NJA 1993 s. 751

Stockholms TR meddelade d 10 dec 1992 dom i mål mellan E.W. och M.F. angående umgänge med barn. E.W:s yrkande om umgänge bifölls endast till viss del. Sedan E.W. överklagat domen meddelade Svea HovR, på yrkande av vadesvaranden M.F., d 9 nov 1993, med ändring av TR:ns interimistiska beslut i domen, interimistiskt beslut varigenom det umgänge som tillerkänts E.W. inskränktes.

HovR:ns beslut fick enligt 20 kap 12 § 3 st FB inte överklagas.

E.W. (ombud advokaten B.L.) ansökte i HD om resning och anförde besvär över domvilla.

Ärendet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Hallin, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Som grund för resning alternativt domvilla har E.W. anfört att HovR:ns förfarande att meddela ett interimistiskt beslut angående umgängesrätten uppenbart strider mot lag och utgör ett grovt rättegångsfel. Han har framhållit att vadesvarandens yrkande om inskränkning av umgängesrätten, som inte framställts under vadetiden, borde ha avvisats av HovR:n såsom stridande mot reglerna om reformatio in pejus.

Interimistiskt beslut i mål om umgänge med barn kan inte bli föremål för resning (NJA 1992 s 420). HD avvisar därför ansökningen om resning.

HD övergår härefter till frågan om domvilla förekommit. I rättsfallet NJA 1966 s 525 har hinder ej ansetts möta att HovR:n i samband med prövningen av fråga om vårdnaden om barn efter äktenskapsskillnad prövat ett yrkande om inskränkning av den umgängesrätt underrätten tillerkänt make trots att yrkandet framställts först efter det att fullföljdstiden gått ut. I dom d 10 nov 1993, DT 634, (* NJA 1993 s 666; red:s anm. *) uttalar HD att det med hänsyn till att umgängesrätten endast är ett moment i vårdnadsfrågan och att domstolarna ex officio skall besluta i vårdnadsfrågan med hänsyn till barnets bästa inte bör föreligga hinder för förälder att, oaktat talan ej väckts genom stämning, få umgängesrättsfrågan prövad i ett mål där socialnämnden för talan beträffande vårdnaden. Bet umgänge finns det inte någon lagregel motsvarande bestämmelsen i FB:s 6 kap 5 § att rätten i mål om äktenskapsskillnad utan yrkande kan anförtro vårdnaden åt en av föräldrarna. De grundläggande reglerna i FB utgår dock från barnets bästa såväl vad gäller umgänget som vårdnaden. Bedömningen skall inte utgå från att en förälder i princip har rätt till umgänge med mindre det kan slås fast att föräldern är olämplig därtill. Det är barnets och inte förälderns bästa som skall vara avgörande (prop 1992/93:139 s 28). Även när endast umgängesfrågan är föremål för prövning måste den anses vara av sådant slag att HovR:n, utan hinder av grundsatsen om förbud mot ändring till nackdel för den som överklagat, äger pröva ett yrkande om inskränkning i den umgängesrätt som tillerkänts den andre föräldern vid TR:n, oaktat att motparten endast har ställning av vadesvarande. HovR:ns förfarande innebär således inte något rättegångsfel. HD lämnar därför besvären över domvilla utan bifall.

HD (JustR:n Heuman, Lars K Beckman, Solerud, Lambe, referent, och Nilsson) fattade följande slutliga beslut: E.W. har gjort gällande att HovR:n genom att upphäva det interimistiska beslutet om umgänge i den överklagade domen brutit mot förbudet mot reformatio in pejus.

Grundsatsen att, då i ett tvistemål endast ena parten fullföljt talan, den högre instansen inte får ändra det överklagade avgörandet till partens nackdel gäller i och för sig även i indispositiva mål. Utan hinder av att frågan om umgänge avgjorts genom dom kan emellertid på talan av en av föräldrarna frågan omprövas av TR:n. När frågan om umgänge efter överklagande av den ena parten är föremål för HovR:ns prövning talar därför övervägande skäl för att HovR:n - utan hinder av grundsatsen om reformatio in pejus - samtidigt kan pröva ett yrkande av vadesvaranden om ändring av TR:ns avgörande i denna fråga. En följd härav är att HovR:n på yrkande av vadesvaranden även kan fatta ett interimistiskt beslut beträffande umgänget.

HovR:n har alltså förfarit riktigt när den till prövning upptagit M.F:s yrkande om ändring av TR:ns interimistiska beslut om umgänge. E.W:s talan i HD lämnas därför utan bifall.