NJA 1989 s. 796

Domslut

Domslut. TR:n ålade G.N. att till bolaget betala 30 000 kr jämte ränta.

Rådmannen Holm var skiljaktig såvitt rörde talan mot G.N. och anförde: För ett bifall till denna talan, så som den bestämts, krävs vad gäller båda de åberopade grunderna att G.N. kant till såväl att "båten" ej existerat som att B.R. varit den verklige säljaren och kärandebolaget endast diskontör. Annat är emellertid enligt mitt förmenande ej tillförlitligen styrkt än att G.N. uppfattat sig som bulvan åt B.R. i dennes egenskap av köpare utav båten. Vid denna bedömning har jag bl a fäst vikt vid dels det förhållandet att G.N. ostridigt ej varit bekant med B.R. utan blivit inkopplad på den här transaktionen genom en mellanhand, dels det ostridiga faktum att på köpekontraktet annat inte angetts än att bolaget varit säljare av båten. G.N:s i och för sig felaktiga uppgift att båten levererats, framstår i skenet av vad jag nu sagt ej som särskilt anmärkningsvärd då ju denne såsom endast bulvan åt köparen inte torde ha haft något större intresse av båten.

På grund av det nu anförda kan jag inte bifalla bolagets talan mot G.N..

Talan fullföljdes i Svea HovR dels av bolaget dels av G.N..

Bolaget yrkade helt bifall till sin vid TR:n förda talan.

G.N. yrkade i första hand att bolagets talan mot honom skulle ogillas helt och i andra hand att skadeståndet skulle jämkas till noll.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Beträffande grunderna för käromålet förklarade bolaget i HovR:n bl a: Grunden för bolagets talan är i första hand skadestånd på grund av brott. Beträffande brottet är detta osant intygande. I andra hand är grunden för bolagets talan svek enligt 30 § avtalslagen, vilket är likställt med bedrägeri enligt BrB, dock att något vinningsrekvisit inte föreligger. Det görs därför även i andra hand gällande skadestånd på grund av brott, alternativt civilt svek, vilket är skadeståndsgrundande enligt allmänna principer.

I HovR:n ägde förnyade förhör rum med bl a G.N. och J.R., vilka berättade i huvudsaklig överensstämmelse med vad de uppgett vid TR:n. Vidare hölls vittnesförhör med G.N:s bror B.N.. Denne uppgav bl a: Av en kamrat blev han ombedd att "skaffa fram" någon person som kunde stå som köpare på det aktuella köpekontraktet. Han övertalade därför sin bror att göra detta. Han kände till att det tidigare förekommit båtkontrakt av liknande slag. Bl a hade han själv undertecknat ett kontrakt.

Domskäl

Domskäl. På sätt TR:n konstaterat är det i målet ostridigt att G.N. undertecknat det ifrågavarande kontraktet. Det är enligt HovR:ns mening uppenbart att G.N. vid undertecknandet har varit medveten om att något båtköp, med honom som köpare, inte existerade och att han med sin underskrift oriktigt intygat att båten levererats till och godkänts av honom. Genom sina åtgärder har G.N. i avgörande mån medverkat till att bolaget, med kontraktet som grund, gjort utbetalningen till B.R.. Huruvida G.N. vid undertecknandet av kontraktet varit medveten om att X.X:s namn fanns på detta eller inte, saknar enligt HovR:ns mening betydelse för frågan om G.N:s förfarande skall föranleda skadeståndsskyldighet eller ej. På sätt TR:n funnit är G.N. - och på de skäl HovR:n nu anfört - skyldig att utge skadestånd till bolaget.

När det gäller frågan om jämkning av skadeståndet delar HovR:n den bedömning som TR:n har gjort.

Vad beträffar X.X. gjorde bolaget i HovR:n gällande att hon hade gett annan person samtycke att underteckna kontraktet med hennes namn. HovR:n fann emellertid att bolaget inte hade visat eller ens gjort sannolikt att ett sådant samtycke hade lämnats. Bolagets talan mot henne skulle därför ogillas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställde TR:ns domslut.

Domskäl

Domskäl. När G.N. undertecknade köpekontraktet var han, såsom HovR:n funnit, medveten om att något båtköp med honom som köpare inte existerade. Genom sin underskrift bekräftade han sanningslöst att den i kontraktet angivna båten, som skulle utgöra säkerhet för bolagets fordran, hade levererats och godkänts. Denna hans åtgärd innebar fara i bevishänseende. Av det sagda följer att G.N. har gjort sig skyldig till osant intygande.

Bolaget drabbades av en skada som följd av att det handlade i förlitan på att G.N:s uppgift att han mottagit båten var riktig. Det föreligger adekvat kausalitet mellan G.N:s osanna intygande och bolagets skada.

G.N. måste ha insett inte bara att det fanns en uppenbar risk för att bolaget skulle bli vilselett genom hans osanna intygande utan också att detta skulle kunna medföra skada för bolaget. Han var visserligen, såvitt utredningen ger vid handen, inte närmare insatt i B.R:s planer och kunde därför inte göra sig någon klar bild av på vilket sätt bolaget skulle kunna skadas. Detta hindrar dock inte att han får anses ha genom sitt brottsliga förfarande ådragit sig skyldighet att ersätta den förmögenhetsskada som därigenom orsakats bolaget.

Vad beträffar frågan om skadeståndet bör jämkas på grund av medvållande från bolagets sida är följande att beakta.

Bolaget avsåg att finansiera en affär mellan B.R. samt G.N. och X.X. genom att ge de senare en kredit mot säkerhet i den båt som affären gällde. Formellt ordnades saken på det sättet att bolaget köpte båten av B.R. och omedelbart sålde den vidare till G.N. och X.X. på kredit med förbehåll om återtaganderätt. Av Finansbolagens Förenings yttrande i målet framgår att detta är ett vanligt tillvägagångssätt vid finansiering av köp av begagnade båtar. Bolagets utbetalning till B.R. skedde sedan denne och G.N. i egenskap av uppgivna säljare och köpare av båten gemensamt hade besökt bolagets kontor, varvid G.N. överlämnat handpenning och undertecknat ett köpekontrakt med försäkran att båten var levererad. Såvitt framgår av utredningen förelåg inte några särskilda omständigheter som borde ha ingett bolaget misstanken att allt inte stod rätt till.

När såsom i detta fall en avtalspart drabbats av en ekonomisk förlust till följd av en motparts brottsliga handlande, bör det inte komma i fråga att jämka skadeståndet på grund av medvållande annat än om den skadelidande parten på ett påtagligt sätt har åsidosatt normala aktsamhetskrav. Någon sådan oaktsamhet kan inte läggas bolaget till last.

Med hänsyn till det sagda finns ej skäl att jämka skadeståndet på grund av medvållande. Någon annan grund för jämkning har inte åberopats från G.N:s sida. Denne skall därför utge ojämkat skadestånd till bolaget. Tvist råder inte om beloppets storlek.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom förpliktar HD G.N. att utge skadestånd till Forsen Finans AB med 142 426 kr jämte ränta.

Referenten, JustR Gregow, med vilken JustR Nyström förenade sig, var skiljaktig och anförde: Bolaget har avsett att såsom kreditgivare finansiera den båtförsäljning som B.R. antogs skola göra till G.N. (och dennes hustru). Denna finansiering har kunnat ske på olika sätt; för bolaget var det uppenbarligen av grundläggande betydelse att tillfredsställande säkerhet erhölls för krediten. Bolaget har valt tillvägagångssättet att från B.R. förvärva äganderätten till båten samt att till G.N. för egen räkning sälja båten på kredit med förbehåll om återtaganderätt för det fall att köparen inte fullgjorde sina förpliktelser enligt köpekontraktet. Det måste antas att giltigheten av bolagets återtaganderätt - i fall båten hade existerat - varit att bedöma mot bakgrund av att fråga var om en överlåtelse från bolaget till G.N.. Motsvarande torde i princip också gälla förpliktelser dem emellan på grund av avtalet. Med hänsyn härtill bör även de frågor som aktualiseras av bolagets skadeståndstalan bedömas utifrån det sätt på vilket transaktionerna ägt rum.

Bolaget har gjort gällande att dess skada uppkommit genom utbetalningen av 240 000 kr till B.R.. På grund av vad som sagts i det föregående bör även bolagets skada bedömas mot bakgrund av att bolaget först förvärvat båten och sedan för egen räkning överlåtit den. Den omedelbara skada som bolaget lidit genom utbetalningen till B.R. har därför bestått i att utbetalningen skett utan att bolaget erhållit någon motprestation - båten - av B.R..

Genom att i köpekontraktet bekräfta att en båt av viss beskaffenhet levererats och godkänts har G.N. i en urkund lämnat osann uppgift om annat än egna angelägenheter. Det är tydligt att förfarandet har inneburit fara i bevishänseende. G.N., som handlat uppsåtligt, har sålunda gjort sig skyldig till brottet osant intygande. På grund härav och då bolaget, enligt vad det obestritt påstått, förlitat sig på nämnda uppgift, har G.N. vållat den skada som bolaget lidit i följd av utbetalningen av 240 000 kr till B.R.. G.N. är därför i princip skyldig att ersätta bolaget dess skada.

Vid bedömande huruvida bolaget varit medvållande till skadan och skadeståndet av sådan anledning bör jämkas är följande att beakta. I samband med avtalet om bolagets förvärv av båten från B.R. har bolaget såvitt framgår inte vidtagit någon åtgärd för att kontrollera vad som förvärvades utan har helt förlitat sig på de uppgifter som B.R. lämnat. Bolaget har därefter sålt båten till G.N. utan annan kontroll av försäljningsobjektet än den som låg i att G.N. bekräftade att båten hade levererats och godkänts. Såvitt framgår av utredningen i målet hade bolaget inte före det nu aktuella avtalet haft sådana affärsförbindelser med B.R. att bolaget på grund därav ägt utan vidare förlita sig på dennes uppgifter. Genom alt inte vidta andra åtgärder för att förvissa sig om vad bolaget förvärvade och överlät innan utbetalningen till B.R. gjordes, t ex att begära att få ta del av handlingar avseende B.R:s eget förvärv av båten, måste bolaget anses genom oaktsamhet ha varit medvållande till skadan.

Det förfarande som ligger G.N. till last har visserligen varit uppsåtligt genom att han varit medveten om att någon båt inte hade levererats till honom och godkänts av honom. G.N. synes emellertid vid underskrivandet av köpekontraktet ha handlat i förvissning om att båten hade levererats till B.R.. Hans uppsåt har därför inte omfattat det förhållandet att någon leverans över huvud inte skett och än mindre att båten inte existerade. G.N. har vidare enligt vad han själv har uppgett utgått från att bolaget, såsom även angavs i köpekontraktet, var den verklige säljaren av båten. Med denna uppfattning kan det för honom knappast ha framstått som en närliggande möjlighet att båten, som bolaget förklarade sig sälja, inte existerade och att bolaget i följd därav skulle göra en förlustbringande utbetalning till den med vilken bolaget träffat avtal om förvärv av båten. När det gäller bolagets medvållande är följande att beakta. Bolagets verksamhet bestod i att lämna kredit. Dess underlåtenhet att vidta åtgärder för att undersöka vad som förvärvades av B.R. har inneburit avsevärd risk för rättsförlust. Genom sitt förfarande har bolaget skjutit över ansvaret för att objektet för bolagets förvärv från B.R. motsvarade vad bolaget förutsatte på den till vilken bolaget i sin tur överlät båten - dvs G.N. - och därvid förlitat sig på en i köpekontraktets tryckta text intagen uppgift som närmast synes ha haft avseende på säljarens (dvs bolagets) köprättsliga ansvar.

Vid en jämförelse mellan vållandet på ömse sidor får den oaktsamhet som ligger bolaget till last anses ha varit så betydande och så grundläggande för skadans uppkomst att det, med beaktande även av omständigheterna i övrigt, är skäligt att det skadestånd som G.N. har att utge jämkas till att avse endast en mindre del av den lidna skadan. Det saknas anledning frångå vad domstolarna härutinnan bestämt.

Utredningen i målet ger inte stöd för antagande att G.N. förfarit svikligt.