NJA 1991 s. 633

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Widén) anförde i dom d 18 juni 1991 bl a:

Yrkanden m m. - - - S.L. dömdes av TR:n d 22 jan 1991 för olaga hot, snatteri, olovlig körning och grovt rattfylleri till fängelse fyra månader. Verkställigheten påbörjades d 9 april 1991. S.L. har varit anhållen och häktad sedan d 8 juni 1991 resp d 9 juni 1991. Från fängelsestraffet är han sedan d 9 juni 1991 villkorligt frigiven med en återstående strafftid om två månader.

Domskäl. S.L. kan varken erkänna eller bestrida på grund av berusning vid tillfället i fråga.

V.A. är 22 år. Hon träffade S.L. när hon var 17 år. Två år senare flyttade de ihop och och i mars 1989 föddes deras dotter. Några månader senare gick paret isär. Den största anledningen härtill var S.L:s uppenbara alkoholproblem. Det olaga hot som S.L. dömdes för d 22 jan 1991 var riktat mot V.A. och innebar att han per telefon yttrade att han skulle skaffa en k-pist och skjuta henne. V.A. har uppgivit att S.L. vid några tillfällen under sambotiden slagit henne och att hon är mycket rädd för honom när han är onykter. V.A. bor ensam med dottern i ett hyreshus. Hon har hemligt telefonnummer. Hon har kontakt med en yngre kvinna som bor i samma hus och till vilken S.L. ibland ringer för att få tala med V.A.. Det har då gällt umgängesrätt med dottern, ett umgänge som fungerat mycket dåligt då som villkor ställts att S.L. vid dessa tillfällen skall vara nykter och att umgänget sker under medverkan av socialtjänsteman. Denna anordning har uppenbart irriterat S.L..

S.L. har berättat att han ifrågavarande dag befann sig på Skenäsanstalten där han druckit ca 65 cl starksprit. Han minns att han via nyssnämnda kvinna fick kontakt per telefon med V.A. och ville träffa dottern. Han fick då enligt egen utsaga samma undanglidande svar som vanligt, blev arg och fick en "black out".

V.A. har hörts. Hon har givit ett utomordenligt trovärdigt intryck. Genom förhöret med henne är klarlagt att samtalet i fråga varade 3-4 minuter och inledningsvis var normalt. Hon märkte att S.L. inte var nykter. När han ville träffa dottern hänvisade hon till de sociala myndigheterna. Utrett är att S.L. då hotade henne på sätt åklagaren påstått. Hon blev då mycket rädd och ringde till sina föräldrar i Sonstorp, vilka tog kontakt med polisen.

TR:n finner åtalet styrkt och gärningen är att bedöma som påståtts. Den förskyller ett kortare fängelsestraff. Den del av villkorligt medgiven frihet som kan beräknas innefatta återfall i brottslighet bör förverkas.

Då det föreligger fara för brottslig verksamhet bör S.L. kvarbli i häkte.

Domslut

Domslut. TR:n dömde S.L. enligt 4 kap 5 § BrB för olaga hot till fängelse en månad samt förordnade att villkorligt medgiven frihet var förverkad till en tid av en månad.

Vidare förordnades att S.L. skulle kvarbli i häkte till dess domen i ansvarsdelen vann laga kraft mot honom.

Domskäl

HovR:ns domskäl. Då nu aktuellt brott inte har begåtts under prövotid, har förutsättningar saknats för att förverka villkorligt medgiven frihet. Förordnandet härom skall således undanröjas.

Även domen d 22 jan 1991 omfattade olaga hot riktat mot V.A.. Nu aktuellt brott har begåtts under tid då S.L. avtjänade fängelsestraff enligt den domen. Då det förhållandet att S.L. återfallit i likartad brottslighet inte kan beaktas genom förverkande av villkorligt medgiven frihet, skall fängelsestraffet bestämmas till två månader.

HovR:ns domslut. Med undanröjande av TR:ns dom såvitt avser förordnandet om förverkande av villkorligt medgiven frihet bestämmer HovR:n fängelsestraffet till två månader.

Domskäl

Domskäl. S.L. dömdes d 22 jan 1991 av Norrköpings TR för bl a olaga hot till fängelse fyra månader. I förevarande mål dömde TR:n S.L. med tillämpning av 34 kap 1 § 1 st 2 BrB för olaga hot till fängelse en månad samt förklarade villkorligt medgiven frihet från det tidigare straffet förverkad till en tid av en månad. S.L. avgav nöjdförklaring beträffande nyss nämnda dom. Åklagaren fullföljde därefter talan till S.L:s förmån och yrkade att HovR:n skulle undanröja förordnandet om förverkande eftersom brottet inte var begånget under prövotid. HovR:n biföll yrkandet och dömde S.L. under åberopande av att han återfallit i likartad brottslighet till fängelse två månader.

I 51 kap 25 § RB stadgas bl a att HovR:n inte med anledning av den tilltalades talan eller sådan talan, som åklagaren för till hans förmån, får döma till en brottspåföljd som är att anse som svårare eller mer ingripande för den tilltalade än den som TR:n dömt till.

HovR:ns dom skulle liksom TR:ns innebära att S.L. hade att undergå fängelse två månader i anstalt. En följd av HovR:ns dom blir emellertid dessutom att en större del av strafftiden enligt domen d 22 jan 1991 kommer att återstå, något som kan få betydelse i den händelse fråga på nytt uppkommer om förverkande av villkorligt medgiven frihet. HovR:ns påföljdsbestämning innebär följaktligen en skärpning för S.L. i förhållande till TR:ns dom och strider därför mot 51 kap 25 § RB.

Av det anförda följer att S.L. inte i förevarande mål kan dömas till fängelse två månader. Fängelsestraffet bör bestämmas till en månad.

Domslut

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns domslut att påföljden bestäms till fängelse en månad.