NJA 1990 s. 24

Domskäl

TR:n (lagmannen Arfwidsson samt rådmännen Hammarström och Wikstrand) anförde i dom d 27 mars 1987:

Domskäl. B.S. och T.J. har hörts under sanningsförsäkran. På Skanskas begäran har vittnesförhör ägt rum med A.K., chef för Skanskas byggnadskontor i Helsingborg, samt S.S. och M.N., arbetschef resp biträdande arbetschef vid Skanskas helsingborgskontor.

B.S. har berättat: Det var angeläget att arbetena blev färdiga i tid. Han tycker sig ha ett minne av att Skanska lovade att "inte dra benen efter sig". Innebörden av räntebestämmelserna diskuterades inte på annat sätt än att Skanska förklarade att det inte fanns anledning att inte göra allt färdigt. Han utgick från att med uttrycket samtliga arbeten menades att "gubbarna skulle vara borta". Lägenheterna blev klara i tid och inflyttning skedde som planerat.

T.J. har berättat att det var han som författade texten till de omtvistade bestämmelserna och att han inte diskuterade dessas innebörd med Skanska.

A.K. och S.S. har berättat att det förekom många justeringar av detaljer i anbudsunderlaget, att innebörden av uttrycket samtliga arbeten inte diskuterades samt att de utgick från att slutbesiktningen skulle utgöra utgångspunkt för ränteberäkningen.

M.N. har förklarat att det var han som under byggtiden skötte kontakterna med handelsbolaget samt att kvarstående fel och brister inte var mer omfattande än vad Skanska angivit i dess sakframställning.

TR:ns bedömning.

TR:n konstaterar inledningsvis att i AB 72 inte finns definierat något begrepp eller någon term som kan anses motsvara det omtvistade uttrycket "samtliga arbeten.

Av AB 72 följer att slutbesiktning skall äga rum när "entreprenaden färdigställs" (7 kap 2 §) samt att brister av begränsad omfattning och fel av mindre betydelse inte hindrar att entreprenaden godkänns vid slutbesiktningen (7 kap 13 §). I och med att entreprenaden godkänns skall den anses avlämnad till beställaren (7 kap 26 §) och denne kan därmed tillgodogöra sig dess ekonomiska värde. Samtidigt har entreprenören rätt att utfärda slutfaktura. Entreprenören är skyldig att senast två månader efter slutbesiktningen erlägga mervärdeskatt för entreprenaden. De åtgärder som kvarstår för att rätta till eventuella fel och brister är enligt TR:ns uppfattning av en helt annan karaktär än själva entreprenadarbetet.

Sett mot bakgrund av vad nu anförts ligger det närmast till hands att tolka uttrycket "samtliga arbeten" på sätt Skanska gjort gällande. Vidare beaktar TR:n att räntebestämmelserna har författats av T.J. och att de kommit att ingå i avtalen utan att deras innebörd diskuterades med Skanska. Den av handelsbolaget och dess medparter hävdade tolkningen avviker på ett för Skanska mycket ofördelaktigt sätt från AB 72. A.K. och S.S. har uppgett att slutbesiktningen, enligt deras uppfattning, skulle utgöra utgångspunkt för ränteberäkningen. Inget talar mot att de haft skäl för denna bedömning. Vid dessa förhållanden skall räntebestämmelserna tolkas på det sätt Skanska gjort gällande.

Mot M.N:s uppgifter är inte utrett att de kvarstående felen och bristerna varit mer omfattande än vad Skanska medgivit. Enligt 6 kap 14 § AB 72 är beställaren inte skyldig att erlägga ränta på sådant belopp som innehållits med stöd av 6 kap 13 §. Skanskas yrkande innefattar ränta på sådana belopp som handelsbolaget haft rätt att innehålla enligt sistnämnda paragraf. Avräkning skall därför ske. Tvist råder inte om beloppens storlek, 1 050 kr resp 1 300 kr.

Betalningen till Skanska skall utgå med förmånsrätt i fastigheterna i enlighet med Skanskas yrkande med den avräkning som nyss sagts.

Det sammanlagda beloppet som handelsbolaget och dess medparter skall betala till Skanska uppgår till (637 970 ./. 2 350 =) 635 620 kr. Detta skall fastställas att utgå med förmånsrätt i fastigheterna, med (212 787 ./. 1050 =) 211 737 kr i Neptun 19, och med (425 183 ./. 1300 =) 423 883 kr i Snäppan 11.

Domslut

Domslut.

- TR:n förpliktar Handelsbolaget B.S. & Co samt B.S. och T.J. att solidariskt till Skanska AB betala 635 620 kr.

- TR:n fastställer att fordringen skall utgå med förmånsrätt

- i fastigheten Landskrona Neptun 19 med 211 737 kr på grund av överhypotek i pantbrev utfärdade d 18 sept 1984 och d 12 jan 1987 samt på grund av pantbrev utfärdat d 12 jan 1987;

- i fastigheten Landskrona Snäppan 11 med 423 883 kr på grund av överhypotek i pantbrev utfärdade d 3 dec 1984 samt på grund av pantbrev utfärdad d 20 febr 1985.

- Enligt 4 kap 27 § UB skall fastigheterna anses utmätta. Denna verkan förfaller, om försäljning inte begärs hos kronofogdemyndigheten i Landskrona inom två månader från det att förordnandet enligt punkt 2 vann laga kraft.

Domskäl

Domskäl. Vid tolkningen av uttrycket "samtliga arbeten" i räntebestämmelserna i entreprenadavtalen står valet mellan de båda ståndpunkter som parterna på ömse sidor intar. Skanska har hävdat att uttrycket innebär att entreprenaden skall ha slutförts på det sättet att den blivit godkänd vid slutbesiktning även om det då konstaterats fel och brister som skall åtgärdas. Handelsbolaget och medparter har däremot hävdat den innebörden att samtliga arbeten skall vara utförda i den meningen att även påsynade fel och brister blivit åtgärdade.

Den av handelsbolaget och medparter hävdade tolkningen överensstämmer med vad uttrycket "samtliga arbeten"närmast kan anses betyda enligt ett allmänt språkbruk. Tolkningen är också förenlig med det ändamål dessa parter menat att bestämmelserna om räntans utgångspunkt skulle tjäna, nämligen att beställaren vid sidan om rätten att innehålla den del av entreprenadsumman som svarar mot påsynade fel och brister skulle få ett extra pådrivande moment för att Skanska skulle snabbt åtgärda fel och brister. Någon omständighet som talar emot den nu avsedda innebörden har inte framkommit utöver vad som talar för Skanskas tolkning. Skanskas tolkning har som TR:n funnit skäl för sig, om man ställer den mot bakgrund av regelsystemet i AB 72. Uttrycket "samtliga arbeten" kan då uppfattas som synonymt med att entreprenadarbetena blivit utförda i den utsträckning som krävs för att entreprenaden skall bli godkänd vid slutbesiktning. De arbeten som erfodras för att entreprenaden skall bli i fullt kontraktsenligt skick genom att även påsynade fel och brister blivit åtgärdade lämnas därmed utanför uttrycket "samtliga arbeten" och hänförs till en kategori för sig. Skanskas tolkning lider emellertid av vissa svagheter som kan hänföras till att uttrycket "samtliga arbeten" inte förekommer bland begreppen i AB 72. Avtalets uttryckssätt ger sålunda anledning till tvekan om tolkningen såvitt gäller klausulen om index samt ändrings och tilläggsarbeten. Man måste nämligen fråga sig varför man använt ett för kontraktstypen främmande uttryckssätt i stället för att ange godkänd slutbesiktning, om det varit sådan som avsetts som utgångspunkt för den räntefria perioden. Vad gäller klausulen om mervärdeskatten är tveksamheten av ett annat slag. Man får uppfattningen att hänvisningen till utförandet av samtliga arbeten har en speciell betydelse i avtalsklausulen. Någon sådan betydelse har emellertid inte angetts i målet och med Skanskas tolkning av avtalet får i själva verket hänvisningen till utförandet av samtliga arbeten ingen självständig betydelse över huvud taget.

Sammanfattningsvis kan sägas att det i och för sig finns fog för båda sidornas tolkningsalternativ, trots vad som kan anföras emot dem. Enligt HovR:ns mening ger utredningen inte anledning till bedömningen att parterna på ömse sidor haft anledning att på sådant sätt räkna med den uppfattning som hävdats från motsidan att någon av tolkningarna av det skälet bör ha försteg före den andra. Det föreligger med andra ord en för parterna dold brist i överensstämmelsen mellan de uppfattningar som hävdats på ömse sidor.

I det läge som sålunda föreligger får valet mellan tolkningsalternativen träffas med hjälp av en bedömning av omständigheterna vid avtalets tillkomst och andra förhållanden som kan anses böra inverka på tolkningen.

Avtalet är i den aktuella delen utformat av parterna som särbestämmelser till standardavtalet som reglerar entreprenadförhållandet i stort. Det har framgått, främst genom T.J:s uppgifter, att han gjort upp det första förslaget till särbestämmelserna, att dessa därefter granskats av Skanska och försetts med ändringsförslag samt att det sålunda ändrade förslaget diskuterats av parterna och fått sin slutliga lydelse, varefter denna på nytt granskats av Skanska och godkänts av det bolaget. T.J. har även uppgett att det under förhandlingarna fällts ett yttrande om att avtalet skulle godkännas av Skanskas ekonomiavdelning. Huruvida så skett har inte upplysts i målet.

Parterna har sålunda på båda sidorna varit aktiva vid avtalets tillkomst och har haft tillfälle att noga överväga avtalets innebörd och uppenbarligen också gjort sådana överväganden.

Mot bakgrund av den avsikt handelsbolaget förklarat sig ha haft är det inte anmärkningsvärt att handelsbolaget velat använda formuleringen med uttrycket "samtliga arbeten". Det måste också beaktas att det på handelsbolagets sida inte funnits den erfarenhet på entreprenadavtalsområdet som skulle kunna förväntas leda till att man använde sig av uttryckssätten i AB 72 eller markerade att man avvek från dessa. Däremot kan det möjligen ha krävts av handelsbolagets företrädare att de tydligt gjort klart för motparten vad de för sin del lagt in i det uttryckssätt som kommit till användning. Återigen måste i så fall krävas att de haft begreppsapparaten i AB 72 så klar för sig att de kunnat förstå att det omtvistade uttrycket avviker från vad som förekommer i standardavtalen. Något sådant krav finns det enligt det nyss anförda inte grund för.

När det gäller Skanska blir bedömningen en annan. Det förefaller anmärkningsvärt att Skanska med sin stora erfarenhet av entreprenad avtal och med tillgång till experter på avtalsskrivning godtagit ett uttryckssätt som avviker från det som förekommer i standardavtalen och dessutom endast med tvekan kan förstås på det sätt Skanska nu anger sig ha avsett. Förfarandet framstår som så mycket mer anmärkningsvärt som Skanska haft anledning att precisera innebörden av räntebestämmelserna för att kunna beräkna den ekonomiska effekten av dem.

Övervägandena föranleder bedömningen att Skanska är närmast att bära följderna av den oklarhet som vidlåder avtalet genom att parterna inte lagt in samma innebörd i det omtvistade uttrycket. Den ståndpunkten försvagas inte av ett övervägande av de ekonomiska konsekvenserna av tolkningsalternativen. Den ekonomiska skillnaden mellan dem har vid avtalsslutet kunnat från Skanskas sida framstå som så liten att den varit försumbar. Om nämligen Skanska utfört arbetena för påsynade fel och brister inom den tid som föreskrivits i slutbesiktningsprotokollen, leder handelsbolagets och medparters avtalstolkning till en förlängning av den räntefria tiden med endast omkring en månad i förhållande till vad som följer av Skanskas tolkning. Att det i målet kommit att röra sig om flera års tid måste tillskrivas omständigheter som Skanska väsentligen haft kontroll över.

HovR:n anser enligt det anförda att räntebestämmelserna i avtalen skall tolkas enligt handelsbolagets och medparters alternativ. Därmed skall Skanskas talan ogillas utom i medgiven del.

Domslut

Domslut.

- HovR:n ändrar på det sätt TR:ns domslut under i att HovR:n förpliktar Handelsbolaget B.S. & Co samt B.S. och T.J. att solidariskt till Skanska AB betala 69 321 kr samt ogillar Skanska AB:s talan i övrigt i denna del.

- HovR:n ändrar på det sätt TR:ns domslut under 2 att HovR:n fastställer att fordringen skall utgå med förmånsrätt i fastigheten Landskrona Neptun 19 med 23 121 kr och i fastigheten Landskrona Snäppan 11 med 46 200 kr.

- HovR:n fastställer TR:ns domslut under 3.

Referenten, hovrättsrådet Ohlsson, med vilken hovrättsrådet Cronsioe instämde, var skiljaktig och anförde:

Lika med TR:n finner jag att det ligger närmast till hands att tolka uttrycket "samtliga arbeten" på sätt Skanska gjort.

S.S. har förklarat att det inom byggnadsbranschen är en självklarhet att arbetet anses slutfört när godkänd slutbesiktning föreligger samt att avhjälpandet av fel och brister endast anses som justeringar av det utförda arbetet. S.S. och A.K. har vidare uppgett att de uppfattat den omtvistade ränteklausulens innebörd på det enda naturliga sättet, nämligen att ränteberäkningen skulle börja 90 dagar efter slutbesiktningen.

T.J. och i viss mån även B.S. har, enligt vad de uppgett, tidigare sysslat med ombyggnader av fastigheter. De måste därför ha haft erfarenhet av entreprenadavtalsområdet och de uttryckssätt som därvid kommer till användning samt varit införstådda med regelsystemet i AB 72.

Av T.J:s uppgifter framgår att han gjort upp förslaget till de särskilda administrativa föreskrifterna, bland vilka kredit- och räntebestämmelserna ingår, samt att Skanska granskat dem och kommit med ändringsförslag såvitt avsåg kreditbestämmelsen men ej räntebestämmelsen. Av utredningen framgår vidare att räntebestämmelsen aldrig blev föremål för särskild diskussion mellan parterna utan kom att inflyta i det slutliga avtalet i det skick den hade i T.J:s ursprungliga förslag.

Mot bakgrund av det anförda måste det enligt min uppfattning ha ålegat handelsbolaget och medparter, om de avsett att ge ränteklausulen den innebörd som de hävdat och som så markant avviker från vad som är självklart inom byggnadsbranschen, att tydligare än vad som skett ha gett uttryck härför i själva avtalstexten. Visserligen kan anmärkas att Skanska såsom varande ett mycket stort byggbolag vid sin granskning av klausulen borde anmärkt mot att den avvek från standardavtalet och påfordrat en formulering överensstämmande med ett sådant avtal. Mot bakgrund av den tidigare nämnda allmänna uppfattningen inom byggnadsbranschen om när ett arbete anses avslutat, finner jag att det inte kunnat krävas att bolaget framförde denna anmärkning, särskilt inte då räntebestämmelsen alls ej varit föremål för diskussion mellan parterna.

Såvitt utredningen visar har handelsbolaget och medparter inte till Skanska under avtalsförhandlingarna framfört att de såg räntebestämmelsen som ett särskilt påtryckningsmedel för att få Skanska att avhjälpa vid slutbesiktningen konstaterade fel och brister. Jag ställer mig för övrigt tveksam till det påstådda behovet av ett extra påtryckningsmedel mot ett byggnadsbolag av Skanskas storlek utöver rätten att innehålla ett betryggande belopp för avhjälpande av fel och brister samt möjligheten att avhjälpa fel och brister på entreprenörens bekostnad, om denne inte gör det utan dröjsmål. Vid en sammanvägning av vad som nu anförts finner jag, liksom TR:n, att Skanskas tolkning skall godtas, nämligen att samtliga arbeten skall anses slutförda när godkänd slutbesiktning förelåg.

Överröstad i denna del är jag i övrigt ense med majoriteten.

Skanska (ombud bolagsjuristen M.P.) sökte revision och yrkade i första hand bifall till sin talan i HovR:n.

I andra hand yrkade Skanska undanröjande av HovR:ns dom på grund av domvilla och återförvisning av målet till HovR:n för ny behandling.

Handelsbolaget och medparter (ombud advokaten L.L.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domskäl

Domskäl.

Skanskas andrahandsyrkande är av sådan karaktär att det av processuella skäl måste prövas före förstahandsyrkandet. Emellertid framgår inte av utredningen att det i målet förekommit något sådant fel i rättegången som kan föranleda undanröjande av HovR:ns dom. Skanskas yrkande härom kan därför inte vinna bifall.

Tvistefrågan i målet gäller den tidpunkt från vilken handelsbolaget samt bolagsmännen i detta bolag B.S. och T.J. skall anses skyldiga att erlägga ränta på den kredit som Skanska enligt de två entreprenadavtalen beviljat handelsbolaget i fråga om betalning av kostnader för index, ändrings- och tilläggsarbeten samt mervärdeskatt. Beträffande sådan ränta anges i entreprenadavtalen att den skall betalas, såvitt avser index samt ändrings- och tilläggsarbeten, "från och med nittionde dagen efter det att samtliga arbeten enligt detta avtal utförts" samt, såvitt avser mervärdeskatt, "från och med den dag då entreprenören senast har att betala mervärdeskatten till Länsstyrelsen med hänsyn till den tidpunkt då samtliga arbeten utförts".

Det gäller därför i målet att avgöra vad som i avtalen bör förstås med att "samtliga arbeten" har utförts. I denna fråga har Skanska - under hänvisning bl a till praxis i entreprenadbranschen och till de i avtalen åberopade allmänna bestämmelserna för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 72) - gjort gällande att den dag då entreprenaderna godkänts vid slutbesiktning fick anses vara avgörande, medan handelsbolaget och medparter hävdat att samtliga arbeten inte kunde anses utförda förrän även vid slutbesiktningen konstaterade fel och brister rättats till av entreprenören.

Det har i målet inte påståtts att det under de förhandlingar som föregick ingåendet av entreprenadavtalen gjordes några uttalanden eller i övrigt förekom något parterna emellan som kunde skapa klarhet om hur de vid denna tidpunkt uppfattade begreppet "samtliga arbeten".

En naturlig utgångspunkt för tolkningen av entreprenadavtalen i detta hänseende blir då den innebörd som begreppet "samtliga arbeten" kan anses ha i allmänt språkbruk. Det måste därefter undersökas om avtalens innehåll i övrigt eller branschpraxis ger anledning att tolka begreppet på ett särskilt sätt.

I allmänt språkbruk har begreppet "samtliga arbeten" en kategorisk innebörd. Det måste anses hänföra sig till hela den arbetsprestation som entreprenören åtagit sig att utföra. Slutbesiktningen kan därför enligt allmänt språkbruk inte vara avgörande, om det vid denna konstateras att det återstår för entreprenören att utföra ett antal icke helt bagatellartade arbetsuppgifter.

Av ett antal bestämmelser i AB 72 framgår att en slutbesiktning i entreprenadförhållanden förbinds med särskilda rättsverkningar. Bl a anges att det är från tidpunkten för godkännandet av entreprenaden som denna skall anses avlämnad till beställaren (AB 72 kap 7 § 26). Vidare utlöser godkännandet av entreprenaden också en skyldighet för beställaren att betala den tidigare icke erlagda delen av kontraktssumman (AB 72 kap 6 § 9). Enligt 5 b § lagen (1968:430) om mervärdeskatt har slutbesiktningen tillerkänts särskild betydelse för bestämmandet av den tidpunkt då entreprenörens skyldighet att redovisa mervärdeskatt inträder. Frågan är därför om den vikt som i allmänhet tillmäts en slutbesiktning bör i förevarande fall vara avgörande för tolkningen av entreprenadavtalens hänvisning till att samtliga arbeten utförts.

Vid bedömningen härav måste till en början beaktas i vilken utsträckning parterna avsåg att anknyta till eller avvika från de normala entreprenadvillkoren i AB 72. I detta hänseende anges i ingressen till avtalen att AB 72 skall tillämpas med ändringar och tillägg i den följande delen av avtalen och på vissa angivna sidor. På en av dessa sidor föreskrivs att kostnader för index, ändrings- eller tilläggsarbeten samt mervärdeskatt skall betalas enligt AB 72 men att vissa därefter angivn, särskilda avtalsvillkor skall gälla. Till dessa särskilda avtalsvillkor hör klausulerna om beställarens kredit och om ränta på krediten. Det är således tydligt att de avtalsklausuler som nu är föremål för tvist hör till de delar av avtalen där parterna avsett att avvika från standardregleringen i AB 72. Redan med hänsyn härtill kan bestämmelserna i AB 72 inte tillerkännas någon större betydelse för tolkningen av just dessa avtalsvillkor.

Ett avtal bör ses som en sammanhängande helhet, och man kan därför vid tolkningen av en klausul ofta hämta ledning i andra klausuler i avtalet. I förevarande fall har i administrativa föreskrifter, som ingår som en del av avtalen, efter mönster av AB 72 kap 6 § 9 föreskrivits att slutbetalning skall ske "sedan entreprenaden godkänts". Om parterna avsett att samma tidpunkt skulle vara avgörande också för de nu ifrågavarande räntebetalningarna, hade det varit naturligt att använda en liknande formulering. Att så inte skett utgör därför i viss mån ett stöd för att en annan tidpunkt åsyftats.

En viss osäkerhet föranleder den formulering som använts i fråga om räntan på krediten för mervärdeskatten. I detta hänseende anges att ränta skall utgå från den dag då entreprenören senast skall betala skatten men "med hänsyn till den tidpunkt då samtliga arbeten utförts". Sistnämnda tillägg är oklart till sin innebörd, men om det skall ha någon mening, ligger det nära till hands att uppfatta det så, att, om arbetena ännu inte är slutförda vid den tidpunkt då entreprenören är skyldig att betala skatten, beställarens skyldighet att betala ränta inte inträder förrän samtliga arbeten utförts.

En tolkning av de berörda avtalsklausulerna i överensstämmelse med allmänt språkbruk kan inte anses leda till orimliga resultat. Klausulerna kan i viss mån anses oförmånliga för Skanska, men å andra sidan hade Skanska möjlighet att begränsa olägenheterna genom att se till att samtliga arbeten skyndsamt utfördes. Det kan också väl tänkas att handelsbolaget, som det och dess medparter gjort gällande, velat ha dessa klausuler just för att försäkra sig om att Skanska snabbt skulle rätta till eventuella fel och brister.

Med hänsyn till det anförda talar övervägande skäl för att de omtvistade avtalsklausulerna skall tolkas i enlighet med sin ordalydelse, dvs så, att skyldigheten att betala ränta inte inträder förrän de - inte helt bagatellartade - fel och brister som påträffats vid slutbesiktning rättats till.

På grund härav och då omständigheterna i övrigt inte föranleder till annat skall HovR:ns domslut fastställas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.