NJA 1985 s. 768
En bidragsskyldig far har lämnat en fast anställning och med hänvisning till vissa skäl av personlig art övergått till verksamhet som ger låg inkomst. Hans underhållsförmåga har likväl ansetts böra bestämmas med ledning av inkomsten i den tidigare anställningen. 7 kap 1 § FB.
TR:n
(Jfr 1983 s 194)
M.H. och K.P. är föräldrar till J.H., född d 21 febr 1981. Modern är vårdnadshavare för barnet.
J. väckte talan mot K.P. vid Södra Roslags TR och yrkade att K. skulle förpliktas att till M.H. utge bidrag till J:s underhåll med 700 kr i månaden räknat från d 1 maj 1983 till dess J. fyllt 18 år.
K.P. bestred käromålet. Han vitsordade att J. haft och hade behov av yrkat bidrag men förklarade sig sakna förmåga att erlägga något belopp.
Domskäl
TR:n (tingsfiskalen Söderblom) anförde i dom d 6 dec 1983:
Domskäl. K. har om sina ekonomiska förhållanden uppgett. Han har tidigare samman bott med M. i fyra år i Vaxholm. Under dessa fyra år arbetade han som busschaufför och hade då en årlig inkomst av ungefär 85 000 kr. Anställningen som busschaufför upphörde d 3 maj 1983 då han sade upp sig på egen begäran för att flytta ut till Möja. Under tiden 15 maj till 15 sept 1983 har han arbetat som allt i allo vid en fiskehamnsförening på Möja. De pengar han tjänade under sommaren har han investerat i en fiskebåt. Han har tänkt att i framtiden försöka försörja sig på fiske men har ännu inte haft några direkta inkomster. Han har under hösten 1983 tjänstgjort åtta timmar per vecka vid Möja skola som lärare i hemkunskap på högstadiet och som resurslärare på mellanstadiet. Inkomsten av detta arbete är 70 kr per timma. Han beräknar att hans framtida årsinkomst kommer att uppgå till 30 000 kr. Han kommer att leva på naturförsörjning. Hans månatliga utgifter är f n dels kostnad för ett hus som han hyr plus elkostnad 700 kr dels amortering och räntor för kontoskuld 700 kr. Hans tillgångar utgörs av fiskebåten på vilken han har skulder på 22 000 kr.
TR:ns bedömning.
Med hänsyn till vad som upptagits i målet framgår att K. inte under den i målet aktuella tiden till fullo utnyttjat sina egna möjligheter att försörja sig. K:s åtgärd att lämna anställningen som busschaufför och bosätta sig på ort med avsevärt sämre förvärvsmöjligheter för honom anses inte förestavad av sådana skäl, att det är motiverat att till någon del låta barnet bära de ekonomiska följderna av åtgärden. Med beaktande härav och av vad som framkommit om K:s yrkeslivserfarenhet finner TR:n hans ekonomiska förhållanden vara sådana att han är i stånd att bidra till barnets underhåll med fordrat belopp.
Domslut
Domslut. K.P. förpliktas att till M.H. utge bidrag till J:s underhåll med 700 kr i månaden räknat från d 1 maj 1983 till dess barnet fyllt 18 år.
Svea HovR
K.P. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade i första hand att han skulle befrias från att utge underhållsbidrag och i andra hand att bidragsbeloppet skulle sänkas.
J.H. bestred ändring.
HovR:n(hovrättslagmannen Rune, hovrättsråden Beck-Friis och Sundberg- Weitman samt adj led Hessén, referent) anförde i dom d 24 juli 1984:
Domskäl. Såvitt K:s uppgifter lämnats obestridda beskriver de följande bild. Han hade flera år före brytningen med M. planerat att med henne och sonen J. bosätta sig på Möja för att där försörja sig, hon på anställning i skolbespisningen och han på anställning i fiskehamnsföreningen med fiske som binäring; deras försörjning skulle kompletteras med viss naturahushållning - de är alla lactovegetarianer. I planen ingick att J. skulle vara med sina föräldrar i stället för på daghem. Brytningen med M. stäckte planen. Då han ändock skulle bryta upp från hem och familj, valde K. att för egen del fullfölja avsikten att slå sig ned på Möja där han trivdes och räknade med att kunna ha J. hos sig längre tider. Han driver nu, med egen fiskebåt, ett fiske som ännu ej blivit lönsamt och har dessutom andra inkomster som han beräknar tills vidare skola bli omkring 30 000 kr om året men framdeles komma att sätta honom i stånd att betala underhållsbidrag. F n kan han bara bidraga in natura. J. är nu hos honom omkring tio dagar i månaden och skall få vara hos honom också åtta veckor i sommar. K. är ej villig att åter bosätta sig på fastlandet blott för det att M. valt att bli kvar där. Han är dessutom osäker på om han skulle kunna få arbete i Vaxholm igen.
K. menar att han i sin nuvarande situation inte bör hållas skyldig att bidraga till J:s underhåll på grundval av annat än sina faktiska inkomster och att det tillika bör beaktas att hans val av livsföring kommer sonen till godo i andra värden än pengar. M. håller med om att K. faktiskt ej är i stånd att betala underhållsbidrag men hävdar att det ej är motiverat att hans underhållsskyldighet fastställs på grundval av annat än hans verkliga förvärvsförmåga, motsvarande den han hade som bussförare i Vaxholm.
Enligt 7 kap 1 § FB skall föräldrarna svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Av lagförarbetena framgår att underhållsskyldigheten skall bestämmas med hänsyn till förvärvsförmågan, om den underhållsskyldige utan godtagbar anledning underlåter att skaffa sig inkomster som sätter honom i stånd att bidraga till barnets underhåll (prop 1978/79:12 s 423). Motsättningsvis bör således den faktiska inkomsten läggas till grund, då godtagbar anledning finns.
K. har för egen del fullföljt familjens planer att flytta ut till Möja. Hans faktiska inkomst kan ej antagas vara lägre än vad den skulle ha blivit om familjen gemensamt hade fullföljt planerna. Han är i stånd att försörja sonen, när denne vistas hos honom på Möja. Hans underlåtenhet att skaffa sig större inkomst, vilket torde förutsätta att han flyttar till fastlandet och tar arbete där, framstår mot den angivna bakgrunden som godtagbar. Hans faktiska inkomst skall därför läggas till grund för bedömningen.
Käromålet skall ogillas.
Domslut
Domslut. Med upphävande av TR:ns domslut ogillar HovR:n käromålet.
Lagmannen Rune utvecklade sin mening så: K. valde att slå sig ned på Möja i enlighet med flerårig plan på en helt ny livsföring, en plan vari han hade inneslutit M. och sonen. Då han efter brytningen med M. tog steget att sätta planen i verket för egen del var det tydligen varken i lättsinne eller i ansvarslöshet gentemot sonen, utan hans steg får tillskrivas ett noga övervägt val av personlig livshållning; som utredningen låter förstå kan hans steg få även andra, och gynnsamma, följder för sonen än den att fadern inte nu förmår betala underhållsbidrag. Mot bakgrund av hittillsvarande praxis (se närmast NJA 1982 s 133 och 1983 s 194 samt, i fråga om underhållsbidrag till frånskild make, 1976 s 609) uppvisar denna sak en påtaglig särprägel däri att den synes ställa ett renodlat livshållningsval mot underhållsplikt i dess gängse form. K:s frihet att träffa ett dylikt val menar jag att rättsordningen bör godtaga fullt ut och således ej beskära genom att ställa den tillbaka för sonens i och för sig välgrundade anspråk på underhållsbidrag i pengar.
HD
J.H. (ombud advokaten E.L.) sökte revision och yrkade att HD skulle med upphävande av HovR:ns dom fastställa TR:ns dom.
K.P. (ombud advokaten B.H-H.) bestred ändring.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Cavallin, hemställde i betänkande om följande dom: Domskäl. J. har - - - se HD:s dom - - - HovR:n har gjort.
Utgångspunkten vid bestämmandet av bidrag som underhållsskyldig förälder skall utge är - förutom barnets behov - den ekonomiska förmågan hos resp förälder. Som HovR:n anfört framgår av motiven till 1978 års lagstiftning i ämnet att underhållsskyldigheten kan bestämmas till högre belopp än den faktiska ekonomiska situationen ger anledning till för det fall en underhållsskyldig utan godtagbar anledning underlåter att skaffa sig inkomster som sätter honom i stånd att bidra till barnets underhåll (se departementschefens uttalande i prop 1978/79:12 s 423). En följd av detta är (som lagrådet i samma prop s 402 uttalar) att en förälders intresse av att själv få avgöra hur han vill inrätta sitt liv sålunda får tåla viss inskränkning med hänsyn till hans plikt att underhålla barn. Att dra upp klara riktlinjer för hur denna intressekollision skall lösas är ogörligt. Den omständigheten att genom reglerna om bidragsförskott samhället i många fall blir bärare av det mot den underhållsskyldige stående intresset måste i princip sakna betydelse.
I rättsfallet NJA 1983 s 194 bortsågs från den faktiska ekonomiska situationen då en underhållsskyldig fader övergav en anställning och startade egen verksamhet. Detta innebär icke att i samtliga fall då någon lämnar sin anställning frivilligt för att söka sin bärgning på annat sätt underhållsskyldigheten skall bestämmas efter den tidigare inkomsten. Avgörande måste bli omständigheterna i det enskilda fallet. Många gånger kan ju för övrigt en dylik förändring vara till gagn för samtliga inblandade. En allmän skälighetsbedömning får därför tillgripas, liksom över huvud taget ofta blir nödvändigt då det gäller att fastställa underhållsbidrag till visst belopp. Departementschefen uttalar i den ovannämnda propositionen efter redovisning av metoder för beräkning av rimligt underhållsbidrag (s 107): "Det underhållsbelopp som kan räknas fram med hjälp av metoden och anslutande synpunkter bör kontrolleras genom en allmän skälighetsbedömning och vid behov korrigeras. Omständigheterna i de enskilda fallen är så varierande att domstolarna och andra som medverkar vid fastställande av underhållsbidrag alltid måste ha möjlighet att göra en mera fri bedömning."
Hinder torde inte möta att vid en bedömning av skäligt underhållsbidrag göra en avvägning av förekommande motstående intressen och fastställa ett belopp som ligger mellan vad som föranleds av den faktiska ekonomiska situationen och den nivå som den underhållsskyldiges förvärvsförmåga i och för sig kunde ha medfört. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i föreliggande fall bör underhållsbidraget skäligen bestämmas till 250 kr i månaden.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom förordnar HD att K.P. skall utge underhållsbidrag till J.H. med 250 kr i månaden fro m d 1 maj 1983 tills sonen fyllt 18 år.
HD (justR:n Palm, Jermsten, Broomé, referent, Freyschuss och Beckman) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. J. har till grund för sin talan i HD anfört att K., även om han inte har faktiska inkomster i tillräcklig utsträckning, likväl har förvärvsförmåga som svarar mot det av TR:n fastställda underhållsbidraget om 700 kr i månaden.
K. har å sin sida anfört: Han är uppvuxen med fiske och lantbruk och har nu återvänt till ett levnadssätt som är naturligt för honom. Han är väl lämpad för den tillvaro han valt och försörjer sig själv samt även sonen J. då denne vistas hos honom. K:s frihet att på egen hand fullfölja de tidigare för familjen gemensamma planerna bör respekteras och underhållsskyldigheten därför bedömas efter de faktiska inkomsterna på det sätt HovR:n har gjort.
Utgångspunkten vid bestämmandet av bidrag som underhållsskyldig förälder skall utge är - förutom barnets behov - den ekonomiska förmågan hos resp förälder. Som HovR:n anfört framgår av motiven till 1978 års lagstiftning i ämnet att underhållsskyldigheten kan bestämmas till högre belopp än den faktiska ekonomiska situationen ger anledning till, för det fall att en underhållsskyldig utan godtagbar anledning underlåter att skaffa sig inkomster som sätter honom i stånd att bidra till barnets underhåll. En följd av detta är, som lagrådet har uttalat, att en förälders intresse av att själv få avgöra hur han vill inrätta sitt liv sålunda får tåla viss inskränkning med hänsyn till hans plikt att underhålla barn. (Se till det sagda lagrådet och departementschefen i prop 1978/79:12 s 401 f och 423. Jfr uttalanden av departementschefen på s 189 angående motsvarande fråga beträffande underhållsskyldighet gentemot frånskild make.)
Frågan när det finns godtagbar anledning att inte utnyttja förvärvsförmågan kan aktualiseras i flera olika typsituationer. En sådan berörs av departementschefen och gäller hemarbetande makes bidragsförmåga (prop s 106 f, jfr s 98). Utgångspunkten sägs vara att man bör bygga på de faktiska förhållandena. Om emellertid den hemmavarande maken har möjlighet att få ett lämpligt arbete utanför hemmet och familjens situation inte kan anses kräva att maken avstår från denna möjlighet, vore det enligt motiven stötande att frånkänna maken förmåga att bidra till barnets kostnader; man får då i stället utgå från en tänkt inkomst när underhållsförmågan prövas. Det framgår att de familjesociala skälen enligt departementschefens åsikt bör ha viss styrka för att något inkomstunderlag inte skall påföras den hemmavarande maken (jfr NJA 1982 s 133, där bidragsförmåga inte ansågs föreligga).
Departementschefens angivna ställningstagande belyser att en bidragsskyldig som avstår från att skaffa de inkomster han är i stånd att förvärva kan tänkas handla utifrån bevekelsegrunder som i och för sig är värda förståelse men som likväl inte har sådan tyngd att de kan åberopas gentemot ett barns krav på underhåll till sina grundläggande behov. Hur avvägningen mellan motstående intressen bör göras i olika typfall kan inte anges generellt. Ytterst får domstolarna söka ledning i gängse värderingar.
K. har sedan bidragsskyldighet inträtt frivilligt lämnat en heltidsanställning som busschaufför och övergått till en verksamhet som enligt vad han insett, ger honom låga inkomster, åtminstone under överskådlig tid (jfr NJA 1983 s 194). Det saknas anledning tro att K. försöker undandra sig bidragsplikten eller att hans handlande är ett utslag av lättsinne. De skäl han har åberopat för sin omställning kan emellertid inte anses vara av sådan art att det är tillräckligt motiverat att låta sonen bära de ekonomiska konsekvenserna av åtgärden. Den omständigheten att till följd av reglerna om bidragsförskott det allmänna kan tänkas inträda som bärare av bidragskravet leder inte till annan bedömning. Det finns inte orsak att räkna med annat än att K. nu skulle kunna få en anställning som är någorlunda likvärd med den han lämnade. Som J. har yrkat bör alltså K:s bidragsskyldighet bestämmas utifrån antagandet att han har inkomster liknande dem han uppbar i sin anställning.
Det framstår som befogat att beräkningen av den bidragsgrundande inkomsten görs med försiktighet när bidraget - som i detta mål - skall bestämmas på grundval av en tänkt inkomstsituation. Hänsyn måste också tas till de ökade utgifter och levnadsomkostnader som kan förutsättas uppkomma i den tänkta situationen. I brist på annan utredning bör i målet den i TR:ns dom angivna inkomstsiffran om 85 000 kr läggas till grund för uträkningen. Vidare bör K. få tillgodoräkna sig - förutom normalbelopp för levnadsomkostnader - en högre boendekostnad än den han f n har. Med beaktande av dessa faktorer finner HD att K. bör anses kunna bidra till J:s underhåll med 600 kr i månaden, räknat i dagens penningvärde. K. får anses ha vitsordat att J. behöver ta i anspråk detta belopp från K..
Med anledning av vad K. har anfört om att han försörjer sonen under perioder då denne vistas hos honom vill HD erinra om den rätt till avdrag från underhållsbidraget under umgängestid som föreskrivs i 7 kap 4 § FB.
Domslut
Domslut. Med upphävande av HovR:ns domslut förordnar HD att K.P. skall utge underhållsbidrag till J.H. med 600 kr i månaden fr o m d 1 maj 1983 tills sonen fyllt 18 år.