NJA 1993 s. 666

Domskäl

TR:n (lagmannen Hellgren med nämnd) anförde i dom d 24 jan 1991, såvitt nu är i fråga: Yrkanden m m - - - Makarna O har bestritt bifall till käromålet och anfört att det ingalunda är uppenbart att det är bäst för barnen att de rådande förhållandena får bestå och att vårdnaden överflyttas. De har även gjort gällande att fosterföräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare. För det fall att TR:n bifaller vårdnadsyrkandet har makarna O yrkat att TR:n fastställer att föräldrarna skall ha rätt till umgänge med barnen varje weekend från fredag kl 18 00 till söndag kl 18 00 samt alla helger och skollov från dagen före helgens eller lovets början kl 18 00 till helgens eller lovets sista dag kl 18 00, att umgänget skall äga rum under obevakade former i föräldrahemmet i Alingsås eller annan plats som föräldrarna bestämmer, att TR:n ålägger berörda sociala myndigheter och fosterföräldrarna att dels solidariskt svara för att barnen lämnas och hämtas i föräldrahemmet och dels solidariskt svara för alla kostnaderna i samband med barnens resor till och från föräldrahemmet i Alingsås samt att fosterföräldrarna jämlikt 6 kap 21 § FB förelägges vid vite att lämna ifrån sig barnen för umgänget med föräldrarna.

Stadsdelsnämnden har medgett att makarna O erhåller rätt till umgänge med barnen genom besök av barnen i föräldrahemmet under dagtid åtföljda av familjehemsförälder två gånger om året men i övrigt bestritt makarna O:s yrkanden. - - -

Stadsdelsnämnden har till utveckling av sin talan anfört: I sin dom d 30 dec 1980 uttalade länsrätten bl a att det av utredningen framgick att S., H. och T.O., som ställde särskilt stora krav på sina fostrare, under flera år levt i en otillfredsställande hemmiljö på grund av föräldrarnas bristande förmåga att tillgodose barnens behov av omvårdnad, stimulans och tillsyn samt att det finge anses styrkt att barnens hälsa och utveckling äventyrades på grund av föräldrarnas bristande förmåga att för närvarande ge barnen en tillfredsställande vård och fostran. - En anledning till att barnen placerades i fosterhem långt från föräldrahemmet var att föräldrarna efter omhändertagandet två gånger hämtade hem S. och sedan höll honom gömd. - Under åren 1981-april 1984 träffade makarna O barnen vid besök i familjehemmet vid nio tillfällen. Under tiden sommaren 1984-april 1987 förekom ej några sammanträffanden mellan föräldrar och barn. Under tiden från och med april 1987 har S.O. ensam besökt barnen vid två tillfällen samt S.O. och G.O. besökt barnen vid ett tillfälle. Barnen har vid tre tillfällen besökt Göteborg/Alingsås och härvid träffat föräldrarna. Senast träffades föräldrar och barn i juni 1989, då barnen och deras familjehemsmödrar besökte föräldrarna i Alingsås och härvid övernattade på hotell. För närvarande är situationen den att barnen vägrar att resa och hälsa på föräldrarna medan föräldrarna vägrar att besöka barnen i familjehemmet. Föräldrarna har numera hemligt telefonnummer, vilket omöjliggör att familjehemsforäldrarna eller barnen tar telefonkontakt med föräldrarna. - - - T.O. är bosatt hos L.B. och C.B. i Maråker, ca en mil utanför Söderhamn. C.B. arbetar som reparatör på Stora medan L.B. arbetar som barnskötare. T.O. intellektuella utveckling är försenad ca ett år. Han går i klass 5 och har behov av extra stöd. T.O. är mycket starkt beroende av familjehemsföräldrarna, och hans främsta behov är att inte utsättas för några drastiska förändringar i sin nuvarande livssituation. Barnen har vid flera tillfällen utretts barnpsykiatriskt. Överläkaren G.F. å barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid länssjukhuset i Gävle har avgivit utlåtanden beträffande T.O. och överläkaren P.H.J. - - - har avgivit utlåtanden beträffande H.. Socialstyrelsen har d 23 mars 1988 i yttrande till RegR granskat nämnda läkares då utfärdade utlåtanden, varvid styrelsen funnit att utredningarna är grundliga och väl underbyggda samt att de utförts enligt vedertagna metoder och helt i överensstämmelse med barnpsykiatrisk praxis. Efter undersökning av T.O. har G.F. i utlåtande d 30 maj 1989 uttalat att han, tillsammans med en psykolog, rekommenderar att T.O. får kvarstanna i sitt nuvarande hem. - - - Barnen har så länge de kan minnas vårdats i sina respektive familjehem dit de har en stark bindning och där de har sin trygghet. De upplever familjehemmet som sitt föräldrahem och båda har bestämt uttalat att de vill vara kvar i sin nuvarande miljö. Trots långvarigt arbete från socialtjänsten har återförening mellan barn och föräldrar ej kommit till stånd. Makarna O har under de gångna åren haft en så begränsad kontakt med barnen att de aldrig kunnat bygga upp någon nära relation till barnen. Med hänsyn till H:s ålder och med beaktande av T.O. särskilt stora behov av stabilitet måste det vara uppenbart bäst för barnen att kvarstanna i sina respektive familjehem.

Makarna O har till utveckling av sin talan anfört: I den utredning som legat till grund för barnens omhändertagande finns felaktiga uppgifter om att makarna O skulle vara förståndshandikappade. Sedan makarna 1982 vänt sig till sitt nuvarande ombud lät hon intelligenstesta dem av en psykolog, som fann att S.O. hade en intelligens över genomsnittet och att G.O:s intelligens var genomsnittlig. På grund av att S. till följd av förlossningsskador hade vissa handikapp vände sig makarna till socialbyrån för hjälp. Detta fick till följd att makarna fick ideliga besök av socialvårdstjänstemän. Vidare tillsattes en "hemma hos terapeut", som lade sig i allt makarna företog sig. Till slut tröttnade makarna och stängde sin dörr för socialvården. Barnen fick god vård i hemmet av makarna, vilka båda var hemma; S.O. var förtidspensionerad. Socialvårdsmyndigheten hade emellertid bestämt sig för att barnen skulle omhändertas. Beslutet verkställdes på ett bryskt sätt genom polishämtning. Barnen placerades först på Vidkärrs barnhem, där de utsattes för grov vanvård. Vid ett tillfälle när makarna var på besök följde S. med dem hem. Efter barnens placering i fosterhem hemlighölls deras adress för makarna under tio månader. Vid de besök som de sedan tillåtits göra i fosterhemmen har de utsatts för kränkande behandling av fosterhemsföräldrarna. Något naturligt umgänge med barnen har därför inte kunnat komma till stånd. Inte någon gång har de bjudits att övernatta i fosterhemmen. Olika framställningar om umgänge med barnen som deras ombud gjort, bl a att makarna skulle få vara tillsammans ensamma med barnen i fosterhemmen eller i föräldrahemmet under ett veckoslut, har avslagits eller lämnats obesvarade. En begäran att barnen skulle få närvara vid farmoderns begravning avslogs. Vid besöken i föräldrahemmet har barnen varje gång åtföljts av fosterhemsföräldrar. Inte heller då har något naturligt umgänge kunnat ske. Trots att RegR i dom föreskrivit att socialvårdsmyndigheten skulle verka för en snar återförening mellan föräldrarna och barnen har myndigheten inte vidtagit några åtgärder härför utan i stället genom besöksförbud och inskränkande föreskrifter rörande umgänget verkat för att de förhållanden, som Europadomstolen i sin dom funnit utgöra en kränkning av makarnas mänskliga rättigheter, skulle bli bestående. G.F. och P.H.J., som av länsrätten förordnades att yttra sig om barnen, avgav sina intyg utan att höra föräldrarna. En begäran från dem genom deras ombud att de skulle få sina kostnader betalda för att tillsammans med ombudet kunna inställa sig vid undersökningen av barnen bifölls inte. P.H.J. och G.F. intog redan från början den ståndpunkten att någon återförening med föräldrarna inte skulle ske. Makarna kan inte vitsorda att det är barnens vilja att stanna kvar i fosterhemmen, och de anser inte fosterföräldrarna lämpliga som vårdnadshavare. - - - T.O. företedde vid G.F:s undersökning oförklarliga blåmärken bl a på halsen. Det finns anledning misstänka att han utsatts för misshandel av någon av makarna B. Polisanmälan från makarna O härom avskrevs. T.O. har visat sig rädd för L.B.. - Ett överflyttande av vårdnaden medför inte några fördelar för barnen, endast nackdelar främst genom att kontakten med föräldrarna bryts. Det innebär en pseudoadoption utan adoptionens fördelar. Makarna O accepterar inte ett överflyttande av vårdnaden utan de kommer att söka få vårdnaden åter.

I målet har på stadsdelsnämndens begäran hållits partsförhör med B.L. samt vittnesförhör med - - -, L.B. och C.B., läkarna P.H.J. och G.F. ävensom med kretschefen G.W.. På begäran av makarna O har vittnesförhör ägt rum med f bagaren A.L., som varit gift med S.O:s moder. Makarna O, vilka varit närvarande vid huvudförhandlingen, har beretts tillfälle att yttra sig. Begäran om förhör med dem har inte framställts.

I målet har parterna även åberopat skriftlig bevisning. På rättens begäran har beträffande båda barnen socialnämnden i familjehemsföräldrarnas hemortskommun avgett yttrande om familjehemsföräldrarnas lämplighet som vårdnadshavare.

Domskäl. Frågan om vårdnaden - liksom frågan om umgänget - skall avgöras enligt FB:s bestämmelser. Vägledande enligt dessa är barnets bästa. Hänsyn skall också tas till barnets vilja allt efter barnets ålder och utveckling. Även enligt FN-konventionen d 20 nov 1989 om barnens rättigheter - nyligen godkänd av Sverige men inte omedelbart bindande för svensk rättstillämpning - skall vid alla åtgärder som rör ett barn dess bästa komma i främsta rummet och barnets åsikter tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Enligt FB är det en stark presumtion för att det är bäst för barnet att vårdnaden tillkommer föräldrarna, om dessa inte är olämpliga som vårdnadshavare. I målet har inte gjorts gällande att makarna O är olämpliga som vårdnadshavare. Endast om det i ett fall, där ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i annat enskilt hem än föräldrahemmet är uppenbart bäst för barnet att rådande förhållande får bestå och att vårdnaden flyttas över till dem som tagit emot barnet skall dessa utses att som särskilt förordnade förmyndare utöva vårdnaden.

Barnen H. och T.O. omhändertogs hösten 1980 för samhällsvård. Beslutet om omhändertagande, som prövats av olika domstolar, har bestått till RegR:s dom d 18 juni 1987. Barnen har dock kvarhållits i familjehemmen även efter denna dom, eftersom det - vid domstolsprövning - befunnits vara en påtaglig risk för att barnens hälsa eller utveckling skulle skadas om de skildes från familjehemmen (flyttningsförbud). Det senast meddelade flyttningsförbudet, nu föremål för kammarrättens prövning, löper ut d 28 febr 1991.

TR:n saknar anledning anta att de avgöranden som ligger till grund för barnens vistelse i familjehemmen inte varit sakligt grundade. Oavsett denna bedömning är det ett faktum att barnen i mer än tio år vistats i familjehemmen. Barnen har således under större delen av sitt liv stadigvarande vårdats och fostrats i familjehemmen. Av utredningen - - - framgår att barnen rotat sig i familjehemmen och i den miljö, innefattande skola, kamrater, fritidssysselsättningar m m, som de vuxit upp i, att de känner trygghet i familjehemmen och att de upplever dessa som sina "riktiga" hem. - - -

Enligt vad som framgår av vittnesförhören med makarna B och G.F. och av ett intyg av leg psykologen G.L. är det också T.O:s vilja att få vara kvar i familjehemmet. Även T.O. har nått sådan ålder att hänsyn måste tas till hans vilja, jfr 6 kap 11 § och 21 kap 5 § FB. Beträffande T.O. är vidare upplyst att hans intellektuella utveckling är ungefär ett år försenad men att han undergått en positiv utveckling i familjehemmet och att hans försening blivit allt mindre märkbar. Enligt G.F. och G.L. är han emellertid psykiskt skör och starkt beroende av makarna B, varför en flyttning skulle medföra en allvarlig fara för hans utveckling.

Utredningen ger vid handen att det förekommit endast sporadiska kontakter mellan föräldrarna och barnen under tiden efter deras placering i familjehemmen. Det är antagligt att en orsak till det ringa umgänget varit barnens placering i familjehem på långt avstånd från föräldrarna, ett förhållande som brännmärkts av Europadomstolen och för vilket föräldrarna tillerkänts ett ansenligt skadestånd av svenska staten. Det är dock att märka att föräldrarna inte behövt vidkännas några rese- och logikostnader och att socialmyndigheten ordnat resorna vid önskade besök i familjehemmen. Det är vidare antagligt att föräldrarna vid det umgänge som förekommit känt sig besvärade av att umgänget skett i närvaro av familjehemsföräldrarna särskilt som barnen uppenbarligt känt större samhörighet med dessa än med föräldrarna. Att föräldrarna skulle ha utsatts för en kränkande behandling av familjehemsföräldrarna har inte stöd av utredningen. Från föräldrarnas sida har krävts ett omfattande umgänge med barnen i föräldrahemmet utan närvaro av familjehemsföräldrarna, och föräldrarna har inte velat godta det begränsade umgänge ömsom i familjehemmen, ömsom i föräldrahemmet i närvaro av familjehemsföräldrarna som socialmyndigheten, med stöd av de anlitade läkarna och psykologen, medgett. Detta synes ha lett till att något umgänge inte förekommit efter barnens besök i Alingsås i juni 1989. Någon personlig kontakt mellan föräldrarna och barnen har således inte förekommit efter nämnda besök. Någon nämnvärd kontakt i övrigt synes inte heller ha förekommit. Föräldrarna har på senare tid hemlighållit sitt telefonnummer för familjehemsföräldrarna och barnen. Sammantaget finner TR:n att det funnits förhållanden som verkat hämmande på umgänget men att föräldrarna haft möjlighet till en större kontakt med barnen än den som förekommit. Den förhållandevis ringa kontakten mellan föräldrarna och barnen synes ha lett till att föräldrarna kommit att te sig relativt främmande för barnen.

Vad angår familjehemsföräldrarnas lämplighet som vårdnadshavare ger utredningen i målet inget stöd för vad makarna O anfört i denna del. Den av stadsdelsnämnden i målet åberopade utredningen ger vid handen att familjehemsföräldrarna ger barnen en god vård och fostran. - - - Socialnämndens arbetsutskott i Söderhamns kommun har i yttrande till TR:n uttalat att makarna B måste anses väl lämpade att som särskilt förordnade förmyndare handha vårdnaden om T.O..

Vid övervägande av vad sålunda och i övrigt förekommit i målet finner TR:n, med hänsyn till den långa tid som barnen vistats i familjehemmen och den anknytning som de därvid fått till familjehemmen och miljön kring dessa, till barnens vilja och beträffande T.O. dennes särskilda behov ävensom till den förhållandevis ringa kontakt som förekommit mellan föräldrarna och barnen, att det för att barnen skall känna trygghet och stabilitet i sin tillvaro är uppenbart bäst för dem att rådande förhållanden får bestå och att vårdnaden flyttas över till familjehemsföräldrarna.

TR:n finner det förenligt med barnens bästa att föräldrarna tillerkänns rätt till umgänge med barnen. Med hänsyn till barnens inställning och den förhållandevis ringa kontakt som förekommit mellan föräldrarna och barnen efter placeringen i familjehemmen ävensom till de långa resorna mellan familjehemmen och föräldrahemmet bör det inte komma i fråga att tillerkänna föräldrarna en så omfattande umgångesrätt som de yrkat. Fråga är om föräldrarna bör erhålla en mera omfattande umgängesrätt än den som stadsdelsnämnden medgett. - - - G.F. har angett umgänge med T.O. i föräldrahemmet en gång i terminen i familjehemsförälders närvaro som lämpligt. Av förhören med familjehemsföräldrarna synes framgå att de inte har något emot att föräldrarna även träffar barnen i familjehemmet.

TR:n finner det vara till gagn för barnen att det på sikt kommer till stånd ett umgänge mellan föräldrarna och barnen i normal omfattning. Med hänsyn till barnens inställning och den hittillsvarande ringa kontakten mellan föräldrarna och barnen synes för närvarande förutsättningar inte finnas för ett umgänge i sådan omfattning. Dock bör en i förhållande till vad som medgetts något utökad umgängesrätt tillåtas. TR:n anser att föräldrarna bör tillerkännas rätt till umgänge med barnen i hemmet under dagtid tre gånger per år samt tre veckoslut per år i barnens vistelseort. Med hänsyn till T.O. särskilda behov bör tills vidare en av vårdnadshavarna få närvara vid besöken i föräldrahemmet. - - - Förutsättningar för att ålägga stadsdelsnämnd förpliktelser i samband med umgängets utövande finner TR:n inte föreligga. Av 4 och 12 §§socialtjänstlagen följer emellertid att nämnden har att sörja för bl a stöd och bistånd efter det att en tvist om vårdnad och umgänge avgjorts, inskärpt genom det tillägg till 12 § socialtjänstlagen (SFS 1990:1527) som träder i kraft d 1 mars 1991.

Familjehemsföräldrarna är inte parter i målet. TR:n finner redan av detta skäl förpliktelser inte kunna åläggas dem utöver dem som följer av att de enligt medgivande utses till vårdnadshavare. Av 6 kap 15 § FB följer att familjehemsföräldrarna som vårdnadshavare har ett ansvar för att barnens behov av umgänge med föräldrarna tillgodoses så långt detta är möjligt.

Behov av vitesföreläggande anser TR:n inte föreligga.

Vad rätten bestämmer om vårdnad och umgänge bör omedelbart äga tillämpning.

Domslut

Domslut. Såvitt nu är i fråga förordnade TR:n C.B. och L.B. att såsom särskilt förordnade förmyndare utöva vårdnaden om T.O. och föreskrev att makarna O skulle ha rätt till umgänge med T.O. dels tre gånger per år under dagtid i hemmet i Alingsås, varvid T.O. fick åtföljas av vårdnadshavare, dels tre veckoslut per år från fredag kl 18 till söndag kl 18 i T.O:s hemvist. Nu angivna beslut skulle äga tillämpning utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft. Makarna O:s yrkanden i övrigt lämnades utan bifall.

Såväl makarna O som stadsdelsnämnden Gunnared fullföljde talan i HovR:nför Västra Sverige.

Makarna O yrkade att stadsdelsnämndens talan vid TR:n skulle ogillas. I andra hand yrkade de - även interimistiskt - bifall till sina vid TR:n framställda yrkanden avseende umgängesrätt, ålägganden för sociala myndigheter och fosterföräldrar i samband med umgänget samt vitesföreläggande.

Stadsdelsnämnden yrkade såvitt nu är i fråga, att HovR:n - även interimistiskt - skulle upphäva TR:ns förordnande om rätt för makarna O till umgänge med T.O. tre veckoslut per år i T.O. hemvist.

Parterna bestred varandras yrkanden.

Domskäl

HovR:ns domskäl. Stadsdelsnämnden har i HovR:n åberopat samma grund som vid TR:n. Till stöd för sin talan har nämnden utöver vad som antecknats i TR:ns dom anfört: H. är nu 15 år och T.O. 13 år. De har sedan TR:ns dom haft mycket begränsad kontakt med sina biologiska föräldrar. Förutom att något telefonsamtal förekommit har den enda kontakten varit när H. besökte makarna O i Alingsås i mars 1991. - - - Kontakten har försvårats av att makarna O bytt sitt telefonnummer och hållit det nya numret hemligt för barnen och familjehemsföräldrarna. Makarna O har å sin sida inte gjort några försök att kontakta vare sig barnen eller familjehemsföräldrarna. Barnen har nu nått en sådan ålder att deras vilja måste tillmätas avgörande betydelse. Såväl H. som T.O. har bestämt förklarat att de motsätter sig att flytta från sina familjehemsföräldrar. - - -

Makarna O har vidhållit de grunder de angett vid TR:n, dvs att det inte är uppenbart bäst för H. och T.O. att rådande förhållanden får bestå och vårdnaden överflyttas på familjehemsföräldrarna samt att dessa är olämpliga att utses som särskilt förordnade förmyndare. De har därutöver gjort gällande att ett överflyttande av den rättsliga vårdnaden om barnen till familjehemsföräldrarna skulle innebära en grov kränkning av makarna O:s privatliv och utgöra ett brott mot artikel 8 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

- - -

Makarna O har utöver vad som antecknats i TR:ns dom anfört: - - - När det gäller T.O. familjehemsföräldrar gör makarna O gällande, förutom att de är olämpliga på sätt som påståtts i TR:n, att det finns anledning att tro att stadsdelsnämnden förtigit viktiga omständigheter även i detta fall. - - -

HovR:n har vid tre tillfällen, d 9 och 26 april samt d 2 sept 1991, prövat makarna O:s begäran om omedelbart upphävande av TR:ns interimistiska förordnande utan att finna skäl att bifalla deras begäran.

I HovR:n har om förhör skett med - - -, G.W., L.B., C.B., - - - G.F. och A.L.. - - -

HovR:n har - - - inhämtat yttranden angående familjehemsföräldrarnas lämplighet att som särskilt förordnade förmyndare utöva vårdnaden om barnen. - - - Söderhamns kommun har beträffande makarna B uttalat att dessa måste anses väl lämpade som vårdnadshavare för T.O..

Makarna O har varit närvarande vid förhandlingen och besvarat frågor från rätten.

- - -

HovR:ns överväganden.

Enligt FB skall beslut i frågor som gäller vårdnad grundas på vad som är bäst för barnet. Därvid måste hänsyn tas till barnets åsikter allt efter dess ålder och utveckling.

Om ett barn stadigvarande har vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet och det är uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till dem som tagit emot barnet, skall rätten utse dessa att såsom särskilt förordnade förmyndare utöva vårdnaden om barnet.

Vägledande för bedömningen av om vårdnaden skall överflyttas till familjehemsföräldrarna är hur lång tid barnet vistats i familjehemmet och hur anknytningen till familjehemsföräldrarna är. Ett barn som under flera år vuxit upp i ett familjehem torde många gånger komma att betrakta detta som sitt riktiga hem. Om barnet funnit sig väl tillrätta är det i ett sådant fall naturligt att barnet känner större trygghet hos och känslomässig anknytning till familjehemsföräldrarna än det gör i förhållande till de biologiska föräldrarna. En annan viktig faktor vid bedömningen är hur kontakten mellan barnet och dess biologiska föräldrar har varit. Har denna varit sporadisk eller uppslitande talar det ytterligare för att en överflyttning av vårdnaden är till barnets bästa.

Som TR:n i sin dom har konstaterat har H. och T.O. i mer än tio år och under större delen av sina liv vistats i familjehemmen. Utredningen visar att de rotat sig i sina familjehem som de uppfattar som sina egentliga hem där de har sin trygghet. De har såvitt framgår utvecklats på ett positivt och harmoniskt sätt.

Både H. och T.O. är nu så gamla och förefaller ha nått sådan mognad att mycket stor hänsyn måste tas till deras inställning i vårdnads- och umgängesfrågorna. - - - T.O. har tidigare konstaterats vara något skör och starkt beroende av makarna B. Av L.B:s och C.B:s vittnesmål liksom av den skriftliga utredningen framgår att han mognat under de senaste åren och att hans bestämda önskan är att få stanna i sitt familjehem. Det finns ingen anledning att tro att detta inte motsvarar T.O:s verkliga vilja.

Barnens kontakt med de biologiska föräldrarna har, särskilt under de senaste åren, varit mycket gles. Orsakerna till detta kan såsom TR:n konstaterat vara flera. Makarna O har inte utnyttjat den begränsade rätt till umgänge med barnen i familjehemmet som TR:ns dom erbjöd. De har gjort gällande att de hindrats från att utnyttja umgängesrätten, dels genom att de tidigare känt sig ovälkomna och illa behandlade av familjehemsföräldrarna, dels genom att de motarbetats av stadsdelsnämndens tjänstemän vad gäller ekonomiskt bistånd till umgängesresorna. - - - L.B. och C.B. har i sina vittnesmål nekat till att de medvetet motarbetat makarna O:s besök. Tvärtom har de uppgett att de många gånger framhållit för makarna O att dessa alltid varit välkomna att hälsa på barnen och vistas i familjehemmen. Detta stöds av vad B.L. och G.W. uppgett. De båda senare har även berättat om vilka ansträngningar som gjorts från stadsdelsnämndens sida för att förmå makarna O att resa till barnen samt om det ekonomiska bistånd som erbjudits makarna i sammanhanget. Invändningarna att umgängesförsöken har motarbetats får därmed anses vederlagda. I stället tycks det vara så att den bristande kontakten mellan barnen och makarna O till stor del beror på att makarna tagit så få egna initiativ till kontakt och på att de varit så ovilliga att resa till barnens familjehem. Makarna O:s hemlighållande av sina telefonnummer för barnen torde inte heller ha underlättat kontakterna.

När det gäller kritiken från makarna O mot familjehemsföräldrarnas lämplighet har denna främst riktats mot - - -. Utredningen ger inte heller något stöd för påståendena om att makarna B skulle vara olämpliga som vårdnadshavare. Tvärtom tyder det som förebringats i målet på att båda barnen i familjehemmen får god vård i trygg och stimulerande miljö. Detta stöds av vad Kommundelsnämnden Dellenbygden och Söderhamns kommun anfört i sina yttranden till HovR:n.

Makarna O har gjort gällande att ett överflyttande av vårdnaden skulle stå i strid mot Europakonventionen. I detta sammanhang kan framhållas att de utgångspunkter HovR:n haft för sin bedömning, nämligen att se till barnens bästa och ta hänsyn till deras åsikter i frågan, överensstämmer med vad som föreskrivs i FN-konventionen d 20 nov 1989 om barnets rättigheter. Det finns inte anledning anta att en bedömning med dessa utgångspunkter skulle stå i strid mot Europakonventionens bestämmelser.

Det finns därför sammantaget inget som föranleder ändring i det slut vartill TR:n kommit i vårdnadsfrågan.

Vid ovan angiven utgång av vårdnadsfrågan har makarna O yrkat att HovR:n tillerkänner dem ett omfattande umgänge med - - - T.O.. Med hänsyn till omständigheterna är den yrkade umgängesrätten inte realistisk. Den umgängesrätt TR:n bestämt synes väl avvägd och bör fastställas. Det förefaller naturligt att föräldrar och barn delar på resorna, så att de reser varannan gång.

HovR:n gör samma bedömning som TR:n beträffande makarna O:s yrkande om förpliktelse för berörda socialmyndigheter och familjehemsföräldrarna att solidariskt svara för att barnen lämnas och hämtas vid umgänget i föräldrahemmet och för kostnader i samband med dessa resor samt i frågan om vitesföreläggande.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Förordnandena om vårdnad och umgänge skall gälla utan hinder av att HovR:ns dom inte vunnit laga kraft.

Makarna O, som sedan S.O. antagit namnet P.A. i HD kallades makarna A-O, sökte revision (ombud för båda jur kand S.W.) och yrkade, såvitt angick sonen T.O., att HD skulle undanröja TR:ns och HovR:ns domar så att förmynderskapet över T.O. skulle kvarbli hos dem. I andra hand yrkade de umgängesrätt med T.O. i föräldrahemmet i Alingsås utan övervakning av familjehemsföräldrar eller socialvårdstjänsteman eller andra utomstående personer varje veckoslut från fredag kl 18 till söndag kl 18 samt alla skollov från dagen före skollovets början till kl 18 skollovets sista dag. Makarna A-O yrkade vidare att HD skulle förplikta familjehemsföräldrarna och/eller stadsdelsnämnden att svara för kostnaderna för T.O. resor till föräldrahemmet i Alingsås och att HD skulle utsätta vite för familjehemsföräldrarna vad beträffar deras skyldighet att avlämna T.O. för umgänge i föräldrahemmet i enlighet med domen. För det fall HD skulle finna att stadsdelsnämnden ej skulle vara part beträffande umgängesrättsfrågan yrkade makarna A-O undanröjande av TR:ns och HovR:ns domar i denna del.

Stadsdelsnämnden (ombud advokaten C.E.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Vängby, Freyschuss, referent, Lind, Gad och Nyström) beslöt dom i vilken före domskälen efter redogörelse för yrkandena anfördes:

Det antecknas vidare att sedan HovR:ns dom fallit har Europadomstolen d 27 nov 1992 meddelat en andra dom i mål mellan makarna A-O och Sverige. Detta mål gällde de svenska myndigheternas förfarande i samband med att tidigare meddelade beslut om omhändertagande av makarnas barn upphävts. Europadomstolen fann att det förelåg dels brott mot artikel 8 europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna genom att socialmyndighet då flyttningsförbud gällde meddelat inskränkningar i umgängesrätten titan stöd i svensk lag, dels brott mot artikel 6 samma konvention emedan föräldrarna saknade möjlighet att få sådant beslut i umgängesfrågan prövat vid svensk domstol.

Därefter anfördes i domen:

Domskäl. Fråga har i målet uppkommit om makarna A-O:s yrkande om umgängesrätt har kunnat upptas till prövning utan ansökan om stämning mot makarna B vid TR:n. När talan har väckts om vem som skall ha vårdnaden om ett barn har det ansetts möjligt att utan stämning framställa yrkande om umgängesrätt (prop 1978/79:12 s 421). Med hänsyn till att umgängesrätten endast är ett moment i vårdnadsfrågan och att domstolarna ex officio skall besluta i vårdnadsfrågan med hänsyn till barnets bästa bör det ej föreligga hinder för förälder att, oaktat talan ej väckts genom stämning, få umgängesrättsfrågan prövad i ett mål där socialnämnden för talan beträffande vårdnaden (jfr Walin, Föräldrabalken och internationell föräldrarätt, 4 uppl s 180 och 184). Makarna B har i HD beretts tillfälle att yttra sig över yrkandet om umgängesrätt. Under dessa omständigheter föreligger inte hinder för prövning av makarna A-O:s yrkande om umgängesrätt.

Vad gäller den aktuella vårdnadsfrågan gör HD följande bedömning.

Främsta motivet till stadgandet i 6 kap 8 § FB om att vårdnaden av ett barn som är placerat i ett familjehem skall kunna överföras till dem som tagit emot barnet är att barnet därigenom kan ges en uppväxt under stabila och trygga förhållanden. Genom bestämmelsen kan förhindras att barnet rycks upp ur den miljö där barnet vistats i flera år och känner större trygghet och känslomässig förankring än i ursprungshemmet. Barnet skall ha rotat sig i familjehemmet och känna sådan stabilitet och gemenskap att det uppfattar hemmet som sitt eget. Det är därför viktigt att utreda barnets anknytning till familjehemmet liksom dess kontakt med de biologiska föräldrarna. Stor vikt skall även fästas vid barnets egen inställning. - Bestämmelsen har undantagskaraktär. Det krävs inte att föräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare. Det skall vara uppenbart bäst för barnet att rådande förhållanden får bestå. (Prop 1981/82:168 s 39 ff och 70.)

T.O. fyller d 4 jan 1994 femton år. I nov 1993 har han bott hos makarna B i tretton år. Han har sålunda vistats i deras hem största delen av sitt liv och har rotat sig där. Av utredningen framgår att han känner sådan trygghet och gemenskap med makarna B att han uppfattar deras hem som sitt eget. Han har vidare uppnått den ålder och mognad att hans egen inställning i vårdnadsfrågan bör tillerkännas stor betydelse. Han har själv inte givit uttryck åt någon annan uppfattning än att han vill stanna i makarna B:s hem. Även makarna B har förklarat att de önskar att vårdnaden anförtros åt dem.

En viktig omständighet vid bedömningen av vårdnadsfrågan är barnets anknytning till föräldrarna. Även i HD har makarna A-O gjort gällande att deras bristande kontakter med T.O. berott på att de känt sig ovälkomna och illa behandlade av makarna B och att de motarbetats av stadsdelsnämndens tjänstemän främst vad gäller ekonomiskt bistånd till upprätthållande av kontakten med T.O.. Genom vittnesuppgifter som lämnats av L.B. och C.B. ävensom genom vittnesmål av B.L. och G.W. finner HD i likhet med HovR:n att den bristande kontakten mellan T.O. och makarna A-O till stor del berott på att föräldrarna tagit så få egna initiativ till kontakt och på att de varit så ovilliga att resa till T.O. familj ehem.

Makarna A-O har även ifrågasatt makarna B:s lämplighet som vårdnadshavare. De har påstått att L.B. har häftigt humör vilket gör att T.O. är rädd för henne och att hon opererats för en tumör som visserligen är godartad men vars följdverkningar ej går att överblicka.

Någon utredning som ger stöd åt påståendet att makarna B är olämpliga som vårdnadshavare har ej förebragts. I stället får genom de yttranden som föreligger från såväl stadsdelsnämnden Gunnared som socialnämnden i Söderhamns kommun anses utrett att makarna C.B. och L.B. är väl lämpade att handha vårdnaden om T.O.. Även vad som förekom under förhören med makarna B i HD utgör stöd för den slutsatsen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner HD vid en sammanvägning av omständigheterna i målet att det är uppenbart bäst för T.O. att det rådande förhållandet får bestå och att som även HovR:n funnit vårdnaden överflyttas till makarna B.

Enligt den av makarna A-O åberopade artikeln 8 i europakonventionen har var och en rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens (punkt 1). Offentlig myndighet må icke störa åtnjutandet av denna rättighet med undantag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggandet av oordning eller brott, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers fri- och rättigheter (punkt 2).

Europadomstolen har i två domar d 24 mars 1988 resp d 27 nov 1992 funnit att svenska myndigheter handlat i strid mot den artikeln bl a genom att myndigheter på närmare angivet sätt försvårat för makarna A-O att hålla nära kontakt med T.O.. Domstolen har däremot funnit, att själva beslutet om omhändertagande av T.O. och det senare vidmakthållandet av det beslutet inte stred mot artikel 8. De konventionsbrott som ägt rum har lett till att svenska staten av Europadomstolen ålagts att utge skadestånd till makarna A-O.

I det nu aktuella målet är den avgörande frågan vad som kan anses uppenbart bäst för T.O.. Den frågan skall avgöras med ledning av den utredning som föreligger beträffande nu rådande förhållanden. Att svenska myndigheter brutit mot europakonventionen i början och under senare delen av 1980-talet saknar därför egentlig betydelse för vårdnadstvisten. Mot bakgrund av bl a de av domstolarna åsyftade bestämmelserna i FN-konventionen d 20 nov 1989 om barnets rättigheter måste vidare antas att det avgörande av vårdnadsfrågan, som HD på grund av en omfattande utredning funnit vara uppenbart bäst för T.O., också står i god överensstämmelse med artikel 8 i europakonventionen.

Vid denna utgång beträffande vårdnaden uppkommer frågan om makarna A-O:s rätt till umgänge med T.O..

På lång sikt måste det för T.O. bästa vara av vikt att han bygger upp en nära kontakt med sina biologiska föräldrar. Makarna B har uppgivit att makarna A-O har en stående inbjudan till deras hem för att kunna hälsa på T.O. så ofta de önskar. Som framgår av utredningen har makarna A-O ej haft personlig kontakt med T.O. sedan juni 1989 samt därefter endast skickat kort till jular, födelsedagar och namnsdagar.

I fråga om omfattningen av umgängesrätten, som i hög grad kommer att bli beroende av T.O. egna önskemål, har HD ej underlag för att frångå domstolarnas bedömning.

Skäl till ändring av HovR:ns ställningstaganden till makarna A-O:s yrkanden om vitesföreläggande ävensom ersättning för kostnader i samband med umgängesrättens utövande föreligger inte.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut vad gäller T.O..