NJA 1994 s. 709

C.M. åtalades vid Växjö TR för försök till bedrägeri enligt följande gärningsbeskrivning: C.M. har i egenskap av ägare till personbilen JFP 168 d 26 okt 1991 till polismyndigheten i Växjö sanningslöst uppgivit, att hans bil blivit stulen. C.M. har sedan medelst vilseledande försökt förmå företrädare för Länsförsäkring Kronoberg i Växjö att till honom utbetala försäkringsersättning avseende bilen. Brottet har inte fullbordats, eftersom försäkringsbolagets utredningspersonal fattat misstankar om att C.M:s uppgifter var osanna. Fara för brottets fullbordan har förelegat. Om försöket hade lyckats, skulle försäkringsbolaget ha utbetalat ca 70 000 kr till C.M., vilket skulle ha inneburit vinning för C.M. och motsvarande skada för försäkringsbolaget. Vilseledandet har bestått i att C.M. d 28 okt 1991 i en anmälan till Länsförsäkring Kronoberg om stöld av den aktuella bilen osant har intygat att bilen var stulen, och åberopat förut nämnda stöldanmälan samt därefter vid ett flertal kontakter med försäkringsbolaget sanningslöst har vidhållit den felaktiga uppgiften.

Länsförsäkringsbolagens AB yrkade skadestånd av C.M. med 12 548 kr, vilket angavs avse utredningskostnader som försäkringsbolaget haft för att ta ställning i ersättningsfrågan. Det yrkade beloppet innefattade följande poster:

Skadeuppläggning och sedvanlig administration 200

Inledande utredning av skadereglerare, 2 tim 700

Särskild utredning av namngiven utredare, 19 tim 10 450

Hyrbil åt C.M., 1 dygn 240

Hyrbil ytterligare 5 dygn 768

Kostnad för beställda nyckelkopior 190

TR:n (ordf rådmannen Jakobsson) dömde d 18 mars 1992 C.M. för det åtalade brottet och viss annan brottslighet till fängelse samt ålade honom att utge skadestånd till försäkringsbolaget med 1 198 kr. I skadeståndsdelen anförde TR:n i domskälen: C.M. har medgett Länsförsäkringsbolagens talan vad avser kostnaden för hyrbil (posterna 240 kr och 768 kr). Anspråket i övrigt har han bestritt under påstående att dessa kostnader är normala administrationskostnader i försäkringsbolagets verksamhet och därför inte ersättningsgilla. Beloppens skälighet i sig har han vitsordat. - TR:n finner beträffande de tvistiga delposterna att det mot C.M:s invändning att det rör sig om normala administrationskostnader för försäkringsbolaget, ej kan anses visat att andra delposter än kostnaden för beställda nyckelkopior motsvaras av en särskild - såsom skadestånd ersättningsgill - utgift för försäkringsbolaget. C.M. kan således ej förpliktas att utge högre belopp än sammanlagt (240+768+190=) 1 198 kr.

Försäkringsbolaget överklagade till Göta HovR och yrkade helt bifall till sin skadeståndstalan.

C.M. bestred försäkringsbolagets ändringsyrkande.

HovR:n (hovrättslagmannen Larsson, hovrättsrådet Mogren och t f hovrättsassessorn Åhrling, referent, samt nämndemännen Andersson och Sanden) anförde i dom d 18 nov 1992: Domskäl. Försäkringsbolaget har i HovR:n preciserat det enskilda anspråket till att avse ersättning för ren förmögenhetsskada på följande sätt. C.M. har genom sina oriktiga uppgifter föranlett bolaget att utreda det anmälda biltillgreppet varvid utredningskostnader uppkommit som är direkt hänförliga till hans skadeärende.

C.M. har bestritt yrkandet. Han har vitsordat det yrkade beloppet såsom i och för sig skäligt. Han har som grund för sitt bestridande anfört samma omständigheter som vid TR:n.

Det är uppenbart att försäkringsbolaget har behövt göra viss utredning för att utröna om försäkringsersättning skall betalas eller polisanmälan göras. Den gjorda utredningen och kostnaden härför kan inte anses onödiga. Fråga är om det av försäkringsbolaget yrkade skadeståndet utgör en så kallad följdskada enligt 5 kap 7 § 2 skadeståndslagen jämförd med 2 kap 4 § och 1 § samma lag. Denna fråga har varit föremål för prövning i vart fall i två publicerade rättsfall. I fallet RH 1987:148 fann HovR:n över Skåne och Blekinge att sådana kostnader skulle belasta den som gjort sig skyldig till det brottsliga handlandet medan HovR:n för Västra Sverige i rättsfallet RH 1990:43 ansåg att kostnaderna var att anse som utredningskostnader i försäkringsbolagets normala verksamhet och därför inte ersättningsgilla av den brottslige. Något avgörande i frågan från HD synes inte föreligga. HD har dock i rättsfallet NJA 1989 s 251 uttalat att viss specificerad administrationskostnad för försäkringsbolag inte kunde ersättas som trafikskadeersättning. I Svensk rättspraxis, Skadestånd utom kontraktsförhållanden 1985-1988, SvJT 1990 s 64, har JustR Bertil Bengtsson uttalat att utgången i 1987 års HovR:avgörande nog kan godtas även efter HD:s dom 1989 eftersom det i 1987 års fall var fråga om skadestånd på grund av brott och i ett kontraktsförhållande, vilket rimligen bör utvidga ersättningsmöjligheten. - Mot bakgrunden av det anförda finner HovR:n det riktigare att försäkringsbolagens kostnader för att utreda försäkringsbedrägerier belastar den som gör sig skyldig till en sådan gärning än att dessa kostnader får bäras av försäkringstagarna som kollektiv. På grund av det anförda skall C.M. förpliktas utge yrkat skadestånd.

C.M. (ombud advokaten S-Å.L.) överklagade och yrkade att HD skulle fastställa det slut vartill TR:n kommit i skadeståndsdelen.

Försäkringsbolaget bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Johnsson, föreslog i betänkande följande dom: Domskäl. I målet framgår att försäkringsbolaget har haft icke obetydliga, särskilt angivna utredningskostnader, som är direkt föranledda av att C.M. i sin anmälan till försäkringsbolaget har lämnat bedrägliga uppgifter om att hans bil blivit stulen. Dessa kostnader får anses utgöra en ren förmögenhetsskada vållad genom brott och är därför ersättningsgilla enligt 2 kap 4 § skadeståndslagen.

HD (JustR:n Knutsson, Heuman, referent, Freyschuss, Lars K Beckman och Lambe) beslöt dom i enlighet med betänkandet.

HD:s dom meddelades d 19 dec 1994 (nr DT 301).