NJA 1994 s. 607

(Jfr 1983 s 237 och 1991 s 465)

Genom gåvobrev d 1 dec 1988 erhöll envar av P.H. och T.W. av sin far R.H. en tiondel i handelsbolaget Oxsimpan 7. Enligt gåvobrevet skulle gåvotagarna tillträda gåvan nämnda dag.

Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län påförde genom skilda beslut d 28 nov 1991 envar av P.H. och T.W. gåvoskatt för gåvan med 449 000 kr jämte ränta. Vid skattens beräkning utgick skattemyndigheten från att vardera gåvans värde var 1200 000 kr.

P.H. och T.W. anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade befrielse från skattskyldighet.

Kammarkollegiet bestred ändring.

P.H. anförde till stöd för sin talan i första hand följande: R.H., som ägde hälften av andelarna i handelsbolaget, avsåg att sälja dessa. Sedan han fått kontakt med en köpare, uppdrog han åt en advokat att biträda vid planeringen av affären. På advokatens inrådan bestämdes att P.H. skulle erhålla en tiondel av andelarna, vilken del han sedan skulle sälja till nämnde köpare. Advokatens uppfattning var då att andelen vid gåvotillfället skulle värderas så lågt att någon gåvoskatt inte skulle uppkomma. Sedermera erfor advokaten att gåvans värde skulle uppgå till gåvoskattepliktigt belopp. På hans förslag återgick gåvan då till R.H., vilken sålde hela sin hälftendel av andelarna i bolaget d 23 jan 1989. Enligt P.H:s uppfattning är gåvan inte genomförd. Han har inte tillförts några medel genom överlåtelsen.

P.H. gjorde i andra hand gällande, att värdet av gåvan skulle enligt den s k substansvärdemetoden uppskattas till 0 kr och att till följd därav någon skatt ej skulle utgå.

T.W. åberopade grunder för sin talan på motsvarande sätt. Kammarkollegiet anförde: Gåvotagaren har enligt gåvobrevet mottagit gåvan. En fullbordad gåva har därmed kommit till stånd och skattskyldighet har inträtt för gåvotagaren. Att gåvan därefter har återgått saknar betydelse. - Andelar i handelsbolag skall enligt 43 § jämförd med 23 § B 5 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt uppskattas till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, dvs till marknadsvärdet. I förevarande fall finns utredning om andelens marknadsvärde.

HovR:n (hovrättsrådet Baagoe, fd lagmannen Thulin, referent, och t f hovrättsassessorn Zetterberg) anförde i två beslut, som är likalydande så när som på personnamnen, d 29 april 1992: Enligt 36 § 1 st lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt inträder skattskyldighet då gåva blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. I förevarande fall skedde överlåtelsen genom ett gåvobrev av d 1 dec 1988. Enligt detta ägde P.H. tillträda gåvan samma dag. Gåvan har därmed fullbordats. Att gåvan därefter återgått till R.H. inverkar inte på skyldigheten att erlägga skatt för gåvan.

Enligt 43 § jämförd med 23 § B 5 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt skall andelar i handelsbolag tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, dvs till marknadsvärdet. I förevarande fall kan marknadsvärdet fastställas med ledning av den försäljning av hälften av andelarna i handelsbolaget som skedde d 23 jan 1989, eller mindre än två månader efter gåvans genomförande. Försäljningspriset var 6 milj kr. Värdet på en tiondel av andelarna bör sättas till en femtedel av denna summa. Gåvoskatten skall därför fastställas på sätt som skattemyndigheten gjort.

HovR:n lämnar besvären utan bifall.

P.H. och T.W. (ombud för båda advokaten A.W.) överklagade HovR:ns beslut och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Kammarkollegiet bestred ändring. Målen handlades i HD gemensamt.

Föredraganden, RevSekr Frostell, föreslog i betänkandet att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. P.H. och T.W. har i HD anfört att gåvorna återgick efter avtal mellan R.H. och gåvotagarna. Anledningen till detta var att den andra ägarfamiljen i handelsbolaget motsatte sig gåvorna samt att gåvotagarna inte ville bli personligt ansvariga för bolagets skulder. Emellertid ingavs gåvobreven därefter av misstag för skattläggning.

Vad som förekommit i målet ger inte anledning till annan bedömning än HovR:n gjort huruvida skattepliktig gåva föreligger.

När det sedan gäller värderingen av gåvorna kan till en början konstateras, att dessa avser andelar i ett handelsbolag som till huvudsakligt ändamål hade att äga och förvalta tre fastigheter. Handelsbolaget ägdes vid gåvotillfället av två familjer. Värdet på sådana bolagsandelar bör bestämmas på samma sätt som om fastigheterna varit föremål för delägarnas direkta ägande, dvs med tillämpning av värderingsregeln i 22 § 1 mom 1 st arvsskattelagen (se NJA 1983 s 237 jämfört med NJA 1991 s 465). Denna rättstillämpning påverkas inte av den sedermera gjorda försäljningen.

De tre fastigheterna var tomträtter. Taxerade byggnadsvärdet för de tre fastigheterna uppgick året före gåvotillfället till totalt 5 015 000 kr. Detta belopp skall ligga till grund för beräkningen av gåvornas värde. Av bolagets balansräkning framgår att bolagets skulder per d 31 dec 1988 översteg summan av detta belopp och övriga tillgångar i handelsbolaget. Ingen av gåvorna uppgår därför till skattepliktigt belopp.

HD (JustR:n Freyschuss, Sterzel, referent, Lambe, Nilsson och Westlander) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 27 okt 1994 (nr SÖ 238).