NJA 1992 s. 859

Domskäl

TR:n (rådmannen Chambert) anförde i beslut d 3 jan 1991: Rättshandlingar beträffande egendom som innehas med samäganderätt förutsätter antingen att samtliga delägare medverkar eller att de företrädes av god man. En enskild delägare äger således inte ensam vidta åtgärder beträffande egendomen.

Om L.J. och C.J. i rättegång skulle vinna bifall till sin talan, skulle detta förändra förutsättningarna för köpet och alltså påverka den rätt till egendomen som tillkommer andra delägare, vilka icke är parter i målet.

På grund av vad ovan anförts kan L.J:s och C.J:s yrkande inte upptas till prövning. TR:n avvisar därför deras talan i målet.

L.J. och C.J. anförde besvär i Göta HovR och yrkade att HovR:n med ändring av TR:ns beslut måtte återförvisa målet till TR:n för erforderlig handläggning.

HovR:n (hovrättslagmannen Persson och hovrättsrådet Paulsson Nordling) anförde i beslut d 28 mars 1991:

Skäl. L.J. och C.J. har väckt talan mot köparna av fastigheterna med yrkande att köpet skall förklaras ogiltigt såvitt avser deras andelar av fastigheterna. Frågan huruvida köpet är ogiltigt och skall återgå, kan emellertid prövas endast i sin helhet. Mellan L.J., C.J. och övriga tidigare delägare i fastigheterna får anses råda nödvändig processgemenskap så att L.J. och C.J. endast tillsammans med de övriga äger föra talan om köpets ogiltighet. Som TR:n funnit kan den nu väckta talan ej upptas till prövning.

HovR:ns beslut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

T f hovrättsassessorn Hägglund var skiljaktig och anförde: Enligt lagen om samäganderätt erfordras för förfogande över det samfällda godset i dess helhet att samtliga delägare samtycker till åtgärden eller att de företräds av god man. Envar delägare är emellertid oförhindrad att, utan de övrigas medgivande, förfoga över sin andel av egendomen genom försäljning. Om en försäljning av egendomen i dess helhet - frivillig eller genom god man - skulle vara ogiltig hör, i enlighet med den förfoganderätt som gäller för samägd egendom, envar delägare kunna angripa försäljningen såvitt avser hans andel av egendomen. På grund härav och då något hinder i övrigt ej förelegat för att uppta talan till prövning hade TR:n ej ägt avvisa käromålet. TR:ns beslut skall således undanröjas och målet återförvisas till TR:n för erforderlig handläggning.

L.J. och C.J. (ombud för båda advokaten R.H.) anförde besvär och yrkade att HD skulle återförvisa målet till TR:n för ny handläggning.

J.C. bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Thornefors, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt 2 § lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt erfordras för förfogande över det samfällda godset i dess helhet samtliga delägares samtycke. Däremot har varje delägare rätt att genom t ex överlåtelse förfoga över sin andel i fastigheten (se t ex Undén, Svensk sakrätt II:1, 1965 s 162 och Bengtsson, Sakrättsliga frågor i fastighetsrätten, 1976 s 61).

I förevarande mål har L.J. och C.J., som tidigare tillsammans ägde hälften av fastigheterna, yrkat att M.B:s och J.C:s köp av deras andelar av fastigheterna skall förklaras ogiltigt under påstående bl a att gode mannen enligt samäganderättslagen vid försäljningen överträtt sina befogenheter i två avseenden.

Med hänsyn till att L.J. och C.J. ägt förfoga över sina andelar av fastigheterna kan nödvändig processgemenskap inte anses föreligga mellan dem och övriga tidigare delägare i fastigheterna. Hinder har därför inte förelegat för TR:n att ta upp L.J:s och C.J:s talan till prövning. Underrätternas beslut skall därför undanröjas och målet återförvisas till TR:n för ny behandling.

Domslut

HD:s avgörande. Med undanröjande av TR:ns och HovR:ns beslut visar HD målet åter till TR:n för erforderlig behandling.

Domskäl

Skäl. L.J. och C.J. ägde tidigare tillsammans hälften av de ifrågavarande fastigheterna. Sedan fastigheterna enligt 8 § lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt försålts av god man efter offentlig auktion, har L.J. och C.J. yrkat att försäljningen skall förklaras ogiltig i fråga om deras andelar.

För fall då samägd egendom har överlåtits genom en av delägarna gemensamt företagen rättshandling eller genom god man måste huvudprincipen vara att en talan som syftar till att överlåtelsen skall återgå eller förklaras ogiltig kan föras endast av de tidigare ägarna i förening. Denna princip får anses gälla även när som i förevarande fall talan går ut på att överlåtelsen skall förklaras ogiltig endast till viss del. Undantag från principen kan tänkas gälla i fall då de grunder som åberopas till stöd för en sådan talan är hänförliga endast till någon eller några andelar av egendomen.

Som grunder för sin talan har L.J. och C.J. åberopat att gode mannen utfärdat köpebrev trots att betalning inte erlagts enligt auktionsvillkoren, att gode mannen härigenom åsidosatt TR:ns förordnande om visst lägsta pris och att försäljningen dessutom är ogiltig enligt 13 § lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället. Ingen av de sålunda anförda grunderna är sådan att L.J. och C.J. äger föra talan om försäljningens ogiltighet annat än i förening med övriga tidigare ägare av fastigheten. Deras talan kan därför inte upptas till prövning.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.

JustR Munck, tillade för egen del: Som har berörts i den juridiska litteraturen (se t ex Lindblom, Processhinder, s 173 ff och Gullnäs m fl, Rättegångsbalken, s 11:3 ff) får en viss utveckling anses ha ägt rum i rättspraxis enligt vilken fall av bristande saklegitimation numera ofta hänförs till materiella frågor snarare än till spörsmål rörande processhinder. Alltjämt förekommer emellertid inte minst vid fall av samäganderätt åtskilliga situationer då en person inte ensam utan endast i förening med andra anses ha talerätt, med följd att talan skall avvisas, om den inte väckts av samtliga rättsägare på den ena sidan.

När det som i förevarande fall är fråga om en fastställelsetalan har i den juridiska litteraturen särskilt pekats på fall då rättskraften av en dom skulle komma att träffa en part som inte har deltagit i processen liksom på situationer då processföremålet är odelbart och en dom i enlighet med yrkandet därför skulle kunna ge upphov till ett rättsläge som inte går att realisera. Ett i sistnämnda hänseende av flera författare anfört exempel erbjuder det fallet att i en servitutstvist käranden instämt endast en av två ägare av ideella andelar till den tjänande fastigheten; får käranden bifall till sin talan mot denne men ogillas hans talan mot den andre, skulle två logiskt oförenliga domar stå emot varandra, eftersom ett servitut inte kan utövas på ett sådant sätt att det belastar bara den ene av samägarna (se Welamson, Domvillobesvär av tredje man, s 122 ff och Ekelöf, Rättegång II, 7 u s 72; jfr Kallenberg, Svensk Civilprocessrätt s 1014).

Vad gäller förevarande fall kan konstateras att rättskraften av en dom varigenom makarna J:s talan skulle komma att bifallas inte skulle träffa övriga samägare. Gentemot de olägenheter som en sådan dom likväl skulle kunna tänkas medföra för dessa kan de ta tillvara sin rätt genom att inträda som intervenienter på köparens sida. På denna grund finns det alltså inte skäl att avvisa makarna J:s talan.

Inte heller skulle genom ett bifall till käromålet ett rättsläge kunna uppkomma som inte går att realisera; processföremålet är inte odelbart i samma mening som i det nyssnämnda servitutsexemplet. En invändning från köparens sida om att det, oavsett om de till stöd för kärandenas talan anförda grunderna skulle vara bärande, likväl inte är skäligt att han förpliktas avstå endast en del av fastigheten synes böra upptas som en fråga rörande själva saken.

Det är också tydligt att situationer kan förekomma då en av flera samägare måste kunna föra talan om att en försäljning av en samägd fastighet skall förklaras ogiltig såvitt angår hans rätt. Så t ex måste samägaren ensam kunna föra en sådan talan under påstående att hans namnteckning på köpebrevet är förfalskad eller att rättshandlingen såvitt angår honom är ogiltig på grund av svek, olaga tvång eller av annat liknande skäl. Och om köpeskillingen skall erläggas på sådant sätt att varje samägare erhåller sin andel omedelbart av köparen, måste en av samägarna, utan att behöva dra in de övriga, kunna häva avtalet för sitt vidkommande och föra talan härom på den grunden att den del av köpeskillingen som skulle ha erlagts till honom inte har betalats i enlighet med köpevillkoren.

Liknande situationer kan tänkas då fastigheten har sålts av god man enligt samäganderättslagen. Samägaren kan t ex göra gällande att ett medgivande, som antagits föreligga från hans sida till en försäljning under det lägsta pris som rätten bestämt, är ogiltigt av något sådant skäl som nyss nämnts och att köparen i detta hänseende varit i ond tro.

I förevarande fall kan alltså inte kärandenas yrkande i sig utan vidare föranleda att den väckta talan skall avvisas. De grunder som har åberopats till stöd för yrkandet är emellertid av det slaget att de enligt det underliggande civilrättsliga förhållandet förutsätter en gemensam ståndpunkt från samägarnas sida. Av vad kärandena andragit till stöd för sin talan framgår att fastigheten sålts i ett sammanhang för samtliga delägares räkning och att köpeskillingen, delvis i form av en revers, redovisats till den gode mannen. Köpeskillingen kan då inte samtidigt både vara och inte vara betalad på rätt sätt, och det kan i ett mål mot köparen inte i förhållande till endast någon eller några av samägarna fastställas att gode mannen ej tillgodosett vad rätten bestämt angående visst lägsta pris. Och om försäljningen skulle vara ogiltig enligt lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället, drabbar detta försäljningen i dess helhet och inte endast makarna J:s andelar; det saknas anledning att i detta sammanhang gå in på frågan om ogiltighet med hänvisning till detta lagrum över huvud taget kan göras gällande av annan än arrendatorn.

Då det civilrättsliga förhållande som i enlighet med det anförda förutsätter att de tidigare samägarna gör gemensam sak framgår av vad kärandena själva åberopat till stöd för sin talan bör i enlighet med vad som förutsatts i den juridiska doktrinen detta krav anses utgöra en processförutsättning och alltså inte endast ett materiellt motfaktum som skall beaktas först efter invändning (Welamson, a a s 130).