NJA 1995 s. 571

C.Ö. var styrelseledamot i Snobs Clothing Co AB. Hon undertecknade d 24 nov 1989 en generell borgensförbindelse för bolagets förpliktelser gentemot Svenska Handelsbanken. Mellan bolaget och banken upprättades därefter ett kontrakt om Allkonto med kredit och ett kontrakt om tilläggskredit på checkkonto. Den totala krediten uppgick till 400 000 kr. Kontrakten övertrasserades varför banken d 8 sept 1993 sade upp dem till betalning. Bolaget gick i konkurs. Banken ansökte d 30 sept 1993 om betalningsföreläggande mot C.Ö. såsom borgensman för bolaget. C.Ö. bestred ansökningen och målet hänsköts till Stockholms TR.

Vid TR:n yrkade banken att C.Ö. skulle förpliktas betala 431 188 kr jämte ränta.

Banken anförde som grund för käromålet att C.Ö. gått i borgen för bolagets förpliktelser såsom för egen skuld. Bolagets skuld var förfallen till betalning.

C.Ö. medgav att betala 50 000 kr. I övrigt bestred hon käromålet med hänvisning till att banken inte informerat henne om vad borgensåtagandet innebar, inte informerat henne om de i målet aktuella krediterna och inte gjort någon kreditprövning av henne.

Hon anförde till utvecklande av sin talan: Hon undertecknade borgensförbindelsen i samband med att bolaget bildades. Det var många papper som skulle skrivas på. Hon trodde att borgensförbindelsen endast avsåg den kredit som redan då beviljats, vilken hon tror uppgick till 50 000 kr. Hon var visserligen styrelseledamot men det var hennes dåvarande sambo K.W. som drev bolaget. Under en tid sköttes bolagets bokföring av en vän till henne, men sedan hon slutade har C.Ö. inte haft någon insyn i bolaget. Hon har därför inte känt till vilka krediter som banken har beviljat bolaget. Banken har aldrig informerat henne om vad borgensåtagandet innebar. Om hon känt till detta hade hon aldrig gått i borgen för bolaget. Dessutom gjorde banken aldrig någon kreditprövning av henne. Om de gjort det skulle de ha upptäckt att hon inte hade någon möjlighet att utge ett belopp av den storlek som nu är aktuell.

Banken genmälde att en sedvanlig kreditprövning av C.Ö. gjordes i enlighet med de rutiner som gällde vid tiden för borgensförbindelsens ingående.

C.Ö. överklagade i Svea HovR med yrkande att bankens talan skulle ogillas.

Banken bestred ändring.

C.Ö. åberopade i HovR:n som grund för sitt bestridande av betalningsskyldighet i första hand att borgensåtagandet var ogiltigt alternativt skulle jämkas p ga att banken brustit i sin vårdplikt. I andra hand gjorde C.Ö. gällande att borgensavtalet var oskäligt och därför skulle jämkas alternativt lämnas utan avseende med stöd av 36 § avtalslagen. I sista hand gjorde hon gällande att bankens agerande stred mot god banksed och att borgensåtagandet på grund härav var ogiltigt alternativt skulle jämkas.

C.Ö. åberopade till stöd för sin talan i HovR:n följande omständigheter. Kredittagaren, bolaget, saknade vid respektive tidpunkt för beviljandet av krediterna förmåga att fullgöra låneförbindelserna och banken vidtog inte några som helst undersökande åtgärder beträffande gäldenärens betalningsförmåga. Banken gjorde inte heller någon kreditprövning av C.Ö.. Vidare informerade inte banken C.Ö. om innebörden av borgensåtagandet. Banken ägde kännedom om att C.Ö. endast var styrelseledamot i bolaget av formella skäl och att hon och K.W. vid tidpunkten för beviljande av krediterna hade separerat. C.Ö. erhöll inte någon information från banken om att respektive kredit beviljades.

C.Ö. åberopade i HovR:n som ny bevisning förhör under sanningsförsäkran med sig själv samt som skriftlig bevisning en konkursförvaltarberättelse jämlikt 7 kap 15 § KL.

Banken invände att de rättsliga grunder som C.Ö. i HovR:n åberopat till stöd för sin talan skulle avvisas så som otillåten taleändring. Vidare gjorde banken gällande att uppgifterna om att kredittagaren vid respektive tidpunkt för beviljande av krediterna saknade förmåga att fullgöra dessa, att banken inte vidtog några som helst undersökande åtgärder beträffande gäldenärens betalningsförmåga, att banken ägde kännedom om såväl att C.Ö. endast var styrelseledamot i bolaget av formella skäl som att hon och K.W. hade separerat vid tidpunkten för beviljandet av krediterna samt att en förhållandevis lång tid förflutit från tidpunkten för borgensförbindelsens undertecknande fram till dess bolaget beviljades de aktuella krediterna, allt utgjorde nya omständigheter som inte skulle tillåtas. Slutligen bestred banken att den nya bevisningen fick åberopas.

Till grund för att C.Ö. åberopat vissa omständigheter och de nya bevisen först i HovR:n anförde hon att hon haft giltig ursäkt att inte åberopa dessa vid TR:n eftersom hon där uppträdde utan ombud vid förhandlingen i syfte att minimera kostnaderna i målet, att hon hade för avsikt att därefter anlita ombud men att den muntliga förberedelsen kom att övergå till huvudförhandling i förenklad form utan att hon ansåg sig kunna förhindra att målet avgjordes på detta sätt.

HovR:n (hovrättslagmannen Sjögren, hovrättsrådet Vilgeus och tf hovrättsassessorn Jenryd, referent) anförde i beslut d 9 sept 1994: "De av C.Ö. i HovR:n angivna grunderna för att hon inte skulle vara betalningsskyldig i enlighet med borgensåtagandet inryms i vad hon angett vid TR:n och utgör därför inte någon ändring av hennes talan.

Vad C.Ö. åberopat i HovR:n om att kredittagaren saknat förmåga att fullgöra sina åtaganden redan vid beviljandet av krediterna, att banken inte vidtog några undersökande åtgärder beträffande kredittagarens betalningsförmåga samt att banken vid tidpunkten för beviljandet av krediten kände till såväl att hon själv endast var styrelseledamot i bolaget av formella skäl som att hon och K.W. hade separerat, utgör nya omständigheter i HovR:n. Vad C.Ö. anfört om orsaken till att hon först i HovR:n åberopat dessa omständigheter utgör inte giltig ursäkt för att inte åberopa omständigheterna vid TR:n. HovR:n tillåter därför inte C.Ö. att i HovR:n åberopa dessa omständigheter.

Vad C.Ö. anfört om orsaken till att hon först i HovR:n åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv samt som skriftlig bevisning konkursförvaltarberättelsen jämlikt 7 kap 15 § KL utgör inte giltig ursäkt för att inte åberopa bevisningen vid TR:n. HovR:n tillåter därför inte att den bevisningen åberopas först här.

Med beaktande av att någon muntlig bevisning inte skall förebringas i målet är det uppenbart att huvudförhandling är obehövlig för målets avgörande. Målet skall därför avgöras utan sådan förhandling och parterna skall dessförinnan beredas tillfälle att slutföra sin talan."

HovR:n tillkännagav att talan mot HovR:ns beslut fick föras endast i samband med talan mot HovR:ns dom eller slutliga beslut i målet.

HovR:n (Sjögren, hovrättsrådet Wiegerl och Jenryd) fastställde i dom d 4 okt 1994 TR:ns dom.

I domskälen anförde HovR:n: Sedan HovR:n beslutat att inte tillåta vissa av C.Ö. först i HovR:n åberopade omständigheter är de omständigheter som skall ligga till grund för HovR:ns prövning desamma som vid TR:n.

Det som har förekommit i HovR:n ger inte anledning till annan bedömning än den som TR:n har gjort.

C.Ö. (ombud advokaten G.H.) överklagade HovR:ns beslut d 9 sept 1994 och dom. Hon yrkade att Svenska Handelsbankens talan skulle ogillas. I andra hand yrkade hon att de omständigheter och den bevisning hon åberopat först i HovR:n skulle tillåtas och att målet skulle återförvisas till HovR:n för erforderlig behandling.

Banken (ombud advokaten B.S.) bestred C.Ö:s yrkanden.

HD meddelade d 7 mars 1995 prövningstillstånd beträffande HovR:ns beslut och förklarade frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande.

TR:n avgav yttrande efter förordnande av HD. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ruhe, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Bestämmelsen i 50 kap 25 § 3 st RB om att part i HovR inte till stöd för sin talan får åberopa nytt bevis eller ny omständighet med mindre han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa beviset vid TR:n eller annars haft giltig ursäkt att inte göra det fick sin nuvarande innebörd år 1989.

i lagstiftningsärendet (se prop 1988/89:95 s 440 uttalades bl a att det var angeläget att eftersträva att processens tyngdpunkt förlades till TR:n och att avsikten var att förmå parterna att lägga ned tillräcklig omsorg på processen i första instans. Risken för att den föreslagna regeln skulle föranleda felaktiga domar antogs vara obetydlig med hänsyn till bl a att regleringen i fråga om TR:ns materiella processledning och möjligheterna till biträdeshjälp genom allmän rättshjälp generellt sett medförde goda garantier för att parterna redan i TR:n åberopade allt väsentligt material.

När det gällde tolkningen av begreppet giltig ursäkt betonades att frågan borde bedömas mot bakgrund av parternas egna förutsättningar att avgöra hur processen skulle föras. Härvid hänvisades till uttalande i tidigare lagstiftningsärende (prop 1971:45 s 100) om att parts underlåtenhet att redan i underrätten åberopa alla bevis av betydelse i målet sålunda inte borde bedömas med någon objektiv måttstock annat än undantagsvis, t ex i fall då parten i ett omfattande och svårbedömt mål hade underlåtit att anlita biträde. Fråga om giltig ursäkt i visst fall föreligger måste också ses i samband med hur den materiella processledningen i målet har utövats i TR:n. Härvid skall framhållas att kraven på materiell processledning måste ställas högre när den ena parten inte biträds av juridiskt utbildat biträde (Ekelöf, Rättegång V, 1987, s 43ff).

Som grund för yrkandet om återförvisning och att hon i HovR:n skulle få åberopa vissa nya omständigheter och viss ny bevisning har C.Ö. anfört i huvudsak följande. Då C.Ö. fick kallelse till muntlig förberedelse utgick hon från att målet inte skulle avgöras vid det tillfället. För att spara kostnader avsåg hon att först efter den muntliga förberedelsen anlita eget ombud. Hon har vidare uppgett att hon inte har någon minnesbild av att hon blivit tillfrågad om målet kunde företagas till huvudförhandling i förenklad form. Än mindre har hon begärt det själv. Möjligen blev hon tillfrågad om det och kan då ha sagt att hon inte hade något att erinra mot det. Hon har inte kunnat överblicka konsekvenserna av den av TR:n valda handläggningsformen.

HD har infordrat yttrande från TR:n angående handläggningen där samt angående tillämpningen av 19 § sista st tingsrättsinstruktionen. Förevarande mål rör betydande belopp. Redan härigenom måste kraven på TR:ns processledning ställas höga. Detta gäller än mer i en situation när den ena parten inte företräds av juridiskt utbildat ombud.

Utan att ta ställning till om det varit lämpligt att låta detta mål handläggas av en tingsnotarie finner HD att processledningen inte varit tillräckligt aktiv. Med hänsyn härtill och till vad C.Ö. anfört om sitt skäl att inte anlita juridiskt biträde redan vid den muntliga förberedelsen måste det anses att C.Ö. haft giltig ursäkt för att inte redan vid TR:n åberopa vissa omständigheter och viss bevisning. HovR:ns dom och beslut bör därför undanröjas och målet visas åter till HovR:n för förnyad handläggning.

HD (JustR:n Gregow, Lind, referent, Nyström, Svensson och Danelius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Målet gäller bankens fordran på C.Ö. i anledning av att hon tecknat generell borgensförbindelse för ett aktiebolags förpliktelser mot banken. Bankens fordran uppgick till drygt 430 000 kr jämte ränta.

C.Ö. inställde sig personligen vid muntlig förberedelse i TR:n utan biträde av ombud. Hon har uppgivit, att hon då utgick från att målet inte skulle avgöras vid det förberedande sammanträdet och att hon skulle få tillfälle att efter sammanträdet anlita advokat; hon motsatte sig dock inte att målet avgjordes vid huvudförhandling i omedelbart samband med förberedelsen. Därefter meddelade TR:n dom varigenom bankens talan bifölls. C.Ö. överklagade domen, varvid hon som ombud anlitade advokaten G.H., som senare förordnades som biträde enligt rättshjälpslagen. HovR:n avvisade genom överklagade beslutet vissa nya invändningar och viss ny bevisning från C.Ö. och avgjorde därefter målet på handlingarna, eftersom huvudförhandling ansågs vara uppenbart obehövlig för målets avgörande.

Målet har i underinstanserna handlagts på ett sätt som i praktiken medfört att C.Ö. betagits möjligheten att framföra alla de invändningar och åberopa den bevisning som hennes ombud funnit erforderliga för att tillvarata hennes rätt. Detta får antas ha samband med dels att hon själv inte förstått vilka processuella begränsningar som skulle uppkomma genom att målet avgjordes av TR:n efter huvudförhandling i förenklad form dels att TR:n inte utövat den processledning som varit påkallad av tvistefrågans art i förening med den omständigheten att C.Ö. personligen fört sin talan. Med hänsyn till målets karaktär och de uppgifter som fanns om C.Ö:s personliga förhållanden borde TR:n ha sett till att huvudförhandling hölls vid ett senare tillfälle och att C.Ö. fick möjlighet att ansöka om allmän rättshjälp med rättshjälpsbiträde.

Under angivna omständigheter får C.Ö. anses ha haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att i TR:n åberopa de omständigheter och den bevisning som HovR:n inte tillåtit. Det överklagade beslutet skall därför upphävas. Vidare bör prövningstillstånd meddelas i målet i dess helhet, HovR:ns dom undanröjas och målet återförvisas till HovR:n för förnyad handläggning.