NJA 1993 s. 777

(Jfr 1991 s 700)

I mål mellan N.J. och B.K., å ena sidan, och J.H., å andra sidan, angående förlängning av hyresavtal avseende en bostadslägenhet, Surbrunnsgatan 55, i Stockholm meddelade Bostadsdomstolen beslut d 19 jan 1989. Beslutet innebar att N.J:s och B.K:s talan bifölls och att hyresavtalet upphört att gälla d 1 mars 1988. J.H. ålades att genast avflytta från lägenheten.

I skälen för sitt beslut anförde Bostadsdomstolen: Sammanfattningsvis finner bostadsdomstolen att J.H. inte har visat att han har ett skyddsvärt behov av den omtvistade lägenheten. På grund härav och då hyresvärden har angett ett sakligt avflyttningsskäl kan det inte anses oskäligt mot J.H. att hyresförhållandet upphör.

Det sakliga skäl som angivits var att fastighetsägaren hade behov av att använda lägenheten för evakueringsändamål vid ombyggnad av andra lägenheter.

J.H. ansökte i HD om resning i målet vid Bostadsdomstolen. Som grund för sin ansökan åberopade J.H., att Bostadsdomstolen som sakligt avflyttningsskäl godtagit vad N.J. och B.K. uppgivit om sitt behov av lägenheten som evakueringslägenhet samt att N.J. och B.K. senare, i strid med vad de uppgivit inför Bostadsdomstolen, slagit samman lägenheten med en angränsande lägenhet och överlåtit dispositionsrätten till den sammanslagna lägenheten till en annan person i samband med att denne köpte en andel i fastigheten. J.H. gjorde gällande att det förhållandet, att lägenheten aldrig syntes ha avsetts att användas för det uppgivna ändamålet, utgjorde en omständighet som inte tidigare förebragts och att det var sannolikt att dess förebringande skulle ha lett till en annan utgång i målet.

Föredraganden. RevSekr Elserth, föreslog i betänkande att HD skulle meddela beslut som, förutom redovisning av omständigheterna i ärendet, upptog följande: En förutsättning för att resning skall beviljas är att resningen har någon praktisk funktion att fylla. N.J. och B.K. disponerar inte längre över den aktuella lägenheten. Ett beslut av Bostadsdomstolen av innebörd att hyresavtalet skall förlängas kan således inte verkställas. Hyreslagen medger vidare inte hyresgästen rätt att i denna situation kräva en ersättningslägenhet av hyresvärden. Detta får till följd att även om resningsansökningen beviljas kan det önskade resultatet inte uppnås. Till detta kommer att talan om skadestånd kan föras utan hinder av Bostadsdomstolens beslut.

På grund av det anförda skall resning inte beviljas.

HD lämnar resningsansökningen titan bifall.

HD (JustR:n Vängby, Gregow, Lind, Törnell och Danelius, referent) fattade följande slutliga beslut: En förutsättning för att resning skall beviljas är i princip att ett återupptagande av förfarandet kan bli av praktisk betydelse för resningssökandens rätt. För att så skall vara fallet är det normalt inte tillräckligt att ett nytt avgörande i målet kan tänkas få en indirekt bevisverkan i en eventuell senare skadeståndsprocess.

I rättsfallet NJA 1991 s 700 beviljade HD resning i en situation då Bostadsdomstolen grundat sitt beslut att vägra förlängning av ett hyresavtal på att hyresvärden förklarat sig skola överlämna lägenheten i fråga till bostadsförmedlingen men sedan i strid med detta åtagande själv hyrt ut lägenheten till annan person.

Även i nu förevarande fall är fråga om fastighetsägare som efter Bostadsdomstolens beslut förfogat över en lägenhet på annat sätt än som uppgivits inför domstolen. Emellertid föreligger också vissa betydelsefulla skillnader i förhållande till 1991 års avgörande. En olikhet är att N.J. och B.K. genom att sälja en andel i fastigheten och ge köparen dispositionsrätt till bl a den tidigare till J.H. uthyrda lägenheten försatt denne i en sådan situation att hans reella möjligheter att återfå sin hyresrätt oavsett utgången i ett resningsförfarande ter sig som ytterst små. En annan skillnad, som måste tillmätas avgörande vikt vid bedömningen av om ett resningsförfarande i detta fall skulle fylla någon praktisk funktion, är att lägenheten i fråga inte längre finns i behåll som en självständig enhet utan har sammanslagits med en annan lägenhet till en större enhet.

Med hänsyn till det anförda skulle ett beslut att nu medge J.H. förlängning av sitt hyresavtal inte längre kunna medföra att han återfick dispositionsrätten till lägenheten. Förutsättningar för resning föreligger därför inte.

HD lämnar resningsansökningen utan bifall.