NJA 1996 s. 663

Metallslangfabriken AB förde efter stämning å Elvärmeprodukter Jan Lans AB vid Halmstads TR den talan som framgår av TR:ns mellandom. TR:n (rådmannen Erdmann) anförde i mellandom d 25 april 1994: Yrkanden m m. I juni 1992 beställde Elvärmeprodukter Jan Lans AB (nedan Lansbolaget) 2 000 meter slang av Metallslangfabriken AB (nedan Slangfabriken). Avtalat pris var 39 kr 50 öre per meter, exklusive mervärdesskatt. Slangen levererades i juli 1992. Slangfabriken utställde faktura d 24 juli 1992 på 98 875 kr (2 000 meter å 39 kr 50 öre jämte emballage 100 kr och mervärdesskatt 19 775 kr). Lansbolaget erlade inte någon betalning och i november 1992 ansökte Slangfabriken om stämning på Lansbolaget. Den 13 jan 1993 betalade Lansbolaget 68 875 kr, varefter 30 000 kr kvarstår obetalt.

Slangfabriken har nu yrkat förpliktande för Lansbolaget att till kärandebolaget utge resterande 30 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen dels å 98 875 kr från d 24 aug 1992 till och med d 13 jan 1993, dels å 30 000 kr från och med d 14 jan 1993 tills betalning sker.

Lansbolaget har vitsordat att priset är avtalat mellan parterna men har bestritt yrkandet på den grunden att fordrat belopp utöver redan erlagda 68 875 kr är oskäligt och har hänvisat till bestämmelsen i 47 § köplagen (1990:931). Lansbolaget har därvid åberopat att likvärdig slang kunnat erhållas för 19 kr per meter från annan tillverkare. Bolaget har vidare anfört: Köparen (Lansbolaget) har fått en räkning från säljaren (Slangfabriken) och är enligt huvudregeln i 47 § köplagen bunden av det pris som har angetts i räkningen. 47 § innehåller emellertid två undantag från huvudregeln. Huvudregeln gäller inte om köparen inom skälig tid meddelar säljaren att han inte godkänner priset och om det fordrade beloppet är oskäligt. Lansbolaget har reklamerat inom skälig tid och meddelat Slangfabriken att bolaget inte godkänner priset. - Lansbolaget har vitsordat skäligheten av yrkad ränta.

Slangfabriken har invänt att grund för nedsättning inte föreligger och att 47 § köplagen inte är tillämplig då pris är avtalat.

Parterna har begärt att TR:n genom mellandom prövar frågan om 47 § köplagen är tillämplig i målet.

Det får anses lämpligt att TR:n genom mellandom prövar frågan om Lansbolaget äger grunda ett yrkande om nedsättning av köpeskillingen på 47 § köplagen, trots att priset ostridigt är avtalat mellan parterna.

Domskäl. Det är ostridigt att Lansbolaget av Slangfabriken beställt 2 000 meter slang och att parterna varit överens om priset, 39 kr 50 öre per meter. Lansbolaget har emellertid, under åberopande av att likvärdig slang kunnat erhållas från annan tillverkare för knappt hälften av det avtalade priset gjort gällande att det avtalade priset är oskäligt och att bolaget därför inte är bundet av prisöverenskommelsen. Lansbolaget har därvid hänvisat till bestämmelsen i 47 § köplagen. Den angivna lagregeln lyder: "Har köparen fått en räkning, är han bunden av det pris som har angetts i räkningen. Detta gäller dock inte, om han inom skälig tid meddelar säljaren att han inte godkänner priset, om ett lägre pris följer av avtalet eller om det fordrade beloppet är oskäligt."

Utmärkande för såväl den nuvarande köplagen från 1990 som dess föregångare från 1905 är att lagens bestämmelser är dispositiva och kan sättas ur kraft genom avtal (se 3 § i 1990 års köplag). Köplagens regler blir således inte tillämpliga om annat följer av avtalet. Härav följer också att reglerna i köplagen aktualiseras först när annat inte är avtalat. Detta framgår bl a av huvudbestämmelsen för prisets bestämmande i 45 § köplagen. Paragrafen lyder: Följer priset inte av avtalet, skall köparen betala vad som är skäligt med hänsyn till varans art och beskaffenhet, gängse pris vid tiden för köpet samt omständigheterna i övrigt. I specialmotiveringen till 45 § uttalade departementschefen bl a: Bestämmelsen tar bara sikte på det fallet att priset inte följer av avtalet. Den ger alltså inte utrymme för någon skälighetsprövning av ett avtalat pris. Om ett sådant pris är oskäligt kan dock - liksom i fråga om andra avtalsvillkor - jämkning komma i fråga med stöd av 36 § avtalslagen (prop 1988/89:76 s 152).

Prisbindningen uppkommer således redan genom parternas avtal. Denna bundenhet påverkas inte av avvikande prisuppgifter i en efterföljande räkning, inte ens vid utebliven reklamation mot denna. Detta framgår avskrivningen "om ett lägre pris följer av avtalet" i 47 §. Frågan om fakturerat pris skall anses oskäligt i köplagens mening aktualiseras följaktligen, enligt TR:ns uppfattning, först när pris inte är avtalat.

Mot bakgrund av vad ovan anförts finner TR:n att 47 § köplagen inte kan anses ge uttryck för en sådan jämkningsregel som Lansbolaget påstått. Härav följer att Lansbolaget inte äger grunda ett yrkande om nedsättning av köpeskillingen på 47 § köplagen och att Lansbolaget är bundet av det avtalade priset.

HovR:n (hovrättslagmannen Wennberg, hovrättsrådet Josefson och tf hovrättsassessorn Hallstedt, referent) anförde i dom d 20 sept 1995: HovR:ns domskäl. I TR:ns dom formulerades temat för mellandomen så att det däri skulle tas ställning till om Lansbolaget ägde grunda ett yrkande om nedsättning av köpeskillingen på 47 § köplagen, trots att priset ostridigt var avtalat mellan parterna.

Det angivna mellandomstemat har formulerats på ett missledande sätt eftersom en part alltid, med eller utan rätt, kan grunda sin talan på en viss bestämmelse eller åberopa en viss regel till stöd för ett yrkande. Enligt HovR:ns mening borde temat, med utgångspunkt i hur parterna angett sina ståndpunkter, ha formulerats så att det i mellandomen skulle prövas huruvida 47 § köplagen är tillämplig i målet.

Parterna har i yttranden godtagit det av HovR:n formulerade mellandomstemat och hemställt att HovR:n prövar detta i stället för att undanröja TR:ns dom och återförvisa målet till TR:n.

Det fel som förekommit vid TR:n när det gäller mellandomstemat kan utan väsentlig olägenhet avhjälpas i HovR:n genom en prövning av HovR:ns formulerade mellandomstema.

Parterna har i HovR:n till stöd för sin talan åberopat samma omständigheter och grunder som antecknats i TR:ns dom. Lansbolaget har därutöver tillagt följande. I specialmotiveringen till 47 § köplagen anges att motsvarande bestämmelser finns i 6 § i 1905 års köplag (prop 1988/89:76 s 152). I kommentarerna till 1905 års köplag uttalas beträffande tillämpningsområdet för 6 § bl a att det skulle vara obilligt mot köparen, om han vore pliktig att betala fakturapriset där detta är så högt, att det pris som fordras är "uppenbart orimligt". Vid bestämmande av prisets rimlighet får hänsyn tas till omständigheterna i det särskilda fallet, men framför allt till det belopp, varmed det fordrade överstiger det skäliga, se Almen-Eklund, Om köp och byte av lös egendom, 4 uppl, 1960, s 85. Någon ändring i detta avseende har inte varit avsedd i 1990 års köplag. Bestämmelsen i 47 §, att köparen inte är bunden av det pris som angetts i räkningen om det fordrade beloppet är oskäligt och köparen inom skälig tid meddelar säljaren att han inte godkänner priset, bör tolkas efter sin ordalydelse. Lansbolaget bör därför ha rätt att grunda ett yrkande om nedsättning av köpeskillingen på 47 § köplagen och bör därför inte vara bundet av det avtalade priset.

HovR:ns bedömning.

Enligt ordalydelsen av 47 § köplagen är huvudregeln att köparen är bunden av fakturapriset om han inte reklamerar mot detta. Det ligger i sakens natur att köparen är bunden av fakturapriset om detta är avtalat, eftersom köparen annars ensidigt skulle kunna avgöra om han vill betala ett redan avtalat pris. 47 § köplagen innehåller emellertid undantag från ovannämnda huvudregel. För det första kan köparen undgå bundenhet dels om han inom skälig tid reklamerar mot priset, dels om ett lägre pris följer av avtalet. Köparen blir således, i sistnämnda fallet oavsett reklamation, bunden endast av det "riktiga" priset. Nästa undantag i 47 § köplagen medger en skälighetsbedömning av priset. Medan 45 köplagen ger möjlighet att bestämma ett pris när sådant inte avtalats ger det aktuella stadgandet möjlighet att frångå det avtalade priset (se Ramberg, Köplagen, 1995, s 476ff och Hellner-Ramberg, Speciell avtalsrätt I, 2 uppl 1991, s 110ff). Vid en bedömning av om det fordrade beloppet är oskäligt bör man utgå från att det avtalade priset gäller och reducera det endast när köparens skyldighet att betala avtalat pris är klart oacceptabel (se Ramberg, a a s 485). Med stöd av det anförda och med beaktande av hur Lansbolaget utformat sin talan kan något hinder mot att i målet tillämpa 47 § köplagen inte anses föreligga.

HovR:ns domslut. Med upphävande av TR:ns domslut fastställer HovR:n att 47 § köplagen (1990:931) är tillämplig i målet.

Slangfabriken (ombud jur kand Nils Edwall) överklagade och yrkade i första hand att HD, med upphävande av HovR:ns dom, skulle visa målet åter till TR:n för prövning av målet i dess helhet. I andra hand yrkade bolaget att HD skulle förklara att den uppkomna frågan huruvida Lansbolaget är bundet av det överenskomna priset skall så bedömas, att jämkning därav ej kan ske enligt köplagen.

HD meddelade prövningstillstånd såvitt avsåg Slangfabrikens andrahandsyrkande.

Lansbolaget (ombud advokaten T.C.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ålander, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Den fråga som föreligger till bedömning är huruvida 47 § köplagen (1990:931) är tillämplig i det fallet köparen och säljaren träffat avtal om det i räkningen angivna priset.

I 47 § köplagen stadgas följande. Har köparen fått en räkning, är han bunden av det pris som har angetts i räkningen. Detta gäller dock inte, om han inom skälig tid meddelar säljaren att han inte godkänner priset, om ett lägre pris följer av avtalet eller om det fordrade beloppet är oskäligt.

Lagregelns ordalydelse kan inte anses ge klart stöd för någondera partens ståndpunkt beträffande bestämmelsens tillämpningsområde. Några säkra slutsatser i tolkningsfrågan kan därför inte grundas på lagtexten. Motsvarande bestämmelse till 47 § köplagen fanns i 1905 års köplag i 6 § som dock gällde enbart handelsköp. Av förarbetena till 6 § framgår att regeln infördes med hänsyn till den betydelse som enligt merkantil uppfattning tillmättes en köpares underlåtenhet att anmärka mot ett i en räkning upptaget pris. Vidare ansågs en särskild anledning till bestämmelsen vara att man annars, med förbiseende av fakturans betydelse, kunde ge en alltför vidsträckt tillämpning av reglerna i 5 §, som gällde att bestämma köpeskillingen när köp var slutet utan att priset blivit bestämt. Därvid framhölls dock att en regel av detta slag inte kunde gälla i det fallet det angivna priset måste anses uppenbart orimligt och säljaren naturligen saknar anledning att vid utebliven protest dra några slutsatser om köparens villighet att erlägga det fordrade priset. (NJA II 1906 Nr 1 s 15f.)

De redovisade övervägandena i förarbetena till 6 § gamla köplagen leder till slutsatsen av lagstiftarens avsikt får anses ha varit att regeln skulle gälla när något avtal om priset inte var träffat; här bortses från det i bestämmelsen särskilt angivna fallet att priset i räkningen är högre än det avtalade priset. Förarbetena till 47 § nya köplagen ger inte uttryck för att denna bestämmelse skulle ha ett annat tillämpningsområde i nu aktuellt avseende än den äldre bestämmelsen (prop 1988/89:76 s 152f).

Den tolkning av 47 § köplagen som följer av lagförarbetena kan inte anses stå i strid med lagtexten. En sådan tolkning överensstämmer vidare med den grundläggande principen att avtal är bindande för parterna.

Med hänsyn till det anförda kan 47 § köplagen inte anses gälla i den situationen att köparen och säljaren träffat avtal om det i räkningen upptagna priset (jfr Ramberg, Köplagen s 477 och 485). Bestämmelsen är således inte tillämplig i målet mellan Slangfabriken och Lansbolaget.

HD (JustR:n Vängby, Lars A Beckman, Svensson, referent, Westlander och Thorsson) beslöt följande dom: Domskäl. Bestämmelsen i 47 § köplagen är en bestämmelse om rättsverkan av en räkning, närmast om dess bevisverkan. Har köparen inte fått någon räkning, gäller antingen det pris som avtalats eller det pris som sägs i 45 §. Har köparen fått en räkning, kan han reklamera inom skälig tid. I så fall bortfaller räkningens bevisverkan. Reklamerar han inte gäller däremot i första hand det pris som framgår av räkningen. Bestämmelsen i 47 § ger likväl även i denna situation köparen två möjligheter att freda sig mot säljarens priskrav. Han kan visa att ett lägre pris avtalats. Det anknyter till den underförstådda huvudregeln i 45 §, nämligen att om det finns ett avtalat pris så skall det gälla. Det andra undantaget i 47 §, nämligen att det fordrade priset är oskäligt, får däremot sin betydelse för det fall att köparen inte påstår eller inte lyckas styrka att ett lägre pris avtalats. Endast för detta fall är det naturligt att göra invändning om att det fordrade priset är oskäligt. Att invändningar av sistnämnda slag alltid kan göras, när priset inte är bestämt genom avtal, följer av 45 §.

Slutsatsen av det anförda blir att 47 § köplagen inte ger köparen någon rätt att komma ifrån ett avtalat pris på den grund att priset är oskäligt. En jämkning kan däremot, som också framgår av förarbetena (prop 1988/89:76 s 152), göras med tillämpning av 36 § avtalslagen. En domstol är i och för sig inte bunden av det lagrum som part åberopat. För tillämpning av 36 § avtalslagen gäller dock vissa bestämda förutsättningar. Mellandomstemat avser endast tillämpningen av köplagen.

Slangfabrikens andrahandsyrkande skall alltså bifallas.