påföljd bestämmas. Med beaktande av vad M.S. undergått till följd av skyddstillsynsdomen bestämmer TR:n den nya påföljden till fängelse i 8 mån.

M.S. finns antecknad under fem punkter i kriminalregistret. Jönköpings TR dömde honom d 25 aug 1987 till två års fängelse för grov misshandel. Han frigavs villkorligt från det straffet d 11 nov 1988 med en återstående strafftid av 8 mån. Prövotiden löper ut d 11 nov 1989.

Det nu aktuella brottet begicks endast fyra dagar efter det att M.S. hade frigivits villkorligt från det tidigare fängelsestraffet. Även om det inte är fråga om likartad brottslighet har återfallet skett så kort tid efter den villkorliga frigivningen att denna bör förverkas helt.

Beslut. 1. Den skyddstillsyn som M.S. ådömts genom TR:ns dom d 6 dec 1988 undanröjs.

Fängelsestraffet skall till en tid av 22 dagar anses verkställt i anstalt.

M.S. anförde besvär i Göta HovR och yrkade att HovR:n skulle undanröja TR:ns beslut om förverkande av villkorligt medgiven frihet eller nedsätta fängelsestraffet.

Åklagaren bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Maiander, hovrättsrådet Åkesson, referent, adj led Carlquist samt nämndemännen Andersson och Jonasson) anförde i slutligt beslut d 24 febr 1989:

Skäl. M.S. har i HovR:n anfört: I den undanröjda domen å skyddstillsyn angav TR:n att fängelse 10 månader skulle ha ådömts om fängelse i stället hade valts som påföljd. Däremot utlät sig TR:n inte i frågan om eventuellt förverkande av villkorligt medgiven frihet. Syftet med bestämmelsen i 28 kap 6 a § 1 st BrB är enligt motiven dels att ge vägledning för domstolen om det blir aktuellt att undanröja skyddstillsynen, dels att den dömde skall få veta vad han riskerar i händelse av misskötsamhet. Det hotande fängelsestraffet skall för den dömde verka i motivationshöjande riktning. M.S. har inte utgått från annat än att han riskerade högst 10 månaders fängelse om han, utan att begå nya brott, allvarligt skulle åsidosätta sina åligganden enligt domen å skyddstillsyn. Med hänsyn till uppgiften om den alternativa påföljden har han inte räknat med att han också skulle riskera att få den villkorligt medgivna friheten förverkad. - I domen å skyddstillsyn har TR:n tillämpat 34 kap 1 § 1 st 2 BrB. Det får därför antagas att TR:n därvid också övervägt innehållet i 4 § samma kap. Bedrägeribrottet är av annan art än det brott för vilket M.S. tidigare ådömts fängelse och villkorligt frigivits. Även om bedrägeribrottet begåtts kort tid efter den villkorliga frigivningen bör därför förverkande ej ske. Alternativt hör den nya påföljden bestämmas till kortare fängelsestraff än 8 mån.

Åklagaren har genmält: Något formellt hinder att förklara villkorligt medgiven frihet förverkad föreligger inte. Omständigheterna i övrigt är sådana att förverkande bör ske.

HovR:n gör följande bedömning.

Som TR:n funnit skall skyddstillsynen undanröjas och ny påföljd bestämmas för brottet.

Vid tillkomsten av lagstiftningen om s k kontraktsvård diskuterades ingående om denna borde ges formen av villkorligt fängelse eller av kvalificerad föreskrift vid skyddstillsyn. När den senare lösningen valdes, infördes möjligheten att i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts, om fängelse i stället hade valts som påföljd. Departementschefen anförde härom (prop 1986/87:106 s 71): "Upplysningen om det alternativa fängelsestraffet tjänar i första hand två syften. Det skall vara vägledande för domstolen, om det i ett senare skede blir aktuellt att undanröja skyddstillsynen därför att den dömde inte fullföljer behandlingen i enlighet med sitt åtagande. Dessutom skall den dömde härigenom på ett påtagligt sätt få veta vad han riskerar i händelse av misskötsamhet." Departementschefen framhöll vidare dels vikten av att domstolarna av rättviseskäl även vid bestämmandet av det alternativa straffet strävar efter att åstadkomma en adekvat straffmätning, dels att det alternativa straffet vid undanröjande inte bör fastställas automatiskt utan att en prövning bör ske av de föreliggande omständigheterna. Förbudet mot reformatio in pejus gäller vid fullföljd mot domen på kontraktsvård även det alternativa fängelsestraffet. Däremot är förbudet inte tillämpligt vid bestämningen av den nya påföljden då domen undanröjes, även om det, såsom departementschefen uttalat (a prop s 75 f), ligger i sakens natur att domstolen inte bör döma ut ett längre straff än det som angivits i den förra domen. De skäl departementschefen anfört för att fängelsestraffets längd skall anges i skyddstillsynsdomen skulle kunna gälla även förverkande av villkorligt medgiven frihet. Emellertid berörs inte vare sig i lagtexten eller i motiven frågan om lämpligheten av att i domen ange hur domstolen skulle ha ställt sig i detta hänseende eller hur förverkandeproblematiken bör behandlas vid undanröjande av skyddstillsynen. Vad som föreskrivits om utsättande av straff som alternativ i en kontraktsvårdsdom utgör ett undantag från vad som eljest gäller för dom på skyddstillsyn. I den mån särskild reglering inte skett torde därför bestämmelserna rörande dom på skyddstillsyn och undanröjande av sådan påföljd vara tillämpliga.

Enligt 34 kap 4 § BrB får villkorligt medgiven frihet helt eller delvis förklaras förverkad bl a om den villkorligt frigivne döms särskilt till påföljd för brott som begåtts under prövotiden.

Det bedrägeribrott för vilket M.S. dömdes i domen å skyddstillsyn begicks fyra dagar efter det att han blivit villkorligt frigiven från verkställighet av fängelsestraffet. Brottet begicks således under prövotiden och förutsättningarna för att förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad förelåg.

När skyddstillsynen nu undanröjs och ny påföljd bestäms för brottet är fortfarande fråga om att döma särskilt till påföljd för det under prövotiden begångna brottet. Prövotiden löper alltjämt. Det har inte uppställts den ytterligare förutsättningen att rätten tagit ställning till förverkandefrågan i samband med domen på skyddstillsyn. Den formella möjligheten att förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad kvarstår således.

HovR:n delar TR:ns bedömning att den M.S. villkorligt medgivna friheten skall förklaras helt förverkad och finner inte skäl att göra någon ändring vad gäller det utmätta straffet.

TR:n har förordnat att fängelsestraffet till en tid av 22 dagar skall anses verkställt i anstalt. Före domen å skyddstillsyn var M.S. berövad friheten som anhållen och häktad under sammanlagt 17 dagar. Denna tid skall tillgodoräknas M.S. såsom verkställighet i anstalt av fängelsestraffet. De återstående 5 dagar som TR:n tillgodoräknat M.S. avser tid varunder M.S. varit omhändertagen enligt 28 kap 11 § BrB fram till TR:ns beslut. Detta omhändertagande ingår som ett led i verkställigheten av skyddstillsynsdomen och kan beaktas när straffet bestäms efter undanröjande av skyddstillsynen men skall enligt 33 kap 5 § BrB inte anses som tid under vilken det efter undanröjandet ådömda straffet verkställts i anstalt (a prop s 55-56 och 78). HovR:n är dock förhindrad att på talan av M.S. ändra TR:ns beslut i detta avseende. För tiden från TR:ns beslut skall enligt 33 kap 5 § 2 st 3 tillgodoräknande ske.

Beslut. HovR:n fastställer TR:ns beslut.

Fängelsestraffet skall till en tid av 46 dagar anses verkställt i anstalt.

M.S. (offentlig försvarare advokaten S.L.) anförde besvär med samma yrkande som i HovR:n.

Riksåklagaren medgav att förordnandet om förverkande undanröjdes.

HD höll muntligt förhör i målet (riksåklagaren genom byråchefen Bo Wiegert).

HD (JustR:n Knutsson, Bengtsson, Jermsten, Gad och Svensson, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. M.S. har vid muntligt förhör i HD uppgivit: Han hade vistats på Daytops behandlingshem under tiden sept-nov 1988 enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Han kände således till verksamheten på behandlingshemmet när han godkände behandlingsplanen. När han omedelbart efter domen på skyddstillsyn återvänt till Daytop kom han emellertid till insikt om att behandlingsformen inte passade honom. Han anmälde redan efter en vecka till skyddskonsulenten att han fann det meningslöst att fortsätta. Han misskötte sin första permission d 13 jan 1989 och avvek definitivt från behandlingshemmet d 23 i samma månad. Han var då inställd på att ta det av TR:n angivna alternativa straffet om 10 månaders fängelse för att sedan börja om och försöka komma till rätta med sina missbruksproblem i något familjevårdshem.

Lika med underinstanserna finner HD att M.S. har så allvarligt åsidosatt sina åligganden enligt behandlingsplanen att skyddstillsynen skall undanröjas och fängelse i stället ådömas. Beträffande straffmätningen saknas anledning att avvika från vad domstolarna har bestämt.

Huvudfrågan i målet är emellertid vad som skall ske med de 8 månaders fängelse som återstår av domen d 25 aug 1987. Några uttryckliga bestämmelser som reglerar den uppkomna situationen finns inte. Frågan behandlas inte heller i förarbetena till BrB eller i den rättsvetenskapliga litteraturen. Underinstanserna har ansett sig ha formella möjligheter att förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad, medan riksåklagaren har gjort gällande att lagliga förutsättningar saknas för ett sådant förverkande när en skyddstillsyn undanröjs på grund av misskötsamhet.

Förverkande av villkorligt medgiven frihet behandlas i 34 kap 4 § BrB. Bestämmelsen jämförd med 1 § 1 st 1 och 2 samma kap innebär att villkorligt medgiven frihet eller del därav kan förklaras förverkad, om den villkorligt frigivne övertygas om brott som begåtts under prövotiden och domstolen antingen förordnar att den tidigare ådömda påföljden skall avse också den nya brottsligheten eller dömer särskilt till påföljd för denna.

Skall en skyddstillsyn undanröjas och annan påföljd bestämmas utan att den dömde har gjort sig skyldig till nya brott, kan det i och för sig ligga nära till hands att - som underinstanserna gjort - utgå från den situation som förelåg vid tiden för domen på skyddstillsyn och på vanligt sätt tillämpa BrB:s påföljdsregler, däribland reglerna om förverkande av villkorlig frigivning, på den brottslighet som på nytt är uppe till prövning. En sådan ordning är emellertid svår att förena med ordalagen i 34 kap 4 § sista st BrB och skulle även i övrigt kunna medföra problem med hänsyn till att prövotiden för den villkorliga frigivningen fortsatt att löpa. Det inger dessutom betänkligheter om den till skyddstillsyn dömde inte skulle kunna utgå från att det är bara det alternativa fängelsestraff som anges i domslutet som kan aktualiseras, om han bryter behandlingskontraktet.

Avgörande för HD:s ställningstagande i denna fråga är den i straffrätten grundläggande legalitetsprincipen. I avsaknad av uttryckliga bestämmelser i ämnet bör det enligt HD:s mening inte kunna komma i fråga att villkorligt medgiven frihet förklaras förverkad i samband med att en skyddstillsyn undanröjs enligt 28 kap 9 § BrB.

På grund av det anförda skall förordnandet om förverkande av den M.S. villkorligt medgivna friheten undanröjas.

HD:s avgörande. HD ändrar på det sättet HovR:ns beslut att förordnandet om förverkande av den M.S. villkorligt medgivna friheten undanröjs.

Fängelsestraffet skall till en tid av 102 dagar anses verkställt i anstalt.

T.T. dömdes d 11 febr 1988 av Alingsås TR för grov stöld, stöld, försök till bedrägeri, narkotikabrott och våldsamt motstånd till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Han hade d 7 dec 1987 villkorligt frigivits från ett honom av HovR:n för Västra Sverige genom dom d 14 juli 1987 ådömt fängelsestraff. Den återstående strafftiden uppgick till 7 mån 15 dagar. Behandlingen enligt behandlingsplanen, vilken T.T. hade förklarat sig villig att genomgå, innebar en vårdtid om ett år på Linneahuset i Göteborg, där han hade vistats i 3 mån före sin villkorliga frigivning. I domslutet angavs att fängelse 10 mån skulle ha ådömts, om fängelse hade valts som påföljd. Enligt domskälen skulle samtidigt hela den villkorligt medgivna friheten ha förklarats förverkad.

T.T. hade varit berövad friheten som anhållen och häktad i målet under 25 dagar.

Efter framställning från övervakningsnämnden väckte allmän åklagare talan vid TR:n och yrkade - under åberopande av att T.T. hade allvarligt åsidosatt sina åligganden enligt behandlingsplanen - att TR:n skulle undanröja skyddstillsynen och i stället döma honom till fängelse.

T.T. bestred åklagarens talan.

TR:n (ordf rådmannen Stenberg) anförde i beslut d 28 okt 1988:

Skäl. I målet har hörts assistenten vid skyddskonsulenten Göteborgs förorter I.W., föreståndaren för Skyddsvärnets inackorderingshem C.E. samt T.T.:s sambo X.M. Vidare har föredragits yttrande från föreståndaren på Linneahuset S.M. och T.T:s kontaktman där R.L.

Följande har framkommit: Under första delen av behandlingstiden skötte sig T.T. på ett tillfredsställande sätt. Under sommaren blev han allt oroligare och personalen på Linneahuset misstänkte starkt vid ett flertal tillfällen att han hade tagit droger. Provtagning visade dock inga spår av missbruk. Därefter följde en tid av stegrad nonchalans mot behandlingshemmets regler, bl a iakttog T.T. inte fastställda tider och genomförde inte ålagda arbetsuppgifter. I anledning härav hölls i början av sept ett sammanträde med skyddskonsulenten, varvid T.T. erbjöds fortsatt vistelse på behandlingshemmet med krav på en period av begränsad frihet för att T.T. skulle kunna visa att han var motiverad att fullgöra rehabiliteringen. T.T. accepterade inte detta erbjudande utan valde att bli utskriven från hemmet d 7 sept 1988. Skyddskonsulenten upprättade då en ny behandlingsplan, som godkändes av T.T., innebärande en behandlingstid om ca 5 mån på Skyddsvärnets inackorderingshem i Göteborg. I den nya planen angavs som villkor, förutom drogfrihet, att T.T. skulle deltaga i skolundervisning. T.T. skötte inte skolan utan avstängdes från undervisning d 6 okt 1988. Carina E hade, i likhet med T.T:s lärare, vid ett flertal tillfällen misstänkt att T.T. var påverkad av amfetamin. Detta ledde till att blod- och urinprov togs på T.T. d 5 okt 1988. Proven visade att T.T. använt såväl amfetamin som cannabis. På grund av T.T:s drogmissbruk och eftersom T.T. inte heller i övrigt hade rättat sig efter uppgjorda överenskommelser utskrevs T.T. från Skyddsvärnets inackorderingshem d 14 okt 1988.

Övervakningsnämnden har efter beslut samma dag gjort framställning till åklagaren om undanröjande av skyddstillsynen.

T.T. har uppgett bl a: Endast vid ett tillfälle, före provtagningen som visade positivt resultat, har han använt narkotika. Att han även vid andra tillfällen förefallit påverkad kan ha berott på att han tagit anabola steroider. Han bor nu hos sin sambo och använder inte narkotika. Även om TR:n skulle undanröja skyddstillsynen har han för avsikt att i fortsättningen avhålla sig från droger.

I.W. har anfört: Diskussioner har redan inletts om placering av T.T. i händelse av undanröjd skyddstillsyn. T.T. har gjort stora framsteg och bör kunna få omedelbar frigång med arbetsträning.

Genom vad som förekommit i målet finner TR:n klarlagt att T.T. under behandlingen använt narkotika, inte bara vid något enstaka tillfälle, och att han även på annat sätt misskött sig. Sammantaget måste han anses ha allvarligt åsidosatt sina åligganden enligt de kontrakt som han slutit. Skyddstillsynen skall därför undanröjas och påföljden bestämmas till fängelse.

Vid bestämmande av strafftiden beaktar TR:n det fängelsestraff som angavs i domen d 11 febr 1988 och vad T.T. undergått till följd av skyddstillsynen. Därvid kan konstateras att T.T. skött sig bra i vart fall fram till sommaren och att han, trots att han inte kunnat avhålla sig helt från narkotika, kommit en bit på väg i sin rehabilitering. Fängelsestraffet bör kunna stanna vid 5 mån. Av den villkorligt medgivna friheten bör endast 3 mån förklaras förverkade. Avräkning skall ske för 25 dagar som T.T. var berövad friheten i förra målet.

TR:ns beslut. 1. Med undanröjande av den skyddstillsyn som TR:n ådömde T.T. d 11 febr 1988 bestämmer TR:n påföljden till fängelse 5 mån.

Båda parter anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige.

Åklagaren yrkade att fängelsepåföljden inklusive delförverkande av villkorligt medgiven frihet skulle bestämmas till ett år.

T.T. yrkade att åklagarens talan skulle ogillas eller, i andra hand, att fängelsestraffet skulle sättas ned.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

HovR:n (hovrättslagmannen Lindqvist samt hovrättsråden Gislev och Rolfson, referent) fastställde i slutligt beslut d 13 febr 1989 TR:ns beslut.

T.T. (offentlig försvarare advokaten Lars Lundgren) anförde besvär och yrkade att HD skulle sätta ned fängelsestraffet och undanröja förordnandet om förverkande av villkorligt medgiven frihet.

Riksåklagaren medgav att förordnandet om förverkande undanröjdes.

HD höll muntligt förhör i målet (riksåklagaren genom byråchefen Bo Wiegert).

HD (JustR:n Knutsson, Bengtsson, Jermsten, Gad och Svensson, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. T.T. har vid muntligt förhör i HD uppgivit: Han hade vistats på Linneahemmet i 3 mån under hösten 1987 enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Han kände således till verksamheten på behandlingshemmet när han godkände behandlingsplanen. Han har missbrukat narkotika sedan 12-årsåldern men kände sig motiverad att bryta sitt missbruk. Den första tiden på hemmet gick bra och han fann sig väl till rätta, särskilt sedan han efter några månader beretts tillfälle att arbeta på en fiskebåt. Han hade fått löfte att arbeta med båten också under industrisemestern och sedan återuppta fisket när semestern var slut. Det blev emellertid inte så och i besvikelsen häröver kom han i konflikt med Linneahemmet. Den mynnade ut i att hemmet krävde att han på nytt skulle gå igenom en längre period utan några som helst permissioner. Det hela ledde till att T.T. valde att skriva ut sig från Linneahemmet. I stället togs han in på Skyddsvärnets behandlingshem. De övriga intagna på det hemmet var alla narkomaner, och T.T. återföll i narkotikamissbruk i okt 1988 och blev då utskriven. Han har emellertid inte givit upp sina ansträngningar att bli narkotikafri. Han har visserligen haft ytterligare ett återfall i missbruk i dec 1988 men har därefter skött sig. T.T. har självmant tagit kontakt med narkomanvårdsteamet i Göteborg. Han har också ett gott stöd i sin övervakare som han känner sedan många år. Om han skulle tvingas att på nytt avtjäna ett fängelsestraff skulle det äventyra hans ansträngningar att bli narkotikafri.

Av ett intyg utfärdat d 11 april 1989 av leg läkaren Lars H vid kriminalvårdens behandlingsteam för narkomanvård i Göteborg framgår bl a: T.T. har sedan mitten av febr 1989 på eget initiativ varit i kontakt med försäkringskassa, arbetsförmedling och socialbyrå för att planera utbildning, arbete och eget boende. Han har under samma tid haft regelbunden kontakt med Lars H. Kontakten har genomförts utan anmärkning och utan återfall i narkotikamissbruk. T.T. har uppvisat en god insikt och motivation och deltagit i samtalsterapi varannan till var tredje vecka. Sammanfattningsvis anförs att T.T. har gått mot en tilltagande psykosocial stabilisering under det senaste året och att prognosen för den fortsatta rehabiliteringen synes god såväl vad gäller missbruket som för återgång i arbete eller utbildning.

Lika med underinstanserna finner HD att T.T. har så allvarligt åsidosatt sina åligganden enligt behandlingsplanen att skyddstillsynen skall undanröjas och fängelse i stället ådömas. Som utgångspunkt för straffmätningen skall tjäna den i TR:ns domslut angivna tiden 10 mån. Med hänsyn till att T.T. under våren 1988 fullgjort sina åtaganden enligt behandlingsplanen och till de ansträngningar han i övrigt har gjort för att komma bort från sitt narkotikamissbruk finns det anledning att sätta ned strafftiden till 3 mån.

Huvudfrågan i målet är emellertid vad som skall ske med de 7 mån 15 dagar som återstår av fängelsestraffet enligt domen d 14 juli 1987. Några uttryckliga - - - se målet under I - - - bryter behandlingskontraktet - låt vara att betänkligheterna blir mindre när, såsom i detta fall, den villkorligt medgivna friheten berörts i domskälen.

Avgörande för - - - se målet under I - - - 28 kap 9 § BrB.

På grund av det anförda skall förordnandet om förverkande av den T.T. villkorligt medgivna friheten undanröjas.

HD:s avgörande. HD ändrar på det sättet HovR:ns beslut att påföljden bestäms till fängelse 3 mån och förordnandet om förverkande av den T.T. villkorligt medgivna friheten undanröjs.

Fängelsestraffet skall som TR:n förordnat till en tid av 25 dagar anses verkställt i anstalt.