NJA 1993 s. 474
Dom på underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad har jämkats med hänsyn till att den underhållsberättigade fått pension.
Västerås TR dömde genom deldom d 7 juni 1974 till äktenskapsskillnad mellan makarna L-O.F., född 1927, och A-L.F., född 1924. I dom d 16 maj 1975 förpliktade TR:n L-O.F. att utge underhållsbidrag till A-L.F. med 1 800 kr i månaden, så länge hon levde ogift. Fr o m d 1 febr 1990 uppgick underhållsbidraget, med hänsyn till penningvärdeförändringen, till 5 647 kr i månaden.
Västerås TR
L-O.F. yrkade efter stämning å A-L.F. vid Västerås TR att underhållsbidraget skulle jämkas på grund av ändrade förhållanden. Han anförde: Vid tidpunkten för TR:ns dom hade A-L.F. inga andra intäkter än det underhållsbidrag som TR:n hade bestämt. L-O.F. hade då anställning med en månadslön uppgående till 8 500 kr. - Fr o m d 1 aug 1989 fick A-L.F. ålderspension. Fr o m d 1 jan 1990 erhåller hon folkpension uppgående till 2 376 kr per månad. Hon erhåller dessutom pensionstillskott uppgående till 1 238 kr per månad. I folkpension och pensionstillskott erhåller A-L.F. således 3 614 kr. A-L.F. bor ensam i det radhus som hon tillskiftades genom bodelningen mellan henne och L-O.F.. - L-O.F. arbetar fortfarande. Han erhåller en bruttomånadslön uppgående till 22 800 kr samt förmån av fri bil. Från SPP erhåller han dessutom i pension 4 252 kr per månad. L-O.F. sammanbor i en villafastighet med en kvinna som arbetar och förtjänar ungefär 11 000 brutto per månad. - L-O.F. anser att det är skäligt att underhållsbidraget till A-L.F. jämkas så att hon brutto erhåller ett belopp som motsvarar vad hon skulle ha erhållit d 1 febr 1990 om hon inte blivit berättigad till folkpension och pensionstillskott. Hon skulle då ha erhållit 5 647 kr i underhållsbidrag från L-O.F.. Om underhållsbidraget till henne från L-O.F. nedsätts med vad A-L.F. erhåller i form av folkpension och pensionstillskott, eller 3 614 kr, kommer hon att ha kvar 5 647 kr brutto per månad. Ett skäligt underhållsbidrag till A-L.F. bör således icke överstiga 2 033 kr. - L-O.F. yrkar därför att TR:njämkar hans underhållsskyldighet så att underhållsbidraget till A-L.F. fr o m d 1 febr 1990 blir 2 033 kr i månaden. I andra hand yrkar han att underhållsbidraget nedsätts till det belopp mellan 2 033 kr och 5 647 kr som TR:n finner skäligt.
Domskäl
TR:n (chefsrådmannen Weman) anförde i dom d 12 april 1990:
A-L.F. bestrider käromålet. Hon vitsordar de faktiska uppgifter om parternas förhållanden och ekonomi som L-O.F. lämnat. Angående sin egen ekonomi har hon tillagt att hon har vissa kapital inkomster som för 1989 uppgick till ca 5 500 kr och att hon under senaste tiden hyrt ut ett rum i sin bostad för 1 100 kr per månad vilken hyresintäkt dock upphör vid utgången av juni 1990. Som grund för sitt bestridande har hon anfört: De ändringar rörande parternas ekonomi som inträffat sedan domen 1975, varigenom bidraget till hennes underhåll fastställts, innefattar inte några sådana ändrade förhållanden som enligt 6 kap 11 § 1 st ÄktB förutsätts för jämkning av en dom om underhåll. I den nämnda domen angavs uttryckligen att TR:n ej fann skäl att låta underhållsskyldigheten beträffande A-L.F. upphöra när hon fyller 65 år. Den blygsamma pension som hon numera uppbär ligger väl inom ramen för vad som kunnat förutses när underhållsbidraget fastställdes. Det tillskott som pensionen innebär för A-L.F. uppvägs dessutom av den redovisade inkomstökning som sedan 1975 kommit L-O.F. till godo.
På de nu återgivna skäl som A-L.F. anfört som grund för sitt bestridande finner TR:n käromålet böra ogillas.
Domslut
Domslut. Käromålet ogillas.
Svea HovR
L-O.F. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan. Han yrkade vidare att A-L.F. skulle förpliktas att återbetala vad han betalat för mycket från d 1 febr 1990.
A-L.F. bestred bifall till yrkandena.
HovR:n (hovrättslagmannen Ingrid von Möller, hovrättsrådet Gertrud Holmquist, referent, och t f hovrättsassessorn Sars) anförde i dom d 31 maj 1991:
Domskäl
Domskäl. L-O.F. har till utveckling av sin talan i HovR:n åberopat vad han anfört vid TR:n samt därutöver väsentligen anfört följande. När han av Västerås TR åt. 1975 förpliktades att utge underhållsbidrag till A-L.F. ogillade TR:n ett av honom framställt yrkande om att underhållsskyldigheten skulle upphöra då A-L.F. fyllde 65 år. Att TR:n inte tidsbegränsade underhållsskyldigheten innebär inte att domstolen beaktade den ålderspension och det pensionstillskott A-L.F. numera har erhållit och att dessa omständigheter inte kan åberopas nu som ändrade förhållanden. I vart fall skall underhållsdomar vid tveksamhet tolkas till den underhållsskyldiges förmån. Underhållsbidraget uppgår fr o m d 1 febr 1991 till 6 098 kr/mån, ett belopp som han i och för sig har förmåga att betala. Hans lön uppgår, efter rektroaktiv höjning, fr o m d 1 jan 1990 till 24 800 kr/mån. Härtill kommer SPP-pensionen 4 252 kr/mån och bilförmånen 2 833 kr/mån. A-L.F:s folkpension och pensionstillskott har fr o m d 1 jan 1991 ökat till 2 576 kr/mån respektive 1449 kr/mån. A-L.F. har inte någon svårighet att försörja sig.
A-L.F. har till utveckling av sin talan i HovR:n åberopat vad hon anfört vid TR:n samt därutöver anfört väsentligen följande. Västerås TR tog redan när underhållsskyldigheten fastställdes år 1975 ställning till frågan om underhållsbidrag för tiden efter det att hon erhållit ålderspension. TR:n utgick då ifrån att hon skulle komma att erhålla en blygsam ålderspension, vilket hon också gjort. Det tillskott som pensionen innebär uppvägs av den inkomstökning som L-O.F. har erhållit sedan år 1975; hans månadslön uppgick då till 8 500 kr. Även om ändrade förhållanden skulle anses föreligga saknas skäl till jämkning, eftersom hon är i behov av underhållsbidrag i den storleksordning som utgår. Hon har sedan skilsmässan levt under knappa ekonomiska förhållanden. Underhållsbidraget har varit hennes enda inkomstkälla till dess hon erhöll pension. Sedan hon erhållit pension har hon fått möjlighet att ekonomiskt leva ett mer normalt liv. Hon saknar förmåga att påverka sina ekonomiska förhållanden och är hänvisad till pension och underhållsbidrag. L-O.F. har en god ekonomisk standard och har haft god löneutveckling. - Hon har följande boendekostnader: räntor 11 000 kr/år, avgift till samfällighetsföreningen 7 340 kr för år 1990 och 12 140 kr för år 1991, försäkring 2 128 kr/år, el 1 798 kr/år, tomträttsavgäld 1 528 kr/år samt sophämtning 1 000 kr/år. Vidare anser hon inte att det kan krävas av henne att hon även i framtiden hyr ut en del av den villa hon bor i.
Parterna har vitsordat uppgifterna rörande respektive parts ekonomiska förhållanden utom såvitt avser A-L.F:s kostnad för el och 1 000 kr av kostnaden för försäkring, vilka L-O.F. inte anser utgör boendekostnader. Vidare anser L-O.F. att A-L.F. även fortsättningsvis bör kunna hyra ut en del av huset och erhålla 1 000 kr/mån.
HovR:ns bedömning. Enligt 6 kap 11 § 1 st ÄktB får dom på underhåll till make jämkas om det finns skäl för det med hänsyn till att förhållandena har ändrats. Av övergångsbestämmelser till bestämmelsen framgår att jämkningsregeln är tillämplig även avseende domar på underhåll som fastställts enligt äldre bestämmelser.
När L-O.F:s underhållsskyldighet fastställdes ogillade TR:n ett yrkande från denne att underhållsskyldigheten skulle upphöra då A-L.F. fyllde 65 år. Domen, som HovR:n har tagit del av, ger emellertid inte stöd för att TR:n vid bestämmande av underhållsbidraget skulle ha beaktat storleken av den pension A-L.F. kunde komma att uppbära. Möjligheterna att rätt beakta A-L.F:s framtida pension, vilken då låg 14 år fram i tiden, måste också ha framstått som begränsade. HovR:n finner med hänsyn härtill att det inte föreligger hinder mot att nu lägga A-L.F:s pensionsförmåner till grund för bedömningen om det genom pensionen har inträtt så ändrade förhållanden att underhållsbidraget från L-O.F. bör kunna jämkas.
A-L.F:s inkomst på grund av pensionsförmåner är 4 025 kr/mån. Detta innebär, trots att beloppet är den lägsta förekommande allmänna pension som utgår enligt lagen om allmän försäkring, en ökning av hennes tidigare inkomst på grund av enbart underhållsbidraget med två tredjedelar. Genom att A-L.F. har kommit i åtnjutande av pensionen måste hennes förmåga att försörja sig anses ha ändrats i sådan mån att den bör påverka omfattningen av L-O.F:s underhållsskyldighet gentemot henne. L-O.F:s inkomst har efter år 1975 ökat från 8 500 kr/mån till närmare 32 000 kr/mån medan underhållsbidraget har stigit från 1 800 kr till 6 100 kr/mån. L-O.F. har alltså haft en löneutveckling som ungefärligen motsvarar underhållsbidraget ökning på grund av penningvärdesförändringen. Det råder i och för sig inte tvist om hans förmåga att betala det nu utgående underhållsbidraget. Likväl bör hans skyldighet att i fortsättningen bidra till A-L.F:s underhåll bestämmas med utgångspunkt i en så långt möjligt oförändrad inbördes relation mellan deras ekonomiska villkor nu jämfört med vad som gällde då underhållsbidraget ursprungligen fastställdes. A-L.F. har inte visat att hennes behov har ökat i någon märklig mån jämfört med de behov hon har haft medan hennes enda inkomst har varit underhållsbidraget. Vid dessa förhållanden skall underhållsbidraget - såsom L-O.F. har yrkat - fastställas till skillnaden mellan det nu utgående underhållsbidraget och pensionsbeloppet eller 2 073 kr per månad. Då det inte skäligen kan begäras att A-L.F. skall betala tillbaka redan uppburna bidrag, bör jämkningen ske fr o m d 1 juni 1991.
Domslut
Domslut. Med upphävande av TR:ns dom fastställer HovR:n det bidrag som L-O.F. skall betala till A-L.F:s underhåll till 2 073 kr i månaden fr o m d 1 juni 1991.
HovR:n, som ansåg att det fanns särskilda skäl för prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap 10 § 1 st 1 RB, meddelade fullföljdshänvisning.
HD
A-L.F. (ombud advokaten K.H.) sökte revision och yrkade att HD skulle ogilla käromålet.
L-O.F. (ombud advokaten K.S.) bestred ändring.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Tejning, föreslog i betänkande att HD skulle meddela dom enligt följande: Domskäl. Parterna har i HD åberopat samma omständigheter som i HovR:n. Angående sina ekonomiska förhållanden har de därutöver uppgivit i huvudsak följande.
A-L.F.: Före pensioneringen levde hon under existensminimum och kunde inte unna sig något utöver det absolut nödvändigaste. Under tiden 1975-1991 höjdes hennes underhållsbidrag något mer än vad L-O.F:s inkomst gjorde före skatt. Om man emellertid utifrån Sparbankernas bedömningar ser till vad som fanns kvar att leva av varje månad efter skatt och nödvändiga utgifter hade hon år 1975 ett underskott. År 1991 skulle hon med bibehållet underhållsbidrag få ett överskott på ca 600 kr och med sänkt underhållsbidrag ett underskott på ca 1 700 kr. L-O.F. skulle år 1991 efter skatt och med oförändrat underhållsbidrag ha drygt 9 300 kr att leva av och med det jämkade underhållsbidraget 11 300 kr. Medan L-O.F. lever under goda ekonomiska förhållanden har A-L.F. inte möjlighet att klara sig på pension och jämkat underhållsbidrag.
L-O.F.: A-L.F:s pensionsförmåner innebar en inkomstökning med 60 procent. De beräkningar A-L.F. åberopat i HD rörande sitt behov av underhållsbidrag kan inte vitsordas. Om HovR:n inte ändrat TR:ns dom skulle A-L.F. enligt L-O.F:s beräkningar varje månad efter det att hon betalat skatt och bostad ha haft kvar 5 31 kr. Efter HovR:ns dom har hon i stället haft 4 052 kr.
Bestämmelserna om underhållsbidrag till make efter äktenskapsskillnad och om jämkning av sådant bidrag fick sin nuvarande utformning genom en lagändring som trädde i kraft d 1 juli 1979. Lagändringen innebar vidareutveckling av en praxis som utbildats vid tillämpningen av tidigare bestämmelser. Enligt huvudregeln skall frånskilda makar betraktas som ekonomiskt oberoende av varandra. Endast undantagsvis skall underhållsbidrag komma i fråga annat än under en övergångstid efter äktenskapsskillnaden. En sådan undantagssituation kan föreligga då ett äktenskap varat länge och en part, som ägnat mycket tid åt skötsel av barn och hem, efter äktenskapsskillnaden har svårt att försörja sig själv.
Underhållsbidraget från L-O.F. till A-L.F. bestämdes i dom några år före den nyss redovisade lagändringen. Av övergångsbestämmelserna till lagändringen framgår att frågan huruvida jämkning skall ske skall prövas enligt den nya lagen. Som HD tidigare funnit (NJA 1984 s 487) bör även prövningen av hur underhållsskyldigheten skall bestämmas göras med tillämpning av de nya bestämmelserna. Vid bedömning av frågan om synnerliga skäl för underhållsbidrag föreligger kan därvid som en särskild omständighet vägas in att underhållsbidrag fastställts enligt äldre bestämmelser.
Enligt 6 kap 11 § ÄktB får en dom om underhåll jämkas om det finns skäl för det med hänsyn till att förhållandena har ändrats. Den ökning av A-L.F:s inkomst som uppstått genom att hon fått pension är betydande och normalt sett sådan att den bör föranleda en jämkning av underhållsbidraget på den underhållsskyldiges begäran. Frågan är dock om ändrade förhållanden föreligger med hänsyn till att Västerås TR uttryckligen skrev i sin dom d 16 maj 1975 att skäl ej förelåg att låta underhållsskyldigheten upphöra när A-L.F. fyllde 65 år. Eftersom TR:n härvid förordnade om underhållsskyldigheten på så sätt att pensionen beaktades kan det sättas i fråga om en förändring av förhållandena verkligen inträffade när pensionsutbetalningarna påbörjades.
TR:ns beslut att underhållsbidraget inte skulle upphöra efter det att A-L.F. fyllt 65 år torde dock inte vara att uppfatta så att A-L.F. som pensionär borde ha en betydligt högre inkomst än tidigare. Som HovR:n funnit torde det snarare vara så att möjligheten att rätt beakta A-L.F:s framtida pension, vilken år 1975 låg 14 år fram i tiden, var begränsad. En utgångspunkt för beslutet kan också ha varit att TR:n hyst farhågor för att A-L.F., om underhållsbidraget upphörde, skulle komma i ett väsentligt sämre ekonomiskt läge efter sin pensionering.
Det kan hävdas att man även mot bakgrund av vad som nu angivits bör hålla fast vid bedömningen att saken är avgjord i en dom och att ändrade förhållanden inte inträffat. Det rör sig om dispositiv lagstiftning och parterna kan under årens lopp sägas ha haft att inrikta sig på att detta var innebörden av domen.
Något som talar i motsatt riktning är att lagstiftaren just när det gäller fortlöpande underhållsskyldighet genom dom eller avtal har skapat en möjlighet till jämkning. Genon förändringar i jämkningsbestämmelserna under senare år har möjligheterna till jämkning dessutom vidgats. I samband med 1979 års reform av reglerna om underhåll efter äktenskapsskillnad uttalade de familjelagsakkunniga att det borde uppställas så få hinder som möjligt mot jämkning (SOU 1977:37 s 114, prop 1978/79 s 143).
Något annat som talar mot att domen inte skulle gå att jämka är det nya sätt att se på underhållsbidrag som genomfördes i 1979 års reform. Det skulle strida mot den grundläggande tanken att äkta makar skall vara ekonomiskt oberoende av varandra om en make på grund av en oklar formulering i en dom skulle bli fortsatt underhållsskyldig lång tid efter det att äktenskapet upplösts trots att den underhållsberättigade fått en så stor förbättring i sin ekonomi att underhållsskyldighet i enlighet med beslutet inte längre förefaller motiverad.
På grund av vad som nu anförts bör Västerås TR:s förordnande år 1975 inte anses utgöra hinder mot en jämkning av underhållsbidraget.
Den inkomst som kommit A-L.F. till del genom att hon fått pension har gjort att hon till stor del blivit själv försörjande. Förändringen bör leda till en sådan jämkning av L-O.F:s underhållsskyldighet som HovR:n fastställt.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns dom.
HD (JustR:n Vängby, Magnusson, Freyschuss, Lars Å Beckman, referent, och Lennander) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Parterna har i HD åberopat samma omständigheter som i HovR:n. L-O.F. har tillagt att han sedan d 1 juli 1992 uppbär ålderspension men att det förhållandet inte inverkat på hans förmåga att utge underhållsbidrag.
Enligt 6 kap 11 § ÄktB får en dom om underhåll jämkas, om det finns skäl för det med hänsyn till att förhållandena har ändrats. Av 6 § 2 st lagen (1987:788) om införande av äktenskapsbalken framgår att jämkningsbestämmelsen gäller även i fråga om underhållsskyldighet som har bestämts enligt äldre bestämmelser.
L-O.F:s underhållsskyldighet fastställdes genom dom av Västerås TR d 16 maj 1975. I domen fann TR:n ej skäl att bifalla ett yrkande av L-O.F. att underhållsskyldigheten skulle upphöra när A-L.F. fyllde 65 år.
TR:ns dom innebär att L-O.F. ålagts en i princip livsvarig underhållsskyldighet. Att TR:n vid bestämmandet av underhållsskyldigheten skulle, såsom A-L.F. hävdat, ha tagit hänsyn till storleken av hennes 14 år senare utfallande pensionsförmåner ger domen emellertid inget belägg för. TR:ns förordnande utgör därför inget hinder för en prövning av om ändrade förhållanden inträtt till följd av att hon uppbär pension.
A-L.F:s behov av underhållsbidrag har genom pensionsförmånerna ändrats i sådan grad att det finns skäl för jämkning av TR:ns dom. L-O.F:s underhållsskyldighet skall därvid bestämmas med tillämpning av nu gällande bestämmelser i 6 kap 7 § ÄktB (jfr NJA 1984 s 487).
Vad A-L.F. uppgett om sina ekonomiska förhållanden leder inte till att det bör fastställas ett högre underhållsbidrag än vad HovR:n bestämt. A-L.F:s revisionstalan kan därför inte vinna bifall. Underhållsbidraget skall vid tillämpning av lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag anses fastställt genom HovR:ns dom.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.