NJA 1993 s. 321

(Jfr 1989 s 461)

På talan av allmän åklagare dömde Lunds TR genom dom d 15 jan 1993 G.P. för försök till grovt rån till fängelse tre år samt S.C. för samma brott jämte ytterligare gärningar likaledes till fängelse tre år. Sedan G.P. och S.C. fört talan mot domen, fastställde HovR:n över Skåne och Blekinge genom dom d 18 mars 1993 TR:ns dom. HovR:ns dom vann laga kraft mot G.P..

G.P. (ombud advokaten G.W.) ansökte om resning.

Riksåklagaren bestred bifall till resningsansökningen. För det fall ansökningen skulle beviljas yrkade riksåklagaren att G.P. skulle häktas.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindstedt, föreslog i betänkande följande beslut: Av den av HovR:n fastställda TR:domen framgår sammanfattningsvis följande.

Det brott som G.P. och S.C. har övertygats om riktades mot en ICA-butik på Stora Södergatan i Lund. Den 6 dec 1992 befann sig G.P., S.C. och en tredje - okänd - person utanför butiken strax före stängningsdags. I vart fall S.C. förfogade över ett skarpladdat skjutvapen. Deras beteende var sådant att det väckte misstankar hos ett förbipasserande vittne O.N., som ringde polisen. Under tiden gick de tre männen in i butiken, men endast G.P. och S.C. kom ut ur affären. De gick därefter in på bakgården till butiken. När polisen en kort stund senare anlände och hindrade vidare förehavanden befanns bakdörren till gården uppställd med hjälp av en stickad mössa.

Som grund för resning har G.P. åberopat att det numera framgått att det var E.K., född 1976, som, utan att känna vare sig G.P. eller S.C., vid den aktuella tidpunkten lämnat ICA-butiken genom bakdörren. E.K. har i förhör uppgett att han gick in i ICA-butiken för att stjäla öl och att han gick ut genom bakdörren. Han hindrade dörren att gå i lås genom att sätta för sin mössa i tanke att kunna komma tillbaka för att ta flera öl. Han fullföljde dock inte sina planer då han blev skrämd av en man som han såg lämna gården. Utanför butiken hade han dessförinnan träffat på två för honom okända män som han försökt låna pengar av. Genom kamratkontakter har han fått reda på att två personer hade blivit dömda för rån och tog därför kontakt med polisen för att undvika kommande obehag för egen del.

O.N:s vittnesmål om de tre männens gemensamma förehavande utanför butiken går svårligen att förena med de uppgifter E.K. har lämnat om sina kontakter med de två andra. Både O.N. och butiksbiträdet M.B. har vid en konfrontation förklarat att de inte kunde känna igen E.K. som den "tredje mannen" och O.N. har tillagt att den okände var mycket kraftigare och inte företedde någon likhet alls med E.K..

Det anförda tillsammans med det bestickande faktum som står orubbat kvar, nämligen O.N:s uppgift om att S.C. och G.P. efter att ha kommit ut från butiken gick in i den port som leder till gården bakom butiken, gör att det inte ter sig sannolikt att G.P. genom E.K:s uppgifter skulle ha frikänts eller att brottet skulle ha hänförts till en mildare straffbestämmelse än den tillämpade. Inte heller har de nya uppgifterna sådan betydelse att det kan sägas föreligga synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om G.P:s skuld. HD avslår därför resningsansökningen.

HD (JustR:n Knutsson, Gregow, Törnell, Munck, referent, och Nilsson) fattade följande slutliga beslut. Det brott för vilket G.P. fällts till ansvar har enligt åklagarens gärningsbeskrivning bestått i att han gemensamt och i samråd med S.C. och en tredje man d 6 dec 1992 i butiken ICA Söderlivs på Stora Södergatan i Lund med hjälp av medförda skarpladdade skjutvapen försökt stjäla medelst våld å person eller medelst hot som inneburit trängande fara. I gärningsbeskrivningen uttalades vidare bl a att männen gått in i butiken omedelbart före stängningsdags och att åtminstone en av dem tagit sig in i ett utrymme endast avsett för personalen samt där slagit från larmet till bakdörren, låst upp och öppnat bakdörren och lagt en mössa mellan dörren och dörrkarmen, varefter de alla gått ut ur butiken och väntat utanför och i omedelbar närhet av den öppna dörren i avsikt att gå in den vägen när butiken stängts.

TR:n fann i sin dom att det genom vittnesbevisning var styrkt att S.C., G.P. och en tredje person uppehållit sig utanför ICA Söderlivs just före stängningsdags d 6 dec 1992 och att de uppträtt på sådant sätt att de måste förutsättas ha varit i sällskap med varandra samt att alla tre hade gått in i butiken. TR:n fann vidare på anförda skäl bl a att det måste förutsättas att den okände antingen själv eller med hjälp av S.C. eller G.P. ställt upp bakdörren. - HovR:n fastställde TR:ns dom utan egen motivering.

Som grund för sin resningsansökan har G.P. anfört att en yngling vid namn E.K., som självmant tagit kontakt med polisen, uppgivit bl a att han den aktuella kvällen befunnit sig i ICA-affären och lämnat den genom en bakdörr samt att det var han som hade satt en mössa i bakdörren så att den inte gick i lås.

I resningsärendet har åberopats utskrifter av förhör som hållits med E.K. samt med en kamrat till honom. De uppgifter som framkommit vid dessa förhör lämnar utrymme för åtskillig tvekan och kan inte utan vidare godtas. Det får emellertid anses påkallat att uppgifterna blir föremål för en bedömning i rättegång och därvid vägs mot den bevisning som i övrigt åberopats mot G.P.. Synnerliga skäl får alltså anses föreligga för att frågan om G.P. förövat det brott som han dömts för prövas på nytt.

Vid detta förhållande skall den sökta resningen beviljas, varvid skall förordnas att HovR:n åter skall ta upp målet.

G.P. får alltjämt anses vara på sannolika skäl misstänkt för försök till grovt rån. För det fall att verkställigheten av HovR:ns dom inhiberas skulle med hänsyn till föreliggande fara för att G.P. på fri fot försvårar sakens utredning förordnas om häktning av honom. Med hänsyn till omständigheterna finns det i detta läge inte skäl att inhibera verkställigheten av HovR:ns dom.

HD beviljar med stöd av 58 kap 2 § 4 RB resning i målet beträffande G.P. och förordnar jämlikt 7 § 1 st samma kap att målet i denna del åter skall tas upp i HovR:n.

Av G.P. framställt yrkande om inhibition av straffverkställigheten lämnas utan bifall. Riksåklagarens yrkande om häktning lämnas likaledes utan bifall.