lagen.nu

NJA 1990 s. 608

En flock köpta höns, hos vilka sjukdomar konstaterats, slaktades tillsammans med andra köparen tillhöriga höns, hos vilka en annan sjukdom förekom. Fråga om skadeståndsskyldighet enligt 43 § 2 st köplagen (1905:38 s 1) för säljaren av de förstnämnda hönsen. Dessutom fråga huruvida reklamation enligt 52 § köplagen skett i tid.

G.J. yrkade efter stämning å I.P. vid Halmstads TR förpliktande för I.P. att till G.J. genast betala skadestånd med 133 601 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 2 april 1985 tills betalning sker.

Som grund för sin talan anförde G.J.: Den 25 och 26 aug 1984 levererade I.P. 1 660 kycklingar till G.J.. Kycklingarna var besmittade med sjukdomar som dels skadat de levererade kycklingarna och dels överförts på redan befintligt djurbestånd. Samtliga kycklingar, såväl det äldre som det yngre beståndet, har med anledning härav slaktats. G.J. har lidit skada genom att han fått köpa nya kycklingar, orsakats produktionsavbrott, fått betala produktionsavgift samt haft sanerings-, veterinärs- och obduktionskostnader.

I.P. bestred käromålet och anförde som grund för sitt bestridande: 1. Reklamation har skett för sent. Den avtalade reklamationstiden var tre dagar. I vart fall borde reklamation ha skett inom en vecka.

2. Kycklingarna var varken sjuka eller besmittade vid leveranserna. 3. G.J. har inte åsamkats någon skada. Även om skada uppkommit borde denna kunnat begränsas till 50 000 kr.

TR:n rådmännen Sandström, Borlind och Kilden) anförde i dom d 3 nov 1986: G.J. har anfört: Han bedriver rörelse med uppfödning av kycklingar och försäljning av ägg som bisyssla. I.P. levererade 1 660 kycklingar d 25-26 aug 1984. Kycklingarna bar på sjukdomarna Mareks sjukdom, infektiös bronchit (Ib) och Mykoplasma gallisepticum (Mg), vilket konstaterades efter obduktion av 14 kycklingar. Sjukdomarna har föranlett G.J. att slakta samtliga kycklingar, såväl de av I.P. levererade som det äldre bestånd kycklingar som fanns vid leveransen. I.P:s leverans har orsakat G.J. följande kostnader: Inköp av nya kycklingar 84 000 kr, produktionsavbrott 24 000 kr, produktionsavgift 19 440 kr och sanerings-, veterinärs- och obduktionskostnader 6 161 kr. G.J. ringde och reklamerade samt framställde krav på hävning d 9 sept 1984. Han erhöll aldrig någon följesedel vid köpet och det avtalades inte om någon viss reklamationstid.

I.P. har anfört: Den avtalade reklamationstiden var tre dagar vilket framgick av den vid leveranserna lämnade följesedeln. G.J. reklamerade först d 9 sept 1984. Vid ett telefonsamtal den dagen uppgav nämligen G.J. att kycklingarna betedde sig egendomligt, de "var rädda". G.J. påstod att det var "skit" som I.P. levererat. De av I.P. levererade djuren var emellertid fria från sjukdomar och dessutom vaccinerade mot Mareks sjukdom vilket ger ett 95 procentigt skydd. Ib leder till en kraftig produktionsnedsättning hos kycklingarna. Under den tid då denna produktionsnedsättning borde ha inträtt har I.P. ökat sin äggproduktion jämfört med samma tid året före vilket tyder på att djuren inte varit sjuka.

Domskäl. Parterna har på egen begäran hörts under sanningsförsäkran, varvid de samstämmigt uppgett att reklamation framställdes först d 9 sept 1984.

På G.J:s begäran har veterinär A.A. och på I.P:s begäran har V.P. hörts såsom vittnen.

Parterna har vidare åberopat ett antal skriftliga bevis.

Det kan inte anses visat att den på följesedeln angivna fristen för reklamation kommit till G.J:s kännedom vid avtalets slutande. Sedvanliga reklamationsregler skall med hänsyn härtill tillämpas.

Av A.A:s uppgifter framgår att kycklingar är ytterst mottagliga för smitta samt att mottagligheten minskar med stigande ålder hos kycklingarna. Smitta sprids snabbt bland kycklingarna och kan även spridas med luften över stora avstånd. Inkubationstiden för Ib är ca en vecka. Med hänsyn härtill och då köpet avser handelsköp finner TR:n att reklamationer vid leveranser av ifrågavarande slag bör ske inom en vecka från det att köpare har anledning att misstänka att djuren är smittade av sjukdom.

G.J. har uppgett att han redan på leveransdagen observerade tecken som kunde tyda på att djuren var smittade med Mareks sjukdom. Med hänsyn härtill finner TR:n att G.J., som inte reklamerade förrän d 9 sept 1984, reklamerat för sent och således förlorat sin möjlighet att tala å köpet. Käromålet skall i enlighet härmed ogillas.

Domslut. Kåromålet ogillas.

G.J. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige. Han yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan. Yrkandet om ersättning för saneringskostnader sattes dock ned med 3 387 kr, varför skadeståndsyrkandet slutligen bestämdes till 130 214 kr jämte ränta.

I.P. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Löfstedt, hovrättsråden Ericsson och Helin, referent, samt adj led Lindström) anförde i dom d 20 april 1988:

Domskäl. Parterna har i HovR:n åberopat i huvudsak samma grunder för sin talan som de gjort vid TR:n. G.J. har därvid påpekat att han reklamerat första gången d 30 aug eller i vart fall d 3 sept 1984 och inte först d 9 sept, som felaktigt antecknats i TR:ns dom. I.P. har beträffande reklamationstiden anfört, att han under alla förhållanden inte kan godta längre reklamationstid än tre dagar räknat från leveransdagen. Han har även hävdat att uppgiften i TR:ns dom om att han vitsordat att reklamation skett d 9 sept är felaktig.

Reklamationsfrågan. Vid förnyade förhör i HovR:n under sanningsförsäkran har parterna uppgett bl a följande.

G.J.: Det är riktigt att han, då han d 26 aug betalade I.P. för djuren, fick en följesedel som innehöll klausulen om tre dagars reklamation. Det kunde han konstatera då han efter tingsrättsförhandlingen d 29 sept 1986 tog fram sina handlingar i ärendet. Han uppfattade emellertid följesedeln som ett kvitto på det erlagda beloppet och granskade inte handlingen närmare då han fick den. Han såg dock att den var undertecknad med IP - -. Efter leveransen d 25 och 26 aug kontaktade G.J. första gången I.P. d 27 aug och bad om en blankett. G.J. hade då sett djuren i dämpad belysning men inte studerat dem så noga. De närmaste dagarna konstaterade han att flera av de av I.P. levererade djuren hade dött; 10-12 st fram till d 30 aug. Den dagen ringde han I.P. och sade att han inte var nöjd, att djuren var väldigt rädda och att han var väldigt tveksam om han ville ha dem kvar. Han upplyste också I.P. om att flera djur hade dött. Följande dagar fortsatte de att dö i samma takt. Måndagen d 3 sept hade ytterligare 10-12 st dött. Samma dag ringde han på nytt I.P.. Han sa då att han inte ville ha djuren och uppmanade I.P. att komma och hämta dem. I.P. bad honom vänta till d 6 sept. Fram till dess dog ytterligare djur. När G.J. ringde d 6 sept och på nytt krävde hävning, sade I.P. att han inte tog tillbaka djuren. G.J. uppmanades att bevisa dels att de var sjuka, dels när de fått sjukdomen. Den 8 sept tände G.J. fullt ljus i lokalerna där djuren förvarades och granskade djuren noggrant. De var då mycket sämre. Tidigt på söndagsmorgonen d 9 sept ringde han på nytt till I.P.. Han var då mycket uppretad och vidhöll sitt krav på att köpet skulle gå tillbaka. I.P. vägrade emellertid fortfarande att gå med på det. G.J. är helt säker på tidpunkterna för och innehållet i de olika telefonsamtalen med I.P.. Fn sådan viktig händelse som medför så stora ekonomiska förluster kommer man ihåg. Dessutom förstod han att det skulle bli problem senare och gjorde därför anteckningar om kontakterna med I.P..

I.P.: Det är möjligt att G.J. d 27 aug ringde efter en blankett. Det sas då inget speciellt om djuren. Nästa gång G.J. ringde var fredagen d 7 sept. Att I.P. är så säker på att det var just den dagen beror på att G.J. vid leveransen hade ett parti tillväxtfoder som skulle räcka ca två veckor. Samtalet gällde om G.J. enligt I.P:s mening borde beställa mer sådant foder, vilket i så fall skulle ske påföljande dag för att G.J. skulle hinna få det innan det gamla partiet tagit slut. I.P. rekommenderade G.J. att beställa mer tillväxtfoder. Han frågade också G.J. hur det var med djuren. G.J. svarade att tre till fyra stycken hade "kolat vippen" men att det annars inte var några problem. Han var inte missnöjd. Sedan ringde G.J. igen tidigt på morgonen d 9 sept. Då var han inte glad. Det var första gången han var missnöjd. Han påstod att djuren inte var bra, att de var rädda och hängiga och att han inte visste om han ville behålla dem. I.P. rekommenderade honom att ge djuren vitaminer och att kontakta Svelab för att få reda på om de hade någon sjukdom. Sedan ringde G.J. några gånger och sa att djuren var hängiga och att de inte värpte. Ett tag efter d 9 sept - I.P. kan inte närmare ange vilken dag - ringde G.J. på nytt och sa att om I.P. inte kom och hämtade djuren så skulle G.J. kontakta polisen och be om hjälp.

Såväl G.J. som I.P. har förklarat att anteckningen i TR:ns dom, att de där var ense om att reklamation skett d 9 sept, är felaktig. HovR:n bortser därför från nämnda anteckning vid sin bedömning av reklamationsfrågan.

G.J. har på ett detaljerat sätt redogjort för de kontakter han haft med I.P. efter leveransen. Han har med stor säkerhet uttalat sig beträffande såväl tidpunkterna för samtalen med I.P. som innehållet i dessa. I allt väsentligt har G.J. lämnat samma uppgifter i HovR:n som han lämnat redan vid den muntliga förberedelsen vid TR:n d 16 juli 1985. Hans förklaring till sin säkerhet i dessa avseenden - att de problem som uppstod för honom i verksamheten efter leveransen var av ett slag som han tidigare inte varit med om och som förorsakade honom stora ekonomiska förluster - är rimlig och godtagbar. Härtill kommer G.J:s av I.P. inte ifrågasatta påstående om de noteringar som han, under antagande att kontakterna med I.P. sedermera skulle visa sig ha betydelse, gjorde om samtalen.

I.P:s minnesbild har varit mera osäker. Han har i HovR:n i viss utsträckning lämnat motstridiga och svävande uppgifter. Trots att en hävningsförklaring från G.J. borde ha varit av stor vikt för I.P. har han endast mycket ungefärligt kunnat ange när sådan förklaring har framställts. Viss betydelse bör också tillmätas det faktum att I.P:s uppgifter - särskilt beträffande samtalet mellan honom och G.J. d 9 sept - i någon mån bekräftar den bild av händelseförloppet som getts av G.J..

Vid en sammanfattande bedömning av vad som förekommit anser HovR:n att G.J:s uppgifter i nu berörda delar förtjänar tilltro och därför bör läggas till grund för den fortsatta bedömningen. Med hänsyn till vad G.J. uppgett om innehållet i samtalet med I.P. d 30 aug finner HovR:n att någon reklamation inte kan anses ha skett vid det tillfället. Däremot har G.J. d 3 sept, genom sin förklaring att han inte ville ha djuren och sin uppmaning till I.P. att hämta dem, uppfyllt kraven i fråga om reklamation. HovR:n finner således att G.J. reklamerat d 3 sept, dvs åtta dagar efter leveransen.

G.J. har visserligen i HovR:n vidgått att han erhållit följesedel i samband med leveransen. Mot G.J:s bestridande kan emellertid inte anses att därigenom avtal träffats om den i följesedeln intagna reklamationstiden (jfr Almén m fl, Om köp och byte av lös egendom, 4 uppl s 705).

I.P. har emellertid i HovR:n hävdat att reklamationstiden under alla förhållanden skall vara tre dagar från leveransdagen. Redan de omständigheter, som närmare belysts i förevarande mål, visar dock att en så kort reklamationstid inte är skälig. Att reklamation måste ske inom ganska kort tid efter leverans framstår på de skäl som TR:n redovisat vid sin bedömning av den nu berörda frågan som uppenbart. Enligt HovR:n bedömning får - mot bakgrund av vad G.J. upplyst om sina iakttagelser i fråga om djuren de första dagarna efter leveransen och med beaktande av de faktorer som ligger bakom kravet på att reklamation sker snabbt - G.J:s reklamation d 3 sept anses ha skett i rätt tid.

Frågan om djuren varit sjuka eller smittade vid leveransen. Förutom förhör med parterna har i denna del nytt vittnesförhör hållits med veterinären A.A.. Även viss skriftlig bevisning har förekommit. HovR:n behandlar i det följande var för sig de tre sjukdomar, som G.J. påstått föreligga hos djuren.

Mareks sjukdom (Ms). Vid förhören har anförts följande.

G.J.: Han hade inte hört talas om Ms innan han av A.A. fick veta att sjukdomen fanns hos den av I.P. levererade djurbesättningen. Den kyckling som var död vid leveransen uppvisade tecken som han efteråt förstod var typiska för Ms. Det dog ca 10-15 djur per vecka under den tid han innehade djuren. Enligt G.J:s uppfattning dog samtliga dessa i Ms. När det gäller den gamla besättningen dog ca två st i veckan, enligt G.J:s uppfattning samtliga på grund av infektiös bronchit. Han förde ingen statistik över de djur som dog. Slaktintyget utvisar dock att ca 400 djur av hans totala besättning aldrig kom till slakt. De har således självdött.

I.P.: Den kyckling som var död vid leveransen dog på grund av transportskada och inte av Ms. Han har under hela den tid som han fött upp kycklingar endast vid ett tillfälle levererat djur som hade cellförändringar utvisande Ms. Det rörde sig då om ett enda djur.

A.A.: Mareks virus finns överallt där det finns fjäderfä. Sjukdomen smittar från miljö till djur och är väldigt vanlig. Inkubationstiden från smitta till symptom är lång, minst tio veckor. Djur som bär viruset kan ibland leva sitt vanliga liv. Graden av påverkan på grund av sjukdomen varierar från individ till individ. Unga djur är mer mottagliga för Ms än äldre. Kycklingar vaccineras dagsgamla mot Ms. Vaccinet ger 95-procentigt skydd, dvs på ca fem procent av djuren har vaccinet ingen verkan. Efter vaccinering uppstår fullständigt skydd efter någon vecka. Det är således - bortsett från de fem procent av djuren som inte skyddas - under djurens första levnadsvecka som de är mottagliga för Mareksviruset. A.A. undersökte d 2 okt 1984 två självdöda höns som enligt G.J. kom från I.P:s leverans. De företedde tecken på Ms. Den 17 okt undersöktes ytterligare två och d 1 nov tio avlivade höns. Samtliga hade Ms. Däremot uppvisade det djur från det gamla beståndet, som undersöktes av A.A. d 28 nov, inte Ms. Samma gällde de tio blodprov som A.A. samtidigt fick in och som också kom från det äldre beståndet. Enligt A.A:s uppfattning fanns Ms i de undersökta djuren - "med största sannolikhet" - redan då I.P. levererade dem till G.J..

Med hänsyn till vad Alderin uppgett finner HovR:n att G.J. har visat att Ms fanns i den av I.P. levererade djurbesättningen redan då den anlände till G.J. d 25-26 aug 1984.

Inftktiös bronchit (Ib).

A.A. har uppgett: Ib är en akut, mycket smittsam virussjukdom, som hos unga djur ger symptom från luftvägarna. Äldre djur får en långvarig produktionsstörning som innebär sämre äggkvalitet och lägre produktion. Tillsammans med andra virus, t ex mykoplasma gallisepticum, kan Ib medföra stora störningar. Djuren insjuknar inom en vecka från det att de träffats av smittämnet. Viruset kan vandra långa vägar. Det är inte vanligt i Sverige och bekämpas därför här inte med vaccin. Djuren är särskilt känsliga för smitta med Ib i samband med transporter. Om viruset finns i en djurbesättning drabbas oftast samtliga djur. Smittan kan överföras på många olika sätt, t e x i samband med fodertransporter, genom människor och via luften. Beträffande G.J:s djur gav blodproven på de tio först undersökta djuren, vilka enligt G.J. kom från I.P:s leverans, besked om Ib. Det visade sig sedan att Ib fanns även i den gamla flocken. Det är enligt A.A. väldigt svårt att säga att Ib kommit från den nya flocken. Det kan mycket väl vara så att den gamla flocken stött på Ib-viruset innan den nya flocken kom och att smittan därefter överförts på de nyanlända djuren. Ib kan i så fall ha kommit exempelvis från småbesättningar som kan ha funnits i närheten och om vilka A.A. inte har någon närmare kännedom. Hon kan således inte med säkerhet uttala sig om ifall djuren hade Ib när de levererades av I.P.. Den kliniska bilden - symptom jämte produktionsstörningar - tyder visserligen på att smittan kom till G.J. vid tidpunkten för leveransen, men det behöver inte betyda att smittan fanns i den av I.P. levererade besättningen. Sammanfattningsvis anser A.A. att det är troligast att Ib- smittan skedde i samband med att I.P. transporterade djuren till G.J., men smittan kan också ha kommit någon annanstans ifrån.

Av utredningen i detta avsnitt anser HovR:n inte att det går att dra några säkra slutsatser i frågan om Ib-smittan funnits i den av I.P. levererade djurbesättningen när den anlände till G.J.. Denne kan följaktligen inte anses ha styrkt sitt påstående därvidlag.

Mykoplasma gallisepticum (Mg).

A.A. har i denna del lämnat följande uppgifter: Mg orsakas av en mikroorganism som kallas mykoplasma och är en kronisk sjukdom i luftvägarna. Den kan finnas utan att ge produktionsstörningar, men särskilt i kombination med andra sjukdomar - t ex Ib - kan det bli betydande produktionsnedsättning. Mg kan gå tillbaka hos smittade djur. Produktionsnedsättningen kan dock i sådana fall bestå. Den viktigaste smittvägen är från höna till ägg, men smittan kan spridas också från djur till djur. Smittspridningen går emellertid då mycket långsamt. Det visade sig när de första tio hönsen från G.J:s besättning undersöktes att många var smittade med Mg. Detta tyder på att djuren var smittade redan då I.P. levererade dem. Samma antagande kan göras på grund av det faktum att Mg inte fanns i den gamla flocken och med hänsyn till hur smittan sprids. Enligt A.A. är det sannolikt att Mg fanns i den nya flocken vid leveransen.

De omständigheter som enligt utredningen i detta avsnitt talar för att Mg fanns i den av I.P. levererade djurbesättningen redan vid leveransen bar enligt HovR:n sådan tyngd, att G.J. genom bevisningen får anses ha styrkt sitt påstående i det avseendet.

Frågan om vilken skada som kan ha tillfogats G.J. genom leveransen. G.J. har som nyss framgått visat att såväl Ms som Mg fanns hos djur som ingick i leveransen från I.P.. Han har däremot inte styrkt sitt påstående om att även Ib förekom bland djuren då de levererades. När det gäller de höns, som redan fanns hos G.J. när I.P. lämnade sina djur, visar utredningen att Ib förekom bland dessa. Däremot har i den gruppen djur inte konstaterats förekomst av vare sig Ms eller Mg.

Av vad nu sagts följer, att I.P. inte kan göras ansvarig för eventuella skador som är att hänföra till den besättning som redan fanns hos G.J. när I.P:s leverans skedde. I.P:s ansvar kan endast omfatta eventuella skador hänförliga till de av honom levererade djuren och orsakade av att Ms och Mg förekommit bland dessa djur. HovR:n gör i den delen följande bedömning.

Vad först gäller Ms består G.J:s bevisning i huvudsak av muntliga uppgifter av honom själv och av A.A.. G.J. har för sin del uppgett att samtliga självdöda djur i den av I.P. levererade gruppen har dött på grund av Ms. Den uppgiften kan ifrågasättas mot bakgrund av att G.J. även påstått att ett par djur i den gamla besättningen självdött varje vecka på grund av Ib, vilken sjukdom enligt utredningen konstaterats även bland djur som levererats av I.P.. Uppgiften har vidare inte kunnat styrkas av G.J. med hjälp av statistik eller överhuvudtaget några förda anteckningar rörande de självdöda djuren. Härtill kommer att A.A. har förklarat att man av de undersökningar som gjorts av djur från G.J:s besättning inte kan dra någon säker slutsats i fråga om hur många djur i den totala besättningen som varit smittade med Ms.

På grund av angivna omständigheter och med beaktande även av vad som upplysts om I.P:s vaccinering av de levererade kycklingarna och om det betydande skydd som vaccinet under normala förhållanden ger, finner HovR:n att G.J., mot I.P:s bestridande, inte har visat att Ms förekommit hos de levererade djuren i sådan omfattning att det medfört någon i sammanhanget beaktansvärd skada för G.J..

Även beträffande Mg har A.A. uppgett att det av de undersökta djuren inte går att dra någon säker slutsats i fråga om hur många av det totala antalet djur som varit smittade. Hon har även förklarat dels att hon - beträffande djur som har såväl Ib som Mg - inte kan säga vad som beror på den ena eller andra sjukdomen i fråga om en inträffad produktionsstörning, dels att Mg kan finnas hos djuren utan att orsaka produktionsstörningar men att förekomsten av Mg gör djuren mer mottagliga för bl a andra sjukdomar.

Av A.A:s uppgifter drar HovR:n slutsatsen att G.J. såvitt gäller Mg inte har styrkt sitt påstående om att förekomsten av sjukdomen hos de av I.P. levererade djuren har förorsakat honom skada för vilken I.P. kan göras ansvarig.

G.J:s i målet förda talan skall på grund av det anförda lämnas utan bifall.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

G.J. (ombud advokaten B.N.) sökte revision och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

I.P. (ombud advokaten H.N.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Jermsten, Gregow, Lars Å Beckman, Törnell och Danelius, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. Den första fråga som föreligger till bedömning i målet är om G.J., såsom påståtts av I.P., reklamerat så sent i fråga om fel hos de inköpta djuren att han enligt 52 § lagen (1905:38 s 1) om köp och byte av lös egendom (köplagen) gått förlustig sin rätt att framföra krav med anledning av de påstådda felen.

När det gäller de kontakter som förevarit mellan parterna under tiden närmast efter leveransen d 25-26 aug 1984 har parterna lämnat motstridiga uppgifter. Visserligen har i TR:ns dom antecknats att parterna där samstämmigt uppgivit att reklamation skett d 9 sept 1984. Emellertid bestred G.J. senare i HovR:n att denna uppgift var riktig, och HovR:n fann med ledning av vad parterna där uppgivit om de samtal som förts mellan dem efter leveransen att reklamation hade skett d 3 sept 1984. I HD har G.J. hävdat att sistnämnda dag borde anses som reklamationsdag, medan I.P. gjort gällande att G.J. reklamerat först d 16 sept 1984.

Vid bedömningen av parternas nuvarande ståndpunkter i reklamationsfrågan måste beaktas att HovR:ns ställningstagande i denna fråga grundat sig på en värdering av den bevisning som framlagts inför HovR:n. På grund härav samt då några synnerliga skäl att göra en annan bevisvärdering inte föreligger, har HD enligt 55 kap 14 § RB att utgå från att reklamation skett d 3 sept 1984, vilket var åtta dagar efter leveransen.

Av 52 § köplagen framgår att reklamation vid handelsköp skall ske genast efter det att köparen märkt eller bort märka felet i det levererade godset. I förevarande fall, där de påstådda felen bestod av sjukdomar eller smitta hos vissa av de 1 660 inköpta hönsen, får anses framgå att G.J. först efter viss tid hade gjort sådana iakttagelser att han kunde fastställa om det verkligen förelåg fel som borde ge anledning till reklamation. Under dessa omständigheter bör det förhållandet att han reklamerade först åtta dagar efter leveransen inte medföra att han enligt 52 § köplagen gått förlustig sin rätt att framföra krav med anledning av felen.

Med ledning av den bevisning som förebragts har HovR:n funnit det styrkt att två sjukdomar, nämligen Mareks sjukdom och mykoplasma gallisepticum, funnits vid leveranstillfället bland de av I.P. levererade djuren. Däremot fann HovR:n det inte styrkt att djuren vid detta tillfälle varit smittade av en tredje sjukdom, infektiös bronchit. Några synnerliga skäl att göra en annan bevisvärdering föreligger inte, och HD har därför enligt 55 kap 14 § RB att utgå från vad HovR:n i detta hänseende funnit bevisat. Frågan är därför om förekomsten av Mareks sjukdom och mykoplasma gallisepticum hos de levererade djuren utgjorde fel i godset som medför skyldighet för I.P. enligt 43 § 2 st köplagen att ersätta G.J. därav föranledd skada.

I målet är upplyst genom det vittnesmål som i HovR:n avgivits av veterinären A.A., att mykoplasma gallisepticum är en sjukdom hos höns som kan - särskilt i förening med andra sjukdomar såsom infektiös bronchit - leda till en betydande produktionsnedsättning. Med hänsyn härtill måste förekomsten av denna sjukdom hos de levererade djuren anses utgöra ett fel i köplagens mening.

A.A. har vidare upplyst att Mareks sjukdom är en mycket vanlig sjukdom som i allmänhet motverkas genom vaccinering av nyfödda kycklingar men att denna vaccinering inte ger mer än ett 95-procentigt skydd. Av annan utredning i målet får anses framgå att sådan vaccinering företagits på de av I.P. levererade hönsen.

Enligt vad som upplysts i målet företogs d 2 och d 17 okt samt d 1 nov 1984 på G.J:s begäran obduktion på sammanlagt fjorton höns, vilka alla befanns vara smittade med Mareks sjukdom. Med hänsyn härtill får anses klarlagt att Mareks sjukdom förekom hos de levande djuren i sådan omfattning att det även i detta hänseende förelåg ett fel hos djuren i köplagens mening.

När det sedan gäller frågan huruvida de konstaterade felen lett till att skada uppkommit för G.J. kan av det siffermaterial som åberopats av parterna inte dras några entydiga slutsatser om hur de levererade hönsens äggproduktion påverkats av de sjukdomar som förekom bland dem. Emellertid framgår av vad A.A. uppgivit att hon som veterinär lämnat G.J. rådet att, om han ville bli av med sjukdomarna i fråga, tömma sina hönshus helt och hållet och låta dem stå tomma under någon tid. G.J:s åtgärder att låta slakta såväl de av I.P. levererade hönsen som en äldre besättning av samma storlek, att därefter sanera hönshusen och att först efter någon tid fylla dem med nya höns får mot denna bakgrund anses ha varit rimliga och välmotiverade, och felen hos de levererade hönsen får anses ha varit en väsentlig orsak till den skada som härigenom tillfogats G.J..

Emellertid har HovR:n också konstaterat att sjukdomen infektiös bronchit förekom hos den äldre hönsbesättning som fanns hos G.J. redan före leveransen från I.P.. Det har upplysts att denna sjukdom är mycket smittsam och att den kan leda till produktionsstörningar hos hönsen. Till beslutet att slakta samtliga djur får därför anses ha medverkat inte endast sjukdomar hos de djur som tillhandahållits av I.P. utan också den sjukdom som konstaterades hos den äldre hönsflocken. Den för G.J. uppkomna skadan har därför till en del sin grund i omständigheter för vilka I.P. inte bär något ansvar. Med hänsyn härtill kan I.P. inte anses skyldig att svara för mer än en del av den skada som uppkommit för G.J.; hans ansvar bör omfatta hälften av skadan.

När det sedan gäller skadans storlek har G.J. angivit ett sammanlagt belopp om 130 214 kr, uppdelat på flera olika poster. I fråga om de flesta posterna har I.P. inte haft någon erinran mot beräkningen av de begärda beloppen. Emellertid har han inte velat vitsorda ett belopp om 19 440 kr som yrkats som ersättning för erlagda produktionsavgifter. Dessutom har han i fråga om produktionsavbrott till följd av att hönshusen under en tid stått helt eller delvis tomma inte godtagit mera än 20 000 (16 000+4 000) kr av det belopp om sammanlagt 24 000 (16 000+8 000) kr som yrkats härvidlag. G.J. har i HD inte på något vis sökt styrka skäligheten av de belopp som yrkats i dessa hänseenden. I avsaknad av närmare utredning härom kan G.J:s yrkande om ersättning för produktionsavgifter inte vinna bifall och hans yrkande om ersättning för produktionsavbrott bifallas endast i den mån det yrkade beloppet har vitsordats av I.P..

Det belopp som I.P. skall utge till G.J. uppgår därför till hälften av 106 774 kr eller 53 387 kr.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom förpliktar HD I.P. att till G.J. utge 53387 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 2 april 1985 tills betalning sker.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1990-10-11
Målnummer
T218-88
Lagrum
43 § andra st. köplagen (1905:38 s. 1)
52 § köplagen (1905:38 s. 1)
Litteratur
Sökord
Köp av lös egendom
Fel i gods
Reklamation
Skadestånd
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation