NJA 1995 s. 75

J.A. dömdes av Stockholms TR d 14 jan 1994 för mord, försök till mord, grovt rån, rån och olaga vapeninnehav till fängelse på livstid. Genom domen ogillades en åtalspunkt avseende grovt rån samt två åtalspunkter avseende försök till mord. Vidare prövades genom domen omfattande skadeståndskrav mot J.A..

Domen överklagades i Svea HovR av J.A., som var häktad, samt av åklagaren och vissa av målsägandena.

Som offentliga försvarare för J.A. var förordnade advokaterna K.K. och P.F.. Byte av offentliga försvarare hade under målets handläggning skett vid flera tillfällen.

J.A. yrkade vid huvudförhandling i HovR:n att han skulle tillåtas att ytterligare en gång byta försvarare eller, alternativt, att han skulle tillåtas sköta sitt eget försvar.

K.K. och P.F. hemställde om entledigande från förordnandena som offentlig försvarare.

HovR:n (hovrättslagmannen Sjögren, hovrättsråden Wiegert och Boholm, hovrättsassessorn Marianne Trägårdh, referent, samt nämndemännen Bergström, Hessle och Häggqvist) anförde i beslut d 2 febr 1995: Skäl. Enligt 21 kap 3 a § RB skall offentlig försvarare förordnas för den som är häktad, om han begär det. Även målets art och omfattning gör i föreliggande fall att det är påkallat med försvarare. Mot den bakgrunden utgår HovR:n i de fortsatta övervägandena från att det skall finnas en eller flera offentliga försvarare förordnade för J.A..

J.A. har som grund för sin begäran om byte av försvarare anfört omständigheter som innebär att han saknar förtroende för de nuvarande försvararnas förmåga att förbereda och utföra försvaret på det sätt han anser att det skall ske liksom för deras förmåga till samarbete för att nå det målet. Han har vidare anfört att han i samband med de tidigare försvararbytena inte givits skäligt rådrum för att samråda med och utse nya försvarare.

HovR:n konstaterar att J.A. nu har sina sjunde och åttonde försvarare, att J.A. även inför tidigare byten åberopat bristande förtroende och samarbetssvårigheter, att i samband med tidigare byten - som främst föranletts av att de tidigare försvararna av olika skäl inte ansett sig kunna kvarstå - all hänsyn tagits till J.A:s behov av tid för att vidtala och samråda med nya försvarare samt att den eller de försvarare J.A. själv utsett också har förordnats. Mot den bakgrunden är det som J.A. nu anfört inte tillräckligt för att ytterligare en gång tillåta försvararbyte.

J.A. har vidare gjort gällande att det för K.K. och P.F. föreligger en jävssituation, eftersom polisanmälan skett - efter hans eget fysiska angrepp på dem. För försvarare finns ingen uttrycklig jävsregel för denna situation. För domare gäller emellertid enligt 4 kap 13 § RB att en domare, som kommit i en sådan motsatsställning till en part, inte blir jävig "om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig". Det är uppenbart att J.A. angripit försvararna för att kunna åberopa detta som grund för ett nytt byte av försvarare. Även med beaktande av det speciella förhållande som måste råda mellan en försvarare och hans klient kan dock inte en strängare jävsregel uppställas för försvarare än för domare. Inte heller på den grunden kan alltså J.A:s yrkande om försvararbyte bifallas.

Konstaterandet att det inte föreligger någon jävssituation blir utgångspunkten även för övervägandena rörande K.K:s och P.F:s yrkanden om entledigande. Frågan är då om omständigheterna ändå är sådana att de skall befrias från sina uppdrag. HovR:n noterar i det sammanhanget att varje ny försvarare för J.A. har åtagit sig uppdraget med vetskap om de tidigare bytena och de speciella förhållanden som gällt. K.K. och P.F. har också varit medvetna om att de närmast föregående försvararna befriats från sina uppdrag på grund av fysiskt angrepp från J.A.. De har därför varit införstådda med de risker uppdraget rymt. Mot den bakgrunden är det inte alltför hårt att begära att de fullföljer sina uppdrag. Inte heller K.K:s och P.F:s hemställan att bli entledigade skall därför bifallas.

Slut. 1. J.A:s yrkanden om att få byta offentlig försvarare - alternativt att få sköta sitt eget försvar - lämnas utan bifall.

J.A. anmälde missnöje och upplystes om hur han skulle förfara vid överklagandet.

Ordföranden förklarade att i enlighet med 54 kap 4 § jämfört med 49 kap 11 § 2 st RB målet fick förklaras vilande i avvaktan på resultatet av J.A:s överklagande endast om det fanns särskilda skäl för detta samt att HovR:n inte funnit sådana skäl föreligga, varför huvudförhandlingen skulle fortsätta.

J.A. överklagade HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Heuman, Nyström och Thorsson) avvisade i beslut d 16 febr 1995 J.A:s överklagande såvitt det avsåg HovR:ns beslut varigenom begäran om entledigande av de offentliga försvararna lämnats utan bifall, enär beslutet i den delen inte fick överklagas särskilt. HD meddelade prövningstillstånd såvitt avsåg frågan om byte av offentlig försvarare.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Schuer, föreslog i betänkande att HD skulle meddela beslut enligt följande: Skäl. (Första stycket överensstämmer i sak med vad som upptas i första stycket i HD:s beslut; red:s anm.)

Som skäl för sin begäran om att få byta offentlig försvarare har J.A. i HD - som hans talan får förstås - åberopat bristande förtroende för de nuvarande försvararna och att det för dessa föreligger jäv till följd av hans polisanmälda fysiska angrepp mot dem. Han har vidare med hänvisning till målets särskilda beskaffenhet framhållit vikten av att han erbjuds försvarare som kan ta tillvara hans rättigheter.

För bifall till en begäran om att få byta offentlig försvarare krävs att det finns giltigt skäl för ett sådant byte. I praxis har brist i den tilltalades förtroende för sin offentlige försvarare ansetts böra tillmätas särskild betydelse i mål där den tilltalade riskerar ett långt frihetsberövande och frågan om vilken bevisning som skall förebringas kan vara föremål för delade meningar (NJA 1980 s 177). Den omständigheten att en tilltalad saknat förtroende för sin offentlige försvarare har ansetts utgöra skäl för byte av försvarare i fall då den tilltalade mot sitt bestridande av två instanser dömts till fängelse på livstid (NJA 1981 s 1080).

I regel föreligger alltså i fall som det förevarande giltigt skäl för försvararbyte när den tilltalade uppger att han saknar förtroende för sin offentlige försvarares sätt att fullgöra sitt uppdrag. I detta fall är omständigheterna emellertid speciella. Det finns här anledning att särskilt uppmärksamma bestämmelserna för HovR:ns del i 51 kap l5 § 2 st RB om skyndsam handläggning av mål vari den tilltalade är häktad, bestämmelser som för övrigt ställts upp framför allt i den tilltalades eget intresse. J.A. har även

vid tidigare försvararbyten åberopat bristande förtroende för de försvarare som förordnats för honom. J.A. är i målet häktad, och TR:ns dom meddelades för mer än ett år sedan. Försvararbyte har redan skett vid upprepade tillfällen och handläggningen i HovR:n har fördröjts i samband med åtminstone ett tidigare sådant. J.A:s uppgifter om bristande förtroende även för de nuvarande försvararna kan mot denna bakgrund inte tillmätas sådan betydelse som väger över intresset av att målet nu företas till avgörande.

Den omständigheten att J.A. polisanmälts för fysiskt angrepp mot de offentliga försvararna kan inte anses utgöra sådant försvararjäv om vilket bestämmelser finns i 21 kap 3 § 3 st RB. Det får visserligen normalt förutsättas att en sådan intressekonflikt mellan en tilltalad och hans försvarare utgör giltigt skäl för ett försvararbyte. Med hänsyn till redan berörda speciella omständigheter och intresset av att målet företas till avgörande får det emellertid anses godtagbart att de nuvarande försvararna fullföljer sina uppdrag.

HD (JustR:n Heuman, Solerud, Nyström, Westlander och Thorsson, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl. J.A. har genom Stockholms TR:s dom d 14 jan 1994 dömts för mord, försök till mord, grovt rån, rån och olaga vapeninnehav till fängelse på livstid. Genom domen ogillades en åtalspunkt avseende grovt rån samt två åtalspunkter avseende försök till mord. Vidare prövades genom domen omfattande skadeståndskrav mot J.A.. Domen har överklagats av J.A., åklagaren och vissa av målsägandena. HovR:ns huvudförhandling pågår och avses enligt en upprättad plan ta minst tjugufem dagar i anspråk, varvid en mycket omfattande muntlig bevisning kommer att upptagas.

Som skäl för sin begäran om att få byta offentlig försvarare har J.A. i HD anfört: Han har själv försatt sig i en situation som i grunden innebär jäv för försvararna och det är inte möjligt för dem att ta till vara hans rättigheter. Målets beskaffenhet kräver stor arbetsinsats och bevisföringen är tekniskt komplicerad, varför det varit svårt att hitta passande advokater. Svårigheterna ligger inte hos honom utan i målets särart. Hans misshandel av försvararna d 31 jan 1995 gav uttryck åt hans ogillande av dem och hans besvikelse över det ineffektiva samarbetet.

Till offentlig försvarare skall den förordnas som föreslagits av den misstänkte, om inte hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller eljest särskilda skäl föranleder annat (21 kap 5 § RB). För bifall till en begäran om att få byta offentlig försvarare krävs att det finns giltigt skäl för ett sådant byte (6 § samma kap).

I praxis har brist i den tilltalades förtroende för sin offentlige försvarare ansetts böra tillmätas särskild betydelse bl a i mål där den tilltalade riskerar ett långt frihetsberövande och frågan om vilken bevisning som skall förebringas kan vara föremål för delade meningar (NJA 1980 s 177), och en sådan brist i förtroende har ansetts utgöra skäl för byte av försvarare i ett fall då den tilltalade mot sitt bestridande av två instanser dömts till fängelse på livstid (NJA 1981 s 1080). Att den tilltalade och hans försvarare har olika meningar om hur försvaret bör skötas innebär emellertid inte nödvändigtvis att en nu avsedd brist i förtroende föreligger.

Som framgått av det anförda är den tilltalades rätt att själv välja och få byta offentlig försvarare inte obegränsad. Av naturliga skäl är utrymmet för att tillåta försvararbyte normalt mindre i fall där till försvarare förordnats den som den tilltalade själv föreslagit, åtminstone när inte åtgärd eller underlåtenhet av försvararen som varit ägnad att minska den tilltalades förtroende för försvararen påvisas. Har byte till annan av den tilltalade föreslagen försvarare redan skett får än högre krav ställas för att giltigt skäl till byte skall anses föreligga. I regel får också sannolikheten anses vara mindre att den tilltalades önskemål om ett nytt byte verkligen bottnar i bristande förtroende för försvararen.

Fastän stor vikt måste fästas vid att den tilltalade får den försvarare han önskar kan hänsynen till den tilltalades önskemål inte få drivas så långt att konsekvenserna blir orimliga. Hänsyn måste även tas till andra berättigade intressen, särskilt det allmänna intresset av att straffrättsskipningen försiggår på ett tillfredsställande sätt, bland annat så att brottmål, i synnerhet där någon är häktad, blir skyndsamt handlagda. J.A. är i målet häktad sedan i juni 1992, och TR:ns dom meddelades för mer än ett år sedan. Försvararbyte har redan skett vid upprepade tillfällen och handläggningen i HovR:n har därför fördröjts.

Visserligen är förevarande mål av sådant slag som enligt det föregående medför, att för frågan om försvararbyte särskild betydelse skall tillmätas den tilltalades bristande förtroende för den offentlige försvarare han har. Emellertid har J.A. även vid tidigare försvararbyten åberopat bristande förtroende för de försvarare som han själv en gång föreslagit. Enligt vad som framkommit beror det av J.A. numera uppgivna bristande förtroendet för försvararna inte på någon påvisad åtgärd eller underlåtenhet av försvararna eller eljest på deras processföring. I själva verket föreligger inte tillräckligt stöd för att J.A:s önskan att byta försvarare igen över huvud bottnar i ett bristande dylikt förtroende. J.A. synes snarare själv ha skapat den konflikt med försvararna som han åberopat som skäl för byte.

Vad J.A. sålunda anfört kan inte anses utgöra giltigt skäl för byte av försvarare. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.