NJA 1992 s. 320

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Ström) anförde i dom d 27 jan 1992:

Domskäl. Ansvarsdelen.

B.B. har vidgått att han innehaft narkotikan för annan persons räkning. Han har förnekat överlåtelsesyfte. - - -

Närmare hörd har B.B. uppgivit: Han frigavs villkorligt från fängelsestraff d 27 dec 1991. Under fängelsetiden hade han på olika sätt propagerat mot bruket av narkotika i skolor samt i tidningar och TV- program. Efter frigivningen fick han emellertid återfall i sitt tidigare missbruk och använde narkotika vid tre tillfällen. Till följd av den nämnda propagandan hade han i de kretsar han rörde sig blivit misstänkt för att vara sk tjallare. En person som han trodde vara god vän och vars namn han inte vill uppge erbjöd honom en möjlighet att visa att hans bekantskapskrets kunde lita på honom. På eftermiddagen d 13 jan 1992 fick B.B. av vännen låna amfetaminet. Meningen var att B.B. med detta skulle bege sig till Sofielundsgatan 1, där bekanta till honom bodde, och bjuda sina bekanta på amfetamin för att på så sätt visa att de kunde lita på honom. B.B. skulle sedan återlämna överblivet amfetamin till sin vän. Under kvällen tog B.B. själv litet av amfetaminet. Troligen var detta av dålig kvalitet, eftersom B.B. mådde dåligt av det. Av en person, vars namn han inte heller vill uppge, köpte han därför för 10 kr stycket nio Rohypnol-tabletter. Av dessa intog han tre stycken. Han begav sig till den nämnda adressen och bjöd sina bekanta på en mindre mängd amfetamin. När han skulle bege sig därifrån blev han gripen av polis. Av narkotikamissbrukarna på platsen var han den ende som blev gripen. Han misstänker därför att den som lånat ut amfetaminet inte var den gode vän han trott utan att det i själva verket var fråga om en komplott för att sätta fast honom.

Åklagaren har åberopat bland annat analysprotokoll avseende amfetaminet och tabletterna.

TR:ns bedömning.

B.B. har innehaft förutom Rohypnol-tabletterna en förhållandevis stor mängd amfetamin ävensom våg, sked och påsar samt ett ämne, koffazon, som enligt vad åklagaren upplyst erfarenhetsmässigt brukar användas för att blanda ut amfetamin. Dessa omständigheter och det förhållandet att amfetamin i missbrukarledet enligt vad B.B. själv har uppgivit kostar 250 kr per gram tyder på att B.B. har innehaft amfetaminet inte för att bjuda någon på detsamma utan i försäljningssyfte. B.B:s berättelse framstår för TR:n, med hänsyn till såväl berättelsens innehåll som B.B:s sätt att berätta, som föga trovärdig. TR:n finner det inte kunna råda något tvivel om att B.B. innehaft amfetaminet huvudsakligen i överlåtelsesyfte. B.B. skall dömas för den av åklagaren påstådda gärningen, som är att beteckna på av åklagaren angivet sätt. - - -

Påföljdsdelen.

B.B. förekommer under sexton avsnitt i kriminalregistret. 1989 dömdes han för bland annat narkotikabrott. Den 10 jan 1991 dömdes han av HovR:n över Skåne och Blekinge för olaga hot, stöld, försök till stöld, grov stöld, häleriförseelse, urkundsförfalskning och narkotikabrott till fängelse ett år åtta månader, varjämte honom villkorligt medgiven frihet från en straffåterstod om sex månader förklarades helt förverkad. Den 19 sept 1991 dömdes han av Malmö TR för häleri till fängelse en månad. Han frigavs villkorligt från nämnda båda straff d 27 dec 1991 med en återstående strafftid om ett år en månad och femton dagar. Prövotiden utgår d 27 dec 1992.

Nu aktuella brott har B.B. begått kort efter den villkorliga frigivningen. Såväl denna omständighet som brottets art talar för att annan påföljd än fängelse inte bör ifrågakomma. B.B:s tidigare brottslighet är delvis likartad med det nu aktuella brottet, varför förverkande av den B.B. villkorligt medgivna friheten till en del bör ske.

- - -

Domslut

Domslut. TR:n dömde B.B. enligt 1 § 3 och 6 narkotikastrafflagen (1968:64) för narkotikabrott och med åberopande av 34 kap 1 § 1 st 2 och 4 § 1 st BrB till fängelse tre månader samt förklarade B.B. villkorligt medgiven frihet vara till en tid av tre månader förverkad.

Domskäl

HovR:ns domskäl. Enligt TR:ns i den delen inte överklagade dom har B.B. gjort sig skyldig till narkotikabrott.

B.B. dömdes d 10 jan 1991 för olaga hot, stöld, försök till stöld, grov stöld, häleriförseelse, urkundsförfalskning och narkotikabrott till fängelse ett år åtta månader, varvid villkorligt medgiven frihet om sex månader förklarades helt förverkad. Narkotikabrottet avsåg olovligt innehav av 2,9 g cannabisharts. B.B. dömdes vidare d 19 sept 1991 för häleri till fängelse en månad. Han blev d 27 dec 1991 villkorligt frigiven från dessa straff med en återstående strafftid om ett år en månad femton dagar.

Enligt HovR:ns mening bör det B.B. ådömda fängelsestraffet inte skärpas.

Det i målet aktuella brottet har begåtts endast ett par veckor efter det att B.B. villkorligt frigavs. Hans snara återfall i brott talar för att den villkorligt medgivna friheten skall förklaras förverkad i sin helhet eller i vart till väsentligt större del än TR:n bestämt. Härutöver måste emellertid även följande beaktas. Nu förevarande brott avser innehav av bl a en inte obetydlig mängd amfetamin. Även domen d 10 jan 1991 innefattade narkotikabrott. Det brottet gällde emellertid endast en mycket obetydlig mängd cannabisharts och skulle, om det ensamt hade varit föremål för bedömning, med all säkerhet ha föranlett endast böter. Enligt HovR:ns mening kan därför den tidigare och den nya brottsligheten inte anses vara likartad. Vidare bör beaktas att det nya brottet förskyller väsentligt lägre straff än vad B.B. ådömdes enligt domen d 10 jan 1991. Det nya brottet är alltså lindrigare än den tidigare brottsligheten. Vid en sammantagen bedömning finner HovR:n att den villkorligt medgivna friheten inte bör förklaras förverkad i större omfattning än vad TR:n förordnat (jmf rättsfallet NJA 1991 s 498).

HovR:ns domslut. 1. HovR:n fastställer TR:ns domslut. - - -

Riksåklagaren sökte revision och yrkade dels att straffet skulle skärpas dels att den villkorligt medgivna friheten skulle förklaras förverkad i sin helhet eller i varje fall till större del än vad HovR:n bestämt.

B.B. (offentlig försvarare advokaten E.M.) bestred ändring.

Sedan TR:ns dom vunnit laga kraft mot B.B. och han påbörjat straffverkställigheten utan hinder av att åklagaren fullföljt talan mot domen frigavs B.B. villkorligt från straffet d 13 april 1992.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Lars Lindström).

HD (JustR:n Heuman, Magnusson, Lars K Beckman, Sterzel och Lars Å Beckman, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. Anledning föreligger ej att ändra det av domstolarna utmätta straffet för narkotikabrottet.

B.B. dömdes d 4 okt 1989 för bl a olaga hot, försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel, häleri och narkotikabrott till fängelse fyra månader, varjämte villkorligt medgiven frihet förklarades delvis förverkad. Han frigavs villkorligt från straffet d 8 april 1990. Den 10 jan 1991 dömdes han för olaga hot, stöld, försök till stöld, grov stöld, häleriförseelse, urkundsförfalskning och narkotikabrott till fängelse ett år åtta månader, varvid villkorligt medgiven frihet, sex månader, förklarades helt förverkad. Han dömdes vidare d 19 sept 1991 för häleri till fängelse en månad. Den 27 dec 1991 blev han villkorligt frigiven från de två sistnämnda straffen med en återstående strafftid av ett år en månad femton dagar.

Eftersom B.B. begått det nu aktuella narkotikabrottet under den för honom gällande prövotiden kan den villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad. Vilka hänsyn som bör vara vägledande vid beslut om förverkande regleras närmare i 34 kap 4 § 2 st BrB. I lagrummet sägs att vid bedömande av i vad mån förverkande bör beslutas skall beaktas, om den tidigare och den nya brottsligheten är likartade, om brottsligheten i båda fallen är allvarlig samt om den nya brottsligheten är svårare eller lindrigare än den tidigare. Vidare skall beaktas den tid som förflutit mellan brotten.

De i lagrummet angivna omständigheterna utgör endast olika exempel på vad som skall beaktas vid bedömningen av förverkandefrågan, varför även andra synpunkter kan komma i fråga (se prop 1987/ 88:120 s 110).

Vad först angår frågan huruvida brotten är likartade bör beaktas att B.B. nu har övertygats om narkotikabrott och att straffet enligt domen d 10 jan 1991 avsåg förutom andra brott också ett narkotikabrott. Det brottet var emellertid ringa (innehav av en obetydlig mängd cannabisharts) och påverkade inte nämnvärt fängelsestraffets längd. Vid detta förhållande kan frågan om brottens likhet inte på ett avgörande sätt påverka förverkandefrågan. Däremot talar två andra omständigheter med styrka för att den villkorligt medgivna friheten helt förverkas, nämligen att B.B. snabbt återfallit i brott och att han tidigare på motsvarande sätt upprepade gånger misskött villkorlig frigivning. Hänsyn måste emellertid också tas till att den nya brottsligheten, även om den är allvarlig, är betydligt lindrigare än den tidigare. Av den villkorligt medgivna friheten bör därför endast en del förklaras förverkad. Denna del bör dock vara väsentligt större än vad domstolarna bestämt.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sättet HovR:ns domslut att den B.B. villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad till en tid av åtta månader.