NJA 1997 s. 3
Tillstånd till prövning i HovR har meddelats eftersom det ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att högre rätt prövar fråga om rätt till ersättning enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen för lidande som tillfogats en polisman i tjänsten genom hot.
TR:n
Allmän åklagare väckte vid Eskilstuna TR åtal mot J.H. för våldsamt motstånd och hot mot tjänsteman enligt följande gärningsbeskrivning: J.H., som på förekommen anledning blivit omhändertagen av polis, har d 7 mars 1994 vid och på polisstationen i Eskilstuna satt sig till motvärn mot polismän i deras myndighetsutövning genom att försöka ta sig loss och spjärna emot med armar och ben. Vid samma tillfälle har J.H. med hot om våld förgripit sig mot polisassistenten R.L. i dennes myndighetsutövning genom att upprepade gånger uttala "jag skall ta dig för det här, jag vet var du bor".
R.L. yrkade med anledning av den åtalade gärningen skadestånd av J.H. med 2 000 kr avseende psykiskt lidande.
Domskäl
TR:n (ordf lagmannen Ewerlöf) meddelade dom d 20 dec 1994.
I domskälen anförde TR:n bl a följande: J.H. har erkänt gärningarna men gjort gällande att hotet mot tjänstemannen ska bedömas som ringa.
R.L. har uppgett följande. Han och en kollega omhändertog J.H. på grund av dennes berusning. När de skulle köra honom till polishuset började J.H. uppträda hotfullt. J.H. är stor och kraftig så R.L. såg till att förstärkning väntade i garaget. J.H. vägrade där att gå ut ur bilen. Han spjärnade emot kraftigt med både armar och ben. Med stor möda lyckades poliserna få ut honom ur bilen och in i avvisiteringsrummet. Där lades han ned på golvet med ansiktet vänt mot R.L.. Han sa då att han kände igen R.L. och att han skulle "ta" honom för "det här". Vidare sa han att han visste var R.L. bodde och att R.L. inte skulle "gå säker" på kvällarna. När J.H. skulle tas till cellen fortsatte han att göra motstånd. Det krävdes fyra poliser för att få in honom i cellen. - Första veckan efter händelsen var jobbig. Han visste sedan tidigare att J.H. dömts flera gånger för våldsbrott. När han skulle hem från arbetet på kvällarna varierade han sin färdväg flera gånger. När det hördes ljud i och utanför huset på kvällarna upplevde han det som obehagligt och tänkte på hotelserna. Efter en tid slutade han dock att tänka på det som hänt.
J.H. har bekräftat R.L:s uppgifter om händelsen. TR:n gör följande bedömning.
Genom R.L:s och J.H:s uppgifter är åtalet styrkt. Gärningarna ska bedömas som åklagaren har gjort.
J.H. har bestritt R.L:s skadeståndsyrkande. Beträffande det yrkandet gör TR:n följande bedömning. I tjänsteutövning av förevarande slag bör poliser i allmänhet ha att räkna med att hot framställs och bör ha viss psykologisk beredskap för detta. Det angrepp som R.L. utsatts för i detta fall går emellertid utöver vad som normalt kan anses tillhöra polisarbete eftersom det har riktats mot hans privata sfär. Han bör därför ha rätt till ersättning för det lidande han har utsatts för. Fordrat belopp får anses skäligt.
Domslut
Domslut. TR:n dömde J.H. för våldsamt motstånd och hot mot tjänsteman samt viss annan brottslighet till fängelse 3 mån. J.H. ålades att betala skadestånd till R.L. med 2 000 kr.
Svea HovR
J.H. överklagade i Svea HovR och yrkade bl a att hotet mot tjänsteman skulle bedömas som ringa brott, att han skulle dömas till lindrigare påföljd och att R.L:s skadeståndstalan skulle ogillas.
HovR:n (hovrättsråden Widebäck, Lampa och Tenborn, referent) anförde i beslut d 7 april 1995: HovR:n meddelar ej prövningstillstånd avseende J.H:s yrkande i skadeståndsdelen. TR:ns dom vad avser förpliktande för J.H. att utge skadestånd till R.L. står därför fast.
HD
J.H. (ombud advokaten D.L.) överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till prövning i HovR:n av skadeståndsfrågan.
R.L. lät inte höra av sig.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Graffman, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl: J.H. yrkade i HovR:n, vad avser hotet mot tjänsteman, ändring i brottsrubriceringen och påföljden samt befrielse från skadeståndet. HovR:n meddelade inte prövningstillstånd i skadeståndsfrågan. I ansvarsfrågan krävdes inte prövningstillstånd. Fråga är till en början om det fordrats prövningstillstånd i HovR:n i skadeståndsdelen när J.H. överklagat i en brottsrubriceringsfråga.
I 49 kap 13 § 2 st RB stadgas - såvitt nu är av intresse - att prövningstillstånd inte behövs för ett överklagande angående enskilt anspråk om överklagandet i brottmålsdelen avser frågan om den tilltalade skall dömas för den åtalade gärningen. Då denna fråga inte kan anses omfatta brottsrubriceringen (jfr 51 kap 23 a § RB och prop 1988/89:95 s 93ff) har det, som HovR:n funnit, krävts prövningstillstånd för att HovR:n skall pröva TR:ns dom i skadeståndsdelen.
Med hänsyn till det samband som i förevarande fall föreligger mellan brottsrubricerings- och påföljdsfrågorna och skadeståndsfrågan borde HovR:n ha tagit upp J.H:s överklagande i skadeståndsdelen till prövning (se NJA 1995 s 503).
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n i skadeståndsdelen. Det ankommer på HovR:n att ta upp målet till fortsatt behandling.
HD (JustR:n Knutsson, Gregow, Nilsson, Lennander och Regner, referent) fattade följande slutliga beslut: Skäl: J.H. yrkade i HovR:n dels strafflindring under åberopande av bl a att det hot mot tjänsteman som TR:n funnit honom skyldig till var att bedöma som ringa, dels ogillande av R.L:s skadeståndstalan.
Överklagandet i HovR:n avsåg alltså inte frågan om J.H. skulle dömas för de åtalade gärningarna. För att det enskilda anspråket skulle prövas av HovR:n krävs därmed tillstånd till prövningen (49 kap 13 § 2 st RB). Prövningstillstånd får meddelas endast om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, anledning förekommer till ändring i det slut TR:n kommit till eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (49 kap 14 § RB).
I fråga om rätt till ersättning enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen för lidande som tillfogas polismän i tjänsten genom våldsbrott har HD i rättsfallet NJA 1994 s 395 uttalat att en polisman måste sura beredd på att mötas med visst våld och ha en större mental beredskap inför detta än andra. Den misshandel som det var fråga om i det fallet ansågs dock ha gått långt utöver vad en polisman sålunda måste tåla. Något vägledande avgörande om en polismans rätt till ersättning enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen för lidande som tillfogats honom i tjänsten genom hot finns däremot inte. Det får anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att den frågan prövas av högre rätt.
Tillstånd bör därför meddelas till prövning i HovR:n av J.H:s överklagande i skadeståndsdelen.
Domslut
HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n i skadeståndsdelen. Det ankommer på HovR:n att ta upp målet till fortsatt behandling.
HD:s beslut meddelades d 7 jan 1997 (mål nr Ö 1732/95).