NJA 1994 s. 631
Fråga huruvida en underhållsskyldig, som begärt jämkning av underhållet med hänsyn till ändrade förhållanden, kunnat förutse dessa förhållanden när underhållsbidraget bestämdes och därmed inte har rätt till jämkning. 7 kap 10 § FB.
I dom d 27 juni 1990 bestämde Eslövs TR bl a att I.A. skulle betala underhållsbidrag åt sin dotter P.A. med 1 000 kr i månaden från och med d 1 nov 1989 tills P.A. fyllt 18 år. Domen meddelades efter gemensam ansökan av makarna A om äktenskapsskillnad mm.
Landskrona TR
I.A. yrkade efter stämning å P.A. vid Landskrona TR att underhållsbidraget från och med d 1 april 1992 skulle jämkas så att han befriades från att betala underhållsbidrag. Som grunder för yrkandet angav han ändrade förhållanden genom att han var sammanboende med en kvinna och att de d 26 nov 1990 fått ett barn tillsammans samt att han nu saknade förmåga att betala underhållsbidrag. P.A:s behov av då utgående bidrag, 1 038 kr i månaden, vitsordades av I.A..
P.A. bestred omprövning enär ändrade förhållanden inte inträtt. För det fall omprövning skulle ske bestred hon sänkning av underhållsbidraget då I.A. ändå hade förmåga att betala det bidrag som utgick.
TR:n (rådmannen Nilsson), som avgjorde målet efter huvudförhandling i förenklad form, anförde i dom d 23 april 1992:
Domskäl.
I.A. har uppgett: Underhållsbidraget bestämdes ursprungligen hösten 1989 då äktenskapsskillnaden inleddes med betänketid. Sommaren 1990 flyttade han samman med sin nuvarande sambo och visste då att de skulle ha barn. Då ansökningen om äktenskapsskillnad gemensamt med P.A:s moder fullföljdes tänkte han inte närmare på att fullföljdsansökningen upptog samma underhållsbidrag som tidigare. Han gjorde inga beräkningar av sin bidragsförmåga. Han har kvar den anställning som grävmaskinist han hade vid äktenskapsskillnaden och hans årsinkomst är 201 240 kr. Därtill kominer ca 7 500 kr, som utgår från arbetsgivaren som beskattningsbar del av körersättning. Hans och sambons gemensamma barn föddes d 26 nov 1990. Sambon är barnledig till d 15 aug 1992 och har ersättning med ca 57 000 kr per år. Då hon återgår till arbetet tjänar hon ca 95 000 kr per år. Han, sambon, deras gemensamma barn och sambons två barn, 15 och 12 år gamla, bor i en villafastighet. Bidragsförskott utgår för dessa två barn. Nettoräntan för lånen i fastigheten och driftskostnaderna uppgick 1991 till 6 100 kr i månaden. Sedan dess har driftskostnaderna stigit med 10 procent. Han uppskattar boendekostnaderna nu till ca 6 800 kr i månaden. Därtill kommer fastighetsskatt på 4 524 kr per år. För att komma till och från arbetsplatserna, som varierar från projekt till projekt, måste han ha bil och han har därför rätt till förbehåll med 421 kr i månaden. Arbetsgivaren betalar körersättning med 15 kr/mil. - Han har betalat underhållsbidrag till och med mars 1993.
P.A. har vitsordat uppgifterna om inkomstförhållandena. Hon har vitsordat en boendekostnad på ca 6 100 kr i månaden.
TR:ns bedömning.
Då underhållsbidraget senast bestämdes, dvs i domen d 27 juni 1990, var de omständigheter I.A. nu åberopar som grund för ändrade förhållanden kända för honom. Han visste då de ekonomiska följderna av samboförhållandet och han kunde förutse att det gemensamma barnet skulle belasta honom ekonomiskt. TR:n finner därför att ändrade förhållanden inte föreligger. Den omständigheten att I.A. kanske inte närmare tänkt över vad de förutsebara förändringarna innebar ändrar inte den bedömningen. Käromålet skall således ogillas.
Domslut
Domslut. Käromålet ogillas.
HovR:n över Skåne och Blekinge
I.A. fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle bifalla hans vid TR:n förda talan.
P.A. bestred ändring.
HovR:n (hovrättsrådet Eriksson och adj led, rådmannen Weiertz) anförde i dom d 22 dec 1992:
Domskäl
HovR:ns domskäl.
I.A. har, utöver vad som framgår av TR:ns dom, anfört: Han undertecknade redan d 24 april 1990 den handling - en gemensam ansökan om fullföljd av äktenskapsskillnad - som låg till grund för Eslövs TR:s dom d 27 juni samma år. Han hade inget ombud i målet och reflekterade inte närmare över huruvida hans underskrift på fullföljdsansökningen skulle "binda upp honom" vid en kommande jämkningstalan. - Hans boendekostnad uppgår nu till 7 100 kr i månaden. Hans sambo har återgått till sitt arbete d 29 juni 1992. Kostnaden för barntillsyn uppgår till 1 760 kr i månaden.
P.A. har vitsordat uppgifterna om I.A:s och hans sambos inkomstförhållanden. Hon har vidare vitsordat en boendekostnad om 6 543 kr i månaden och en barntillsynskostnad om 1 760 kr i månaden. Hon har bestritt I.A:s rätt till förbehåll för bil med 421 kr i månaden.
På skäl TR:n anfört kan ändrade förhållanden inte anses föreligga. TR:ns domslut skall således fastställas.
HovR:s dom i mål av förevarande slag får normalt inte överklagas. HovR:n får dock tillåta att domen överklagas om det finns särskilda skäl att ge HD tillfälle till dispensprövning enligt 54 kap 10 § 1 st 1 RB. Enligt detta lagrum får prövningstillstånd meddelas, om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av HD.
Frågan, om ändrade förhållanden kan anses föreligga, trots att den bidragsskyldige känt till eller kunnat förutse dessa förhållanden när underhållsbidraget bestämdes, synes inte ha prövats i högsta instans. HovR:n anser därför att det finns särskilda skäl att tillåta att domen överklagas.
HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.
Referenten, hovrättsrådet Rosqvist var av skiljaktig mening och anförde: Omständigheter som har varit kända eller kunnat förutses av en bidragsskyldig förälder när ett underhållsbidrag bestämdes anses inte kunna föranledajämkning av en dom eller ett avtal om underhåll. Det är utan tvivel befogat att upprätthålla denna princip. Det måste emellertid vara möjligt att göra avsteg från principen när belastningen på den bidragsskyldiges ekonomi annars skulle bli orimlig.
Det var visserligen obetänksamt av I.A. att utan närmare tanke på konsekvenserna i ekonomiskt hänseende av det väntade barnet underteckna fullföljdsansökningen i äktenskapsskillnadsmålet. Det måste emellertid beaktas att han inte hade något ombud i det målet. Härtill kommer att följden av hans obetänksamhet - om ändrade förhållanden inte anses föreligga - skulle bli att han under flera år kommer att vara underhållsskyldig gentemot P.A. med mer än 1000 kr i månaden trots att han, enligt vad han nu hävdar, saknar förmåga att betala bidragen.
På grund av det anförda anser jag inte att den omständigheten, att I.A. d 24 april 1990 kände till eller kunde förutse de förhållanden som han nu åberopar, utgör något hinder mot att pröva hans yrkande om jämkning av underhållsbidraget till P.A.. Denna prövning bör, främst med hänsyn till instansordningens princip, äga rum vid TR:n. Jag anser därför att TR:ns dom, utom - - -, skall undanröjas och målet visas åter till TR:n.
Överröstad i detta avseende är jag i övrigt ense med majoriteten.
I.A. (ombud advokaten L.P.) överklagade HovR:ns dom och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.
P.A. (ombud advokaten M.L.) bestred ändring. Hon yrkade, för det fall en omprövning av underhållsbidraget skulle ske, att HD skulle visa målet åter till TR:n för erforderlig behandling.
I.A. bestred yrkandet om återförvisning. Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Eva Olsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Skäl.
Parterna har i huvudsak vidhållit vad de anfört i underinstanserna till stöd för sin talan. I.A. har dock först i HD uppgivit att han inte tror att han vid undertecknandet av fullföljdsansökningen visste om att hans nuvarande sambo var gravid.
Av utredningen framgår att överenskommelsen om underhållsbidraget till P.A. träffades inför förestående ansökan om gemensam äktenskapsskillnad som ingavs till TR:n i sept 1989. Överenskommelsen inflöt därefter oförändrad till beloppet i den gemensamma fullföljdsansökningen undertecknad d 24 april 1990. I.A. har i underinstanserna vidgått att han då kände till att hans nuvarande sambo var gravid. Han får därför enligt 35 kap 3 § RB anses bunden av sitt erkännande. Uppgiften om att han i samband med undertecknandet inte beaktade de ekonomiska konsekvenserna av det väntade barnet och en eventuell ny familjebildning vinner emellertid stöd av omständigheterna. P.A. synes inte heller hävda att så helt faktiskt var fallet. På grund av det anförda och då förändringen inte endast är av mindre betydelse bör något hinder inte anses föreligga för en omprövning av underhållsbidraget.
P.A. har under alla förhållanden bestritt att underhållsbidraget sätts ned. Med hänsyn härtill och då frågan om underhållsbidragets storlek inte tidigare prövats i målet bör denna fråga prövas av TR:n.
Domslut
HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns och TR:ns domar - - - och visar målet åter till TR:n för erforderlig behandling.
HD (JustR:n Vängby, Magnusson, referent, Lind, Nyström och Törnell) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl.
Enligt 7 kap 10 § FB kan en dom eller ett avtal om underhålljämkas av rätten, om ändring i förhållandena föranleder det. Som exempel på fall då jämkning kan vara påkallad har i förarbetena nämnts att den underhållsskyldige efter bidragets fastställande har fått en ökad försörjningsbörda gentemot ett eller flera nya barn. Har han gift sig eller inlett ett samboförhållande, kan även detta aktualisera en jämkning. Det betonas emellertid i förarbetena att omständigheter som har varit kända eller kunnat förutses av parterna när underhållsbidraget bestämdesintebör kunna föranleda jämkning. (Se LU 1975/76:33 s 130 f och prop 1978/79:12 s 116 och 170 f.)
Det underhållsbidrag som det nu är fråga om bestämdes i dom d 27 juni 1990, efter en gemensam ansökan om äktenskapsskillnad mm d 24 april samma år. I.A. flyttade sommaren 1990 samman med sin nuvarande sambo, och de fick ett gemensamt barn d 26 nov samma år.
I.A. har i HD uppgett att han vid undertecknandet av den gemensamma ansökningen troligen inte kände till att hans nuvarande sambo var gravid. Oavsett hur det förhöll sig på den punkten får det anses att I.A. varken vid tiden för den gemensamma ansökningen eller vid tiden för domen med någon högre grad av säkerhet kunde förutse hur hans ekonomiska situation skulle komma att utvecklas. Det finns därmed inte något hinder för honom att nu, såsom grund för jämkning med hänsyn till ändrade förhållanden, åberopa att han är sammanboende och försörjningsskyldig gentemot ett nytt barn.
P.A. har gjort gällande att, även om förhållandena skall anses ha ändrats, I.A. ändå har förmåga att betala det underhållsbidrag som utgår. Denna fråga har inte prövats i vare sig TR:n eller HovR:n. Målet bör därför, för bestämmande av i vad mån I.A. är underhållsskyldig, återförvisas till TR:n.
Domslut
HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns och TR:ns domar - - - samt visar målet åter till TR:n för erforderlig behandling.
HD:s beslut meddelades d 8 nov 1994 (nr ST 248).