NJA 1996 s. 723

HovR:n över Skåne och Blekinge meddelade d 16 dec 1992 beslut i mål nr Ö 1027/91 mellan D.D. och staten angående betalning enligt lönegarantilagen. HovR:ns beslut fick inte överklagas.

D.D. ansökte hos HD om resning. Riksskatteverket bestred ansökningen.

HD (JustR:n Lind, Lars K Beckman, referent, Danelius, Westlander och Thorsson) fattade följande slutliga beslut: D.D. anställdes av en pensionärsförening d 1 mars 1989 men sades upp d 25 maj samma år och förbjöds att inställa sig på arbetsplatsen. Genom tredskodom d 24 april 1990 förklarade Malmö TR uppsägningen ogiltig. Tredskodomen vann laga kraft d 26 okt 1990. Föreningen försattes i konkurs d 12 febr 1991.

HovR:n fastställde i beslutet d 16 dec 1992 att D.D. hade rätt till ersättning enligt lönegarantilagen till och med april 1990. Som skäl anförde HovR:n bl a att föreningen vägrade att rätta sig efter tredskodomen d 24 april 1990 och att anställningsförhållandet måste anses upplöst någon dag efter den då tredskodomen meddelades även om det därefter dröjde flera månader innan domen vann laga kraft.

Enligt 39 § lagen (1982:80) om anställningsskydd skall anställningsförhållandet anses som upplöst, om en arbetsgivare vägrar att rätta sig efter en dom, varigenom en domstol har ogiltigförklarat en uppsägning. För tillämpning av 39 § krävs att domen har vunnit laga kraft (jfr bestämmelsen i 34 § 2 st om att vid tvist om en uppsägnings giltighet anställningen inte upphör till följd av uppsägningen förrän tvisten har slutligt avgjorts).

På grund av det anförda får den rättstillämpning som ligger till grund för HovR:ns beslut anses uppenbart strida mot lag.

HD beviljar den sökta resningen och förordnar att målet skall tas upp till ny behandling i HovR:n.

HD:s beslut meddelades d 29 nov 1996 (ärende nr Ö 863/93).