NJA 1992 s. 570

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Abdon, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Makarna M. har som grund för sin talan angivit att vattenöverdomstolen meddelat det överklagade beslutet innan de i enlighet med föreläggande om genmäle fått yttra sig.

Av handlingarna i målet framgår att Stockholms TR, vattendomstolen, i dom d 10 juni 1992 beviljade R.W. tillstånd enligt vattenlagen (1983:291) att utföra vissa arbeten. Genom domen ogillades R.W:s yrkande om verkställighetstillstånd dvs förordnande om att ta tillståndet i anspråk även om domen därom inte har vunnit laga kraft. Makarna M. överklagade domen med yrkande att vattenöverdomstolen skulle ogilla R.W:s ansökan. R.W. vädjade därpå anslutningsvis och yrkade bl a att domstolen skulle bevilja honom tillstånd att omedelbart verkställa de av vattendomstolen beviljade arbetena. Vattenöverdomstolen utfärdade förelägganden för parterna på ömse sidor att inom fjorton dagar från delgivning avge genmäle. Vid tidpunkten för vattenöverdomstolens beslut löpte alltjämt fristen för makarna M:s genmäle. R.W. hade däremot avgett genmäle och även, enligt vad som anges i handlingen, skriftligen besvarat vattenöverdomstolens förfrågan angående den i målet aktuella bryggan.

I 13 kap 66 § VL har en sökande i vattenmål som av vattendomstolen beviljats tillstånd givits rätt att vädja mot domen och yrka verkställighet. Skyldigheten att höra en vadesvarande regleras inte i VL. Enligt 13 kap 2 § gäller i stället vad som är föreskrivet för allmän domstol. Frågan är nu om vattenöverdomstolen äger gå in i saklig prövning utan att höra vadesvaranden.

Enligt 50 kap 8 § 3 st första meningen RB gäller att HovR:n kan omedelbart bevilja åtgärden att gälla till dess annorlunda förordnas, om underrätten bla har avslagit yrkande om kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning. Att bestämmelsen inte omfattar verkställighet förklaras av att talan mot ett avslaget verkställighetsyrkande enligt RB endast kan föras i samband med domen. Det skäl som motiverat en skyndsam prövning i de angivna fallen gör sig också gällande i förevarande fall. Vattenöverdomstolen har därför enligt grunderna för 50 kap 8 § 3 st första meningen ägt att interimistiskt förordna om verkställighetstillstånd. Vattenöverdomstolen har emellertid, som beslutet avfattats, avgjort frågan om verkställighet slutligt. Det har då ålegat vattenöverdomstolen att före beslutet iaktta regeln att en vadesvarande skall höras över vadeinlagan. Det hade också ålegat vattenöverdomstolen att - i enlighet med utfärdat föreläggande - avvakta genmäle från makarna M.. Vad som förekommit i vattenöverdomstolen utgör rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång. Vattenöverdomstolens beslut skall därför undanröjas och målet i denna del återförvisas till vattenöverdomstolen för ny behandling.

Av handlingarna framgår vidare att vattenöverdomstolen förelagt parterna på ömse sidor att inom fjorton dagar från delgivning av föreläggandet avge genmäle samt att makarna M. delgavs detta föreläggande d 17 aug 1992. Något genmäle från makarna M. hade inte inkommit till vattenöverdomstolen innan domstolen d 20 aug 1992 meddelade det överklagade beslutet.

Som grund för sin talan i HD har makarna M. gjort gällande att vattenöverdomstolens åtgärd att meddela verkställighetsförordnande innan de haft tillfälle att yttra sig i frågan har utgjort domvilla.

Vattenöverdomstolens överklagade beslut har uppenbarligen haft sin grund i 13 kap 50 § 1 st och 66 § VL. I det förstnämnda av detta lagrum föreskrivs att vattendomstolen, när det finns skäl till det, får förordna att tillståndet till ett vattenföretag eller till en annan åtgärd enligt VL får tas i anspråk även om domen därom inte har vunnit laga kraft, varvid skall föreskrivas att sökanden ställer säkerhet för den ersättning som kan komma att utgå om domstolens dom ändras. För det fall att vattendomstolen i en dom som innefattar tillstånd till ett vattenföretag inte har meddelat ett sådant förordnande som nu avses föreskrivs i 13 kap 66 § att 49 kap 5 § 2 st RB gäller beträffande överklagande i denna del; talan i frågan får alltså fullföljas särskilt hos vattenöverdomstolen och skall i så fall föras i samma ordning som talan mot själva domen.

Om en sökande, som av vattendomstolen har fått tillstånd till ett vattenföretag utan att ett förordnande om omedelbar verkställighet har meddelats, genom överklagande begär ett förordnande av detta innehåll och talan mot domen dessutom fullföljs beträffande själva saken, måste vattenöverdomstolen till följd av den angivna regleringen äga ta upp frågan om omedelbar verkställighet av vattendomstolens dom till prövning innan målet avgörs i sak. För det fall att vattenöverdomstolen därvid meddelar verkställighetsförordnande får regleringens utformning anses innebära att särskild talan mot beslutet kan föras hos HD.

I VL har inte meddelats några bestämmelser om delgivning av vadeinlaga med vadesvaranden. Till följd av 13 kap 2 § VL gäller därför RB:s regler i detta avseende. I 50 kap 8 § 1 st RB föreskrivs härom som en huvudregel att vadeinlagan med därvid fogade handlingar skall delges vadesvaranden och föreläggande meddelas honom att inkomma med skriftligt genmäle. Undantag från denna regel gäller endast - förutom i fråga om fall då vadetalan är uppenbart ogrundad - med avseende på vissa i paragrafens tredje stycke särskilt angivna interimistiska åtgärder, som får beslutas omedelbart. Ett förordnande om att ett tillstånd som meddelats av vattendomstol skall få tas i anspråk utan hinder av att domen inte har vunnit laga kraft kan inte jämställas med de interimistiska åtgärder som avses i den nämnda undantagsbestämmelsen (jfr NJA II 1943 s 620).

Av det anförda följer att vattenöverdomstolen inte hade ägt meddela det överklagade beslutet innan makarna M. avgett genmäle med anledning av R.W:s vadetalan eller försuttit tid som förelagts dem för att avge genmäle i målet. Vattenöverdomstolen har emellertid meddelat beslutet innan den tid som i detta hänseende utsatts för makarna M. gått till ända.

Det rättegångsfel som sålunda förekommit är att anse som grovt och bör föranleda att målet återförvisas till vattenöverdomstolen för ny behandling av frågan om verkställighetsförordnande.