NJA 1996 s. 541

HovR:s dom innefattande dels straffnedsättning, dels utvidgning av förordnande om förverkande av villkorligt medgiven frihet har ansetts vara till nackdel för den tilltalade och därmed vara oförenlig med för budet mot reformatio in pejus.

HD

(Jfr 1991 s 633)

J.H. medborgare i Finland född 1964, dömdes d 10 maj 1995 av Huddinge TR för bl a rån till fängelse ett år tre månader. Han frigavs villkorligt d 24 jan 1996 med en återstående strafftid av åtta månader tjugo dagar och en prövotid av ett år.

Södertälje TR dömde d 6 mars 1996 J.H. för bedrägeri och brukande av falsk penningsedel till fängelse fyra månader och förklarade den till följd av domen d 10 maj 1995 villkorligt medgivna friheten förverkad till en tid av fyra månader.

Solna TR dömde d 17 maj 1996 J.H. för olaga hot, hemfridsbrott, föregivande av allmän ställning, vapenbrott och narkotikabrott till fängelse ett år åtta månader, varjämte den till följd av domen d 10 maj 1995 villkorligt medgivna friheten förklarades till återstående del förverkad.

J.H. överklagade de båda sistnämnda domarna i Svea HovR och yrkade, såvitt gällde ansvarsfrågan, att åtalen för bedrägeri, brukande av falsk penningsedel, olaga hot, hemfridsbrott, föregivande av allmän ställning och vapenbrott skulle ogillas.

HovR:n (hovrättslagmannen Nilsson, hovrättsrådet Lampa, tf hovrättsassessorn Ahlen, referent, samt nämndemännen Oberg och Hermansson) ändrade i dom d 9 juli 1996 de överklagade domarna på det sättet att HovR:n upphävde Södertälje TR:s dom i själva saken och dömde Jarmo H. för de i Solna TR:s dom upptagna brotten, med tillämpning av 34 kap 1 § 1 st 2 BrB, till fängelse ett år sex månader samt förklarade den till följd av Huddinge TR:s dom d 10 maj 1995 villkorligt medgivna friheten helt förverkad.

J.H. (offentlig försvarare advokaten P.W.) överklagade HovR:ns dom med yrkande bl a att åtalen skulle ogillas för vissa gärningar, som han fällts till ansvar för av HovR:n.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om påföljd och förverkande av villkorligt medgiven frihet men fann ej skäl meddela prövningstillstånd i målet i övrigt, i följd varav HovR:ns dom i den delen skulle stå fast.

J.H. yrkade därefter i första hand att han skulle dömas till skyddstillsyn med behandlingsplan och i andra hand att fängelsestraffet skulle nedsättas. Skulle inget av dessa yrkanden vinna bifall begärde han att den villkorligt medgivna friheten endast till en tid av fyra månader skulle förklaras förverkad.

Riksåklagaren bestred bifall till J.H:s första- och andrahandsyrkanden men medgav att förverkande av den villkorligt medgivna friheten skulle begränsas till en tid av fyra månader tjugo dagar.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen K.Å.).

HD (JustRn Lind, Danelius, referent, och Thorsson) beslöt följande dom: Domskäl. Vad som förekommit i målet ger inte anledning till ändring av HovR:ns dom såvitt avser det utdömda fängelsestraffet.

Vad sedan gäller förverkande av villkorligt medgiven frihet är följande att beakta.

Efter att ha avtjänat ett tidigare fängelsestraff frigavs J.H. villkorligt med en återstående strafftid om åtta månader tjugo dagar.

I nu förevarande mål dömde Solna TR J.H. till fängelse ett år åtta månader och till förverkande av den villkorligt medgivna friheten i den utsträckning denna inte tidigare förklarats förverkad. Innebörden av domen i denna del var att den villkorligt medgivna friheten förklarades förverkad till en tid av fyra månader tjugo dagar. Den totala tiden för de fängelsestraff som skulle verkställas var således två år tjugo dagar.

Sedan J.H. överklagat domen, bestämde HovR:n straffet till fängelse ett år sex månader, varjämte den villkorligt medgivna friheten förklarades helt förverkad. Den sammanlagda tiden för de fängelsestraff som J.H. skulle avtjäna var enligt denna dom två år två månader och tjugo dagar.

HovR:ns dom medförde således en ändring till J.H:s nackdel, vilket var oförenligt med förbudet mot reformatio in pejus (jfr 51 kap 25 § RB). Med beaktande av detta förbud hade HovR:n i stället bort tillse att det ådömda fängelsestraffet tillsammans med tidslängden av den villkorligt medgivna frihet som förklarades förverkad inte översteg två år tjugo dagar.

Mot bakgrund av Riksåklagarens inställning i målet saknas anledning att förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad till längre tid än fyra månader tjugo dagar.

Domslut

Domslut. HD ändrar på så sätt HovR:ns dom att den villkorligt medgivna friheten förklaras förverkad till en tid av fyra månader tjugo dagar.

JustR:n Lars K Beckman och Lars Å Beckman var skiljaktiga i fråga om motiveringen och anförde: Efter att ha avtjänat ett tidigare fängelsestraff frigavs J.H. villkorligt med en återstående strafftid om åtta månader tjugo dagar.

I förevarande mål dömde Södertälje TR J.H. till fängelse fyra månader och förklarade villkorligt medgiven frihet förverkad till en tid av fyra månader. Därefter dömde Solna TR J.H. till fängelse ett år åtta månader och förklarade villkorligt medgiven frihet förverkad till återstående del, alltså till en tid av fyra månader tjugo dagar.

Sedan J.H. överklagat båda domarna, fann HovR:n att de åtal som hade prövats i Södertälje TR:s dom skulle ogillas och upphävde därför denna dom samt dömde J.H. för de i Solna TR:s dom upptagna brotten till fängelse ett år sex månader (alltså en nedsättning av straffet med två månader) och förklarade den villkorligt medgivna friheten helt förverkad.

Den totala tiden för fängelsestraff enligt tingsrättsdomarna var alltså två år åtta månader tjugo dagar medan resultatet av HovR:ns dom är två år två månader tjugo dagar. J.H:s överklagande av TR:nas domar har alltså varit till fördel för honom. Emellertid får det anses oförenligt med förbudet mot reformatio in pejus (jfr 51 kap 25 § RB) att på talan av J.H. mot Solna TR:s dom lägga de i den domen upptagna brotten till grund för ytterligare förverkande av villkorligt medgiven frihet. Med hänsyn härtill skall HovR:ns dom ändras så att förverkande sker endast till en tid av fyra månader tjugo dagar.

HD:s dom meddelades d 2 okt 1996 (mål nr B 3375/96).