NJA 2004 s. 826

Återställande av försutten tid. Fråga om förutsättningar för kungörelsedelgivning vid hyresnämnd. Även fråga vid bestämmande av ersättning till rättshjälpsbiträde när en ansökan om rättshjälp skulle anses vara gjord.

Genom en ansökan, som kom in till Hyresnämnden i Stockholm den 14 augusti 2003, hänsköt Aktiebolaget Sollentunahem till nämnden en tvist med M.R. om förlängning av hyresavtal. Nämnden kallade till sammanträde. Sedan M.R. inte kunnat delges vare sig på den adress som Sollentunahem uppgett eller på den adress som hyresavtalet avsåg, beslutade nämnden att M.R. skulle delges genom kungörelsedelgivning.

Vid sammanträdet inför nämnden, som hölls den 23 februari 2004, inställde sig inte M.R. eller något ombud för henne. Det antecknades att M.R. hade delgivits kallelse till förhandlingen och övriga handlingar i ärendet genom kungörelsedelgivning. Hinder att avgöra ärendet i hennes utevaro befanns således inte föreligga.

I beslut samma dag biföll hyresnämnden hyresvärdens upphörsyrkande, varför hyresavtalet upphört den 31 oktober 2003. Med stöd av 13 a § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder ålade hyresnämnden M.R. att avflytta från lägenheten så snart beslutet vunnit laga kraft. Gjorde hon inte det kunde hon komma att bli avhyst på egen bekostnad.

Hyresnämndens beslut vann laga kraft.

Svea hovrätt

M.R. ansökte i Svea hovrätt om att få ny tid för att överklaga hyresnämndens beslut (återställande av försutten tid). Hon yrkade även inhibition av kronofogdemyndighetens verkställighet av avhysning. Hon anförde att hon hade haft laga förfall för att inte överklaga hyresnämndens beslut inom överklagandetiden.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ingegerd Thuresson, Lars-Åke Olvall, referent, och Karl Matz) anförde i beslut den 18 juni 2004:

M.R. har inte visat att hon haft laga förfall (godtagbara skäl) för att inte i rätt tid ha överklagat hyresnämndens beslut. Hovrätten avslår därför ansökningen om återställande av försutten tid.

Eftersom återställande av försutten tid inte beviljas, saknas det anledning att pröva M.R:s yrkande om inhibition.

Högsta domstolen

M.R. överklagade och yrkade att HD skulle bifalla hennes ansökan om återställande av försutten tid för att överklaga hyresnämndens beslut.

HD förordnade att, till dess annat föreskrevs, vidare åtgärd för verkställighet av hyresnämndens beslut inte skulle äga rum.

Sollentunahem bestred ändring.

Hyresnämnden yttrade sig.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Domskäl

HD (justitieråden Munck, Regner, Blomstrand, referent, Lundius och Virdesten) meddelade den 23 december 2004 följande beslut:

Skäl

M.R. har till stöd för sin ansökan om återställande av försutten tid gjort gällande att hon haft laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid överklaga hyresnämndens beslut då hon över huvud taget inte varit medveten om det pågående förfarandet samt då det saknats grund att delge henne kallelse och övriga handlingar i ärendet genom kungörelse.

När en tvist hänskjutits till hyresnämnd skall nämnden enligt 9 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder, utom i vissa fall varom nu inte är fråga, kalla parterna att inställa sig inför nämnden. Av 30 § samma lag följer att inlaga, kallelse, föreläggande eller annan handling, som enligt lagen skall tillställas part, som huvudregel skall delges.

Delgivning får enligt 15 § första stycket delgivningslagen (1970:428) ske genom kungörelse, om den som söks för delgivning saknar känt hemvist och det ej kan klarläggas var han uppehåller sig. I motiven betonas att detta lagrum inte är tillämpligt om den sökte har känt hemvist eller känd uppehållsort utom riket (prop. 1970:13 s. 143). Vilken utredning som krävs får bedömas efter omständigheterna i varje särskilt fall (NJA 1997 s. 270).

Av utredningen i hyresnämnden framgår att M.R. inte var bosatt på den adress i Sollentuna där prövningslägenheten finns; försändelser ställda till henne på den adressen hade kommit i retur till hyresnämnden med påtecknad uppgift om att M.R. avflyttat och att eftersändningen upphört. Vidare var den adress i Kanada som Sollentunahem i sin ansökan om hänskjutande angav som M.R:s hemvist uppenbart ofullständig. Detta framgår såväl av Sollentunahems ansökan med bifogat personbevis för M.R. - adressen motsvarar endast en gatuadress i Kanada utan uppgift om ort - som av en försändelse ställd till henne på den adressen, vilken återsänts till hyresnämnden med påtecknad uppgift av innebörd att adressen varit ofullständig.

Av det personbevis som Sollentunahem givit in till hyresnämnden framgår att M.R. är gift och utflyttad till Kanada. Där anges också namn och födelsedatum avseende hennes make. M.R. har anfört att det varit möjligt att få besked om hennes adress i Kanada från den s.k. utlandsupplysningen. Vidare fanns möjlighet för hyresnämnden att efterhöra om Sollentunahem kunde tillhandahålla kompletterande uppgifter beträffande M.R:s hemvist. Såvitt framgår av handlingarna har hyresnämnden inte sökt begagna sig av de möjligheter som sålunda funnits att klarlägga om M.R. haft känt hemvist eller var hon uppehållit sig. Förutsättningar för kungörelsedelgivning enligt 15 § första stycket delgivningslagen kan därför inte anses ha varit för handen (NJA 1997 s. 270).

M.R. har alltså inte blivit i behörig ordning delgiven handlingarna i ärendet och kallelse till förhandlingen i hyresnämnden. Någon anledning till antagande att hon ändå fått kännedom om det pågående förfarandet eller hyresnämndens beslut har inte framkommit. M.R. får därmed anses ha haft laga förfall, som inte i rätt tid kunnat anmälas, för sin underlåtenhet att i tid överklaga hyresnämndens beslut, varför hennes ansökan om återställande av försutten tid skall bifallas.

K.R. har yrkat ersättning som biträde enligt rättshjälpslagen (1996:1619) för arbete samt därutöver för utlägg avseende ett juridiskt sakkunnigutlåtande.

Enligt 27 § andra stycket rättshjälpslagen kan ersättning till rättshjälpsbiträde för arbete före ansökan om rättshjälp betalas endast i begränsad utsträckning. M.R:s ansökan om rättshjälp kom in till Rättshjälpsmyndigheten den 28 juni 2004. Den var då ofullständig och kunde inte omedelbart läggas till grund för beslut. Emellertid har ansökningen kompletterats och sedan den överlämnats till HD har rättshjälp beviljats. Med hänsyn till det anförda får ansökningen anses vara gjord den 28 juni 2004 och frågan om ersättning skall bedömas med denna utgångspunkt.

Kostnad för juridiskt sakkunnigutlåtande kan inte ersättas som biträdets utlägg. Det aktuella sakkunnigutlåtandet kan inte anses ha varit erforderligt, varför det saknas anledning att beakta kostnaden vid bestämmandet av K.R:s ersättning för arbete (NJA 1997 s. 629).

Målets art och omfattning motiverar inte en högre ersättning för arbete än 15 000 kr inklusive mervärdesskatt.

Domslut

HD:s avgörande

Med ändring av hovrättens beslut bifaller HD M.R:s ansökan om återställande av försutten tid och förordnar att M.R. har rätt att inom tre veckor från dagen för HD:s beslut överklaga hyresnämndens beslut genom att till Hyresnämnden i Stockholm komma in med en överklagandeskrift, ställd till Svea hovrätt.

Vidare åtgärd för verkställighet av hyresnämndens beslut såsom lagakraftvunnet får ske endast om M.R. underlåter att i angiven ordning överklaga beslutet.

HD fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt K.R. till 15 000 kr för arbete.

Frågan om skyldighet för part att utge ersättning för motparts rättegångskostnader i HD skall prövas i samband med målet sedan detta upptagits efter överklagande av hyresnämndens beslut.

HD:s beslut meddelat: den 23 december 2004.

Mål nr: Ö 3234-04.

Lagrum: 58 kap. 11 § RB, 8, 9 och 30 §§ lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder, 15 § delgivningslagen (1970:428), 27 § rättshjälpslagen (1996:1619).

Rättsfall: NJA 1983 C 28, NJA 1989 s. 447, NJA 1989 s. 625, NJA 1990 s. 312, NJA 1997 s. 270 och NJA 1997 s. 629.