NJA 1997 s. 341

C.M-D. överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att hennes ansökan om skuldsanering skulle bifallas.

Av borgenärerna medgav Sparbanken Sverige AB ändring, medan AB SPINTAB och SBAB Statens Bostadslåne AB bestred ändring och Orust kommun avstod från att yttra sig.

HovR:n (hovrättslagmannen Leven, hovrättsrådet Morard och hovrättsassessorn Alen) anförde i slutligt beslut d 11 juni 1996: HovR:ns skäl. Av utredningen i målet får anses framgå att C.M-D. är insolvent och att hon saknar förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Hon uppfyller därmed de förutsättningar för skuldsanering som sägs i 4 § 1 st 1 skuldsaneringslagen. För att skuldsanering skall kunna beviljas måste detta emellertid enligt nämnda lagrum punkt 2 även vara skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Vid denna skälighetsbedömning skall särskilt beaktas skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och att på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer samt det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering (4 § 3 st).

Den största delen av C.M-D:s skulder härrör från lån på den fastighet som hon tidigare ägde tillsammans med sin före detta make. C.M-D. har uppgett att problemen med att betala förfallna skulder uppstod redan 1992, att fastigheten sedermera såldes d 6 dec 1993 för 700 000 kr, att det därvid kunde konstateras att skulder om ca 750 000 kr hänförliga till fastigheten kvarstod oreglerade och att hon och hennes före detta make är solidariskt betalningsskyldiga för dessa.

Beträffande skuldernas ålder har, som TR:n redovisat, i förarbetena till skuldsaneringslagen anförts att det normalt måste ha förflutit ett antal år från det att problemen med överskuldsättning först visade sig innan skuldsanering kan komma i fråga.

Det var när C.M-D. sålde fastigheten som det slutligt kunde konstateras att skulderna på denna kraftigt översteg dess värde. HovR:n delar därför TR:ns bedömning att problemen med C.M-D:s överskuldsättning får anses ha visat sig först vid försäljningen av fastigheten. C.M-D. ansökte, såvitt nu är i fråga, om skuldsanering endast ca ett år och två månader efter nämnda försäljning och från försäljningen fram till nu har det förflutit ca två och ett halvt år. Detta är enligt HovR:ns mening en alltför kort tid med hänsyn till de krav som enligt ovan ställs i aktuellt hänseende. I likhet med TR:n finner HovR:n därför att förutsättningar att bifalla ansökan om skuldsanering för närvarande saknas.

HovR:ns avgörande. HovR:n avslår överklagandet.

C.M-D. överklagade och yrkade att hon skulle beviljas skuldsanering.

SBAB och SPINTAB bestred ändring. Orust kommun och Sparbanken Sverige AB avhördes inte.

Betänkande

HD (JustR:n Vängby, Svensson, referent, Danelius, Lennander och Regner) fattade följande slutliga beslut: Skäl: För att skuldsanering skall beviljas fordras enligt 4 § 1 st 1 skuldsaneringslagen (1994:334) att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid (det s k kvalificerade insolvensrekvisitet). Enligt punkten 2 i samma stycke krävs för skuldsanering dessutom att det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Enligt tredje stycket i paragrafen skall vid tillämpningen av detta skälighetsrekvisit särskilt beaktas skuldernas ålder, omständigheterna vid deras tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser att på egen hand nå en uppgörelse med sina borgenärer samt det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering.

Av utredningen framgår följande. C.M-D:s nettoskuldbörda uppgår nu till 913 324 kr. Hon har heltidsanställning som barnskötare. Sedan förbehåll gjorts för vanliga levnadsomkostnader och bostadskostnader återstår det inte något av hennes lön till att betala borgenärerna. Hennes nuvarande ekonomiska situation kan förväntas bestå under överskådlig tid. Det kvalificerade insolvensrekvisitet i 4 § 1 st 1 skuldsaneringslagen är därför uppfyllt.

Nästa fråga blir då om det är skäligt att hon beviljas skuldsanering. Vad som därvid tilldrar sig särskilt intresse är skuldernas ålder och omständigheterna vid deras tillkomst.

C.M-D. har anfört bl a. Huvuddelen av skulderna har samband med att hon tillsammans med sin dåvarande make år 1987 köpte en fastighet för att ha som bostad åt familjen. Anskaffningskostnaden för fastigheten uppgick till 1 300 000-1400 000 kr. Pantbrev togs ut i fastigheten på sammanlagt 1 373 000 kr. Fastighetens marknadsvärde låg redan omedelbart efter färdigställandet under denna summa. Hon var ensam lagfaren för fastigheten men hon och hennes dåvarande make svarade solidariskt för lånen på denna. År 1988 gick C.M-D. i borgen för makens aktiebolag intill 125 000 kr jämte ränta och kostnader. Bolaget gick senare i konkurs. Makarna M-D började få betalningssvårigheter under år 1992 och försökte redan våren detta år försälja fastigheten. Trots att de anlitade två olika mäklare och från och med sommaren 1992 var beredda att sälja fastigheten för 800 000-900 000 kr kom någon försäljning inte till stånd det året. Först mot slutet av nästa år lyckades en tredje mäklare sälja fastigheten för 700 000 kr genom köpekontrakt d 6 dec 1993 med tillträde d 6 april 1994. C.M-D:s restskulder efter fastighetsförsäljningen uppgår i dag till 718 230 kr och skulden på grund av borgensåtagandet till 195 094 kr. Hennes före detta make är arbetslös och saknar betalningsförmåga.

SBAB och SPINTAB, som innehar huvuddelen av de fordringar mot C.M-D. som hänför sig till fastigheten, har uppgivit att lånen togs under tiden 1988-1991. De har som grund för sitt bestridande anfört att det för att skuldsanering skall komma i fråga normalt skall förflyta ett antal år från det att problem med "överskuldsättning" först visar sig. En överskuldsättning i form av fastighetslån visar sig först när fastigheten har sålts. Efter försäljningen d 6 april 1994 har det inte gått en tillräckligt lång tid för skuldsanering.

Skuldsaneringslagen är inte avsedd att ge t ex den som gjort ett ofördelaktigt köp på kredit tillfälle att omedelbart komma ifrån de privatekonomiska konsekvenserna av detta genom skuldsanering. I förarbetena till lagen uttalas att det normalt måste förflyta ett antal år från det att problem med överskuldsättning först visar sig för att skuldsanering skall komma i fråga och att skuldsanering i regel bör vara utesluten om merparten av skulderna inte är äldre än 3 å 4 år (prop 1993/94:123 S99).

De uppgifter som C.M-D. har lämnat tyder på att makarna redan genom fastighetsförvärvet försatt sig i en utsatt ekonomisk situation. Att makarna hade problem med alltför stora skulder blev tydligt under år 1992 då fastighetspriserna sjönk dramatiskt. De fåfänga försäljningsförsök som gjordes under år 1992 och 1993 och det försäljningspris som makarna accepterade i december sistnämnda år visar att makarna redan under år 1992 råkat in i en sådan överskuldsättning som nämns i förarbetena till skuldsaneringslagen.

Enligt 6 § 3 st 2 skuldsaneringslagen kan en skuldsanering inte omfatta en fordran för vilken borgenären har panträtt till den del säkerheten förslår till betalning av fordringen. Tillämpat på lån mot säkerhet i en fastighet innebär det att fastigheten normalt måste realiseras innan eller i samband med att ett skuldsaneringsförfarande inleds (jfr prop 1993/94:123 s 202f). I förevarande fall har C.M-D:s fastighet sålts genom köpekontrakt d 6 dec 1993 med tillträde d 6 april 1994. Hinder enligt den nämnda punkten mot skuldsanering beträffande fastighetsskulderna har inte förelegat efter dagen för köpekontraktet.

Vid prövningen av om det är skäligt att låta de aktuella fastighetsskulderna omfattas av skuldsanering bör man som angivits ovan utgå från att problemen med C.M-D:s överskuldsättning först visade sig år 1992. Från denna tid skall ett antal år förflyta innan skuldsanering kan komma i fråga. I ett fall som det förevarande bör det räcka med en tid av tre år innan lånen kan omfattas av en skuldsanering.

På grund av det anförda och med hänsyn till omständigheterna i övrigt får det anses skäligt att C.M-D. beviljas skuldsanering. Kronofogdemyndighetens förslag till skuldsanering bygger på en utredning som visar att C.M-D. saknar förmåga att betala något belopp till borgenärerna. SBAB och SPINTAB har inte gjort några invändningar mot utredningen eller innehållet i förslaget för det fall att skuldsanering beviljas.

Förslaget bör därför godtas. Någon betalningsplan skall alltså inte fastställas.