NJA 1996 s. 333

Domskäl

TR:n (chefsrådmannen Tengström) anförde i dom d 12 april 1994: Bakgrund.

H:s Musik i Stockholm AB (H:s Musik) försattes i konkurs d 12 febr 1992.

Följande omständigheter är ostridiga mellan parterna: Den 1 dec 1991 slöts ett avtal mellan H:s Musik och Skivkompaniet G. & H. AB (Skivkompaniet). Genom avtalet överläts viss av H:s Musiks egendom, inventarier och lager från butiker i Norrköping och Växjö. Köpelikviden 2 909 987 kr betalades huvudsakligen genom att Skivkompaniet övertog betalningsansvaret för H:s Musiks skulder med ett belopp om 2 709 987 kr, bl a till Sony Entertainment Sweden AB (Sony) om 168 432 kr. Sony erhöll betalning med 168 432 kr genom kontant reglering av avtalet av Skivkompaniet underjanuari eller februari 1992. Genom ett avtal d 2 jan 1992 överläts ytterligare egendom avseende en butik i Karlstad till Skivkompaniet. Genom avtalen överlät H:s Musik hela sin rörelse förutom en mindre butik i Malmö till Skivkompaniet. Vid konkursutbrottet hade H:s Musik tillgångar om 19 177 kr och skulder om 2 240 431 kr. Av skulderna var endast två förmånsberättigade. Skulden till Sony saknade förmånsrätt.

Yrkanden m m.

Konkursboet har, såsom talan slutligen bestämts, yrkat att TR:n förpliktar Sony att till konkursboet utge 128 064 kr jämte ränta enligt 5 § räntelagen för tiden efter dagen för stämningsansökans ingivande till rätten till och med dagen för lagakraftvunnen dom samt enligt 6 § räntelagen för tiden därefter till dess full betalning sker.

Sony har bestritt käromålet och vitsordat yrkat belopp och ränta som skäliga i och för sig.

Konkursboet har som grund för talan åberopat: Konkursbolaget har genom avtal av d 1 dec 1991 förfogat över konkursbolagets tillgångar för att infria skuld gentemot Sony. Förfarandet är, avseende de ekonomiska verkningarna, att likställa med en betalning med annat än sedvanliga betalningsmedel. Betalningen har varit till nackdel för konkursbolagets övriga borgenärer. Avtalet slöts senare än tre månader före fristdagen. 4 kap 10 § KL åberopas. För det fall att Sony inte anses ha erhållit betalning med osedvanliga betalningsmedel är det av konkursbolaget genom avtalet gjorda förfogandet över bolagets tillgångar för att infria skuld gentemot Sony avseende de ekonomiska verkningarna att likställa med en betalning. Alternativt har Sony genom kontant reglering enligt avtalet erhållit betalning för sin fordran om totalt 168 432 kr gentemot konkursbolaget av Skivkompaniet under januari och februari 1992. Betalningen har avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning samt varit till nackdel för konkursbolagets övriga borgenärer. Den har skett senare än tre månader före fristdagen.

Sony har som grund för bestridandet anfört: Genom transaktionen uppstod inte någon omedelbar nackdel. Avtalet utgör inte betalning utan en rättshandling mellan konkursgäldenären och annan än återvinningssvaranden. Det föreligger inte betalning med osedvanliga betalningsmedel. Om betalning anses föreligga är den att anse som ordinär. Konkursboets andrahandsgrund bestrids på samma grunder som nämnts med det tillägget att det inte är betalning som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning.

Konkursboet har till utveckling av sin talan anfört: Den rättshandling som angrips är avtalet d 1 dec 1991 i fråga om båda grunderna för talan. Det görs gällande att konkursbolaget förfogat över sina tillgångar för att betala vissa oprioriterade borgenärer, däribland Sony. Vad beträffar den alternativa grunden görs gällande att avtalet innebar en anvisning. Det yrkade beloppet har bestämts på så sätt att från beloppet 168 432 kr har dragits ett belopp om 40 368 kr, vilket krediterats Skivkompaniet för returnerade grammofonskivor.

Sony har anfört: Ifrågavarande belopp erhöll Sony via postgiro. Beloppet avsåg leverans av grammofonskivor till H:s Musik. Det är ostridigt att beloppet erhölls från tredje man och att Sony inte haft kännedom om överlåtelsen enligt avtalet d 1 dec 1991. Avtalet blev känt genom konkursförvaltarens efterforskningar. Det kan inte vitsordas att syftet med avtalet var det påstådda. Det är inte fråga om en anvisning att betala.

Domskäl.

Omständigheterna i målet är ostridiga.

Den rättshandling som åberopas som grund för återvinning enligt 4 kap 10 § KL är avtalet i december 1991.

Rättshandlingar, innebärande att gäldenär sålt egendom till tredje man och denne betalat köpeskillingen genom att överta betalningsansvaret för vissa gäldenärens skulder, kan väl i vissa situationer, såsom skett i praxis, behandlas som trepartsförhållanden, vilka anses innefatta betalning med osedvanligt betalningsmedel eller anses vara att likställa med betalning.

För en sådan bedömning krävs enligt TR:ns mening att borgenären på något sätt medverkat vid rättshandlingens tillkomst. Då så inte varit fallet beträffande nu förevarande avtal finner TR:n att den åberopade rättshandlingen inte kan anses utgöra betalning i den mening som avses i 4 kap 10 § KL eller likställas med sådan betalning.

Med hänsyn till det sagda och då avtalet inte heller kan anses utgöra anvisning att betala föreligger inte förutsättningar för återvinning. Käromålet skall därför ogillas.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Domskäl

HovR:ns domskäl.

Avtalet. Målet rör ett avtal avseende överlåtelse av tillgångar och skulder träffat d 1 dec 1991 (avtalet) mellan å ena sidan H:s Musik och å andra sidan Skivkompaniet AB. Avtalet får ses så att H:s Musik vid försäljning av dess egendom - närmast själva inkråmet i bolaget - som köpeskilling får ett åtagande från köparen att övertaga hela betalningsansvaret för vissa av H:s Musiks egna skulder. Med hänsyn till att Skivkompaniet senare fullföljde sitt i avtalet gjorda betalningsåtagande, är nu frågan om avtalet kan ses som en betalning till Sony samt om den betalningen i så fall kan återvinnas enligt bestämmelsen i 4 kap 10 § KL.

Betalning. Avtalet innefattade bl a en överenskommelse om att Skivkompaniet skulle överta betalningsansvaret för Herberts Musiks skuld till Sony. Skivkompaniet fullföljde sitt åtagande och betalade skulden till Sony.

Förutsättningar för återvinning. Genom avtalet överlät H:s Musik stora delar av sina tillgångar mot ett vederlag som i huvudsak bestod av att Skivkompaniet åtog sig att betala en stor del av H:s Musiks skulder. Det har inte påståtts att något avtalsförhållande uppkommit mellan H:s Musiks borgenärer och Skivkompaniet. Redan genom avtalet, varigenom betalningen initierades, uppkom nackdel åtminstone för de H:s Musiks borgenärer beträffande vilka Skivkompaniet i avtalet inte gjorde något betalningsåtagande. Den grundläggande förutsättningen för återvinning, nämligen nackdelsrekvisitet, är alltså uppfyllt.

H:s Musik försattes i konkurs d 12 febr 1992. Betalningen initierades av H:s Musik genom avtalet i december 1991 och fullbordades när Sony i januari eller februari 1992 mottog medel från Skivkompaniet såsom betalning avseende H:s Musiks skuld; allt inom den i 4 kap 10 § KL förutsatta tremånadersfristen.

Vid en bedömning av transaktionen i dess helhet, visar den ordning som H:s Musik valde för betalning av sina skulder, att bolaget i realiteten använt sina tillgångar - såväl materiella maskiner och inventarier som immateriella licensrättigheter och goodwill - till att säkra infriandet av skulden till bl a Sony. Det är i förevarande fall fråga om en betalning med annat än sedvanliga betalningsmedel. Det förhållandet att transaktionen i slutskedet medförde en girering via postgirokonto, föranleder inte annan bedömning. Och det föreligger ingen omständighet som gör att betalningen ändå kan anses ordinär.

För återvinning enligt 4 kap 10 § KL behöver återvinningssökanden endast visa att där angivna förutsättningar för återvinning objektivt sett föreligger. Det har konkursboet lyckats med. Bestämmelsen uppställer inte något krav på att betalningsmottagaren, i förevarande fall Sony, skall ha känt till eller bort ha känt till de omständigheter som gjorde betalningen återvinningsbar. Eftersom betalningen skett med ett osedvanligt betalningsmedel, skall värdet av betalningen återbäras och ingå i konkursen.

Återbäringens storlek. Om återbäringens storlek och ränta därå råder inte tvist.

TR:ns dom skall ändras i enlighet med vad konkursboet här har yrkat.

HovR:ns domslut. Med ändring av TR:ns dom förordnar HovR:n följande.

Sony Music Entertainment Sweden AB skall till H:s Musik i Stockholm AB:s konkursbo utge 128 064 kr jämte ränta därå enligt 5 § räntelagen från och med d 12 febr 1993 till och med den dag HovR:ns dom vinner laga kraft samt enligt 6 § räntelagen från sistnämnda dag till dess full betalning sker.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut

HD:s dom meddelades d 24 maj 1996 (nr DT 100).