NJA 1991 s. 262
Fråga huruvida domstol i mål angående fastighetsreglering ägt ingå i prövning av visst förhållande, som inte åberopats av klaganden. 4 kap 7 § JB.
HD
Fastigheterna Buar 1:3 och 1:20 i Strömstads kommun ägdes tidigare med samäganderätt av G.P., L.R. och M.A..
Vid offentlig auktion d 30 sept 1987 som ombesörjdes av advokaten G.L. såsom god man såldes Buar 1:3 med undantag för visst område till G.P. och Buar 1:20 jämte nämnda område till L.R..
Sedan gode mannen ansökt om fastighetsregiering meddelade fastighetsbildningsmyndigheten i Strömstads lantmäteridistrikt d 30 aug 1988 beslut om sådan innebärande att Buar 1:3 avstod 24,1 ha och Buar 1:20 erhöll 24,1 ha. Gränsen mellan fastigheterna Buar 1:3 och 1:20 skulle enligt förrättningskartan gå mellan punkterna 26, 36, 31 och 32 på densamma.
G.P. anförde besvär mot beslutet hos Göteborgs TR, fastighetsdomstolen och yrkade i första hand att beslutet skulle undanröjas under påstående att gode mannens uppdrag inte omfattat att upprätta auktionsprotokoll där fastigheterna förutsattes bli uppdelade och ej heller innefattat behörighet att ansöka om fastighetsreglering. I andra hand yrkade G.P. att fastighetsregleringen skulle ske så att fastigheten Buar 1:3 endast skulle avstå en yta om 18 ha.
Sedan L.R. och M.A. bestritt bifall till besvären träffade parterna överenskommelse om att gränsen mellan fastigheterna Buar 1:3 och 1:20 skulle gå mellan punkterna 26 och 32 på förrättningskartan, vilket innebar att Buar 1:3 skulle avstå ca 2 ha mindre till Buar 1:20 än enligt förrättningskartan. Överenskommelsen antecknades i TR:ns protokoll d 21 nov 1988.
TR:n (rådmännen Eksell och Orrhage samt fastighetsrådet Pettersson) anförde i utslag d 5 dec 1988 bl a: TR:n finner att parternas överenskommelse inte strider mot FBL:s bestämmelser.
TR:ns avgörande. TR:n gör ej annan ändring i överklagade beslutet än att TR:n förordnar att gränsen mellan fastigheterna Buar 1:3 och 1:20 skall gå mellan punkterna 26 och 32 på förrättningskartan i stället för mellan 26, 36, 31 och 32.
L.R., T.R. och A-B.R. anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att. "uppgörelsen" skulle undanröjas på grund av vissa felaktigheter. Överenskommelsens punkt 2, som avsåg utnyttjandet av ett eventuellt framtida täkttillstånd, borde sålunda inte ha skrivits till fördel för enbart L.R. utan för samtliga ägare till den aktuella fastigheten, Buar 1:20.
G.P. förklarade att han inte hade något att erinra mot att punkten 2 i överenskommelsen ändrades, eftersom en sådan ändring bara hade att göra med familjen R:s interna ägarförhållanden.
M.A. bestred ändring och anförde att överenskommelsens innehåll stämde med de önskemål som framförts av T.R..
HovR:n (hovrättsrådet Melin, referent, fastighetsrådet Carlander, hovrättsrådet af Klinteberg samt fd kammarrättslagmannen Carnemo) anförde i utslag d 7 febr 1990:
HovR:ns skäl.
Av handlingarna i målet framgår att L.R. genom T.R. vid köp på offentlig auktion d 30 sept 1987 förvärvat fastigheten Buar 1:20 jämte ett område av Buar 1:3. T.R. och A-B.R. har - för att visa att de är sakägare i målet - åberopat en av dem, L.R. samt auktionsförrättaren, advokaten G.L., godkänd handling. HovR:n finner att sistnämnda handling ej uppfyller JB:s krav på en fångeshandling för att ett giltigt förvärv av fastigheten skall ha kommit till stånd. T.R. och A-B.R. har sålunda varken genom det påstådda förvärvet eller på annat sätt visat att de är ägare till fastigheten och därmed sakägare i målet. Deras besvärstalan kan därför inte tas upp till prövning.
Beträffande L.R:s talan finner HovR:n att TR:n har prövat enbart huruvida den inför TR:n träffade överenskommelsen varit förenlig med FBL:s bestämmelser. Frågan om punkten 2 i överenskommelsen varit utformad i enlighet med parternas vilja har ej omfattats av TR:ns sakprövning. HovR:n kan därför inte pröva besvären i denna del.
HovR:n finner emellertid att TR:ns avgörande i vad det avser ändrad gränsdragning mellan berörda fastigheter strider mot bestämmelserna i 4 kap 7 § JB. På grund härav bör TR:ns förordnande angående gränsens sträckning upphävas.
HovR:ns avgörande. HovR:n avvisar besvärstalan samt upphäver TR:ns förordnande om ändrad gräns mellan fastigheterna Buar 1:3 och 1:20.
G.P. (ombud advokaten I.J.) anförde besvär och yrkade att HD måtte upphäva HovR:ns utslag såvitt därigenom TR:ns förordnande om ändrad gräns mellan fastigheterna Buar 1:3 och Buar 1:20 upphävts och i följd därav i första hand fastställa TR:ns utslag eller i andra hand återförvisa målet till HovR:n eller TR:n.
L.R. bestred bifall till besvären.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Forss, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande utslag: Skäl. I målet är fråga om TR:ns på parternas överenskommelse grundade utslag angående gränsen mellan de ifrågavarande fastigheterna strider mot 4 kap 7 § JB. Enligt detta lagrum är köp, som innebär att visst område av fastighet kommer i särskild ägares hand, giltigt endast om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med köpet genom förrättning, som är sökt senast sex månader efter den dag då köpehandlingen upprättades och, om förrättningen ej är avslutad vid utgången av nämnda tid, skall verkställas på grund av köpet.
Båda parters köp d 30 sept 1987 är sådana som avses i lagrummet.
Ansökan om fastighetsbildning genom fastighetsreglering enligt köpeavtalen kom in till fastighetsbildningsmyndigheten d 2 okt 1987 och myndigheten meddelade d 30 aug 1988 beslut om fastighetsreglering. Beslutet grundades på en av G.P. bestridd tolkning av köpeavtalen såvitt avsåg den areal som skulle överföras från Buar 1:3 till Buar 1:20. Sedan G.P. anfört besvär mot förrättningen med yrkande om bl a bifall till fastighetsbildning i enlighet med den tolkning av köpeavtalen han hävdat vid fastighetsbildningsmyndigheten, träffade parterna - och M.A. som säljare - inför TR:n den överenskommelse om gränsen som intagits i TR:ns utslag. I förhållande till vad som bestämts vid förrättningen innebar överenskommelsen, såvitt nu är i fråga, att gränsen mellan fastigheterna rätades ut på en viss sträcka och att till följd därav den areal om 24,1 ha som Buar 1:3 avstod till Buar 1:20 minskades med drygt 2 ha.
När fastighetsbildning sker genom avstyckning och styckningsdelarna har skilda ägare skall till grund för avstyckningen läggas köpehandling eller annan handling varigenom äganderätten uppdelats (grundhandling). Träffar sakägarna skriftlig överenskommelse i fråga som har betydelse för avstyckningen, skall även överenskommelsen beaktas i den mån den inte strider mot vad som varit avsett vid tillkomsten av grundhandlingen, 10 kap 8 § FBL. Dessa regler har övertagits från tidigare gällande rätt, 19 kap 15 § lagen (1926:326) om delning av jord å landet, utan egentlig ändring (prop 1969:128 avd B s 673 ff). Det har vid tillämpning av dessa äldre bestämmelser ansetts att det av praktiska skäl bör tillåtas sakägarna att även under domstols överprövning av förrättningen genom överenskommelse i viss utsträckning komplettera eller ändra det underlag för avstyckningen som överlåtelsehandlingen utgör, NJA 1971 s 113. I nämnda fall förelåg en genom dom stadfäst förlikning mellan parterna innebärande bl a att det till grund för avstyckningen liggande köpeavtalet jämkades så att en ö om ca 500 kvm skulle ingå i en annan ägolott än den som angetts i avtalet. Förlikningens innehåll ansågs av HD falla inom ramen för sådana kompletteringar och ändringar i förhållande till överlåtelsehandlingen om vilka sakägarna ägde träffa överenskommelse.
Den möjlighet som enligt det anförda föreligger att innan frågan om fastighetsbildning är slutligt avgjord jämka överlåtelsehandlingen måste anses innebära att fastighetsbildning i enlighet med en sådan jämkning sker i överensstämmelse med köpet i den mening som avses i 4 kap 7 § JB. Att fastighetsbildningen såsom i detta fall sker genom fastighetsreglering och inte avstyckning kan inte föranleda någon annan bedömning. Kravet att jämkningen skall ske i skriftlig form får anses uppfyllt därigenom att överenskommelsen intagits i TR:ns protokoll (jfr Larsson, Förlikning i tvistemål s 67 f).
När det gäller att bedöma överenskommelsens innehåll bör beaktas att G.P. tidigt visade en inställning i arealfrågan som avvek från fastighetsbildningsmyndighetens. Till följd därav framstår det som möjligt att parternas uppfattningar om hur avgränsningen mellan fastigheterna skulle ske inte var helt samstämmiga vid köpetillfället. Med hänsyn härtill och till den jämförelsevis ringa arealavvikelsen får överenskommelsen anses inte strida mot vad som varit avsett vid tillkomsten av köpeavtalen.
TR:ns utslag beträffande gränsen mellan fastigheterna strider alltså inte mot 4 kap 7 § JB och HovR:ns ändring av TR:ns utslag i denna del skall därför upphävas.
Domslut
HD:s avgörande.
Med upphävande av HovR:ns utslag såvitt talan däremot fullföljts fastställer HD det slut TR:ns utslag innehåller.
HD (JustR:n Nyman, Bengtsson, Gregow, referent, Freyschuss och Törnell) beslöt följande utslag:
Domskäl
Skäl. G.P. har till stöd för sin talan i HD åberopat att L.R. i HovR:n inte gjort gällande att den av TR:n godtagna överenskommelsen skulle strida mot 4 kap 7 § JB samt att TR:ns förordnande inte strider mot den bestämmelsen. Som grund för sitt yrkande om återförvisning har G.P. åberopat att, om HovR:ns upphävande av TR:ns förordnande om gränsen står fast, han har rätt att få sina besvär över fastighetsbildningsmyndighetens beslut prövade i sak.
I 4 kap 7 § JB föreskrivs att köp, som innebär att visst område av fastighet kommer i särskild ägares hand, är giltigt endast om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med köpet genom förrättning, som är sökt senast sex månader efter den dag då köpehandlingen upprättades och, om förrättningen inte är avslutad vid utgången av nämnda tid, skall verkställas på grundval av köpet.
L.R. yrkade i besvären över TR:ns utslag, att den överenskommelse som parterna hade träffat i TR:n och som till den del den behandlade gränsen mellan Buar 1:3 och Buar 1:20 hade lagts till grund för TR:ns avgörande skulle undanröjas. Som grund för yrkandet åberopades att vad överenskommelsen innehöll om rätt för L.R. att nyttja en grustäkt på visst område av Buar 1:3 - vilket område enligt fastighetsbildningsmyndighetens beslut ingick i den mark som skulle överföras till Buar 1:20 men enligt överenskommelsen skulle falla utanför - var felaktigt på så sätt att nyttjanderätten borde tillkomma även andra personer i egenskap av meddelägare till Buar 1:20.
TR:n fann i sitt utslag att parternas överenskommelse om gränsen mellan de båda fastigheterna inte stred mot FBL:s bestämmelser. Denna prövning har inte inneburit att rättegångsfel begåtts, och frågan om betydelsen av bestämmelsen i 4 kap 7 § JB för fastighetsregleringen kan inte anses ha varit något som HovR:n självmant kunnat pröva med stöd av föreskrifterna i 1 6 kap 11 § 2 och 3 st FBL. Ej heller på annan grund har HovR:n i anledning av den talan som L.R. förde i HovR:n ägt ingå i prövning av frågan huruvida TR:ns förordnande om gränsen mellan de berörda fastigheterna stred mot 4 kap 7 § JB.
På grund av det anförda skall HovR:ns utslag undanröjas i den del det överklagats och TR:ns utslag fastställas.
Domslut
HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns utslag såvitt därigenom upphävts TR:ns förordnande om ändrad gräns mellan fastigheterna Buar 1:3 och Buar 1:20 fastställer HD TR:ns utslag.
Referenten, JustR Gregow, tillade: HovR:n avvisade inte endast den besvärstalan som fördes av T.R. och A-B.R. utan även L.R:s besvärstalan; vad HovR:n uttalade om att den av anförda skäl inte kunde pröva L.R:s besvär "i denna del" avsåg den enda grund som hon hade åberopat för sitt yrkande. Då den besvärstalan som fördes i HovR:n sålunda avvisades i sin helhet, har HovR:n varit förhindrad att över huvud ingå i någon saklig prövning av målet. Vad L.R. åberopade som grund för sitt yrkande torde emellertid rätteligen ha bort leda till att hennes besvärstalan prövades i sak och ogillades, och HovR:ns ståndpunkt kan uppfattas såsom i realiteten en sådan bedömning.