NJA 1989 s. 646
I HovR:n har förekommit sådant rättegångsfel som avses i 50 kap 28 § RB. Felet kan inte antas ha inverkat på målets utgång. Fråga om möjligheten att undanröja domen och återförvisa målet.
M.B. och I.J. var sammanboende under åren 1973 till 1982. År 1976 köptes en fastighet och I.J. beviljades ensam lagfart på fastigheten. På denna uppfördes ett fritidshus, som blev färdigt för inflyttning 1979. När samboförhållandet upphörde 1982 tillskiftades I.J. fritidsfastigheten och det bohag som fanns där, medan M.B. behöll lösöret i och övertog hyresrätten till den lägenhet som paret bebott i Södertälje.
M.B. väckte senare talan mot I.J. vid Södertälje TR och yrkade förpliktande för I.J. att till henne betala 100 000 kr jämte viss ränta. Som grunder för sin talan åberopade M.B. enligt TR:ns dom bl a följande. I första hand påstods att parterna i okt 1982 träffat muntligt avtal om att I.J. efter fem år skulle betala M.B. 100 000 kr. I andra hand gjordes gällande att det vid separationen och uppdelningen av tillhörigheterna fanns ett outtalat villkor att M.B. skulle få gottgörelse för nedlagt arbete på fritidsfastigheten.
TR:n biföll i dom d 16 maj 1988 M.B:s talan på den av henne i första hand åberopade grunden.
Svea HovR
I.J. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att M.B:s talan måtte ogillas.
Vid huvudförhandling i HovR:n d 11 okt 1988 anmälde M.B:s ombud i samband med sitt slutanförande att andrahandsgrunden för M.B:s talan skulle ändras enligt följande: "I andra hand görs gällande att det vid separationen och uppdelningen av tillhörigheterna fanns ett outtalat villkor att M.B. skulle få gottgörelse för nedlagt arbete och för utlägg på fritidsfastigheten."
I.J. yrkade att ändringen av andrahandsgrunden måtte avvisas.
HovR:n (hovrättslagmannen Köhl, hovrättsrådet Genell, referent, hovrättsassessorn Thorsén och adj led Billquist) meddelade samma dag följande Beslut. HovR:n finner inte skäl tillåta M.B. att först här åberopa till grund för talan att hon haft utlägg för fritidsfastighet. Den nya omständigheten avvisas därför med stöd av 50 kap 25 § 2 st RB.
HovR:n (samma ledamöter utom hovrättslagmannen Köhl) anförde i dom d 25 okt 1988:
Domskäl
Domskäl. I HovR:n har den muntliga bevisningen upptagits på nytt.
M.B:s uppgifter under sanningsförsäkran i HovR:n innefattar inte en närmare redogörelse för vad som sades mellan parterna när de ingick det påstådda muntliga avtalet. HovR:n finner det därför inte mot I.J:s bestridande styrkt att ett muntligt avtal kommit till stånd. Av utredningen i målet kan inte heller slutas att M.B. alltjämt efter det som ostridigt överenskoms vid separationen har rätt till betalning från I.J. för arbete på fritidsfastigheten eller till ersättning för andel i egendom som varit parternas gemensamma.
På grund av det anförda skall M.B:s talan lämnas utan bifall.
Domslut
Domslut. HovR:n upphäver TR:ns dom i själva saken.
Hovrättslagmannen Köhl var skiljaktig och anförde bl a: Jag delar TR:ns bevisdömning. Jag finner att det påstådda muntliga avtalet är styrkt genom M.B:s uppgifter och de avgivna vittnesmålen. I.J:s vadetalan skall därför lämnas utan bifall.
M.B. (ombud advokaten N.C.) sökte revision och förde talan såväl mot HovR:ns dom som mot avvisningsbeslutet d 11 okt 1988.
HD prövade målet såvitt avsåg avvisningsbeslutet samt frågan om målets fortsatta handläggning.
M.B. yrkade i den delen att avvisningsbeslutet måtte undanröjas och att målet måtte återförvisas till HovR:n.
I.J. (ombud advokaten B.J.) bestred yrkandena.
TR:n och HovR:n avgav på anmodan av HD yttranden i målet.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Hedström, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. HD prövar först den fullföljda talan såvitt gäller avvisningsbeslutet.
M.B. har i HD gjort gällande att HovR:ns avvisningsbeslut är felaktigt därför att grunden för andrahandsyrkandet varit identiskt lika i TR och HovR. Redan i TR:n har hon enligt egen uppgift i andra hand gjort gällande att hon skulle få gottgörelse för sina insatser på fritidsfastigheten i form av nedlagda kostnader och arbete.
I.J. har i denna del genmält att M.B. i sitt i TR:n framställda andrahandsyrkande endast angivit gottgörelse för nedlagt arbete som grund härför och att advokaten N.C. först under sitt slutanförande i HovR:n infört begreppet "ersättning för utlägg" varför M.B. i anledning därav har ändrat grunden för sin talan.
TR:n har i sitt yttrande bekräftat att den uppfattat andrahandsyrkandet på sätt som M.B. hävdat. Av yttrandet framgår vidare att TR:n i domen sammanfattat yrkandet under benämningarna "nedlagt arbete" samt "insatser i form av arbete och pengar". Sistnämnda benämning finns för övrigt antecknad redan i TR:ns förberedelseprotokoll.
Av TR:ns yttrande, som får stöd bl a i ovan nämnda formuleringar i dess protokoll och dom, framgår att M.B. redan i TR:n framfört ifrågavarande yrkande såsom hon hävdat.
Frågan huruvida HovR:n genom att avvisa yrkandet därmed gjort sig skyldig till rättegångsfel av sådan art att felet bör föranleda undanröjande av dess dom måste bedömas med utgångspunkt från de möjligheter som stått till buds för HovR:n att med stöd av handlingarna i målet eller eljest bringa klarhet i frågan om yrkandet framställts redan i TR:n eller ej.
TR:n har i sin dom redovisat andrahandsgrunden på ett i och för sig ofullständigt sätt. Dess redovisning därav i domen ger emellertid särskilt i förening med föreliggande uppgifter ur TR:ns aktmaterial så starkt stöd för M.B:s påstående att det är uppenbart att HovR:n inte ägt avvisa yrkandet som skett. Det torde för övrigt ha varit möjligt för HovR:n att snabbt ha inhämtat yttrande från TR:n i frågan.
Med hänsyn härtill och av domstolsdisciplinära skäl som här gör sig starkt gällande anser HD att det i HovR:n förekommit rättegångsfel av sådan art att HovR:ns dom bör undanröjas.
HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns dom och visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.
HD (JustR:n Palm, Heuman, referent, Lind, Solerud och Danelius) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. M.B. har i HD gjort gällande att HovR:ns avvisningsbeslut är felaktigt, eftersom hennes talan varit identiskt lika i TR och HovR. Redan i TR:n hade hon nämligen som grund för sin talan i andra hand åberopat att hon för sina insatser på fritidsfastigheten skulle få gottgörelse för både nedlagt arbete och inköp av material.
I.J. har genmält att M.B. i TR:n som grund i andra hand åberopat endast att hon hade rätt till gottgörelse för nedlagt arbete och att M.B. först under slutanförandet i HovR:n infört begreppet "ersättning för utlägg".
TR:n har i sitt yttrande anfört bl a. TR:n uppfattade talan så att M.B. fordrade gottgörelse för sina insatser på fritidsfastigheten i form av nedlagda kostnader och arbete. Detta har på sidan 3 i domen sammanfattats under benämningen "nedlagt arbete". På sidan 4 i domen och i protokoll från muntlig förberedelse har som uttryck för samma sak använts "insatser i form av pengar och arbete" respektive insatser i arbete och pengar".
Av TR:ns yttrande framgår att M.B. också i TR:n åberopat att hon hade rätt till ersättning för utlägg. HovR:n har därför inte ägt avvisa hennes talan i den delen utan skulle - med HovR:ns bedömning av M.B:s i första hand åberopade grund - i sak ha prövat också om hon hade rätt till ersättning för utlägg. Avvisningsbeslutet skall alltså ändras.
Vid denna utgång uppkommer frågan om målets vidare handläggning skall äga rum i HD eller i HovR:n.
Att M.B. ej fått frågan om rätten till ersättning för utlägg prövad utgör rättegångsfel. Enligt 55 kap 15 § RB gäller vad som sägs i 50 kap 26-29 §§ om undanröjande av underrätts dom och om återförvisning för HD i fråga om lägre rätts dom. I 50 kap 26 § 1 st föreskrivs, efter den lagändring som trädde i kraft d 1 sept 1989 (se SFS 1989:656), att HovR:n även utan yrkande skall undanröja TR:ns dom, om domvilla som sägs i 59 kap 1 § 1-3 har förekommit. Den i paragrafens tidigare andra stycke upptagna bestämmelsen om undanröjande vid annat grovt rättegångsfel, om skäl är därtill, har däremot upphävts. I 50 kap 27 § regleras fel på grund av jäv. Enligt 28 § kan annat fel än som avses i 26 eller 27 § föranleda undanröjande endast om felet kan antas ha inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i HovR:n.
I detta fall har sådan domvilla som avses i 59 kap 1 § 1-3 inte förekommit. Vad som förevarit är att bedöma som sådant annat rättegångsfel som berörs i 50 kap 28 §. Med utgångspunkt i de av HovR:ns majoritet anförda domskälen kan det inte antas att felet har inverkat på målets utgång. Ej heller enligt sistnämnda lagrum kan därför återförvisning ske.
Lagtexten ger ingen antydan om att HD kan återförvisa ett mål också i andra fall än som anges i lagen. Enligt förarbetena till RB (SOU 1938:44 s 527 och 569) följer dock av högre domstols allmänna skyldighet att sörja för att mål blir på lämpligt sätt handlagt att domstolen - med undanröjande av det överklagade avgörandet - kan återförvisa mål utan att det har förekommit något rättegångsfel. Denna ståndpunkt har klart bekräftats i praxis. Förutsättningarna för att använda denna diskretionära rätt till återförvisning har i viss mån ändrats genom den nya lydelse som 50 kap 26 och 28 §§ fått. Även om ett rättegångsfel förelegat, bör emellertid återförvisning numera kunna ske i speciella situationer då detta är påkallat för att åstadkomma en tillfredsställande handläggning av ett mål. Sådana situationer kan uppkomma i HD, som på grund av sin ställning som prejudikatinstans har mycket begränsat utrymme för att utan väsentlig olägenhet avhjälpa rättegångsfel som förekommit i lägre instans (jfr prop 1988/89:95 s 56). I sammanhanget kan erinras om att HD enligt de nya regler om bl a prövningstillstånd, som trädde i kraft d 1 juli 1989 (SFS 1989:352), har möjlighet att ge prövningstillstånd i en viss fråga och därefter, beroende på resultatet av prövningen av frågan, återförvisa målet till HovR:n för fortsatt handläggning med utgångspunkt i HD:s prövning (se prop 1988/89:78 s 27 ff).
I förevarande fall skall M.B. få i ny rättegång åberopa sin i andra hand framställda grund fullt ut. Det skulle inte vara förenligt med HD:s ställning som prejudikatinstans om målet, vars avgörande inte kan anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen, skulle tas upp i och avgöras av HD. I det uppkomna processuella läget får det anses påkallat, att prövningen i stället sker i HovR:n.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av överklagade beslutet förordnar HD att M.B. som grund för sin talan får åberopa att hon haft utlägg för fritidsfastigheten.
HD undanröjer HovR:ns dom såvitt avser själva saken - - - samt visar målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.