lagen.nu

NJA 1989 s. 796

Fråga om skyldighet att ersätta ren förmögenhetsskada som orsakats av brott (osant intygande). Tillika fråga om jämkning av skadeståndet på grund av medvållande. 2 kap 4 § samt 6 kap 1 § 2 och 3 st skadeståndslagen (1972:207).

Under år 1982 tog B.R. kontakt med Forsen Finans AB angående finansiering av ett båtköp. B.R. uppgav att han hade köpt en båt och att han hade köpare till denna, nämligen makarna G.N. och X.X.. Bolaget åtog sig att förvärva båten av B.R. under förutsättning att köparna i sin tur förvärvade den av bolaget. I enlighet härmed upprättades på förtryckt blankett ett köpekontrakt rörande båten mellan bolaget och makarna N. Kontantpriset angavs där till 240 000 kr och handpenningen till 95 000 kr. Återstående belopp, 145 000 kr, skulle jämte ränta erläggas genom månatliga avbetalningar om 2 802 kr under 120 månader. Kontraktet innehåller på platsen för köparens underskrift namnteckningarna G.N. och X.X.. Ovanför utrymmet för underskrifterna finns bl a följande förtryckta mening: "Köparen bekräftar att köpeobjektet levererats och godkänts."

I samband med kontraktskrivningen erlades handpenningen till bolaget med en postväxel på 95 000 kr. Därefter betalade bolaget 240 000 kr kontant till B.R.. Senare har konstaterats att båten inte existerar. B.R. har dömts för bedrägeri avseende denna och andra liknande båtaffärer.

Bolaget väckte talan mot G.N. och X.X. vid Handens TR och yrkade förpliktande för dem att solidariskt utge 142 426 kr jämte ränta till bolaget.

G.N. och X.X. bestred käromålet men vitsordade skäligheten i och för sig av det yrkade beloppet.

Som grund för käromålet åberopade bolaget i första hand att svarandena genom att underteckna köpekontraktet avseende båten hade bekräftat att båten var levererad till och godkänd av dem, trots att den inte existerade. Deras handlande var enligt bolaget att anse som osant intygande, vilket var skadeståndsgrundande. I andra hand åberopades 30 § avtalslagen. Genom sitt handlande hade svarandena enligt bolaget medverkat till B.R:s bedrägeri mot bolaget och deras vilseledande var enligt bolaget skadeståndsgrundande.

X.X. bestred käromålet på den grunden att hon inte hade undertecknat kontraktet.

G.N. åberopade som grund för sitt bestridande att hans undertecknande av köpekontraktet inte var att anse som brottsligt förfarande. För den händelse TR:n skulle finna att han gjort sig skyldig till brottsligt förfärande hävdades att det inte förelåg adekvat kausalitet mellan hans undertecknande och den uppkomna skadan. Om han skulle befinnas vara skadeståndsskyldig yrkade G.N. att skadeståndet på grund av medvållande från bolagets sida skulle jämkas till noll.

Till utveckling av käromålet anförde bolaget bl a: Bolagets dåvarande affärsverksamhet gick bl a ut på att i fall som detta hjälpa de faktiska köparna till en förmånlig finansiering vid dyra inköp genom kredit. Bolaget gick därvid formellt in som köpare av objektet i fråga och sålde det genast vidare till de slutliga förvärvarna. Under år 1982 samarbetade bolaget vid tre tillfällen med B.R. angående finansiering av dennes båtförsäljning. Utbetalningarna av köpelikviderna till B.R. grundades även i dessa fall på att det redan fanns köpare till båtarna och ägde i intet fall rum förrän köpekontrakten undertecknats av de slutliga förvärvarna. När B.R. i det aktuella fallet uppgav makarna N som köpare av båten gjorde bolaget en sedvanlig kreditprövning genom att inhämta kreditupplysningar beträffande makarna. Den 14 sept 1982 träffades B.R., G.N. och bolagets representant J.R. på bolagets kontor. G.N. undertecknade kontraktet och betalade handpenningen genom att överlämna en postväxel på 95 000 kr. X.X:s namnteckning fanns vid detta tillfälle redan på kontraktet. Bolaget har förlitat sig på att köpeobjektet har levererats och godkänts av makarna N. G.N. har senare godkänt ett strafföreläggande beträffande osant intygande som avser undertecknandet av köpekontraktet.

Svarandena anförde till utveckling av sin talan bl a: De tillfrågades av G.N:s bror om de ville skriva på ett köpekontrakt rörande båten som B.R. ville förvärva. G.N:s bror och B.R. var närmare bekanta med varandra. B.R. kunde inte skriva på själv eftersom han just då inte ansågs kreditvärdig. X.X. vägrade att delta i transaktionen men G.N. svarade ja och undertecknade senare köpekontraktet. Enligt G.N:s uppfattning handlade han därvid som bulvan för B.R.. Han hade ingen anledning att tro att han medverkade i något brottsligt.

G.N. uppgav vid förhör under sanningsförsäkran bl a följande. När brodern frågade honom om han ville skriva på köpekontraktet förlitade han sig på dennes uppgifter om att B.R., vilken G.N. inte kände, ville att någon annan skulle skriva på ett köpekontrakt rörande den båt B.R. avsåg att förvärva, eftersom denne själv inte var kreditvärdig, och att B.R. skulle ta hand om avbetalningarna. X.X. ville inte skriva under kontraktet. Vid en senare tidpunkt blev han uppringd på arbetet av B.R., som ville att han genast skulle komma in till stan för kontraktskrivning. Först i detta läge fick han veta att F var båtens säljare. Tillsammans besökte han och B.R. bolagets kontor. I hissen på väg upp till kontoret fick han av B.R. en postväxel, som han skulle överlämna till säljaren. B.R. var först ensam inne på kontoret en stund. G.N. fick sedan komma in och underteckna kontraktet. Innan han gjorde det ögnade han snabbt igenom kontraktet. Kontraktet kan då inte ha varit försett med X.X:s namnteckning. Om så hade varit fallet hade han reagerat. Efter undertecknandet fick han åter vänta ensam utanför medan B.R. dröjde sig kvar. - När han godkände strafföreläggandet avseende osant intygande innebar det enligt hans uppfattning endast att han erkände att han undertecknat kontraktet.

J.R. uppgav vid vittnesförhör bl a: Han anställdes hos Forsen 1981 och hade till uppgift att marknadsföra bolagets tjänster. Han beredde ärendet med makarna N och andra liknande ärenden. I dessa fall sattes kontrakten upp hos bolaget. Kontrakten undertecknades alltid först av köparna på bolagets kontor. Avtalen blev slutgiltiga i och med att bolagets verkställande direktör därefter för bolagets räkning skrev under kontrakten. - Vid kontraktskrivningen på kontoret var han själv, B.R. och G.N. samtidigt närvarande. Kontraktet var då undertecknat med X.X:s namnteckning och G.N. skrev på det för egen del. Han kontrollerade själv G.N:s identitet. Vid kontraktskrivningar gick han alltid igenom kontraktet med köparen och förklarade hur betalningarna skulle ske, vilka belopp det var fråga om m m. Han har ingen anledning tro att han i detta fall agerat annorlunda. Sedan G.N. undertecknat kontraktet gick han in till verkställande direktören som skrev under. Därefter utbetalades 240 000 kr till B.R. och affären var klar.

TR:n meddelade dom i målet d 5 juni 1986.

TR:n fann inte utrett att X.X. hade undertecknat köpekontraktet och ogillade därför bolagets talan mot henne. Vad beträffar talan mot G.N. anförde TR:n (rådmannen Lundström och tingsfiskalen Konradsson) i domskälen: Det är i målet ostridigt att G.N. undertecknat det åberopade kontraktet. Han har härigenom oriktigt intygat att båten levererats till och godkänts av honom. Uppgiften rör annat än G.N:s egna förhållanden och åtgärden innebär fara i bevishänseende. På grund av vittnet R uppgifter om hur det gick till vid kontraktskrivningen, vilka uppgifter det inte finns skäl att ifrågasätta, kan det vidare hållas för visst att kontraktet vid tidpunkten för G.N:s undertecknande var försett med X.X:s namnteckning, vilket G.N. i vart fall då måste ha sett. På grund av det nu anförda finner TR:n G.N. övertygad om att såsom F hävdat i kontraktet uppsåtligen ha lämnat en osann uppgift. Hans åtgärd, som är att bedöma som osant intygande jämlikt 15 kap 11 § 1 st BrB, har föranlett F att göra en utbetalning till B.R.. G.N. är därför skyldig att utge skadestånd till F.

I målet har framgått att F inte undersökt eller ens gjort något försök att kontrollera huruvida den båt F faktiskt förvärvade av B.R. och i sin tur sålde vidare existerade. F får därigenom anses ha i sådan hög grad bidragit till den uppkomna skadan att F bör vidkännas kraftig jämkning av skadeståndet.

F får anses skäligen gottgjort med 30 000 kr.

Domslut. TR:n ålade G.N. att till bolaget betala 30 000 kr jämte ränta.

Rådmannen Holm var skiljaktig såvitt rörde talan mot G.N. och anförde: För ett bifall till denna talan, så som den bestämts, krävs vad gäller båda de åberopade grunderna att G.N. kant till såväl att "båten" ej existerat som att B.R. varit den verklige säljaren och kärandebolaget endast diskontör. Annat är emellertid enligt mitt förmenande ej tillförlitligen styrkt än att G.N. uppfattat sig som bulvan åt B.R. i dennes egenskap av köpare utav båten. Vid denna bedömning har jag bl a fäst vikt vid dels det förhållandet att G.N. ostridigt ej varit bekant med B.R. utan blivit inkopplad på den här transaktionen genom en mellanhand, dels det ostridiga faktum att på köpekontraktet annat inte angetts än att bolaget varit säljare av båten. G.N:s i och för sig felaktiga uppgift att båten levererats, framstår i skenet av vad jag nu sagt ej som särskilt anmärkningsvärd då ju denne såsom endast bulvan åt köparen inte torde ha haft något större intresse av båten.

På grund av det nu anförda kan jag inte bifalla bolagets talan mot G.N..

Talan fullföljdes i Svea HovR dels av bolaget dels av G.N..

Bolaget yrkade helt bifall till sin vid TR:n förda talan.

G.N. yrkade i första hand att bolagets talan mot honom skulle ogillas helt och i andra hand att skadeståndet skulle jämkas till noll.

Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.

Beträffande grunderna för käromålet förklarade bolaget i HovR:n bl a: Grunden för bolagets talan är i första hand skadestånd på grund av brott. Beträffande brottet är detta osant intygande. I andra hand är grunden för bolagets talan svek enligt 30 § avtalslagen, vilket är likställt med bedrägeri enligt BrB, dock att något vinningsrekvisit inte föreligger. Det görs därför även i andra hand gällande skadestånd på grund av brott, alternativt civilt svek, vilket är skadeståndsgrundande enligt allmänna principer.

I HovR:n ägde förnyade förhör rum med bl a G.N. och J.R., vilka berättade i huvudsaklig överensstämmelse med vad de uppgett vid TR:n. Vidare hölls vittnesförhör med G.N:s bror B.N.. Denne uppgav bl a: Av en kamrat blev han ombedd att "skaffa fram" någon person som kunde stå som köpare på det aktuella köpekontraktet. Han övertalade därför sin bror att göra detta. Han kände till att det tidigare förekommit båtkontrakt av liknande slag. Bl a hade han själv undertecknat ett kontrakt.

HovR:n (hovrättslagmannen Sanmark, hovrättsråden Sederblad och Levin, referent, samt hovrättsassessorn Swenman Bergquist) anförde i dom d 24 mars 1987:

Domskäl. På sätt TR:n konstaterat är det i målet ostridigt att G.N. undertecknat det ifrågavarande kontraktet. Det är enligt HovR:ns mening uppenbart att G.N. vid undertecknandet har varit medveten om att något båtköp, med honom som köpare, inte existerade och att han med sin underskrift oriktigt intygat att båten levererats till och godkänts av honom. Genom sina åtgärder har G.N. i avgörande mån medverkat till att bolaget, med kontraktet som grund, gjort utbetalningen till B.R.. Huruvida G.N. vid undertecknandet av kontraktet varit medveten om att X.X:s namn fanns på detta eller inte, saknar enligt HovR:ns mening betydelse för frågan om G.N:s förfarande skall föranleda skadeståndsskyldighet eller ej. På sätt TR:n funnit är G.N. - och på de skäl HovR:n nu anfört - skyldig att utge skadestånd till bolaget.

När det gäller frågan om jämkning av skadeståndet delar HovR:n den bedömning som TR:n har gjort.

Vad beträffar X.X. gjorde bolaget i HovR:n gällande att hon hade gett annan person samtycke att underteckna kontraktet med hennes namn. HovR:n fann emellertid att bolaget inte hade visat eller ens gjort sannolikt att ett sådant samtycke hade lämnats. Bolagets talan mot henne skulle därför ogillas.

Domslut. HovR:n fastställde TR:ns domslut.

Bolaget (ombud jur kand R.A.) och G.N. (ombud advokaten H.E.) sökte revision.

Bolaget yrkade helt bifall till sin i målet förda talan mot G.N..

G.N. yrkade att bolagets talan mot honom skulle helt ogillas.

Finansbolagens Förening och bankinspektionen avgav yttranden i målet.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hedström, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. Utredningen ger vid handen att G.N. vid kontraktstillfället, i sällskap med den uppgivne leverantören, inför finansbolagets representant falskeligen uppträdde som köpare av båten. Därvid överlämnade G.N. en handpenning om 95 000 kr till bolaget samt undertecknade köpekontraktet genom vilken åtgärd han oriktigt intygade att båten levererats till honom och godkänts av honom.

Som HovR:n funnit har G.N. genom sitt oriktiga intygande i avgörande mån medverkat till att bolaget med kontraktet som grund gjort utbetalningen. Åtgärden är att bedöma som osant intygande jämlikt 15 kap 11 § 1 st BrB. G.N. skall därför förpliktas att ersätta bolaget för vållad ekonomisk skada.

Vidkommande frågan om jämkning av begärt skadestånd gör HD följande bedömning.

Enligt 6 kap 1 § 2 st skadeståndslagen (1972:207) kan skadestånd med anledning av sakskada eller ren förmögenhetsskada jämkas, om vållande på den skadelidandes sida medverkat till skadan. Enligt §:ns 3 st sker jämkning av sådant skadestånd efter vad som är skäligt med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.

I målet har G.N. yrkat att skadeståndet på grund av medvållande från bolagets sida jämkas till noll.

Underdomstolarna har därvidlag funnit att bolaget inte undersökt eller ens gjort något försök att kontrollera huruvida den båt bolaget faktiskt förvärvade och i sin tur sålde vidare existerade. På grund därav ansåg domstolarna att bolaget hade i sådan hög grad bidragit till den uppkomna skadan att bolaget borde vidkännas jämkning av skadeståndet till 30 000 kr.

Såvitt handlingarna i målet utvisar är den av underdomstolarna godtagna grunden för det påstådda medvållandet den enda som åberopats av G.N..

Enligt vad ovan anförts har G.N. genom sitt osanna intygande bekräftat att båten existerade. Båtens existens har varit en absolut förutsättning för att ett reellt köp av den skulle kunna äga rum.

Som underdomstolarna funnit har bolaget inte på annat sätt kontrollerat uppgiften i fråga än att förlita sig på G.N.. Det synes vara alltför långtgående att i sådant fall kräva av den som blivit bedragen att han för att bli bevarad sin rätt till full återbetalning skall ha vidtagit andra åtgärder än de bolaget gjort.

Omständigheterna i målet är inte heller sådana att jämkning med analogivis hämtat stöd i de inom konsumenträtten rådande skyddsreglerna för konsumenter kan komma i fråga.

Vid detta förhållande och då bolaget ej heller eljest kan anses ha medverkat till skadan skall dess revisionstalan - med ogillande av G.N:s talan - helt bifallas.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom förpliktar HD G.N. att utge skadestånd till Forsen Finans AB med 142 426 kr jämte ränta.

HD (JustR:n Knutsson, Svensson och Nilsson) beslöt följande dom:

Domskäl. När G.N. undertecknade köpekontraktet var han, såsom HovR:n funnit, medveten om att något båtköp med honom som köpare inte existerade. Genom sin underskrift bekräftade han sanningslöst att den i kontraktet angivna båten, som skulle utgöra säkerhet för bolagets fordran, hade levererats och godkänts. Denna hans åtgärd innebar fara i bevishänseende. Av det sagda följer att G.N. har gjort sig skyldig till osant intygande.

Bolaget drabbades av en skada som följd av att det handlade i förlitan på att G.N:s uppgift att han mottagit båten var riktig. Det föreligger adekvat kausalitet mellan G.N:s osanna intygande och bolagets skada.

G.N. måste ha insett inte bara att det fanns en uppenbar risk för att bolaget skulle bli vilselett genom hans osanna intygande utan också att detta skulle kunna medföra skada för bolaget. Han var visserligen, såvitt utredningen ger vid handen, inte närmare insatt i B.R:s planer och kunde därför inte göra sig någon klar bild av på vilket sätt bolaget skulle kunna skadas. Detta hindrar dock inte att han får anses ha genom sitt brottsliga förfarande ådragit sig skyldighet att ersätta den förmögenhetsskada som därigenom orsakats bolaget.

Vad beträffar frågan om skadeståndet bör jämkas på grund av medvållande från bolagets sida är följande att beakta.

Bolaget avsåg att finansiera en affär mellan B.R. samt G.N. och X.X. genom att ge de senare en kredit mot säkerhet i den båt som affären gällde. Formellt ordnades saken på det sättet att bolaget köpte båten av B.R. och omedelbart sålde den vidare till G.N. och X.X. på kredit med förbehåll om återtaganderätt. Av Finansbolagens Förenings yttrande i målet framgår att detta är ett vanligt tillvägagångssätt vid finansiering av köp av begagnade båtar. Bolagets utbetalning till B.R. skedde sedan denne och G.N. i egenskap av uppgivna säljare och köpare av båten gemensamt hade besökt bolagets kontor, varvid G.N. överlämnat handpenning och undertecknat ett köpekontrakt med försäkran att båten var levererad. Såvitt framgår av utredningen förelåg inte några särskilda omständigheter som borde ha ingett bolaget misstanken att allt inte stod rätt till.

När såsom i detta fall en avtalspart drabbats av en ekonomisk förlust till följd av en motparts brottsliga handlande, bör det inte komma i fråga att jämka skadeståndet på grund av medvållande annat än om den skadelidande parten på ett påtagligt sätt har åsidosatt normala aktsamhetskrav. Någon sådan oaktsamhet kan inte läggas bolaget till last.

Med hänsyn till det sagda finns ej skäl att jämka skadeståndet på grund av medvållande. Någon annan grund för jämkning har inte åberopats från G.N:s sida. Denne skall därför utge ojämkat skadestånd till bolaget. Tvist råder inte om beloppets storlek.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom förpliktar HD G.N. att utge skadestånd till Forsen Finans AB med 142 426 kr jämte ränta.

Referenten, JustR Gregow, med vilken JustR Nyström förenade sig, var skiljaktig och anförde: Bolaget har avsett att såsom kreditgivare finansiera den båtförsäljning som B.R. antogs skola göra till G.N. (och dennes hustru). Denna finansiering har kunnat ske på olika sätt; för bolaget var det uppenbarligen av grundläggande betydelse att tillfredsställande säkerhet erhölls för krediten. Bolaget har valt tillvägagångssättet att från B.R. förvärva äganderätten till båten samt att till G.N. för egen räkning sälja båten på kredit med förbehåll om återtaganderätt för det fall att köparen inte fullgjorde sina förpliktelser enligt köpekontraktet. Det måste antas att giltigheten av bolagets återtaganderätt - i fall båten hade existerat - varit att bedöma mot bakgrund av att fråga var om en överlåtelse från bolaget till G.N.. Motsvarande torde i princip också gälla förpliktelser dem emellan på grund av avtalet. Med hänsyn härtill bör även de frågor som aktualiseras av bolagets skadeståndstalan bedömas utifrån det sätt på vilket transaktionerna ägt rum.

Bolaget har gjort gällande att dess skada uppkommit genom utbetalningen av 240 000 kr till B.R.. På grund av vad som sagts i det föregående bör även bolagets skada bedömas mot bakgrund av att bolaget först förvärvat båten och sedan för egen räkning överlåtit den. Den omedelbara skada som bolaget lidit genom utbetalningen till B.R. har därför bestått i att utbetalningen skett utan att bolaget erhållit någon motprestation - båten - av B.R..

Genom att i köpekontraktet bekräfta att en båt av viss beskaffenhet levererats och godkänts har G.N. i en urkund lämnat osann uppgift om annat än egna angelägenheter. Det är tydligt att förfarandet har inneburit fara i bevishänseende. G.N., som handlat uppsåtligt, har sålunda gjort sig skyldig till brottet osant intygande. På grund härav och då bolaget, enligt vad det obestritt påstått, förlitat sig på nämnda uppgift, har G.N. vållat den skada som bolaget lidit i följd av utbetalningen av 240 000 kr till B.R.. G.N. är därför i princip skyldig att ersätta bolaget dess skada.

Vid bedömande huruvida bolaget varit medvållande till skadan och skadeståndet av sådan anledning bör jämkas är följande att beakta. I samband med avtalet om bolagets förvärv av båten från B.R. har bolaget såvitt framgår inte vidtagit någon åtgärd för att kontrollera vad som förvärvades utan har helt förlitat sig på de uppgifter som B.R. lämnat. Bolaget har därefter sålt båten till G.N. utan annan kontroll av försäljningsobjektet än den som låg i att G.N. bekräftade att båten hade levererats och godkänts. Såvitt framgår av utredningen i målet hade bolaget inte före det nu aktuella avtalet haft sådana affärsförbindelser med B.R. att bolaget på grund därav ägt utan vidare förlita sig på dennes uppgifter. Genom alt inte vidta andra åtgärder för att förvissa sig om vad bolaget förvärvade och överlät innan utbetalningen till B.R. gjordes, t ex att begära att få ta del av handlingar avseende B.R:s eget förvärv av båten, måste bolaget anses genom oaktsamhet ha varit medvållande till skadan.

Det förfarande som ligger G.N. till last har visserligen varit uppsåtligt genom att han varit medveten om att någon båt inte hade levererats till honom och godkänts av honom. G.N. synes emellertid vid underskrivandet av köpekontraktet ha handlat i förvissning om att båten hade levererats till B.R.. Hans uppsåt har därför inte omfattat det förhållandet att någon leverans över huvud inte skett och än mindre att båten inte existerade. G.N. har vidare enligt vad han själv har uppgett utgått från att bolaget, såsom även angavs i köpekontraktet, var den verklige säljaren av båten. Med denna uppfattning kan det för honom knappast ha framstått som en närliggande möjlighet att båten, som bolaget förklarade sig sälja, inte existerade och att bolaget i följd därav skulle göra en förlustbringande utbetalning till den med vilken bolaget träffat avtal om förvärv av båten. När det gäller bolagets medvållande är följande att beakta. Bolagets verksamhet bestod i att lämna kredit. Dess underlåtenhet att vidta åtgärder för att undersöka vad som förvärvades av B.R. har inneburit avsevärd risk för rättsförlust. Genom sitt förfarande har bolaget skjutit över ansvaret för att objektet för bolagets förvärv från B.R. motsvarade vad bolaget förutsatte på den till vilken bolaget i sin tur överlät båten - dvs G.N. - och därvid förlitat sig på en i köpekontraktets tryckta text intagen uppgift som närmast synes ha haft avseende på säljarens (dvs bolagets) köprättsliga ansvar.

Vid en jämförelse mellan vållandet på ömse sidor får den oaktsamhet som ligger bolaget till last anses ha varit så betydande och så grundläggande för skadans uppkomst att det, med beaktande även av omständigheterna i övrigt, är skäligt att det skadestånd som G.N. har att utge jämkas till att avse endast en mindre del av den lidna skadan. Det saknas anledning frångå vad domstolarna härutinnan bestämt.

Utredningen i målet ger inte stöd för antagande att G.N. förfarit svikligt.

Metadata

Rättsfall som hänvisar till detta (2)

NJA 2012 s. 725: Två personer har undertecknat ett kontrakt avseende ett kreditköp av en båt som skulle levereras av annan än säljaren. Enligt en på framsidan förtryckt bestämmelse godkände köparen leveransen av...
RH 2008:46: Ett skogsföretag avverkade skog på en fastighet, vilket innebar ett intrång i den avverkningsrätt som ett annat skogsföretag hade till samma skog. Det avverkande företaget saknade vetskap om det...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation