NJA 1990 s. 591

Domskäl

TR:n (rådmännen Bredberg-Olsson och Berzins samt t f rådmannen Sahlström) anförde i dom d 4 dec 1986: Yrkanden m m. B. Plastic A/S (B. AS) tillverkar plastprodukter och använder därvid maskiner, s k formsprutor. Verkställande direktör i företaget är O.B..

L.B. Maskin Aktiebolag (L.B. AB) drevs till sept 1986 under firma V.B. Aktiebolag (V.B. AB). Verksamheten i sistnämnda bolag var uppdelad på två avdelningar, den ena bedrev handel med transmissionskomponenter och den andra med maskiner för bl a tillverkning av plastprodukter. Till en del var det fråga om agenturer för utländska tillverkare. Till L.B. AB har överförts endast verksamhetsgrenen avseende maskiner. Styrelsen för V.B. AB utgjordes av L.B.. Denne utgör också styrelsen i L.B. AB.

B. AS har yrkat förpliktande för L.B. AB att till B. AS utge DEM 110 000 eller motvärdet på betalningsdagen i svensk valuta jämte ränta fr o m d 1 juni 1984 tills betalning sker enligt 6 § räntelagen i dess lydelse före d 1 juli 1984. Om detta yrkande inte skulle vinna bifall, har B. AS i andra hand yrkat förpliktande för L.B. AB i enlighet med vad nedan anförs under rubriken Grunder m m.

L.B. AB har bestritt käromålet och förklarat sig ej kunna vitsorda skäligheten i och för sig av yrkat belopp. Yrkad ränta har vitsordats såsom skälig.

Grunder m m.

B. AS

För de maskinleveranser V.B. AB gjorde till Danmark anlitades för montage- och servicearbeten H.J.P.. Denne tog kontakt med B. AS i slutet av 1982 och försökte intressera bolaget att byta en bolagets formspruta av fabrikat Battenfeld mot en ny spruta tillverkad av maskinföretaget MIR S. p.A i Italien, vilket företag V.B. AB representerade. Detta ledde till förhandlingar mellan B. AS och MIR varvid B. AS som villkor för köp av en MIR-maskin uppställde att Battenfeld-maskinen skulle tagas som bytesvaluta och därvid värderas till DEM 110 000. E.K. tog d 16 febr 1983 som representant för V.B. AB kontakt med O.B. för ytterligare diskussion om köpet av MIR-maskinen vilket ledde till att B. AS d 22 febr avgav en proformaorder vari priset för MIR-maskinen angavs till DEM 161 000 och för Battenfeld-maskinen till DEM 140 200. Prishöjningen på Battenfeld-maskinen var föranledd av avskrivningstekniska skäl. Det väsentliga för B. AS var att det kontantpris bolaget skulle betala som mellanskillnad skulle vara oförändrat i förhållande till vad tidigare diskuterats, nämligen DEM 20 800. Sedan B. AS fått besked om att villkoren i proformaordern kunde accepteras besökte O.B. tillsammans med E.K. MIR i Italien d 23 och 24 febr 1983. Härvid överenskoms att det pris B. AS skulle betala kontant skulle vara DEM 30 000 genom att priset på MIR-maskinen höjdes till DEM 170 000. Affären skulle genomföras så att V.B. AB skulle köpa MIR-maskinen på fast räkning från MIR och vidareförsälja den till B. AS. I anledning härav sände B. AS d 2 mars 1983 en order till V.B. AB på MIR-maskinen med angivande av de senast överenskomna priserna. Ordern återkom till B. AS först i sept 1983 försedd med V.B. AB:s underskrift genom E.K. och med ändringar som E.K. gjort beträffande priserna så att priset för MIR-maskinen höjts till DEM 180 000 och den kontanta mellanskillnaden till DEM 40 000. B. AS protesterade omedelbart med hänvisning till den tidigare överenskommelsen och klagade även över att B. AS inte underrättats om nyare modeller av MIR-maskiner och att maskinleveransen blivit försenad fyra månader. Trots detta utfärdade V.B. AB faktura med den av B. AS inte godkända prishöjningen. B. AS protesterade på nytt i brev d 4 okt 1983 samt anmärkte även på vissa fel och brister i MIR-maskinen som vid det laget hade levererats till B. AS. Detta ledde till att V.B. AB utfärdade en kreditfaktura om DEM 10 000 så att mellanpriset kunde nedbringas till det överenskomna DEM 30 000. MIR-maskinen fungerade emellertid inte och kunde inte användas i produktionen. Dessutom förstördes en del dyrbara verktyg för B. AS. Detta reklamerades till V.B. AB såväl brevledes - i nov och dec 1983 samt i febr 1984 - som vid ett flertal telefonsamtal med E.K. under samma tidsperiod. MIR ville nu undvika ytterligare problem och hävde köpet i telegram d 27 febr 1984. B. AS accepterade hävningen i brev d 5 mars 1984 till V.B. AB enär maskinen inte hade kunnat bringas i leveransgillt skick och krävde att parternas ekonomiska mellanhavanden skulle regleras på så sätt att, innan maskinen avhämtades, V.B. AB skulle till B. AS betala DEM 140 000 samt DKK 63 200 för bl a produktionsbortfall. V.B. AB genom E.K. accepterade i brev d 9 mars 1984 "att häva hela köpet" och nämnde att Battenfeldmaskinen skulle återgå till B. AS men att någon ersättning för förlorad produktion inte skulle kunna utges. I brev d 13 mars 1984 framförde B. AS att bolaget vägrade ta tillbaka Battenfeld-maskinen, anmodade V.B. AB att omgående avhämta MIR-maskinen så att plats kunde beredas för en annan formspruta samt upprepade kravet om ersättning med DEM 140 000 och DKK 63 200. Ett möte ägde rum hos B. AS d 11 april 1984. I detta deltog O.B., E.K. samt en F.I. som representerade MIR. Därvid träffades ett avtal (domsbilaga 1) som innebar, som en slutlig lösning av parternas mellanhavanden, att V.B. AB skulle återta MIR-maskinen och till B. AS erlägga DEM 110 000 senast d 31 maj 1984. MIR garanterade att V.B. AB skulle fullgöra sin betalningsförpliktelse. Angivna belopp motsvarade det av B. AS från början begärda priset för Battenfeld- maskinen. B. AS avstod alltså från skadestånd för att få saken ur världen. V.B. AB har härefter inte fullgjort betalning enligt avtalet med invändning bl a att E.K. inte var firmatecknare och inte hade fullmakt att för V.B. AB teckna avtal för V.B. AB:s räkning. Denna inställning utgör en efterhandskonstruktion. B. AS vitsordar att E.K. inte var registrerad som firmatecknare. B. AS hävdar emellertid att E.K. varit behörig att teckna V.B. AB:s firma på grund av att omständigheterna varit ägnade att ge B. AS såsom tredje man välgrundat intryck av behörighet för E.K.. Det rör sig om ställningsfullmakt alternativt toleransfullmakt eller kombinationsfullmakt. E.K. förestod ensam avdelningen för handel med maskiner. L.B. arbetade i regel endast på eftermiddagarna. E.K. skötte alla direktkontakter med leverantörer och kunder genom att ta upp order och förmedla dessa till leverantörerna i händelse av provisionsaffärer eller genom att köpa och sälja i fast räkning. Genomförandet av samtliga affärer vilade på E.K. och kunderna kom inte i kontakt med någon annan representant för V.B. AB än E.K., som ansågs vara en skicklig försäljare och som gentemot kunderna fick agera med stor frihet.

B. AS gör såsom grund för käromålet gällande att V.B. AB, numera L.B. AB - till följd av att E.K. får anses ha haft ställnings-, tolerans- eller kombinationsfullmakt att företräda bolaget - är bundet av avtalet d 11 april 1984 och således i enlighet med sitt åtagande i detta är skyldigt att till B. AS utge beloppet om DEM 110 000.

B. AS hävdar att i allt fall enahanda betalningsskyldighet föreligger på den grund att köpet av MIR-maskinen hävts. Vid sådant förhållande åligger det säljaren, numera L.B. AB, att återbära vad säljaren uppburit eftersom B. AS återlämnat MIR-maskinen. Battenfeld-maskinen, som inte finns i behåll, utgjorde bytesvaluta och åsattes vid köpet värdet DEM 110 000. Detta värde eller, i sista hand, det lägre värde Battenfeld- maskinen kan ha haft vid köpet skall alltså återbäras till B. AS.

L.B. AB

B. AS:s förstahandstalan bestrids på den grund att E.K. inte haft behörighet att teckna avtalet d 11 april 1984.

I allt fall strider det mot tro och heder att göra avtalet gällande. Battenfeldmaskinen var vid avtalstillfället inte värd DEM 110 000 utan snarare kring DEM 60 000, vilket B. AS kände till. B. AS ställde vid mötet d 11 april 1984 mycket långtgående krav på kompensation. E.K. kände en moralisk skuld till att affären inte kunnat genomföras. B. AS drev igenom avtalet med utnyttjande av den underlägsna ställning som E.K. hade till följd härav. Dessutom är avtalet oskäligt. B. AS, som anses ha hävt köpet av MIR-maskinen, vägrade att återta Battenfeld- maskinen alternativt dess reella värde om DEM 60 000 för vilket pris V.B. AB sedermera kunnat sälja denna. Om avtalet genomdrivs skulle bolaget göra en förlust om minst DEM 50 000.

Till stöd för bestridandet av B. AS:s andrahandsyrkande åberopas följande. Såväl E.K. som O.B. insåg att Battenfeld-maskinens verkliga värde vid köpeavtalet var mycket lägre än DEM 110 000. Det strider mot tro och heder att B. AS, som hävt köpet och såsom ovan anförts vägrat återta sin prestation, gör gällande köpeavtalet i detta hänseende. Köpeavtalet bör även på den grund att det är oskäligt lämnas utan avseende då det nu av B. AS på angivet sätt åberopas för att reglera parternas mellanhavanden vid återgång av köpet.

Skälet till att L.B. AB inte kan vitsorda något belopp såsom skäligt i och för sig är att MIR framställt krav mot bolaget på DEM 60 000 för MIR:s kostnader avseende lastning, tull och ränta med anledning av återtagandet av MIR-maskinen. Även V.B. AB har haft kostnader bl a för lagring av Battenfeld-maskinen.

Det är riktigt att E.K. förestod avdelningen för handel med maskiner. Hans uppgift bestod i att svara för köp och försäljning av maskinerna. Även i dessa frågor var det förutsatt att samråd fortlöpande skedde mellan E.K. och L.B.. E.K. hade varken formellt eller på annat sätt rätt att utan L.B:s godkännande träffa avtal om återgång av köp. Endast i den mån smärre reklamationer förekom kunde E.K. agera på egen hand. Han hade emellertid ingen rätt att utanordna medel från bolaget. L.B. fick först i juni 1984 reda på avtalet som träffats i april samma år. E.K. fick omgående förklara sig och L.B. vägrade betala ut beloppet i fråga enär han inte kunde godta avtalet. Då Battenfeld-maskinen förtullades för införsel till Sverige ansågs den böra värderas till SEK 158 000, vilket också motsvarar det pris om DEM 60 000 V.B. AB sedan erhöll vid försäljning av den under 1984. Förutom att B. AS tillsagts att återta Battenfeld-maskinen har bolaget upprepade gånger erbjudits att motta nämnda köpeskilling för den.

B. AS, genmäle

Vad L.B. AB åberopat till grund för sin talan bestrids.

B. AS underrättades inte när V.B. AB sålde Battenfeld-maskinen. Ett pris om DEM 110 000 är realistiskt. Det pris som angavs vid förtullningen har ingen relevans i förevarande sammanhang. Mot bakgrund av avtalet i april 1984 hade B. AS ingen anledning att ta tillbaka Battenfeld-maskinen. B. AS kunde inte heller godta en återbetalning av endast DEM 60 000 enär V.B. AB som villkor ställde att detta skulle slutligt reglera samtliga parternas mellanhavanden.

(Red:s anm. Det som domsbilaga 1 till domen fogade avtalet innehöll ingenting mer av intresse än vad som återgivits i domen och utesluts därför här.)

Domskäl. O.B. och L.B. har hörts under sanningsförsäkran. Vittnesförhör har hållits, på begäran av B. AS, med E.K., H.J.P. och F.S., försäljningschef hos Battenfeld i Danmark samt, på begäran av L.B. AB med L.A., försäljningschef hos Battenfeld i Sverige. Därutöver har viss skriftlig bevisning förebringats.

O.B. har uppgivit bl a: E.K. hade presenterat sig som chef för maskinavdelningen hos V.B. AB, vilket också hade bekräftats genom de kontakter de därefter hade med varandra; E.K. hade vid några tillfällen berättat om sitt arbete och nämnt bl a att han skaffat agenturer i USA för V.B. AB. O.B. visste att L.B. ägde V.B. AB men enligt hans uppfattning var denne aldrig på kontoret. Då O.B. bestämde priset till DEM 110 000 för Battenfeldmaskinen utgick han från vad han hört andra leverantörer säga härom. Avtalet i april 1984 innebar att B. AS avstod från sina berättigade skadeståndskrav för att få till stånd en uppgörelse. B. AS hade drabbats av stora kostnader på grund av att MIR- maskinen inte fungerade.

L.B.: Han var den ende som tecknade firman i bolaget och som kunde binda bolaget i ekonomiskt hänseende. Han arbetade halvtid. E.K. var försäljare av maskiner och fick för bolaget träffa avtal om köp dvs skriva på "försäljningspapper". I övrigt hade E.K. ingen ekonomisk funktion i bolaget. L.B. och E.K. brukade diskutera de affärer som förekom och det var förutsatt att E.K. skulle rådgöra med L.B. i svårare frågor. Till en början var det också tänkt att E.K. skulle ha rapportskyldighet åtminstone varje vecka angående den löpande verksamheten men detta fungerade inte. Det kan sägas att E.K. hade i stort fria händer inom de angivna ramarna. L.B. kände till genom de diskussioner de hade att E.K. var i Danmark och skulle sälja en MIR- maskin där. MIR var berett att sälja till lägre pris än annars för att komma in på den danska marknaden. Han kände också till att E.K. lyckades sälja MIR-maskinen för ett lågt pris. Han visste också att det varit något trassel beträffande MIR-maskinen. L.B. blev emellertid överraskad då han i juni 1984 fick reda på att E.K. träffat aprilavtalet. Utgifter i den storleksordningen gick klart utanför E.K:s befogenhet. Återgång av köp hade dittills över huvud inte förekommit i fråga om maskinförsäljningarna.

E.K.: Han började sin anställning hos V.B. AB 1976 och ansvarade för den avdelning som drev handel med maskiner. Inom avdelningen hade han ingen chef över sig men han "pratade" med L.B. angående verksamheten där. E.K. skötte fritt vad som ankom på honom. Utöver köp och försäljning av maskiner träffade han vid något tillfälle också avtal om agentur för bolagets räkning. Det förekom ingen avstämning med L.B. före köpen och försäljningarna och E.K. behövde inte dennes godkännande vid förhandlingarna i samband därmed. Redovisningen till L.B. skedde i efterhand. Det pris B. AS ville ha för Battenfeld-maskinen, DEM 110 000, var högt men inte oacceptabelt; det fanns stor marginal för rabattering. V.B. AB var intresserat att få in MIR-maskiner på den skandinaviska marknaden och B. AS skulle därför få litet "plåster på såren" för att vara den första kunden. När det efter leveransen visade sig att MIRmaskinen inte fungerade förekom en del förhandlingar mellan B. AS, MIR och V.B. AB om reparation av maskinen eller andra lämpliga lösningar. Man kom sedan överens om att träffas d 11 april 1984 hos B. AS för att lösa frågan på något sätt med alla tre parterna närvarande. E.K. informerade L.B. om att mötet skulle äga rum. Det krav B. AS framställt sedan köpeavtalet hävts var för högt och det var en strävan vid mötet att få ned kravet. Mötet pågick en hel dag. Det var därunder inte någon dålig stämning. Det avtal de slutligen träffade innebar att V.B. AB skulle till B. AS betala i ett för allt DEM 110 000 vilken ersättning skulle finansieras till hälften genom att V.B. AB sålde Battenfeld-maskinen och till hälften från vad en försäljning av MIR- maskinen inbringade. Avtalsparterna var ganska överens om att det var en efter omständigheterna hygglig uppgörelse. Med den självständiga ställning E.K. hade inom företaget ansåg han sig inte behöva rådgöra med L.B. när han träffade uppgörelsen. L.B. fick i april eller maj 1984 av E.K. information angående uppgörelsen. Det återstod då att lösa en del frågor i V.B. AB:s mellanhavanden med MIR.

H.J.P.: Han arbetade åt V.B. AB som servicemontör på freelancebasis 1981-84. P:s avtal härom med V.B. AB var undertecknat av E.K.. Denne var chef på maskinavdelningen och H.J.P. hade inte att göra med någon annan i företaget än med E.K.. H.J.P. var med när värdet på Battenfeld- maskinen diskuterades inför köpet av MIR-maskinen. Han hade själv installerat Battenfeld-maskinen hos B. AS och tyckte att den 1983 kunde värderas till DEM 100 000.

S: Han hade 1979 sålt Battenfeld-maskinen till B. AS. Priset var då DEM 141 000. Han bedömer att priset 1983 om DEM 110 000 var ett realistiskt pris på den begagnade maskinen.

A: Priset på en begagnad Battenfeld-maskin av ifrågavarande modell kan variera från DEM 60 000 och uppåt beroende på utrustning och tillfället för försäljning. Maskinen har en ekonomisk livslängd om 8-10 år.

TR:ns bedömning. Utredningen ger vid handen att E.K. i sin anställning hos V.B. AB hade en mycket självständig ställning då det gällde att med för bolaget bindande verkan köpa och sälja maskiner, vilka, såsom framgått, var komplicerade och dyrbara. Enligt vad L.B., som inte aktivt deltagit i verksamheten på maskinavdelningen, själv uppgivit hade han accepterat att E.K. redovisade affärshändelserna i efterhand. Frågor om återgång av köp utgör ett naturligt led i handelsverksamhet. Aprilavtalet var avsett att reglera V.B. AB:s mellanhavanden med B. AS och MIR i följd av att MIR-maskinen inte hade varit leveransgill. E.K., som slutade sin anställning hos V.B. AB i juli 1984, har i sitt vittnesmål bestämt påstått att han informerade L.B. om såväl det kommande sammanträdet i april mellan nämnda parter som därefter - i april eller maj 1984 - om det i det sammanhanget träffade avtalet. L.B. har sagt sig endast ha fått vetskap om att det varit något trassel med MIR-maskinen. TR:n anser sig emellertid inte kunna bortse från E.K:s uppgifter i denna fråga. Allt övervägande skäl talar således för att L.B. får anses ha godtagit att E.K. för bolagets räkning träffade överenskommelse i det aktuella hänseendet. Vid en samlad bedömning av anförda omständigheter finner TR:n att bolaget är bundet av aprilavtalet enligt vilket bolaget har att betala DEM 110 000 till B. AS.

I fråga sedan om det skulle strida mot tro och heder att göra aprilavtalet gällande eller om avtalet skulle vara oskäligt är att beakta att detta träffats mellan väl etablerade företag. Intet tyder på att E.K. såsom representant för V.B. AB intagit en på något sätt underlägsen ställning vid de förhandlingar som ledde till aprilavtalet. Ej heller framstår med hänsyn till vittnesmålen det pris B. AS betingat sig för Battenfeld-maskinen som alltför exceptionellt. Det föreligger alltså inte skäl att lämna avtalet utan avseende.

På grund av vad sålunda anförts skall käromålet bifallas.

Domslut

Domslut. L.B. Maskin AB förpliktas att till B. Plastic A/S betala DEM 110 000 eller motvärdet på betalningsdagen i svensk valuta jämte ränta enligt 6 § räntelagen - i dess lydelse före d 1 juli 1984 - fr o m d 1 juni 1984 tills betalning sker.

L.B. Maskin AB, som i tiden före HovR:ns dom ändrade sin firma till Montagne Maskin AB, fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att B. Plastic A/S:s talan skulle ogillas.

B. Plastic A/S bestred ändring.

Domskäl

HovR:ns domskäl. Av utredningen framgår att E.K. i sin anställning hos dåvarande V.B. AB haft en självständig ställning då det gällt att med för bolaget bindande verkan köpa och sälja maskiner. Under de diskussioner som ägt rum mellan parterna i samband med försäljningen av MIR-maskinen har V.B. AB företrätts av E.K..

Avgörande för utgången av tvisten är i första hand om O.B. vid sammankomsten d 11 april 1984 haft fog för att uppfatta E.K. som behörig att för V.B. AB:s räkning förhandla och träffa uppgörelse med anledning av att köpeavtalet mellan B. Plastic A/S och V.B. AB hade blivit hävt. Det bör då till det nyss anförda tilläggas att det varit E.K. som för V.B. AB:s räkning en månad tidigare godkänt att köpet skulle hävas och gått i svaromål med anledning av B. Plastic A/S:s skadeståndskrav.

Avtalet d 11 april 1984 är ett trepartsavtal, där MIR genom dess försäljningschef F.I. garanterar att V.B. AB skall fullgöra sin betalningsförpliktelse. Tydligt är därvid att även MIR:s företrädare uppträtt som om han betraktade E.K. som behörig att ingå avtal för V.B. AB:s räkning. Också detta har O.B. haft rätt att ta fasta på. Att F.I. haft denna inställning bestyrks även av det förhållandet att han, enligt vad E.K. uppgivit, senare samma dag ingått en sidoöverenskommelse för MIR:s räkning med E.K. som företrädare för V.B. AB.

O.B. har således haft gott fog för att uppfatta E.K. som behörig att för V.B. AB:s räkning förhandla och träffa förlikning med anledning av hävningen. Förlikningen har inte gjorts beroende av vilken uppgörelse som sedermera kunde komma att träffas mellan MIR och V.B. AB.

Montagne Maskin AB:s förstahandsinvändning lämnas därför utan bifall.

Vad härefter angår den av detta bolag i andra hand gjorda invändningen gör HovR:n följande bedömning.

Förlikningsuppgörelsen går ut på att V.B. AB skall betala (och MIR garantera) en viss, angiven penningsumma. Betalningsförpliktelsen görs inte beroende av Battenfeld-maskinens verkliga värde vid förlikningstillfället eller vid någon annan tidpunkt. Någon diskussion om maskinens verkliga värde synes över huvud taget inte ha förts vid sammanträdet d 11 april 1984. Med hänsyn till att V.B. AB i förhållande till B. Plastic A/S varit i dröjsmål med leveransen av maskinen och att denna, som det vill synas, inte haft utfästa egenskaper kan den överenskomna ersättningen till B. Plastic A/S på intet sätt anses oskälig. Inte heller i övrigt finns det anledning att häva eller jämka förlikningsuppgörelsen av de skäl som Montagne Maskin AB har anfört.

Montagne Maskin AB:s vadetalan skall därför lämnas utan bifall.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Domslut

Domslut. HD förklarar, att E.K. inte var behörig att för V.B. AB (numera Montagne Maskin AB) sluta det avtal som bilagts TR:ns dom.

HD meddelar prövningstillstånd i målet i övrigt, undanröjer TR:ns och HovR:ns domar samt återförvisar målet till Stockholms TR.

Det ankommer på TR:n att pröva frågan om rättegångskostnader i HovR:n och i HD.