NJA 1997 s. 520

Tillstånd till prövning i HovR:n av mål om utmätning har meddelats när det framstått som tveksamt om TR:ns beslut varit rätt i sak.

TR:n

Kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Täbykontoret utmätte d 20 aug 1996 diverse jordbruksredskap m m hos J.K. för dennes skulder till staten och ett antal enskilda borgenärer.

J.K. och hans hustru M.K. överklagade i Stockholms TR och yrkade att utmätningen skulle upphävas. Som grund för sin talan åberopade de bl a att de var samägare enligt samäganderättslagen till den utmätta egendomen, vilken hade befunnit sig i deras gemensamma besittning. Utmätningen hade därför bort ske med förbehåll för M.K:s rätt till hälften.

Domskäl

TR:n (hovrättsassessorn Matz) anförde i beslut d 17 febr 1997: Om gäldenären är gift och varaktigt sammanbor med sin make och de har lös egendom i sin gemensamma besittning, anses gäldenären som ägare till egendomen, om det inte görs sannolikt att de är samägare till egendomen. TR:n anser inte att makarna K genom vad de anfört och åberopat i målet har gjort sannolikt att de är samägare enligt samäganderättslagen till den utmätta egendomen. Utmätningen kan därför inte upphävas på denna grund.

TR:n prövade också vissa andra av makarna K anförda grunder för hävande av utmätningen men fann sammanfattningsvis inte skäl att bifalla överklagandet.

Svea HovR

Makarna K överklagade i Svea HovR och yrkade upphävande av utmätningen.

HovR:n (hovrättsrådet Wiegert, fd hovrättsrådet Matton och tf hovrättsassessorn Schroeder, referent) meddelade d 17 mars 1997 följande beslut: HovR:n meddelar inte prövningstillstånd. TR:ns beslut står därför fast.

HD

Makarna K överklagade och yrkade att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n.

Motparterna bestred, med visst undantag, ändring.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Evers, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl: Genom det överklagade beslutet utmättes diversejordbruksredskap m m för J.K:s skulder. J.K. och M.K. har hävdat att utmätningen skall hävas till hälften eller i vart fall att M.K. skall föreläggas att väcka talan mot borgenärerna.

Makarna K har som grund åberopat att de är samägare till egendomen och har i den delen främst i HovR:n anfört följande. De är gifta med varandra sedan 1968 och har under hela äktenskapet bedrivit jordbruk på gemensamt ägda fastigheter. De har i lika mån stått för såväl kapitalkostnader som kostnader för inköp av jordbruksinventarierna. Det som ursprungligen införskaffades är delvis utbytt men detta har skett med hjälp av gemensam ekonomi till vilken de båda bidragit. - De har till stöd för påståendena bl a åberopat och i HovR:n ingivit köpekontrakt från 1975 och köpebrev från 1976 med tillhörande avtal rörandejordbruksinventarier vari de är upptagna som gemensamma köpare av jordbruksfastighet respektive inventarierna, förmögenhetsdeklarationer för åren 1987 och 1990 vari anges att båda ägde jordbruksinventarier till vissa belopp, deklarationer för båda avseende inkomst av jordbruksfastighet för åren 1987 och 1990 samt registreringsbevis för båda avseende mervärdeskatt för 1976.

De motparter som bestritt ändring har sammanfattningsvis anfört att makarna K inte gjort sannolikt att de är samägare till egendomen. Vid utmätning anses en gift gäldenär vara ägare till lös egendom som finns i de sammanboende makarnas gemensamma besittning om det inte görs sannolikt att makarna är samägare till egendomen enligt lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt. Utmäts sådan egendom trots att den andre maken har påstått samäganderätt till egendomen skall, om skäl föreligger, kronofogdemyndigheten förelägga den maken att inom viss tid väcka talan i saken mot utmätningssökanden och gäldenären.

Enbart ett påstående om samäganderätt räcker inte. Åtminstone någon ytterligare omständighet som talar för samägandet måste föreligga men det krävs inte särskilt mycket till stöd för att anspråk på ideell andel i egendom skall anses ha gjorts sannolikt. Make som inte fullt ut kan uppfylla detta krav i utsökningsmålet har möjlighet att få saken prövad i rättegång.

Vad makarna K anfört och åberopat medför att det framstår som tveksamt, om TR:ns beslut är rätt i sak. Sådan anledning till ändring som avses i 39 § 3 st 2 lagen (1996:242) om domstolsärenden får därför anses förekomma (jfr 49 kap 14 § 2 RB och Welamson, Rättegång VI, 3 uppl s 1381. Tillstånd till målets prövning i HovR:n bör således meddelas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n.

HD (JustR:n Knutsson, Lind, referent, Solerud, Nyström och Westlander) fattade slutligt, beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 10 juli 1997 (mål nr Ö 1433/97).