NJA 1989 s. 542

Domskäl

Skäl. HovR:n finner att lottläggningen skall ske enligt klagandens uppställning. Vid skatteberäkningen skall enligt 19 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt arvslotterna sammanläggas med gåvorna om 11 575 kr, varvid dock endast den del av varje gåvas värde som överstiger 2 000 kr skall tagas i betraktande. Varje arvslott skall således sammanläggas med 9 575 kr. Arvsskatten blir då, på U.W:s lott 6 481 kr, på P.O.F:s lott 5 761 kr samt på var och en av P.A.F:s, E.F-M:s och C.H:s lotter 361 kr. Den sammanlagda arvsskatten blir 13 325 kr.

HovR:ns avgörande. Med ändring av TR:ns beslut fastställer HovR:n arvsskatten till 13 325 kr.

P.A.F., E.F-M. och C.H. samt dödsboet efter E.F. anförde besvär och yrkade att HD skulle, med ändring av HovR:ns beslut, fastställa arvsskatten till 12 242 kr.

Kammarkollegiet bestred bifall till besvären.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindgren, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Dödsboet efter E.F. yrkade i HovR:n att den lottläggning som skulle läggas till grund för beräkningen av arvsskatt skulle göras på det sätt som framgår av HovR:ns beslut och att den på U.W:s och P.O.F:s lotter fallande arvsskatten skulle nedsättas på sätt följer av lottläggningen. Kammarkollegiet tillstyrkte bifall till besvären. HovR:n fann att lottläggningen skulle ske enligt klagandenas uppställning och bestämde arvsskatten med ledning härav. Därvid belades P.A.F:s, E.F-M:s och C.H:s arvslotter - till skillnad från i TR:n - med arvsskatt.

Klagandena har anfört att HovR:n med hänsyn till yrkandenas utformning inte ägt att arvsbeskatta klagandenas lotter.

Kammarkollegiet har till utveckling av sitt bestridande anfört följande: Ett dödsbo som för talan i arvsskattehänseende företräder samtliga dödsbodelägare och andra skattskyldiga. Yrkar dödsboet omfördelning av egendomen medför detta inte sällan att några skattskyldiga får högre skatt även om totalutfallet blir lägre skatt. Kollegiet har alltid som en processram uppfattat den skatt TR:n fastställt och den lägre skatt som skall utgå vid omfördelning och vid en riktig skattläggning av denna. Har kollegiet medgett den yrkade lottläggningen har kollegiet ej heller ansett sig behöva anföra motbesvär eller på annat sätt särskilt yrka förhöjd skatt på lotter som medfört sådan. Har man varit ense om grunderna för lottläggningen har skattläggningen lagenligt följt denna. HovR:ns avgörande skiljer sig inte från denna praxis. - Av bilagan till den besvärsinlaga som ingivits till HovR:n framgår vilken lottläggning som dödsboet yrkat. Det har även uttalats att denna skall läggas till grund för skattläggningen Kollegiet har tillstyrkt detta. Såsom dödsboets talan utformats står det därför klart att denna omfattat en skattläggning enligt den fördelning dödsboet förordat. Frågan om skatten på de enskilda klagandenas lotter har således oavsett formliga yrkanden av kollegiet legat helt inom ramen för HovR:ns prövning. Något avsteg från gällande praxis har ej gjorts, tvärtom.

Dödsboet har yrkat omfördelning av lottläggningen i syfte att uppnå en lägre arvsskatt. Dödsboet har därvid yrkat nedsättning av arvsskatten för vissa dödsbodelägare men har undvikit att framställa yrkanden beträffande de lotter som blir arvsskattepliktiga till följd av den förespråkade lottläggningen. I denna situation får det anses ligga inom ramen för domstolens prövning att utan yrkande besluta om arvsskatt på samtliga lotter som enligt den förespråkade lottläggningen är arvsskattepliktiga. Det sagda förutsätter att domstolen därvid inte ålägger de skattskyldiga en arvsskatt som sammantaget överstiger det totala skattebelopp som underrätten fastställt. Så har inte skett i detta fall. Arvsskatten har blivit riktigt beräknad. Klagandenas besvär skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.

Domskäl

Skäl. Stockholms TR fastställde arvsskatten för dödsboet efter E.F. till sammanlagt 15 626 kr, fördelad med 8 173 kr på U.W:s lott och 7 453 kr på P.O.F:s lott.

Dödsboet yrkade i HovR:n "att den skatt som beräknats på U.W:s och P.O.F:s arvslotter nedsätts på sätt som följer av den minskning av dessa lotter som anges i bilaga". I bilagan angavs under rubriken "Yrkad lottläggning att läggas till grund för beräkning av arvsskatt efter E.F." arvingar och skattepliktiga lotter på sätt som upptagits i HovR:ns beslut. Kammarkollegiet tillstyrkte bifall till dödsboets besvär. Dödsboets yrkande uppfattades av HovR:n så, att arvsskatten skulle beräknas på grundval av den lottläggning som angivits i bilagan. HovR:n fann att lottläggningen skulle ske enligt dödsboets uppställning och fastställde arvsskatten i enlighet härmed till sammanlagt 13 325 kr, fördelad med 6 481 kr på U.W:s lott, 5 761 kr på P.O.F:s lott samt 361 kr på envar av P.A.F:s, E.F-M:s och C.H:s lotter.

Klagandena har gjort gällande att HovR:n inte ägt att beskatta tidigare obeskattade arvslotter utan att yrkande härom framställts i målet.

Frågan i målet är om HovR:n, efter att ha godtagit den ändrade lottläggning som påyrkats av dödsboet efter E.F., ägt att - utan särskilt yrkande därom av kammarkollegiet - fastställa arvsskatt för P.A.F:s, E.F-M:s och C.H:s lotter, trots att någon skatt för dessa inte hade beräknats av TR:n.

Av tidigare rättspraxis (NJA 1980 s 40, 1985 s 489 och 1986 s 89) framgår att, när en arvinge eller testamentstagare för talan med avseende på beskattningen av sin lott, en ökad skatt inte får med anledning av denna talan påföras en annan arvinges eller testamentstagares lott.

Läget är emellertid inte detsamma när det är dödsboet och inte en enskild arvinge eller testamentstagare som anför besvär över skattläggningen. I ett sådant fall kan dödsboet, som enligt 54 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt har att förskjuta arvsskatten för all den avlidnes egendom, i viss mån ses som gemensam företrädare för samtliga arvingar och testamentstagare. Något hinder föreligger därför inte att domstol, vid bifall till dödsboets begäran om ändring av skattläggningen avseende viss lott, också vidtar sådana ändringar av beskattningen av andra lotter som är en direkt konsekvens av den ändrade beskattningen av den förstnämnda lotten, varvid dock som allmänt villkor gäller att den totala arvsskatten inte får bli högre än den som fastställts genom det överklagade beslutet (jfr NJA 1948 s 788, 1957 s 606 och 1982 s 121; se däremot det av dödsboet åberopade rättsfallet NJA 1980 s 490, där en eventuell beskattning av tidigare obeskattade förmånstagareförordnanden inte uteslutande var en konsekvens av den beslutade skattläggningen av en arvslott).

I sina besvär till HovR:n angav dödsboet efter E.F. i detalj den lottläggning som enligt dödsboets mening borde läggas till grund för beskattningen. HovR:n godtog denna lottläggning och fastställde skatten på grundval härav. HovR:ns beslut innebar att TR:ns beslut ändrades såtillvida som dels skatten reducerades för U.W:s och P.O.F:s lotter, dels skatt fastställdes för P.A.F:s, E.F-M:s och C.H:s lotter. Den senare förändringen utgjorde en direkt konsekvens av den förra. Med hänsyn härtill samt till att HovR:ns beslut medförde en sänkning av den totala arvsskatten var HovR:n oförhindrad att fastställa arvsskatten på angivet sätt.

Besvären skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.