NJA 1990 s. 697

Domskäl

TR:n (tingsfiskalen Hellström) anförde i dom d 20 april 1989: A.C. har på grund av bristande ekonomisk förmåga bestritt att utge något underhållsbidrag. Han har vitsordat att C-J. i och för sig har behov av yrkat bidrag.

A.C. har uppgett följande om sina ekonomiska förhållanden: Han arbetar som ingenjör på Alfa Laval AB i Lund och har en månadslön om 7627 kr. Han har nedsatt arbetstid till 75 % för att få mer tid att umgås med C-J.. Han har kostnader för resor till arbetet med 542 kr varje månad. Han bor i ett bostadsrättsradhus om 98 m2 och har en bostadskostnad om 2 500 kr per månad varav 1 900 kr avser hyra och 600 kr driftskostnader. Utöver denna kostnad tillkommer ett lån, som han tagit för att kunna köpa bostadsrätten, om 35 000 kr. Lånet löper med en räntesats om 14 %. Han lider av psoriasis och har en genomsnittlig kostnad för behandling, medicin m m om 300 kr per månad. Han umgås och tar hand om C-J. udda veckor från fredag middag till tisdag morgon kl 9.00 och jämna veckor från söndag eftermiddag till tisdag morgon kl 9.00.

B.S. har vitsordat uppgifterna om A.C:s ekonomi.

B.S. har gjort gällande att A.C:s förmåga att utge underhållsbidrag ska baseras på den månadsinkomst han skulle ha haft om han arbetat full tid, eller 10 169 kr.

Domskäl. I 1 § lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn m m, stadgas att arbetstagare har som förälder rätt till ledighet från sin anställning enligt bestämmelserna i denna lag. Enligt 3 § samma lag kan ledigheten tas ut som förkortning av arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid.

A.C. är förälder till C-J.. Han har således lagstadgad rätt att minska sin arbetstid till tre fjärdedelar vilket han också har gjort. Han använder den avkortade arbetstiden till att umgås med C-J.. På grund härav finner TR:n att A.C:s faktiska månadsinkomst, 7 627 kr, skall läggas till grund vid beräknandet av hans förmåga att utge underhållsbidrag till C-J..

Efter avdrag för skatt, förbehållsbelopp för egen räkning och bostadskostnad återstår inget överskott.

A.C. saknar således förmåga att utge underhållsbidrag. TR:n lämnar därför C-J.S:s talan utan bifall.

Domslut

Domslut. TR:n lämnar C-J.S:s talan utan bifall.

Domskäl

Domskäl. Arbetstagare som är förälder har enligt 3 § lagen om rätt till ledighet för vård av barn m m rätt till förkortning av sin arbetstid. Denna rätt innebär emellertid inte i och för sig att en underhållsskyldig arbetstagare, som inte har vårdnaden om sitt barn men rätt till umgänge med detta, skall anses få en sådan begränsning av sin förvärvsförmåga att underhållsskyldigheten skall beräknas från annan utgångspunkt än inkomst under full arbetstid. De omständigheter under vilka A.C. utövar sin rätt till umgänge med C-J. innebär inte heller att hans förvärvsförmåga skall anses motsvara annat än full arbetstid. A.C:s förmåga att bidraga till C-J.S. underhåll skall därför beräknas med utgångspunkt i en månadsinkomst om 10 169 kr. Efter avdrag för de av C-J. vitsordade kostnaderna för resor och medicin samt en skälig bostadskostnad om 2 500 kr finner HovR:n att underhållsbidraget bör bestämmas till 600 kr i månaden.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns domslut förpliktar HovR:n A.C. att betala underhållsbidrag till C-J.S. med 600 kr i månaden fr o m d 1 mars 1989 tills C-J.S. fyllt 18 år.

HovR:n ansåg att det fanns särskilda skäl för en prövning av huruvida tillstånd enligt 54 kap 10 § 1 st 1 RB skulle ges och tillät därför med stöd av 20 kap 12 § FB att domen överklagades.

Domskäl

Domskäl. Frågan i målet gäller om A.C:s underhållsförmåga skall bestämmas med hänsyn till att han med stöd av lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m m (föräldraledighetslagen) har förkortad arbetstid.

Enligt 7 kap 1 § FB skall föräldrarna svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Av förarbetena till bestämmelsen (prop 1978/79:12 s 423) och flera rättsfall (se bla NJA 1983 s 194, 1985 s 768 samt 1990 s 201 och 205) framgår att underhållsskyldigheten kan bestämmas med hänsyn till den verkliga förvärvsförmågan i fall då den underhållsskyldige utan godtagbar anledning underlåter att skaffa sig inkomster som sätter honom i stånd att bidra till barnets underhåll. Omvänt gäller att underhållsbidraget kan sättas lägre när den underhållsskyldige har haft rimliga skäl för att minska sina inkomster (se bl a NJA 1978 s 392 och 1979 s 615).

Föräldraledighetslagen ger såvitt här är av intresse arbetstagare rätt till ledighet för vård av barn i form av förkortning av arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid. Rätten till förkortning av arbetstiden gäller till dess barnet har uppnått åtta års ålder eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret (3 §).

Rätten till ledighet för vård av barn syftar till att bereda föräldrar och barn mera tid till en meningsfull samvaro samt att nedbringa barns dagliga vistelsetider i daghem och familjehem. Den som utnyttjar sin rätt till föräldraledighet är i viss utsträckning också berättigad till kompensation för sin inkomstförlust i form av föräldrapenning. Föräldraförsäkringssystemet är emellertid i princip frikopplat från rätten till föräldraledighet. Detta innebär att vissa föräldrar av ekonomiska orsaker kan få svårt att utnyttja sin rätt till ledighet. Problemet uppmärksammades under förarbetena till föräldraledighetslagen. Föredragande departementschefen hänvisade emellertid till de särskilda skattereglerna för ensamstående föräldrar och till de inkomstprövade förmåner, bl a bostadsbidrag, som är speciellt inriktade på grupper med lägre inkomster. Det framhölls också att frågan om samhällets stöd till de ensamstående föräldrarna var föremål för översyn. (Prop 1977/78:104 s 29 f.)

Möjligheten för den som utnyttjar sin rätt till föräldraledighet att få sin underhållsskyldighet reducerad diskuterades inte i förarbetena till föräldraledighetslagen. Frågan har inte heller berörts i samband med tillkomsten av FB:s regler om underhållsbidrag. I rättsfallet NJA 1981 s 1215 ansågs det emellertid inte uteslutet att en inkomstminskning till följd av föräldraledighet, när denna inte var att betrakta som tillfällig, skulle kunna föranleda jämkning av skyldighet att utge underhållsbidrag. Det var i det fallet fråga om föräldraledighet för vård av ett annat barn än det som gjorde anspråk på underhållsbidrag.

Av intresse är också HD:s dom d 18 april 1990, DT 181, som gällde frågan om underhållsskyldighet för modern till två barn som bodde kvar hos fadern i den tidigare familjebostaden. Modern, som var vårdnadshavare jämte fadern, hade deltidsanställning för att kunna vara hos barnen ett par dagar i veckan. HD fann att modern för närvarande fick anses ha godtagbar anledning att inte skaffa sig högre inkomster genom att arbeta heltid. Till grund för prövningen av hennes förmåga att betala underhållsbidrag lades därför hennes faktiska ekonomiska förhållanden.

Enligt HD:s mening berättigar inte de nu berörda rättsfallen till slutsatsen att en förälder som utnyttjar sin rätt till föräldraledighet och till följd därav får vidkännas en inkomstminskning alltid skulle ha rätt att få sin underhållsskyldighet mot barnet reducerad i motsvarande mån. På samma sätt som föräldraförsäkringssystemet i allt väsentligt är frikopplat från frågan om föräldraledighet får också underhållsskyldighetens omfattning bedömas separat. Endast om det av hänsyn till barnets bästa föreligger särskilda skäl för att förkorta arbetstiden bör den minskning av inkomsten som följer med arbetstidsförkortningen godtas när underhållsbidraget till barnet fastställs. Några sådana skäl har inte framkommit i målet. A.C:s yrkande att bli befriad från underhållsskyldighet kan därför inte vinna bifall.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut och förordnar att underhållsbidraget skall, vid tillämpning av lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag, anses bestämt genom HovR:ns dom.