NJA 1994 s. 596

(Jfr 1984 s 331 och 1991 s 244)

I ett i Göta HovR anhängigt mål angående ansvar för grov våldtäkt m m yrkade målsäganden M.S., född 1979, att till målsägandebiträde åt henne skulle förordnas advokaten B.W. i stället för tidigare förordnat biträde, advokaten C.H.. Närmare angående omständigheterna i målet, se nedan i HD:s beslut.

HovR:n (hovrättsråden Sunden och Ohlson samt tf hovrättsassessorn Österlund, referent) anförde i beslut d 1 sept 1994: Vad M.S. anfört till stöd för sin begäran utgör inte grund för antagandet att det föreligger en så djup förtroendekris mellan henne och C.H. att tillräckliga skäl för byte av målsägandebiträde föreligger. Vid det förhållandet och då inte omständigheterna i övrigt föranleder annan bedömning lämnar HovR:n M.S:s yrkande om sådant byte utan bifall.

M.S. överklagade beslutet och yrkade bifall till sin begäran om byte av biträde.

Domstolsverket bestred ändring. Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Johansson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: M.S., som nu är 15 år, är målsägande i ett brottmål, som väcktes vid Lindesbergs TR. När M.S. var i 11-12-årsåldern sammanbodde hennes mor en tid med den tilltalade. Enligt åtalet gjorde han sig under denna tid skyldig till grov våldtäkt alternativt grovt sexuellt utnyttjande av underårig mot M.S. vid upprepade tillfällen. M.S. yrkade vid TR:n skadestånd på grund av de påstådda brotten med 290 000 kr.

TR:n förordnade advokaten C.H. som målsägandebiträde åt M.S..

M.S. var under tiden våren 1992-försommaren 1994 vid tre tillfällen intagen på en barn- och ungdomspsykiatrisk klinik. Något målsägandeförhör hölls inte med M.S. i TR:n eftersom ett sådant förhör enligt läkare kunde leda till men för hennes psykiska hälsa.

I dom d 9 mars 1994 lämnade TR:n åtalet och skadeståndsyrkandet utan bifall.

Åklagaren har överklagat domen och yrkat bifall till åtalet. M.S. för inte någon skadeståndstalan i HovR:n. HovR:n har beslutat att M.S. skall höras i HovR:n eftersom det inte längre föreligger något medicinskt hinder härför.

M.S. begärde i HovR:n att B.W. skulle förordnas till målsägandebiträde åt henne i C.H:s ställe. Som skäl för sin begäran anförde M.S. att hon saknade förtroende för C.H. och att B.W. i annat sammanhang hade biträtt henne vid domstol.

C.H. förklarade att hon inte hade någon erinran mot att entledigas från uppdraget.

HovR:n lämnade genom det överklagade beslutet M.S:s begäran om byte av målsägandebiträde utan bifall. Vad M.S. anfört till stöd för sin begäran utgjorde enligt HovR:n inte grund för antagandet att det fanns en så djup förtroendekris mellan henne och C.H. att tillräckliga skäl för byte förelåg. Omständigheterna i övrigt föranledde enligt HovR:n inte annan bedömning.

M.S. har i HD yrkat bifall till sin begäran om biträdesbyte och har, utöver vad hon tidigare anfört som skäl härför, uppgivit att hon inte vågar anförtro C.H. information av personlig och känslig natur, eftersom hon har upplevt att C.H. inte har trott på henne. Hon har vidare pekat på att hon inte själv har valt C.H. som biträde.

Enligt 4 § 2 st lagen om målsägandebiträde tillämpas i fråga om byte av sådant biträde vad som sägs i 21 § 2 st rättshjälpslagen. Enligt denna bestämmelse får byte av biträde ske bara efter särskilt tillstånd, och får sådant tillstånd lämnas, om djupgående motsättningar uppstått mellan biträdet och den rättssökande eller om eljest särskilda skäl föreligger. I motiven till bestämmelsen uttalas bl a att av kostnadsskäl dittills gällande restriktiva praxis i fråga om byte bör behållas (prop 1978/79:90 s 176).

I mål som rör brottslighet av ifrågavarande slag är det angeläget at t det råder ett förtroendefullt förhållande mellan målsäganden och biträdet. Att målsäganden känner förtroende för biträdet blir särskilt betydelsefullt när målsäganden som i detta fall är underårig och har en bräcklig psykisk hälsa.

M.S. har uppgivit att hon saknar förtroende för C.H. och att hon inte anser sig kunna fritt anförtro sig åt henne. Särskilda skäl får därför anses föreligga för att medge henne det begärda bytet. Att ett byte kan föranleda vissa merkostnader och att M.S. inte längre för egen talan i målet kan inte, som Domstolsverket gjort gällande, föranleda annan bedömning.

B.W. har förklarat sig villig att motta uppdraget som målsägandebiträde åt M.S..

Med ändring av HovR:ns beslut entledigar HD C.H. som målsägandebiträde åt M.S. samt förordnar B.W. till nytt sådant biträde.

HD (JustR:n Vängby, Jermsten, Magnusson, Nyström och Törnell, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 24 okt 1994 (nr SÖ 233).