NJA 1997 s. 454

Fråga om gäldenär haft rätt till kvittning enligt 28 § skuldebrevslagen, eftersom han inte insett eller bort inse, att fordringen pantsatts och att panthavaren gjorde gällande, att fordringen grundades på löpande skuldebrev.

Svenska Handelsbanken (nedan SHB) förde efter stämning å Aktiebolaget Trav och Galopp (ATG) vid Stockholms TR den talan som framgår av TR:ns dom.

TR:n (rådmännen Berzins och Wahftid samt hovrättsassessorn Marianne Nilsson) anförde i dom d 17 juni 1994: Bakgrund.

ATG har tillstånd av staten att bedriva spelverksamhet. Spelen sker genom ombud som har avtal med ATG. De är redovisningsskyldiga till ATG och erhåller provision på spelinsatsen. Spel får enligt ATG:s regler inte ske på kredit eller förmedlas per telefon utan får ske endast mot kontant betalning.

I detta mål är fråga om spelet Dagens Dubbel. Det går till så att spelaren besöker ett ATGombud och satsar en summa pengar på en eller flera hästar. Spelaren erhåller ett vadkvitto producerat av en dator, "totomat", som står i direkt förbindelse med ATG:s centraldator. Vadkvittot, som också kallas insatskvitto, spelkvitto eller bong, anger datum, insats, spelad häst samt ett kontrollnummer. Spelaren är alltså anonym. Redan samma kväll som spelet skett kan spelaren få reda på resultatet av spelet. Om det utfallit med vinst går det till på följande sätt för att få ut vinsten. Spelaren lämnar vadkvittot till ATGombudet. Ombudet sticker in kvittot i sin dator, som står i direktkontakt med ATG:s centraldator. Datorn skiljer mellan hög- eller lågvinst, där gränsen går vid 50 000 kr. --Om det rör sig om en lågvinst betalar ombudet genast ut vinsten kontant och vadkvittot makuleras av datorn. För utfående av högvinst får spelaren ett blankettset som bl a innehåller ett vinstmeddelande, stämplat och signerat av ombudet. Spelaren får också tillbaka vadkvittot. Vinstsumman kan nu hämtas ut av spelaren på valfri affärsbank mot uppvisande av vinstmeddelandet och vadkvittot. Samtliga affärsbanker står nämligen genom avtal med ATG till förfogande för inlösen av högvinst. Affärsbankerna får sedan betalt av den bank ATG anlitar, Skandinaviska Enskilda Banken (S-E-Banken), vars kontor 5201 fungerar som clearingkontor.

I blankettsetet finns också anvisningar till mottagande bank samt blanketter, (blad 1-5 med karbonpapper emellan) vilka bankerna använder vid utbetalning av högvinst. Blad 1 är benämnt "Betalningsavi/ ATG:s högvinst". På denna blankett fyller mottagande banken i den vänstra sidan, varvid banken skriver dels sig själv som uppdragsgivande bank och dels fyller i kundens namn och adress. Blad 2-5 är olika slags bevakningskopior.

När spelaren kommit till ett bankkontor, kontrollerar banken vadkvittot och stämplar det på baksidan. Vinstmeddelandet kvitteras av två banktjänstemän och lämnas tillbaka till spelaren. Det stämplade vadkvittot skickas av banken tillsammans med det ifyllda blankettsetets blad 1-5 till S-E-Bankens clearingkontor. Om vinsten understiger 200 000 kr får spelaren ut vinstsumman inom några dagar. Är vinsten högre än 200 000 kr utbetalas summan med 30 dagars fördröjning. Anledningen till fördröjningen är att ATG skall ha möjlighet att kontrollera att inga oegentligheter föreligger beträffande spelet eller vinstkravet, t ex att en hästägare deltagit i spelet, vilket inte är tillåtet, eller att det finns flera krav på vinsten. Under mellantiden löper ränta på vinstbeloppet med 12%.

C.H deltog i Dagens Dubbel d 31 juli, d 4 aug och d 14 aug 1991. Spelen skedde genom Glanshammars Kiosk & Gatukök (Glanshammars) utanför Örebro och Skarpnäcks Tobak AB (Skarpnäcks) i Stockholm och utföll med högvinst. Vadkvitton och signerade vinstmeddelanden lämnades till Svenska Handelsbanken i Örebro. C.H fick genast ut vinstbeloppen av banken ur en checkkredit, för vilken hans vinster pantförskrivits som säkerhet. Banken vidarebefordrade vinsthandlingarna enligt ATG:s anvisningar till S-E-Bankens clearingkontor. S-E-Banken har endast delvis redovisat vinstmedlen till Handelsbanken.

Yrkanden.

SHB har yrkat att ATG skall förpliktas att till banken utge 1 395 650 kr jämte ränta.

ATG har bestritt yrkandena, men vitsordat kapitalbelopp och ränta som skäliga i och för sig.

SHB har som grund för sin talan åberopat att banken har en fordran på ATG med anledning av att banken innehar löpande skuldebrev. ATG har som grund för bestridandet åberopat

1. Banken innehar inte någon löpande handling och har inte heller som borgenär presenterat någon löpande handling för ATG eller dess bankkontor i S-E-Banken.

2. Banken innehar inte vinstfordringarna. Om banken gör gällande rätt till vinstfordringarna på grund av pantsättning hävdar ATG att pantsättningen är ogiltig eller har upphört.

3. ATG har en kvittningsgill motfordran i form av krav på spelinsatser som C.H häftar i skuld med till ATG.

SHB har bestritt att det föreligger någon kvittningsgill motfordran. Parternas utveckling av talan.

SHB. Vintern 1988 började S.M att arbeta på Handelsbanken i Örebro. Han kom då i kontakt med C.H, som var "normalkund" i banken och för vilken han blev kontaktman.

I januari 1991 framställde C.H önskemål om att banken skulle diskontera hans ATGvinster. C.H förklarade att han behövde vinstpengarna snabbare än vad ATG betalade ut högvinster. Han hade nämligen startat en stuterirörelse 1989 och behövde pengarna till rörelsen. Han behövde även pengar för att amortera lån. Det arrangerades så att C.H kom med vadkvitto och vinstmeddelande till banken. Sedan banken kontrollerat vinstsumman hos ATG fick han lån i banken för ca 90 % av vinsten. Till en början fick C.H ett lån för varje vadkvitto och vinstmeddelande. Banken skickade handlingarna till SEBankens clearingkontor som betalade ut pengarna till Handelsbanken. Med dessa pengar reglerade C.H lån och räntor i banken och skulden sjönk. Systemet fungerade väl några månader, men både banken och C.H fann det sedan otympligt med ett lån för varje vinst. Den 18 april 1991 tecknade därför C.H en checkkredit på 3 000 000 kr som användes för att diskontera vinsterna. C.H lämnade vadkvittot och vinstmeddelandet till banken och fick ut ca 90 % av vinsten. Bankens utbetalningsförfarande gick till som tidigare. Det skedde i enlighet med vad som stipulerades under rubriken "Pant" i kontraktet för checkkrediten: "Nedan angiven egendom pantsätts härmed för kredittagarens förpliktelser enligt detta kontrakt. Rätten till vinsterna på alla de för min räkning till Handelsbanken, nu och senare, inlämnade ATGbongar, för utbetalning av vinster på dessa bongar." Checkkrediten beviljades av bankens ledning, eftersom S.M inte hade beviljningsrätt för så hög kredit. Även detta system fungerade väl, fram till augusti 1991, till de spel som nu är aktuella.

När C.H vann på Dagens Dubbel d 31 juli gjorde han som tidigare, lämnade det av Glanshammars signerade vinstmeddelandet och vadkvittot till banken och fick ut ca 90 % av vinsten ur sin checkkredit. Pengarna använde han, som han brukade till att betala räkningar och lån på banken. Möjligen blev det litet kontanter över, sedan allt var betalt. Banken skickade genom banktjänstemannen P.A vadkvittot och blad 1, "Betalningsavi/ATG:s högvinst", ifyllt på vänstra sidan enligt anvisningarna, till S-E-Banken. Banken behöll vinstmeddelandet, som bevis på vinsten till dess den utbetalats, eftersom banken var borgenär. Den 6 aug redovisade S-E-Banken 200 000 kr, medan 91 050 kr och ränta fortfarande inte har redovisats.

Vid nästa vinst, den 4 aug, fick C.H också ut ca 90 % av vinsten ur sin checkkredit. Han upplyste banken om att han skulle använda vad som återstod av vinsten sedan han betalat lån och räkningar till kostnader och lön till anställda på stuteriet. Även denna gång var det P.A som skickade betalningsavin och vadkvittot till SE-Banken för utbetalning. S-E-Banken redovisade 200 000 kr till Handelsbanken d 8 aug. 565 400 kr och ränta kvarstår oredovisat.

Vid nästa speltillfälle d 14 aug, vann C.H dels på spel via Glanshammars, 5 x 112 000 kr, dels på spel inringda per telefon via Skarpnäcks, 2 x 89 600 kr alltså totalt 739 200 kr. Vadkvitton och vinstmeddelanden från Glanshammarsspelen lämnade han själv in dagen efter till banken, fick ut ca 90 %, av vinsten ur checkkrediten, betalade räkningar och fick eventuellt någon överskjutande del i kontanter. Den här gången var det banktjänstemannen B. som för bankens räkning skickade in vinsthandlingarna, vadkvittot och betalningsavin, till SEBanken och krävde betalning. Vinstmeddelandena undertecknade av Skarpnäcks och tillhörande vadkvitton lämnades av en kusin till C.H till Första Sparbanken i Farsta Centrum, som skickade handlingarna per telefax och per post till Handelsbanken i Örebro d 16 aug. P.A skickade handlingarna till S-E-Banken d 19 aug för utbetalning. Emellertid skickades inte betalningsavin med. Motsvarande text skrevs dock på en missivblankett från Handelsbanken, med den skillnaden att C.H angivits som vinnare i stället för kund. Ingen av dessa vinster har redovisats till Handelsbanken.

I samtliga fall har banken uppträtt som borgenär genom pantförskrivningen. Vid en förundersökning på grund av misstanke om förmögenhetsbrott och som senare ledde till åtal mot C.H, framkom att en stor del av hans spel skedde på kredit, vilket inte Handelsbanken kände till. Det gjorde emellertid ATG eftersom ATG hade insyn i hur spelen gick till. När "bubblan sprack" för C.H visade det sig att det fanns obetalda spelinsatser på strax under 3 000 000 kr, trots att spelen enligt ATG:s regler inte får ske på kredit. Enligt en sammanställning som åklagaren gjort framgår att C.H:s skuld till ATGombuden växte under juli och augusti 1991. I brottmålet frikändes C.H från alla brott med spel. Han dömdes endast för att ha lånat pengar ur eget bolag. På grund av eget medgivande ålades han också att betala skadestånd till Glanshammars och Skarpnäcks motsvarande spelinsatser han inte hade betalt.

Aktuella handlingar, vadkvitto och/eller vinstmeddelande är att anse som löpande skuldebrev. C.H har fått vinstmeddelanden av ATG ombuden, överlämnat dem till banken, varpå banken för egen räkning vidarebefordrat dessa till S-E-Banken för utbetalning. Banken har i enlighet med avtal mellan banken och C.H fått vinsthandlingarna som pant. I och med att handlingarna är löpande skuldebrev och presentationspapper har banken också fått rätt att kräva betalning, vilket banken också gjort.

ATG. När banken vid högvinst återlämnar vinstmeddelandet till spelaren utgör det ett kvitto på att spelaren lämnat in vadkvittot till banken. Vinstmeddelandet har två funktioner, nämligen a) ombudets meddelande till banken att spelaren har en vinst och b) bankens meddelande till spelaren, vilket blir spelarens kvitto på att han lämnat in vadkvittot till banken.

På bankens blanketter i blankettsetet finns plats för banken att fylla i kundens namn och adress. Det finns också möjlighet för spelaren att ange på vilket konto han vill ha vinstsumman insatt. Trots detta får spelaren tillbaka vinstmeddelandet från banken som kvitto på att han lämnat in vadkvittot. Vinstmeddelandet är alltså inte en självständig handling som representerar fordringen utan ett kvitto på att spelaren lämnat ut vadkvittot. Banken kvitterar mottagandet av spelkvittot enligt anvisningarna i blankettsetet.

ATGombuden är ATG:s "förlängda arm" enligt ATG:s instruktioner till ombuden. Ombudet är redovisningsskyldigt. ATG har alltså en fordran på spelaren. I ombudets hand utgör denna ett främmande värde.

C.H drev sedan 1989 stuteriverksamhet på heltid. Han var en vidlyftig hästspelare, bl a spelade han på Dagens Dubbel. C.H ådrog sig stora skulder och allt gick inte rätt till. I augusti avslöjades att hans ekonomi var undergrävd och att han gjort sig skyldig till förmögenhetsbrott. C.H åtalades. Åtalet ogillades i stora delar. I andra delar ådömdes han ett långt fängelsestraff. Redan i. juni juli 1991 var misstanke om brott kända bland banktjänstemän i Örebrotrakten. Ett sammanträde hölls med företrädare för olika banker för att diskutera hur man skulle göra med C.H. Handelsbanken företräddes av S.M. Denne hade därefter ett allvarligt samtal med C.H på grund av att han fått kännedom om att C.H skrev ut checkar utan täckning. S.M uppmanade C.H att sluta med det. Såvitt ATG vet lät banken C.H behålla checkkontot och han har även fått ut checkblanketter efter det, låt vara att det skett utan S.M:s medverkan.

ATG bestrider att ATG kände till att C.H spelade på kredit. Det är riktigt att det är förbjudet för ombud att låta någon spela på kredit. Såväl Glanshammars som Skarpnäcks handlade mot instruktionerna, vilket var okänt för ATG vid tillfället. C.H upparbetade skuld både till Glanshammars och Skarpnäcks. ATG gör gällande att skulden i Glanshammar uppgick till mer än 1 600 000 kr och skulden till Skarpnäcks till mer än 200 000 kr.

I samband med vinstutbetalningsförfarandet d 31 juli 1991 behöll tydligen Handelsbanken vinstmeddelandet i stället för att lämna tillbaka det till C.H. Banken skickade blankettsetets betalningsavi till S-E- Bankens clearingkontor. På avin är Handelsbanken angiven som uppdragsgivare och C.H som kund. Handelsbanken presenterade därigenom C.H som vinnare. Detta måste tolkas så att C.H är berättigad vinnare och att det är han som är innehavare av fordran. Om vinstmeddelandet skickats med till S-E-Banken, vilket är osäkert, är det utan betydelse eftersom det inte har någon funktion att fylla. C.H är angiven som kund även på de andra avierna som härrör från Glanshammarsspelen. I Skarpnäcksfallen har banken använt en annan motsvarande blankett.

Beträffande ATG:s respektive grunder för bestridandet gör ATG, i samma ordning som de angetts, gällande följande.

1. SHB innehar i dag inte någon löpande handling eftersom banken skickat in vadkvittot och vinstmeddelandet till S-E-Bankens clearingkontor. Det saknar betydelse om vinstmeddelandet skickats in. Det är ändå ingen löpande handling och har aldrig varit det. Samma sak gäller vadkvittot. Dessutom är det stämplat av inlösande bank i Örebro och därigenom makulerat. När kvittot skickas in till clearingkontoret utgör det endast underlag för utbetalningsprocessen. När Handelsbanken gav in vadkvittona och vinstmeddelandena gjordes det i C.H:s namn. Banken har således ej presenterat fordran som sin egen för ATG.

2.1 Om man bortser från kriteriet löpande handling krävs det att banken antingen uppträder som inkasserare för C.H:s räkning eller att banken har egen rätt som inkasserare. Om banken skall freda sig mot kvittningsinvändningen måste banken ha egen rätt. Banken har aldrig uppträtt som borgenär med egen rätt.

2.2 ATG har tolkat SHB så att den nu realiserar sin pant. Om banken kräver vinstsummorna för egen räkning är det som pantborgenär. Det finns dock ingen panträtt av två skäl: a) Det är en etablerad princip att en fordran som uppkommit genom spel på kredit inte kan utkrävas med rättsliga medel av vinnaren. På samma sätt måste man betrakta den situationen där spelaren erbjuds att spela med någon genom att låna pengar av tredje man. Situationen är parallell med förhållandena i förevarande mål där SHB kan betraktas som tredje man. Banken har diskonterat C.H:s vinster mot pantsättning som givit honom möjlighet att spela på kredit. Han har fått ut pengarna i förskott och tagit lån hos banken som därigenom givit C.H möjlighet att spela på kredit. Banken har varit medveten om att C.H skulle använda lånet till spel. - b) Om banken har panträtt i fordran är det faktum att banken presenterat C.H som vinnare att jämställa med att banken lämnat tillbaka panten till C.H. Det finns alltså ingen pant längre eftersom den har återlämnats till pantsättaren. Om tillbakalämnandet inte är tillfälligt förfaller panten.

3.1 ATG har kvittningsgill motfordran som består i krav avseende spelinsatsen såväl i Glanshammar som i Skarpnäck. ATG är borgenär eftersom ATG fortlöpande har en fordran på insatsen. Om någon, mot ATG:s instruktioner, får spela på kredit och vinner har ATG rätt att kvitta den obetalda insatsen mot vinsten. Om det skulle anses att SHB innehar löpande handling åberopar ATG att banken varit i ond tro enligt 15 § skuldebrevslagen. Banken hade kännedom om att C.H skrev ut checkar utan täckning och hade därför skälig anledning anta att C.H häftade i skuld för insatsen.

3.2 SHB utgör ett led i ATG:s utbetalningsfunktion. Det är oförenligt med bankens ställning som ombud att åberopa god tro mot ATG för att få ut vinstfordran, i synnerhet som det är en förutsättning för bankens krav att banken satt sig över den kontrollapparat ATG har som kommer till uttryck i fördröjning av utbetalning av vissa högre vinster. Handelsbanken har handlat i strid med sitt uppdrag genom att diskontera vinster och därigenom låtit C.H få pengar tidigare än ATG bestämt.

3.3 Om TR:n mot förmodan skulle finna att ATGombuden har självständig ställning så åberopas överlåtelse av fordringarna från Glanshammars till ATG som skedde d 20 aug 1991.

Domskäl.

På båda parternas begäran har vittnesförhör hållits med C.H och S.M. Dessutom har på bankens begäran professor Hugo Tiberg hörts. Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

Huvudfordran. SHB har gjort gällande att vadkvitto och/eller vinstmeddelande utgör löpande skuldebrev och att banken som innehavare av löpande handling/handlingar har en fordran på ATG.

Enligt 11 § skuldebrevslagen anses såsom löpande skuldebrev som är ställt till innehavaren eller till viss man eller order. Lika med skuldebrev som är ställt till innehavaren anses skuldebrev varav ej framgår till vem betalning skall ske.

Ett skuldebrev kan vara av många olika slag som inte i dagligt tal faller under benämningen skuldebrev, t ex obligationer, kuponger till aktiebrev och motböcker. Lotterisedel brukar dock inte räknas som skuldebrev om den inte redan utfallit med vinst (Gösta Walin, Lagen om skuldebrev m m, 1977, s 14 och Hugo Tiberg, Skuldebrev växel och check, 6 uppl, 1989, s 23).

Beträffande löpande skuldebrev får enligt 15 § skuldebrevslagen gäldenären inte mot någon som i god tro kommit i besittning av skuldebrevet göra annat än bestående, icke exstingibla invändningar. Först nämns t ex vissa invändningar som gäller skuldebrevets ursprungliga ogiltighet på grund av någon ogiltighetsanledning i avtalslagen. Därefter nämns sådana som hänför sig till det rättsförhållande som ligger till grund för skuldebrevets utfärdande. Hit hör sedan invändning som att till grund för skuldebrevet ligger en fordran som inte kan göras gällande på rättslig väg, t ex en fordran på grund av spel (Walin, a a s 127128). Enligt 10 § skuldebrevslagen gäller vad som sägs i lagen om överlåtelse av skuldebrev också i fråga om pantsättning av sådan handling.

När spelaren har vunnit på ATG:s spel måste han för att få ut vinsten förete vadkvittot som han erhöll när han betalade insatsen. Vadkvittot innehåller ingen text förutom att därå anges datum för spel, insatsens storlek, vilken häst det satsats på och ett kontrollnummer. Efter högvinst har ATGombudets dator också skrivit vinstsumman på vadkvittot i samband med kontrollen. Vadkvittot är ett bevis om spel som utfallit med vinst och innehavet av kvittot är en förutsättning för att få ut vinsten. Vid högvinst måste emellertid vadkvittot kompletteras med ett vinstmeddelande, som ställs ut av ATG-ombudet. Enligt texten på vinstmeddelandet kan spelaren avhämta vinsten vid valfritt bankkontor mot att han lämnar vadkvittot och vinstmeddelandet. På både vadkvittot och vinstmeddelandet är spelaren anonym. Texten på vinstmeddelandet anger att innehavaren har en fordran på ATG. Eftersom spelaren för att få ut vinsten måste förete både vadkvittot och vinstmeddelandet kan varken vadkvittot eller vinstmeddelandet ensamt utgöra fordringsbevis. Vid uppvisandet av dessa två handlingar tillsammans har dock innehavaren rätt att kräva vinstsumman.

Mot bakgrund av vad sålunda gäller finner TR:n att handlingarna tillsammans har sådan egenskap att de utgör löpande skuldebrev. Att banken stämplar vinstmeddelandet och återlämnar det till spelaren utgör enligt TR:ns mening inte något belägg för att handlingen, såsom ATG påstått, enbart har karaktären av ett kvitto. Detta förfarande måste snarare ses som tekniskt betingat för att ATG skall kunna använda samtliga affärsbanker som ombud vid utbetalningarna.

ATG har också invänt att SHB rent faktiskt inte innehar någon löpande handling, eftersom handlingarna skickats till S-E-Bankens clearingkontor samt att banken inte krävt vinsten som borgenär, då banken angivit C.H som kund på betalningsavin och sig själv som uppdragsgivande bank.

Då det förhållandet att banken numera inte innehar vadkvittot är en följd av nämnda utbetalningsrutiner saknar invändningen bärkraft. Både S.M och C.H har vidare uppgivit att C.H, sedan han pantförskrivit rätten till vinsten från ATG till banken, vid varje vinsttillfälle överlåtit vadkvittot och vinstmeddelandet till banken. Enligt C.H hade han inte, sedan han sålunda överlåtit sin fordran, något att göra med ATG. S.M har förklarat att banken, vid ifyllandet av betalningsavin som skickades till clearingkontoret, följt ATG:s anvisningar och angivit C.H som kund och att detta dessutom hade den funktionen hos banken, att banken kunde skilja detta belopp från vinstsummor som skulle betalas ut till andra vinnare. S.M har vidare uppgivit att banken själv, som bevis på fordringen, behöll de av C.H överlåtna vinstmeddelandena, medan de i normala fall återlämnades till spelaren.

Av vad S.M och C.H uppgivit, och då det inte i och för sig är ifrågasatt att C.H vid tillfällena stod i skuld till banken, finner TR:n visat att SHB krävt vinstbeloppen för egen räkning.

ATG har hävdat att om SHB krävt beloppen för egen del, så är det som pantborgenär och att pantförskrivningen är ogiltig eftersom den grundar sig på spel på kredit och därför inte kan utkrävas med rättsliga medel.

Då fråga är om ett spel som är sanktionerat av staten kan pantförskrivning av vinster från detta spel inte anses ogiltig. Invändningen är heller inte av sådan art att den kan göras gällande mot godtroende förvärvare.

TR:n finner alltså att Handelsbanken på grund av sitt innehav av de löpande skuldebreven fått en giltig fordran mot ATG avseende vinstbeloppen.

Kvittningsinvändningen. ATG har gjort gällande en motfordran uppgående till minst av SHB yrkat belopp på grund av C.H:s obetalda spelinsatser. ATG har, om det anses att banken innehar löpande handlingar, hävdat rätt till kvittning, eftersom fordringarna grundar sig på samma rättsförhållande och banken varit i ond tro. Enligt ATG har banken känt till att C.H skrivit ut checkar utan täckning och hade därmed anledning att anta att C.H häftade i skuld för insatsen. ATG har också påstått att banken satt sig över ATG:s kontrollmöjligheter vid högvinster genom att betala ut pengarna till C.H tidigare än ATG bestämt.

C.H har uppgivit att han visserligen skrivit ut checkar, som just vid utfärdandet inte hade täckning, men att de var avsedda som betalning på kredit. Han har vidare anmärkt att det i brottmålet mot honom befunnits klarlagt, att det rörde sig om kreditbetalning och att han frikänts i den delen. Han har också sagt att han aldrig talade om för banken vad han gjorde med sina pengar, men att man antagligen trodde att han använde dem i sin stuterirörelse.

S.M har uppgivit: Han kände inte till att C.H spelade på kredit. Det fanns ingen anledning att misstänka det. C.H överlämnade ju också vadkvitton från spelen. C.H betalade alltid räkningar och amorteringar hos banken sedan han fått pengar ur checkkrediten och gjorde i övrigt rätt för sig gentemot banken.

Det förhållandet att ATG genom ombudet utfärdat ett vadkvitto bör i sig utåt sett kunna uppfattas som en garanti för att insatsen rätteligen betalats. Mot denna bakgrund och vad vittnesmålen innehåller har ATG inte visat att banken varit i ond tro i påstått hänseende.

ATG har inte genom bankens betalning till C.H betagits möjlighet till den kontroll som är motiverad med hänsyn till den fördröjda utbetalningen av högvinsten.

Det anförda leder till att ATG inte styrkt att kvittningsgill fordran föreligger.

Med anledning av vad sålunda upptagits skall SHB:s talan bifallas.

Domslut. Aktiebolaget Trav och Galopp skall till Svenska Handelsbanken utge 1 395 650 kr jämte ränta ---.

ATG överklagade i Svea HovR och yrkade att käromålet skulle ogillas. SHB bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Möller och Adolfsson samt tf hovrättsassessorn Oman) anförde i dom d 21 april 1995: ATG har frånfallit den i TR:ns dom under punkt 2 angivna grunden för sitt bestridande.

Parterna har i stor utsträckning åberopat detsamma som har antecknats i TR:ns dom med vissa preciseringar och viss utveckling av talan i rättsligt hänseende. Vad de har åberopat kan kort sammanfattas enligt följande.

SHB har även här grundat sin rätt till betalning på innehav av löpande skuldebrev.

ATG har mot kravet riktat flera invändningar som alla har det gemensamt att ATG påstår sig - vid ett telefonsamtal på sensommaren 1991 mellan företrädare för ATG och SHB - ha kvittat bort de aktuella vinstfordringarna mot fordringar på obetalda spelinsatser som C.H hade gentemot ATG. SHB har anfört att vid den tidpunkt då påstådd kvittningsoperation skulle ha företagits hade C.H:s fordran på ATG övergått till SHB varför ATG inte kunnat använda fordringar på C.H till kvittning. SHB har vidare förklarat att det inte kan vitsordas att ATG hade fordringar mot C.H vid den tidpunkt då kvittning skulle ha skett.

En av ATG:s invändningar går ut på att SHB inte innehar några löpande skuldebrev utan bara s k enkla fordringar som har förvärvats från C.H. ATG menar sig därför ha haft rätt att gentemot SHB kvitta bort vinstfordringarna mot C.H:s spelskulder (28 § skuldebrevslagen).

Om HovR:n skulle finna att SHB faktiskt innehar löpande skuldebrev så har ATG invänt att även för sådant fall ATG haft kvittningsrätt gentemot SHB, i första hand därför att SHB vid förvärven av vinstfordringarna kände till eller i vart fall hade skälig anledning att misstänka att spelskulderna fanns (15 § skuldebrevslagen) och i andra hand på grund av att SHB såsom ATG:s ombud i ATG:s organisation för hantering av utbetalning av vinster inte har rätt att gentemot ATG åberopa god tro och därmed utsläcka ATG:s kvittningsrätt. SHB har här invänt att SHB var i god tro.

ATG har slutligen invänt att ATG, med giltig verkan gentemot SHB, har kvittat bort vinstfordringarna genom kvittning mot C.H enligt följande resonemang. SHB har krävt betalning av ATG i C.H:s namn, och ATG har inte - och borde inte heller ha - förstått att SHB krävde betalt för egen räkning. Vid sådant förhållande anser sig ATG ha rätt att såsom skett kvitta bort vinstfordringarna mot den uppgivne borgenärens spelskulder, innan SHB presenterat sig som borgenär. SHB har mot detta resonemang invänt att SHB faktiskt har krävt betalning för egen räkning och att ATG i vart fall borde ha förstått det.

Domskäl. I HovR:n har förnyade vittnesförhör hållits med C.H och S.M. Bandupptagningen av det förhör som hölls med professor Hugo Tiberg har spelats upp. Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning.

I enlighet med vad TR:n har kommit fram till och vad Hugo Tiberg utvecklat får ett vadkvitto, som utfallit med högvinst, tillsammans med därtill hörande vinstmeddelande anses vara ett löpande skuldebrev i vinnarens hand.

Handlingarna kan - tillsammans - i enlighet med tryckta anvisningar på vinstmeddelandet presenteras för utbetalning från ATG av vinsten hos valfritt svenskt bankkontor. När handlingarna för detta ändamål presenteras i bank, skiljs handlingarna åt genom bankens försorg enligt anvisningar som finns tryckta på det blankettset som är fästat vid vinstmeddelandet. Det av banken kvitterade vinstmeddelandet återställs till vinnaren, medan vadkvittot makuleras genom påstämpling och insänds jämte de handlingar som fanns fastade vid vinstmeddelandet till ett visst av ATG anvisat bankkontor. I de handlingar som banken skall bifoga vadkvittot skall - enligt anvisningarna på blankettsetet - uppgift om "kundens" namn och adress ifyllas i därför avsedda rutor. Såvitt upplysts är det också möjligt att i dessa handlingar ange på vilket konto vinsten från ATG skall sättas in. Med hänsyn till vad som nu sagts får vadkvittot och vinstmeddelandet anses förlora sin karaktär som löpande skuldebrev när handlingarna presenteras i bank för utbetalning från ATG. När vinnaren har gjort det, har han i normalfallet gjort vad han måste för att få sin vinst från ATG. Borgenären (vinnaren) har då presenterat handlingarna för gäldenären (ATG) på av denne anvisat sätt.

Genom vad S.M och C.H har berättat är det utrett att C.H inte har presenterat de aktuella handlingarna för SHB för utbetalning från ATG. Handlingarna har i stället av C.H presenterats, dvs överlämnats, för "diskontering" hos SHB själv, dvs för utbetalning av pengar inte från ATG utan från SHB (genom checkräkningskrediten). Detta har såväl C.H som SHB varit medveten om. SHB har i enlighet härmed från C.H fått om hand de löpande skuldebreven för egen räkning och inte såsom bara en länk i ATG:s anvisade organisation för att betala ut högvinster; handlingarna var löpande även sedan SHB fått dem i sin besittning.

SHB:s (egna) innehav av de löpande handlingarna har, såsom TR:n funnit, upphört till följd av de av ATG anvisade rutinerna för utbetalningar av högvinster från ATG. Att SHB:s innehav av de löpande handlingarna - eller deras egenskap av löpande handlingar - har upphört, kan därför inte med framgång åberopas av ATG.

Utredningen visar inte annat än att SHB genom att följa den anvisade utbetalningsrutinen faktiskt avsett att presentera de löpande handlingarna för ATG för utbetalning till SHB för egen räkning.

Vad som hittills har anförts innebär att HovR:n har funnit att SHB i sig varit berättigad att kräva betalning av ATG på grund av eget innehav av de löpande handlingar som målet gäller. ATG har för sådant fall invänt att SHB inte har någon rätt till betalning, eftersom ATG vid ett telefonsamtal mellan företrädare för ATG och SHB på sensommaren 1991 har kvittat de aktuella vinstfordringarna mot fordringar som ATG haft mot C.H avseende obetalda spelinsatser uppgående till ett belopp som översteg vinstfordringarna.

Att C.H vid den tidpunkt då telefonsamtalet ägde rum hade stora skulder avseende obetalda insatser för travspel är ostridigt. ATG har uppgett att fordringar avseende obetalda spelinsatser, som uppkommer hos ATG:s spelombud, tillkommer ATG direkt. Det är utrett att ATG vid aktuell tidpunkt hade fordringar på C.H till belopp som översteg vinstfordringarna och att dessa fordringar, som avsåg obetalda spelinsatser, hänförde sig till C.H:s spelverksamhet och därmed till vinstfordringarna.

Eftersom SHB inte har riktat någon invändning mot påståendet att vad som förekom vid telefonsamtalet i sig var att uppfatta som en kvittningsförklaring, är frågan om ATG har haft rätt att kvitta sina fordringar på C.H mot vinstfordringarna. ATG har här påstått att SHB när SHB fick hand om handlingarna kände till eller i vart fall hade skälig anledning att anta att C.H hade spelskulderna till ATG, ett påstående vilket SHB har förnekat. I likhet med TR:n finner HovR:n att ATG inte har visat att SHB på angivet sätt var i ond tro.

ATG har alltså inte haft rätt att kvitta de av SHB innehavda vinstfordringarna mot C.H:s spelskulder på grund av att SHB skulle ha varit i ond tro om spelskulderna. ATG har då - förutom annat - gjort gällande att ATG har kvittat vinstfordringarna mot C.H innan SHB gjorde gällande dessa gentemot ATG och presenterade sig som borgenär. SHB har häremot inte invänt annat än att SHB faktiskt har krävt betalt för egen räkning och att ATG har eller åtminstone borde ha förstått det. I denna del gör HovR:n följande bedömning.

Det har inte gjorts gällande att det före telefonsamtalet skulle ha förekommit något annat av betydelse i nu aktuell del mellan parterna än de handlingar som SHB sände över till ATG. Av dessa handlingar framgår inte annat än att SHB såsom ombud för ATG i dess organisation för hantering av högvinster, för ATG har presenterat inte sig själv utan C.H som vinnare eller "kund", med vilka uttryck får förstås den som till banken har lämnat in vinsthandlingarna för utbetalning från ATG, dvs presenterat de löpande handlingarna för ATG:s ombud. ATG:s ombud SHB har alltså genom vad som förekommit presenterat C.H såsom rättmätig innehavare av vinstfordringarna för ATG och därmed gett sin huvudman, ATG, fog för att uppfatta att ATG häftade i skuld för vinstfordringarna till C.H. Det är inte utrett att det före telefonsamtalet har förekommit något som har varit ägnat att ge ATG anledning att anta att det inte skulle förhålla sig så som dess ombud i dessa frågor, SHB, hade gett sken av. SHB har inte ens påstått att SHB vid telefonsamtalet tog ATG ur den villfarelse som SHB hade ingett ATG. SHB har inte heller invänt något om att den kvittningsförklaring som har avgetts vid telefonsamtalet inte skulle gälla mot C.H. Vid dessa förhållanden får SHB tåla att ATG på det sätt som har skett har kvittat bort (de löpande) vinstfordringarna mot ATG:s fordringar på C.H. För den bedömningen har det inte någon betydelse att ATG:s fordringar mot C.H inte har uppkommit genom något medvetet handlande från ATG:s sida, varför ATG vid fordringarnas uppkomst alltså i och för sig inte haft någon anledning att överväga huruvida det funnits möjlighet att få betalt för dessa genom att kvitta. Inte heller har det någon betydelse om ATG inte skulle ha haft rätt att kvitta (mot SI-III) om SHB hade berättat som det var, dvs att SHB och inte C.H var borgenär.

HovR:ns slutsats är alltså att SHB på grund av den kvittning som har skett inte har rätt att av ATG få det belopp som krävs i målet. Käromålet skall följaktligen ogillas.

Domslut. Med ändring av TR:ns dom ogillar HovR:n käromålet. Referenten, tf hovrättsassessorn Johan Nilsson var skiljaktig och anförde följande: Jag är ense med majoriteten fram till och med tredje stycket i domskälen. I övrigt gör jag följande bedömning.

Genom förhören med S.M och C.H är det styrkt att C.H inte presenterat handlingarna för inlösen hos SHB, utan överlåtit sin fordran på ATG till SHB innan utbetalningsförfarandet inletts. Handlingarna var således löpande även efter det att SHB fått dem i sin besittning. Att handlingarna därefter, låt vara närmast omgående, förlorat denna karaktär till följd av de av ATG anvisade betalningsrutinerna saknar betydelse. Eftersom fordringarna överlåtits till SHB står det vidare klart att SHB måste krävt utbetalning för egen del.

Frågan är om ATG - trots att C.H överlåtit den löpande huvudfordran till SHB vid tidpunkten för den påstådda kvittningen - haft rätt att kvitta med konnexa motfordringar på C.H. Om så inte är fallet skall käromålet vinna bifall.

Beträffande frågan om SHB varit i god tro har vid förhören med S.M och C.H inte framkommit något av betydelse utöver vad som refererats i den överklagade domen. Dock kan tilläggas att C.H bekräftat att han vid något tillfälle - sedan SHB utgett betalning för ett vadkvitto - via SHB betalat en spelskuld till en spelbutik eller till innehavaren av en sådan butik Det har emellertid, särskilt som det upplysts att C.H efter utbetalningarna från SHB alltid omgående betalade ett flertal räkningar, inte visats att den tjänsteman som var behjälplig vid betalningen haft skäl att tro eller bort uppfatta att det rört sig om betalning av en spelskuld. Att SHB haft viss kunskap om att C.H misskött sina ekonomiska angelägenheter saknar självständig betydelse, eftersom en sådan kunskap inte kunnat ge SHB något skäl att ana att ATG:s spelombud tillåtit C.H att spela på kredit. På grund härav - och då utredningen i övrigt inte ger stöd för att SHB haft skälig anledning att anta att C.H haft skulder till ATG - skall invändningen om att SHB varit i ond tro inte vinna bifall.

ATG har även gjort gällande att SHB inte äger åberopa god tro till följd av sin ställning i ATG:s utbetalningsorganisation. Vad gäller förhållandet mellan SHB och ATG är endast påstått att SHB - i likhet med övriga affärsbanker - åtagit sig att lösa in högvinster på sätt som beskrivs i den överklagade domen. Enbart detta åtagande kan inte medföra att SHB skulle vara förhindrad att åberopa god tro.

Frågan blir således om kvittningsrätt skall anses föreligga på grund av att ATG inte kunnat uppfatta att SHB krävt betalning för egen del. Att s k godtroskvittning i vissa fall kan ske hos en innehavare av ett löpande skuldebrev står klart (se NJA 1985 s 121 och Stefan Lindskog, Kvittning, 2 uppl, 1993 s 634ff). Även i ett fall som det föreliggande, där kvittning inte skett i förhållande till innehavaren, bör kvittning vara möjligt (jfr Lindskog a a s 495ff samt hänvisningarna ovan). Enbart den omständigheten att ATG inte kunnat uppfatta att fordran tillkommit SHB bör dock inte vara en tillräcklig betingelse för kvittningsrätt, utan frågan måste bedömas med hänsyn även till övriga omständigheter.

Härvidlag kan först konstateras att AFG saknat skäl att tro att C.H:s fordringar överlåtits till SHB. Sedan utbetalning av spelvinsterna begärts har således ATG haft en berättigad kvittningsförväntning. Denna förväntning har uppkommit till följd av att SHB följt de normala betalningsrutinerna, varvid C.H angetts som vinnare, utan att upplysa om sitt förvärv. Å ena sidan kan inte SHB lastas för detta eftersom SHB - i enlighet med vad som angetts ovan - inte haft något skäl att misstänka att ATG haft motfordringar till följd av att C.H tillåtits spela på kredit. Å andra sidan kan med visst fog anses att SHB, alldeles oavsett sin goda tro, bort informera ATG om de rätta förhållandena till följd av SHB:s ställning i utbetalningssystemet.

Av avgörande betydelse bör emellertid vara au ATG inte hamnat i en sämre position till följd av sin villfarelse om för vems räkning betalning begärts. Om det, vid de tillfällen när utbetalning av respektive spelvinst begärts, upplysts att fordran tillkommit SHB hade sålunda ATG inte kunnat agera i syfte att säkerställa någon kvittningsmöjlighet. Det har inte heller påståtts att SHB:s underlåtenhet att upplysa om de rätta förhållandena på annat sätt hindrat ATG att minska någon skada till följd av att möjligheten att kvitta, vilken ATG för övrigt torde saknat skäl att räkna med innan utbetalning krävts, inte stått till buds. ATG:s kvittningsinvändning skall därför inte heller på nu aktuell grund vinna bifall.

Av ovan angivna skäl vill jag fastställa TR:ns domslut i huvudsaken.

SHB (ombud advokaten S.L) överklagade och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns dom, skulle fastställa TR:ns domslut. ATG (ombud advokaten H.F) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Lind, Lars K Beckman, referent, Nyström, Westlander och Thorsson) beslöt följande dom: Domskäl. Som HovR:n funnit får ett vadkvitto, som utfallit med högvinst, tillsammans med därtill hörande vinstmeddelande anses vara ett löpande skuldebrev i vinnarens hand. Som HovR:n också konstaterat får handlingarna anses förlora sin karaktär av löpande skuldebrev när de presenteras i bank för utbetalning från ATG.

I det aktuella fallet har handlingarna inte presenterats för SHB i enlighet med det normala utbetalningsförfarandet. I stället har C.H pantsatt handlingarna hos SHB och banken har alltså fått hand om dessa för egen räkning och inte bara som en länk i ATG:s organisation för utbetalning av högvinster. I och med att SHB behöll inte bara vadkvittona utan även vinstmeddelandena måste SHB anses ha avsett att handlingarna skulle behålla sin egenskap av löpande skuldebrev även sedan SHB fått dem i sin besittning.

Fråga uppkommer därmed om SHB haft rätt att gentemot ATG åberopa att handlingarna - eller i detta skede kanske enbart vadkvittona - medförde de särskilda rättsverkningar i fråga om negotiabilitet som löpande skuldebrev har.

Det är därvid att märka att SHB i förhållande till ATG inte i något avseende avvek från det normala utbetalningsförfarandet. SHB vidarebefordrade sålunda till SE-Bankens clearingkontor de stämplade vadkvittona jämte ifyllda blankettsetsblad på vilka C.H angavs som vinnare. SHB antydde därvid inte på något sätt att banken krävde betalning för egen räkning såsom panthavare eller att betalning krävdes på den grunden att SHB innehade löpande skuldebrev. ATG hade därmed fog för att utgå från att det var fråga om sedvanliga vinstutbetalningar. ATG har heller inte före sin kvittningsförklaring på sensommaren 1991 känt till pantsättningen och kan inte heller anses ha bort förstå att en pantsättning skett.

Med hänsyn till vad som upptagits bör SHB inte gentemot ATG få åberopa att vadkvittona bibehållit sin egenskap av löpande skuldebrev även sedan de kommit i SHB:s besittning. Eftersom det därmed skall anses vara fråga om enkla fordringar har ATG ostridigt rätt till kvittning enligt 28 § skuldebrevslagen.

På grund av det anförda skall HovR:ns domslut fastställas.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 25 juni 1997 (mål nr T 2291/95).