NJA 1992 s. 243
A - ensam ägare till samtliga aktier i ett aktiebolag - har inför en överlåtelse av aktierna haft flera kontakter med auktoriserade revisorn B, som sedan cirka 20 år bl a varit bolagets revisor. A har uppfattat B som sin ekonomiske rådgivare och har ansetts ha haft goda skäl för sin uppfattning. Då B måste ha insett A:s inställning men ej tillkännagett någon annan mening, har ett uppdragsförhållande ansetts ha uppkommit mellan dem. B har ansetts ha brustit i sina skyldigheter som rådgivare i vad avser affärens skattekonsekvenser och därför ålagts skadeståndsskyldighet.
HovR:n
A-S.H. ägde samtliga aktier i Choklad AB Confecta. Genom avtal d 30 sept 1976 och d 22 april 1977 överlät hon aktierna till Baron Air AB för 805 376 kr.
I sin deklaration för 1977 års taxering redovisade A-S.H. en skattepliktig realisationsvinst av aktieförsäljningen. Med frångående av deklarationen blev hon emellertid eftertaxerad med tillämpning av den år 1972 införda sk vinstbolagsbestämmelsen i 35 § 3 mom kommunalskattelagen. Där föreskrivs bl a: "Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finns vid avyttringen obeskattade vinstmedel i bolaget till följd av att större delen av dess tillgångar före avyttringen av aktien överlåtits på den skattskyldige eller annan, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. - - - Riksskatteverket får medge undantag från detta stycke, om det kan antas att avyttringen skett i annat syfte än att erhålla obehörig förmån vid beskattningen". Bestämmelsen innebär att hela köpeskillingen blir beskattad hos säljaren och den annars vid sådan aktieförsäljning tillämpliga realisationsvinstbestämmelsen i 35 § 3 mom 2 st kommunalskattelagen (den sk 40 procent-regeln) blir inte tillämplig.
Vid A-S.H:s överlåtelse av aktierna i Confecta fanns i bolaget vinstmedel uppgående till 834 148 kr, vilka uppkommit genom avyttring år 1976 av varulager och inventarier. Vid eftertaxeringen bestämdes den tillkommande skatten till 472 869 kr. A-S.H. sökte vid två tillfällen dispens från vinstbolagsbestämmelsen men båda ansökningarna avslogs. Hennes kostnader för dispensansökningarna uppgick till 26 017 kr.
A-S.H. väckte vid Helsingborgs TR talan mot auktoriserade revisorn Y.L. och yrkade förpliktande för denne att utge skadestånd till henne med 498 886 kr. Hon gjorde gällande att Y.L. varit uppdragstagare i förhållande till henne vid försäljningen och att han gjort sig skyldig till försummelse som medförde skadeståndsansvar genom att inte upplysa henne om aktietransaktionens skatteeffekter.
Y.L. bestred käromålet. Han förnekade att han haft något uppdrag att företräda A-S.H. vid aktieförsäljningen. För den händelse det skulle visas att han haft ett uppdrag bestred han att han varit försumlig.
Y.L. hävdade vidare att det inte förelåg något samband mellan hans eventuella vårdslöshet och den skada som A-S.H. tillfogats. Som grund härför anfördes att A-S.H. medverkat till att köparna fick använda Confectas vinstmedel till att betala köpeskillingen och att - om så ej skett - A-S.H. skulle ha fått dispens från vinstbolagsbestämrnelserna. Y.L. påstod även att han inte deltagit i besluten att avyttra Confectas inventarier och varulager och att det var till följd av dessa beslut som Confecta kom att bli ett sk vinstbolag. Y.L. gjorde därför gällande att en försumlighet från hans sida att upplysa om vinstbolagsreglerna inte förorsakat A-S.H. skada, enär hon fått betala den skatt på köpeskillingen som lagen föreskrev i den situation vari Confecta försatts utan att denna påverkats av Y.L..
A-S.H. vidhöll att ett samband förelåg mellan Y.L:s försumlighet och skadan och invände att den omständigheten att köparen använt Confectas egna medel för att betala köpeskillingen saknat betydelse för dispensansökan.
Såvitt gällde skadeståndets storlek vitsordade Y.L. kostnaden för dispensansökan, 26 017 kr, och i övrigt 33 912 kr eller, i andra hand, 263 578 kr.
Till utveckling av sin talan anförde A-S.H.: Hennes make L.H. bildade i början av 1960-talet bolaget Confecta. Bolaget var ett grossistföretag och sålde konfektyrer. L.H. hade tidigare drivit liknande verksamhet i ett annat företag. Confecta hade bl a agenturen för det danska företaget Haribo Lakrids A/S som var bolagets mest betydande leverantör. Haribos andel av Confectas omsättning utgjorde år 1976 mer än 70%. L.H. avled 1974 och efter lämnade A-S.H. och fyra barn. A-S.H. kom att överta aktierna i Confecta. Varken A-S.H. eller barnen, som var unga och oerfarna, hade några förutsättningar för att driva företaget. Bolagets styrelse utgjordes - förutom av A-S.H. - av en god vän till familjen, C-E.N., och av bolagets advokat G.S.. A-S.H. fick dessutom råd och hjälp av några av de anställda. Y.L. hade varit revisor i L.H:s företag under ett tjugotal år och L.H. hade hyst stort förtroende för honom och betraktade honom som sin vän. Y.L. hade även biträtt L.H. personligen med råd och under många år upprättat makarna H:s självdeklarationer. Y.L. kom efter L.H:s död att fortsätta som revisor i bolaget och som rådgivare åt A-S.H.. Styrelsen höll efter L.H:s död 13 protokollförda sammanträden innan företaget såldes. Y.L. var närvarande vid sju av dessa i egenskap av rådgivare åt A-S.H.. I början av år 1976 sade Haribo upp samarbetet med Confecta. Med hänsyn till Haribos ställning som dominerande leverantör hamnade Confecta i en synnerligen besvärlig situation. A-S.H. erbjöd sig därvid att sälja bolaget till Haribo, vilket Haribo dock avböjde. Haribo erbjöd sig i stället att ta över Confectas lokaler, inventarier och den del av varulagret som bestod av Hariboprodukter samt personal. Efter inrådan och medverkan av Y.L. skedde en sådan överlåtelse i mars 1976. Kvarvarande agenturer och varulager överläts senare till Skånekonfektyrer AB. Vid denna uppgörelse var Y.L. dock ej närvarande. Confectas balansräkning kom efter dessa försäljningar att utvisa vinst på 834 148 kr och bolaget kom att utgöra ett "vinstbolag". Detta borde ha stått klart för Y.L.. Vinstbolagsbestämmelserna var vid denna tid väl kända och måste anses ha hört till en auktoriserad revisors baskunskaper. Styrelsen för Confecta och barnen H. saknade däremot vid denna tid all kunskap om dessa bestämmelser. A-S.H. bestämde sig, sedan dessa försäljningar genomförts, för att sälja aktierna i Confecta. Detta skedde i samråd med Y.L.. Den 4 juni 1976 sammanträffade Y.L. med företrädare för en tilltänkt köpare, Baron Air AB. Tidigare under dagen hade styrelsen sammanträtt i närvaro av Y.L. samt A-S.H:s söner R. och B. för att diskutera hur mycket A-S.H. kunde begära för aktierna. Y.L. kom fram till att aktierna var värda 930 000 kr. Det förekom inte någon diskussion om de skattemässiga konsekvenserna av en försäljning. Något slutligt avtal träffades dock inte med Baron Air AB förrän i sept 1976. Under tiden dessförinnan hade R.H., som vid denna tid studerade beskattningsrätt vid Lunds universitet, kommit att läsa om vinstbolagsbestämmelserna. Han blev fundersam på om inte dessa bestämmelser kunde bli tillämpliga på moderns aktieförsäljning och ringde Y.L. för att få svar härpå. Y.L. svarade därvid klart och bestämt att eftersom det inte var fråga om några planerade skatteflyktsåtgärder kunde det aldrig bli tal om att det skulle vara fråga om en vinstholagstransaktion. R.H. litade på Y.L.. Hade Y.L. uppgett att det var fråga om en sådan transaktion, hade försäljningen aldrig skett. - Y.L. var i annat sammanhang uppmärksam på skattefrågor i samband med försäljningen och avrådde mycket bestämt A-S.H. från att låta ett inköp av flygplan ingå i affären, något som köparna av skatteplaneringsskäl framförde önskemål om.
A-S.H. utvecklade närmare grunderna för käromålet på följande sätt. Y.L. har varit rådgivare åt A-S.H. i alla med överlåtelsen sammanhängande frågor och därmed även i frågor om affärens skattekonsekvenser. R.H. har varit ombud för A-S.H. och de upplysningar Y.L. lämnat eller underlåtit att lämna till honom har samma verkan som om de lämnats till A-S.H.. Y.L:s skadeståndsgrundande försumlighet består i att han under tiden från april 1976 till dess försäljningen skedde underlåtit att upplysa A-S.H. om att försäljningen var en vinstbolagsaffär och vilka konsekvenser en sådan affär får. Y.L. har vidare under sommaren 1976 lämnat R.H. en oriktig uppgift om att vinstbolagsbestämmelserna ej var tillämpliga på affären.
Y.L. anförde till utveckling av sin talan: Han har verkat som revisor åt L.H:s företag från 1958 till dess han d 24 sept 1976 avsade sig uppdraget som revisor åt Confecta. Han har reviderat Confectas räkenskaper och har på särskild begäran dessutom utfört andra tjänster åt Confecta. Han har även biträtt L.H. och A-S.H. med att upprätta deras självdeklarationer för beskattningsåren 1958-1975. I övrigt har Y.L. inte haft något uppdrag för A-S.H.. Vid styrelsesammanträde i Confecta d 18 mars 1976 beslöt styrelsen att godkänna ett avtal, varigenom bl a Confectas varulager överläts till Haribo. Y.L. var ej närvarande vid detta sammanträde. Vid ett styrelsesammanträde d 2 april 1976, vid vilket Y.L. var närvarande, beslöt styrelsen att avyttra kvarvarande verksamhet. Det var därvid inte någon diskussion om att A-S.H. skulle sälja sina aktier. I maj 1976 kallades Y.L. till ett möte med Baron Air AB, vilka var intresserade av att överta aktierna i Confecta. Inför detta möte sammanträffade Y.L. med styrelsen och med B. och R.H.. Därvid diskuterades substansvärdet på aktierna och hur affären skulle läggas upp. De skattekonsekvenser som kunde vara förenade med affären berördes ej. Y.L. lade ned fyra timmars arbete härpå, vilket han debiterade Confecta. Han har därefter inte utfört något arbete för Confecta förrän han d 24 sept 1976 avslutade sitt arbete genom att överlämna ajourförda räkenskaper till en anställd vid Confecta. A-S.H:s rådgivare har varit styrelseledamöterna N. och S. och Svenska Handelsbankens jurister. Någon gång i juli månad 1976 kontaktades Y.L. av A-S.H.. Y.L. nämnde därvid för A-S.H. att om hon överlät aktierna genom en kontantaffär så blev det en "vinstbolagsöverlåtelse" och att det då krävdes en dispens från Riksskatteverket. A-S.H. svarade därvid att hon inte förstod sig på detta. Någon tid senare ringde R.H. till Y.L. och förklarade att han diskuterat försäljningen med sin mor och med utomstående experter. Han uppgav därvid att experterna ansåg att det inte var fråga om någon vinstbolagsaffär. Y.L. vidhöll dock att så var fallet men att det fanns en möjlighet för A-S.H. att söka dispens innan försäljningen skedde. Han uppgav också att han inte kunde svara på frågan när en dispensansökan kunde komma att bli behandlad. Vid samtalet med R.H. fick Y.L. klart för sig att A-S.H. skulle komma att genomföra affären och för skattemyndigheterna redovisa den som om det icke var fråga om en vinstbolagsaffär. Y.L. ville inte bli inblandad häri och av denna anledning avsade han sig sedan uppdraget som revisor åt Confecta. Försäljningen av Confecta skedde genom medverkan av Svenska Handelsbanken i Helsingborg och utan att Y.L. var informerad om överlåtelsen. Y.L. fick heller aldrig del av avtalet.
Y.L. angav närmare grunden för bestridandet på följande sätt. Han har inte haft något uppdrag att biträda A-S.H. vid aktie försäljningen eller med skatterådgivning. Uppdraget som revisor i Confecta har heller inte medfört någon sådan skyldighet för honom. Genom att han - utan att vara förpliktigad därtill - ändå upplyst A-S.H. om att vinstbolagsbestämmelserna var tillämpliga, har han heller inte varit försumlig.
A-S.H. åberopade som skriftlig bevisning brev av d 27 jan 1981 och d 6 mars 1981 från Y.L. till A-S.H. till styrkande av att Y.L. haft uppfattningen att det inte varit fråga om en vinstbolagstransaktion.
Vid huvudförhandling i TR:n hördes A-S.H. och Y.L. under sanningsförsäkran samt R.H. som vittne. Vittnesförhör ägde också rum med advokaterna C.E. och C.S..
TR:n dagmannen Leche, rådmannen Noltorp och tingsfiskalen Hartman) anförde i dom d 12 okt 1987, efter redovisning av bevisningen, följande:
Domskäl. TR:n gör följande bedömning.
Då L.H. avled hade Y.L. varit revisor åt Confecta under ett tjugotal år och även biträtt L.H. med råd i ekonomiska angelägenheter. A-S.H., som efter makens död blev ägare till samtliga aktier i Confecta, har helt saknat kunskaper om och erfarenhet av affärslivet. Hon har varit beroende av rådgivare och har enligt egen utsago förlitat sig på Y.L.. Y.L. har efter L.H:s död deltagit vid ett flertal styrelsesammanträden i Confecta och har fortsatt med att bistå A-S.H. med att upprätta hennes självdeklarationer. Han har enligt egen uppgift utan att vara därtill förpliktigad diskuterat frågan om försäljningen var en vinstbolagsaffär med såväl A-S.H. som R.H.. Mot bakgrund av det anförda måste Y.L. ha förstått att A-S.H. betraktade honom som sin personlige rådgivare. Vid sådant förhållande har det åvilat Y.L. att klargöra för A-S.H. att han endast var Confectas rådgivare. På grund av det anförda finner TR:n att Y.L. varit uppdragstagare till A-S.H..
Det är ostridigt att A-S.H:s försäljning av aktierna utgjorde en sk vinstbolagstransaktion. Av förhören med C.E. och C.S. har det framkommit att en sakkunnig rådgivare utan tvekan skulle ha avrått A-S.H. från att genomföra försäljningen på sätt som skedde. R.H. har under sommaren 1976 med Y.L. tagit upp frågan om vinstbolagsbestämmelsernas tillämplighet på aktieförsäljningen. I fråga om vad som förekommit vid detta samtal har R.H. och Y.L. lämnat motstridiga uppgifter. Mot bakgrund bl a av vad Y.L. anfört i de i målet åberopade breven anser sig TR:n kunna fästa tilltro till R.H:s uppgifter att Y.L. vid samtalet bestämt förnekat att aktieförsäljningen utgjorde en sk vinstbolagstransaktion. Det måste ha stått klart för Y.L. att R.H. därvid företrädde A-S.H. och det har under sådana förhållanden ålegat Y.L. att sätta sig väl in i gällande bestämmelser innan han svarade R.H.. Hade han gjort detta, borde han också - särskilt med tanke på den restriktivitet med vilken dispens avsågs komma i fråga - bestämt ha avrått A-S.H. från att genomföra affären på sätt som skedde. Av förhören med C.E. och C.S. har vidare framgått att det inte är möjligt att uttala sig om i fall den omständigheten att Baron Air AB använt Confectas medel för att erlägga köpeskillingen, haft någon betydelse vid prövningen av dispensansökan. TR:n finner på grund av det anförda att Y.L., oavsett i vilken omfattning han deltagit vid försäljningen till Haribo, har ådragit sig skadeståndsansvar mot A-S.H. genom att han inte avrått henne från att genomföra aktieförsäljningen.
I domskälen behandlade TR:n härefter frågan om skadeståndets storlek. TR:n fann skäligt att bestämma skadeståndet till 215 000 kr.
Domslut
Domslut. Y.L. skall till A-S.H. utgiva 215 000 kr.
Talan fullföljdes i HovR:n över Skåne och Blekinge av båda parter.
Y.L. yrkade att HovR:n skulle ogilla A-S.H:s talan.
För det fall att A-S.H. skulle anses berättigad till skadestånd yrkade Y.L. att detta skulle bestämmas till 76 038 kr eller, i andra hand, 85 433 kr.
A-S.H. yrkade att skadeståndet skulle bestämmas till 271 329 kr.
Till utveckling av sin talan anförde parterna i HovR:n bl a följande.
A-S.H.: Frågan gäller huruvida Y.L. anlitats av henne som rådgivare, särskilt i skattefrågor. Ett uppdragsavtal kräver inte någon särskild form och ett sådant avtal kan ingås genom konkludent handlande. I målet måste anses ställt utom rimligt tvivel att Y.L. haft ett uppdrag att företräda henne. I vart fall har han - vilket han måste ha insett - uppträtt på ett sätt som gett henne uppfattningen att så var fallet. Under sådana förhållanden måste Y.L. bära de rättsliga konsekvenserna av sitt handlande. Confecta var ett enmansföretag. Det är självklart att en revisor i ett sådant företag fungerar som rådgivare i lika hög grad åt ägaren som åt företaget och att ägaren betraktar revisorn som sin personlige rådgivare. Detta måste Y.L. ha insett. Härutöver finns i målet en rad omständigheter som visar att det förelegat ett uppdragsförhållande och att Y.L. haft detta klart för sig. Y.L. var väl insatt i ägareförhållandena beträffande Confecta. Han deltog bl a i det styrelsesammanträde, som ägde rum d 2 april 1976. Vid detta beslöt styrelsen att avveckla Confectas verksamhet. Därefter kallades Y.L. till sammanträdet d 4 juni 1976. Detta gällde hur aktierna i Confecta skulle värderas, när och hur de skulle säljas och på vilka villkor. Det måste ha stått klart för Y.L. att vad som avtalades vid sammanträdet d 4 juni 1976 var att bedöma som en vinstbolagsaffär. Y.L. var - enligt vad han själv uppgivit - väl insatt i vinstbolagsproblematiken. Han måste då även ha känt till att bestämmelsen om vinstbolag var en "stoppregel" och att möjligheterna att få dispens var mycket begränsade. Det måste även ha stått klart för honom att han var den ende på säljarsidan som hade dessa kunskaper. Det hade därför ålegat honom att varna för vilka skattekonsekvenser som en överlåtelse av aktierna kunde få. Någon ursäkt för Y.L:s underlåtenhet i detta hänseende finns ej. Under sommaren 1976 blev Y.L. i sin egenskap av rådgivare åt A-S.H. vid ett telefonsamtal med R.H. tillfrågad om det fanns risk för att överlåtelsen av aktierna i Confecta kunde komma att betraktas som en vinstbolagsaffär. Y.L. svarade att så inte var fallet. Y.L. konsulterades således i sin egenskap av sakkunnig i skattefrågor och det besked han lämnade var felaktigt. Från ansvarssynpunkt hade det varit lika illa om Y.L. sagt att det var en vinstbolagsaffär men att det fanns möjlighet att få dispens. Under sommaren 1976 föreslogs från Baron Airs sida att Confecta skulle köpa ett flygplan. Y.L. blev tillfrågad och avrådde från ett sådant inköp, vilket ger ytterligare stöd åt uppfattningen att han inte tänkt på skattekonsekvenserna av aktieförsäljningen. Att beakta är att Y.L. förde samtalen från sitt kontor. Det visar att det var fråga om en yrkesmässig rådgivning. För ansvarsfrågan saknar det betydelse att Y.L. ej var närvarande när köpeavtalet undertecknades på Handelsbankens kontor d 30 sept 1976. Y.L. behövdes inte vid detta tillfälle eftersom principerna för affären redan fastlagts vid mötet d 4 juni 1976. Det kan inte tillmätas någon betydelse att Y.L. ej begärt någon betalning av A-S.H. för sin medverkan. Orsaken härtill har med all sannolikhet varit att Y.L. så småningom insåg att rådgivningen varit felaktig.
Y.L.: Hans enda funktion vid det möte som ägde rum d 4 juni 1976 var att fastställa värdet på aktierna i Confecta. Enligt hans uppfattning träffades det denna dag inte något avtal om försäljning av aktierna till Baron Air. Vid denna tidpunkt var Confecta inte något vinstbolag eftersom bolagets lager fortfarande fanns kvar. Det överläts fysiskt först i slutet av juli eller början av aug 1976. Avtal angående överlåtelse av aktierna träffades d 30 sept 1976 och då till ett lägre pris än det som räknats fram d 4 juni 1976. Vad som föranlett prisnedsättningen vet inte Y.L.. Någon gång i juli 1976 blev han kontaktad av A-S.H.. Y.L. nämnde då att om hon sålde aktierna i Confecta i en ren kontantaffär, hon skulle få betala skatt på hela köpeskillingen men att dispens kunde sökas. A-S.H. förklarade att detta var något som hon inte begrep sig på. Hon nämnde vidare att köparen av aktierna ville att Confecta skulle köpa ett flygplan. Han påpekade endast att det fanns en risk för att hon - om hon inte hade garantier från Baron Air att detta bolag verkligen skulle köpa aktierna - kunde finna sig vara ägare till ett bolag som ägde ett flygplan. Det är osannolikt att förslaget att köpa ett flygplan kommit från Baron Air. Från detta bolags synpunkt var det likgiltigt om köpet skedde före eller efter köpet av aktierna i Confecta. Tanken att köpa flygplanet måste därför ha uppkommit hos A-S.H. eller hennes rådgivare. Om ett flygplan inköpts hade hon beskattningsmässigt uppnått vad hon åsyftat nämligen en tillämpning av 40-procentsregeln. Y.L. deltog inte vid slutuppgörelsen på Handelsbanken d 30 sept 1976 och inte heller i de förhandlingar som måste ha ägt rum mellan säljare och köpare innan köpet kom till stånd. Han har aldrig fått del av köpeavtalet och inte heller konsulterats med avseende på hur affären skulle läggas upp. Att beakta är även att Y.L. inte betingat sig något konsultarvode av A-S.H.. Ett "normalt" arvode för en sådan aktieöverlåtelse som det i målet är fråga om borde ligga i storleksordningen 25 000-50 000 kr. Y.L. ifrågasätter inte påståendet att L.H. hyste stort förtroende för honom. Före L.H:s död hade han och A-S.H. knappast någon kontakt och därefter träffades de enbart vid några styrelsesammanträden. Enligt hans uppfattning har det inte förelegat något förtroende förhållande mellan honom och A-S.H.. Han har i vart fall inte insett detta. Han betraktade sig som uppdragstagare endast i förhållande till Confecta. Med hänsyn till det förhållande som rådde mellan honom och A-S.H. måste det ha ålegat henne att klargöra att hon betraktade honom inte endast som uppdragstagare i förhållande till Confecta utan även till henne. Så skedde inte. Den omständigheten att Y.L. efter d 4 juni 1976 inte haft med aktieöverlåtelsen att göra visar att A-S.H. inte kan ha betraktat honom som sin personlige rådgivare i alla med överlåtelsen sammanhängande frågor. Ett stort antal personer har varit inkopplade, när det gäller aktieöverlåtelsen; Confectas styrelse, A-S.H:s söner R. och B.H. och dessutom två tjänstemän vid Handelsbanken. Det är inte möjligt att utreda vem som bär huvudansvaret för transaktionen. Omständigheterna är i vart fall sådana att det inte går att föra ansvaret vidare till Y.L..
Vid huvudförhandling i HovR:n ägde förnyade förhör rum med A-S.H., Y.L. och R.H. samt med C.E. och C.S..
HovR:n (hovrättsrådet Lindell, referent, adj led fd hovrättsrådet Nelander och hovrättsassessorn Strömberg) anförde i dom d 24 april 1990:
Domskäl
Domskäl. År 1972 infördes skärpta realisationsvinstbestämmelser för avyttring av aktier i vinstbolag. Bestämmelserna avser att hindra att obeskattade vinstmedel i aktiebolag obehörigen undgår beskattning. En vinstbolagstransaktion föreligger när värdemässigt sett större delen av tillgångarna i bolaget har överlåtits före aktieförsäljningen och det till följd härav finns obeskattade vinstmedel i bolaget vid tidpunkten till följd härav finns obeskattade vinstmedel i bolaget vid tidpunkten för försäljningen av aktierna. Har överlåtelse skett av aktier i ett vinstbolag skall hela köpeskillingen räknas som skattepliktig realisationsvinst för säljaren. Departementschefen uttalade (prop 1972:93 s 35) att den föreslagna stoppregeln mot missbruk av vinstbolagsöverlåtelser undantagsvis kunde komma att omfatta affärstransaktioner som inte kan ses som arrangemang för att nå omotiverade fördelar vid beskattning och att en dispensregel i sådana fall skulle fylla ett behov. Bl a anges att affärsmässigt betingade uttag av tillgångarna i ett företag kan motivera en dispens t ex när en hel rörelsegren som omfattar mer än hälften av tillgångarna avskiljs från ett företag. Enligt departementschefen (prop s 36) bör med hänsyn till lagstiftningens utformning tillämpningen av dispensregeln vara tämligen restriktiv. Det avgörande för dispensprövningen skall vara om den skattskyldige syftat till att erhålla obehöriga skatteförmåner eller ej. De transaktioner lagstiftningen riktar sig mot torde kunna genomföras endast om säljaren och köparen samverkar och transaktionerna ingår som ett led i köparens försök att neutralisera beskattningen av de obeskattade vinstmedlen.
Vinstbolagsreglerna har således ett innehåll, som kan medföra att även transaktioner, som inte syftar till att säljaren skall erhålla obehöriga skatteförmåner, får mycket negativa konsekvenser från skatte synpunkt. 1976 var vinstbolagsreglerna väl kända. Rent allmänt kan sägas att en auktoriserad revisor som anlitas i samband med överlåtelse av aktier i ett vinstbolag måste anses ha skyldighet att upplysa om vilka följderna i skattehänseende kan bli och att underlåtenhet i detta avseende kan medföra skadeståndsskyldighet.
Confecta var ett mindre enmansbolag. I ett sådant företag finns det ett starkt samband mellan företagets ekonomi och ägarens privata ekonomi. Y.L. var under ett tjugotal år revisor i L.H:s företag och han upprättade även L.H:s och A-S.H:s självdeklarationer. Efter L.H:s död 1974 blev A-S.H. ensam ägare till samtliga aktier i Confecta. Hon saknade helt erfarenhet av affärer och skattefrågor. R.H. höll 1976 fortfarande på med sina studier. Utredningen ger inte vid handen att C-E.N. och G.S. fungerat som rådgivare i skattefrågor. Det finns inte anledning att ifrågasätta att A-S.H. hyste stort förtroende för Y.L. och att hon rättade sig efter de råd som han gav.
I febr 1976 sade Haribo upp agenturavtalet med Confecta. Y.L. deltog i samband härmed i förhandlingar, som syftade till att Haribo skulle överta Confectas hela verksamhet. Dessa förhandlingar ledde inte till avsett resultat. I stället träffade styrelsen för Confecta ett avtal om överlåtelse till Haribo av bl a detta bolags egna produkter. Enligt vad Y.L. uppgivit fanns det knappast anledning att anlita honom i samband med denna överlåtelse. Vid styrelsesammanträdet d 2 april 1976, vid vilket Y.L. var närvarande, beslöts att Confectas verksamhet skulle avvecklas. Y.L. har vidare berättat om de fruktlösa försök som från Confectas sida gjordes för att finna ersättningsprodukter. Den enda lösning som därefter återstod var att sälja A-S.H:s aktier i Confecta. Att denna försäljning skulle komma att avse aktierna i ett vinstbolag måste ha stått klart för Y.L..
Avsikten med de förhandlingar som d 4 juni 1976 ägde rum med företrädare för Baron Air var uppenbarligen att nå en uppgörelse om försäljning av A-S.H:s aktier i Confecta. Vid förhandlingarna och vid det förmöte, som ägde rum omedelbart dessförinnan, representerade Y.L. den ekonomiska och skattemässiga sakkunskapen på säljarsidan. R.H:s uppgift att det var Y.L. som ledde förhandlingarna för säljaren framstår bl a med hänsyn härtill som i hög grad sannolik. Y.L. har själv uppgivit att han var väl insatt i vinstbolagsproblematiken. Att han likväl underlät att upplysa A-S.H. om vilka negativa skattekonsekvenser en överlåtelse av aktierna kunde få framstår under alla förhållanden som svårförståeligt.
Under sommaren 1976 förekom bl a ett telefonsamtal mellan Y.L. och R.H., den senare som företrädare för A-S.H.. R.H. ringde från Confectas kontor och Y.L. tog emot samtalet på sitt kontor. Y.L:s påstående att det inte var fråga om rådgivning utan om ett samtal i största allmänhet "bekanta emellan" förtjänar inte avseende. R.H. och Y.L. har lämnat delvis motstridiga uppgifter om vad som yttrades vid samtalet. Båda har intresse i saken och från den utgångspunkten kunde det finnas skäl att inte fästa större tilltro till R.H:s än till Y.L:s uppgifter. R.H:s uppgifter vinner emellertid stöd av andra omständigheter. Det framstår sålunda som föga sannolikt att A-S.H. skulle genomfört aktieförsäljningen om Y.L. svarat så som han i målet gjort gällande. Detta skulle nämligen ha inneburit ett stort risktagande från hennes sida. Vidare har Y.L. i breven i jan och mars 1981 uttryckt sig på ett sätt som ligger i linje med vad Y.L. enligt R.H. sagt vid telefonsamtalet. Vad R.H. uppgivit förtjänar därför tilltro framför vad Y.L. berättat.
HovR:n finner på grund av det anförda att Y.L. måste ha förstått att A-S.H. betraktat honom även som sin personlige rådgivare. Om Y.L. inte velat acceptera att fungera som sådan, har det ålegat honom att klargöra detta för A-S.H.. Så har inte skett. Det får därför anses ha uppkommit ett uppdragsförhållande mellan A-S.H. och Y.L.. Y.L. har åsidosatt vad som ålegat honom enligt nämnda förhållande genom att dels underlåta att upplysa A-S.H. om vilka konsekvenser försäljningen av aktierna kunde få i skattehänseende, dels vid telefonsamtalet med R.H. uttala sig på sådant sätt att denne bibragts uppfattningen att försäljningen inte skulle medföra beskattning enligt vinstbolagsreglerna. Den försummelse Y.L. sålunda ådagalagt medför skyldighet för honom att svara för den skada A-S.H. kan ha lidit.
A-S.H. ansökte vid två tillfällen om dispens från vinstbolagsreglerna men ansökningarna avslogs. Av utredningen framgår inte om det haft någon betydelse för dispensfrågan att A-S.H. undertecknat en fullmakt vilken gjorde det möjligt för Baron Air att förfoga över Confectas kapital för betalning av köpeskillingen. Y.L:s invändning på denna punkt påverkar därför inte frågan om hans skadeståndsskyldighet.
HovR:n behandlade härefter i domskälen frågan om skadeståndets storlek. Detta borde enligt HovR:n bestämmas till det belopp A-S.H. yrkat, 271 329 kr.
Domslut
Domslut. Med ändring av TR:ns domslut förpliktar HovR:n Y.L. att utge skadestånd till A-S.H. med 271 329 kr.
Hovrättsrådet Eilard var skiljaktig och anförde: Då det gäller frågan om Y.L. vid aktieförsäljningen till Baron Air varit uppdragstagare i förhållande till A-S.H. och rådgivare åt henne i alla med försäljningen sammanhängande frågor, däribland dess skattekonsekvenser, framgår av utredningen att han medverkat i denna dels genom att på anmodan av R.H. eller annan företrädare för Confecta delta i sammanträdet d 4 juni 1976 dels genom att därefter vid ett tillfälle under sommaren besvara en telefonförfrågan från R.H. om försäljningen var en sk vinstbolagsaffär. Det är inte mot Y.L:s bestridande visat att hans medverkan vid sammanträdet d 4 juni 1976 varit mera omfattande än han själv uppgivit och sålunda att den avsett annat eller mera än att i samråd med företrädare för Baron Air bestämma värdet på aktierna i Confecta. Beträffande vad som förekom vid R.H:s telefonförfrågan är uppgifterna därom motstridiga. Det skall vid bedömningen av tilltron till uppgifterna på ömse sidor till en början beaktas att det numera förflutit i det närmaste 14 år sedan händelsen utspelade sig och att det dröjde inemot fem år innan R.H. i samband med att eftertaxering aktualiserades hade anledning att erinra sig vad som förekom. Det skall vidare beaktas att R.H. vid tiden för telefonsamtalet enligt egen utsago inte hade annan kännedom om vinstbolagsproblematiken än den han just inhämtat ur en lärobok samt att hans minnesbild av vad som förekom kan ha påverkats av hans partsintresse i målet. Det är också oklart till vilken tidpunkt de ställningstaganden som omnämns i de åberopade breven, vilka enligt A-S.H. ådagalägger Y.L:s uppfattning i vinstbolagsfrågan sommaren 1976, hänför sig, och breven utgör därför inte något avgörande stöd i det hänseende A-S.H. gör gällande. Med hänsyn till anförda omständigheter anser jag inte mot Y.L:s bestridande styrkt att han vid telefonsamtalet uttalat sig på annat sätt än han själv gjort gällande.
Y.L:s medverkan vid försäljningen har sålunda inskränkt sig till två tillfällen under ett händelseförlopp som tog sin början i april eller maj 1976 och avslutades genom uppgörelsen på Svenska Handelsbankens kontor i Helsingborg d 30 sept samma år. Enligt min mening kan Y.L. inte - oavsett i vilket tillitsförhållande han må ha stått till A-S.H. - anses ha medverkat i försäljningen såsom personlig uppdragstagare och rådgivare åt henne utan endast biträtt i särskilda frågor i sin egenskap av revisor i Confecta. Fråga uppkommer då om han i denna egenskap haft skyldighet att lämna någon närmare information om konsekvenserna i skattehänseende av den försäljning han på så sätt tog befattning med.
Det hade enligt min mening varit mycket naturligt om man vid det möte mellan Y.L. och företrädarna på säljarsidan, som föregick sammanträdet d 4 juni 1976, eller eljest i anslutning till detta tagit upp och diskuterat konsekvenserna i skattehänseende av aktieförsäljningen. Det är uppenbart att Y.L. då kände till att Confecta var ett sk vinstbolag och att han måste ha insett att en försäljning av aktierna kunde komma att drabbas av den särskilda realisationsvinstbeskattningen som gällde försäljningar av aktier i sådana bolag om försäljningen kom till stånd innan intäkterna genom avyttringen av rörelsetillgångarna blivit beskattade. Såvitt utredningen visar förekom emellertid inte någon sådan diskussion. A-S.H. har inte ens gjort gällande att Y.L. blivit tillfrågad om försäljningens skatteeffekter. Med hänsyn till att kontakten med Baron Air förmedlats genom en välkänd bank, att sammanträdet föregåtts av två förberedande förhandlingar mellan R.H. och företrädare för Baron Air samt att säljarsidan företräddes - förutom av R.H. - av två ledamöter i Confectas styrelse, varav en var advokat och en nära vän till familjen, kan det enligt min mening inte läggas Y.L. som försummelse till last att han underlät att i anslutning till sammanträdet själv ta upp skattefrågan till diskussion. Ej heller har det besked han lämnat R.H. vid dennes telefonförfrågan under sommaren varit av beskaffenhet att medföra skadeståndsskyldighet.
Till följd av vad jag sålunda anfört skall A-S.H:s skadeståndstalan enligt min mening lämnas utan bifall.
Y.L. (ombud advokaten B.O.) sökte revision och yrkade ogillande av A-S.H:s talan.
A-S.H. (ombud advokaten G.L.) bestred ändring. HD meddelade prövningstillstånd i frågan om skadeståndsskyldighet
för Y.L. och förklarade frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Melchior, föreslog i betänkande följande dom:
Domskäl
Domskäl. Av utredningen i målet framgår att Y.L:s medverkan vid försäljningen inskränkt sig till två tillfällen under ett skede som började i april eller maj 1976 och avslutades genom uppgörelsen på Svenska Handelsbankens kontor i Helsingborg d 30 sept samma år. Eftersom Y.L. inte tidigare varit A-S.H:s personliga uppdragstagare kan han inte anses ha medverkat i försäljningen såsom hennes personlige rådgivare utan endast biträtt i särskilda frågor i sin egenskap av revisor i Confecta. Fråga uppkommer då om han i denna sin egenskap bort lämna närmare information om konsekvenserna i skattehänseende för A-S.H. av försäljningen. Det har legat nära till hands om man vid det möte mellan Y.L. och företrädarna på säljarsidan, som föregick sammanträdet d 4 juni 1976 eller i anslutning till detta, diskuterat konsekvenserna i skattehänseende av aktieförsäljningen. Y.L. måste då ha känt till att Confecta var ett så kallat vinstbolag och han måste ha insett att en försäljning av aktierna kunde komma att drabbas av den särskilda vinstbolagsbeskattningen. Utredningen i målet ger inte stöd för att någon sådan diskussion fördes. A-S.H. har inte ens gjort gällande att Y.L. blivit tillfrågad om försäljningens skatteeffekter. Med hänsyn till att kontakten med Baron Air förmedlats genom en välkänd bank, att sammanträdet föregåtts av två förberedande förhandlingar mellan R.H. och företrädarna för Baron Air samt att säljarsidan företräddes - förutom av R.H. - av två ledamöter i Confectas styrelse, varav en var advokat och en nära vän till familjen, kan det inte anses som försummelse från Y.L:s sida att han underlät att i anslutning till sammanträdet ta upp skattefrågan till diskussion. Inte heller har det besked han lämnat R.H. vid dennes telefonförfrågan under sommaren varit av beskaffenhet att medföra skadeståndsskyldighet. A-S.H:s skadeståndstalan skall således ogillas.
Domslut
Domslut. HD förklarar att Y.L. ej är skadeståndsskyldig gentemot A-S.H.. HD meddelar prövningstillstånd i målet i den del ansökan därom förklarats vilande. Med ändring av HovR:ns dom ogillar HD käromålet.
HD (JustR:n Knutsson, Freyschuss, Lars Å Beckman, Törnell och Lambe, referent) beslöt följande dom.
Domskäl
Domskäl. Före avtalet om aktieöverlåtelse d 30 sept 1976 var Y.L. i flera fall konsulterad i frågor med anknytning till affären. Den 4 juni 1976 deltog han sålunda bl a i de överläggningar med företrädare för Baron Air som ledde fram till uppgörelsen. Senare under sommaren kontaktades han vidare först av A-S.H. och sedermera av hennes son R.H.. Vid det sistnämnda tillfället förklarade Y.L. enligt vad domstolarna funnit utrett att aktieaffären ej var att bedöma som en vinstbolagstransaktion. Det är tydligt att A-S.H. uppfattade Y.L. som sin ekonomiske rådgivare i affären. Hon har också haft goda skäl för sin uppfattning med tanke på Y.L:s mångåriga engagemang som revisor i bolaget och som biträde i familjens deklarationsfrågor. L.H:s frånfälle synes inte ha inneburit någon begränsning av Y.L:s roll. Utredningen visar fastmera att denne deltagit i flera styrelsesammanträden, bl a ett d 2 april 1976 då beslut togs om avveckling av rörelsen genom utförsäljning av kvarvarande rörelsetillgångar till Skånekonfektyrer. Det kan icke ha undgått Y.L. - som på intet sätt synes ha markerat en annan mening - att A-S.H., vilken enligt vad utredningen visar ej biträddes från annat håll, såg Y.L. som sin ekonomiske rådgivare i aktieaffären. Vid sådana förhållanden måste anses ha uppkommit ett uppdragsförhållande mellan A-S.H. och Y.L..
Som rådgivare med sakkunskap i skattefrågor har det ålegat Y.L. att belysa affärens skattekonsekvenser och att ge en korrekt in formation om gällande regler. Som HovR:n funnit har han brustit härutinnan. Med hänsyn härtill och på de skäl HovR:n i övrigt anfört är Y.L. skadeståndsskyldig gentemot A-S.H..
HD finner inte skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt.
Domslut
Domslut. HD förklarar Y.L. skadeståndsskyldig gentemot A-S.H.. Vad gäller målet i övrigt meddelar HD ej prövningstillstånd. HovR:ns dom skall till följd härav stå fast.