NJA 1997 s. 793
Flera målsägandes enskilda anspråk gentemot samma person i anledning av olika brott har prövats i en rättegång tillsammans med åtalet. Sedan TR:ns dom överklagats i skadeståndsdelen fråga huruvida prövningstillstånd krävts i HovR:n.
(Jfr NJA 1996 s 393)
Allmän åklagare väckte vid Oskarshamns TR åtal mot G.L. under 10 åtalspunkter för olaga hot, ofredande och sexuellt ofredande. Skadestånd yrkades av sammanlagt 17 målsägande med totalt drygt 100 000 kr.
Under var och en av fyra åtalspunkter framställdes krav av en målsägande, under var och en av fem åtalspunkter av två målsägande och under en åtalspunkt av tre målsägande. De enskilda målsägandenas krav uppgick till mellan 499 kr och 110 10 kr.
TR:n biföll i dom d jan 1996 åtalet till alla delar och bestämde påföljden till fängelse 4 mån samt förpliktade G.L. att utge skadestånd till målsägandena med belopp mellan 499 kr och 5 680 kr. G.L. ålades dessutom att återbetala 3 768 kr av vad som utgått av allmänna medel för försvarare och bevisning.
Göta HovR
G.L. avgav nöjdförklaring beträffande påföljden men överklagade i Göta HovR i skadeståndsdelen och i fråga om återbetalningsskyldighet för rättegångskostnader.
HovR:n (hovrättsråden Sunden, referent, och Mogren samt tf hovrättsassessorn Nebelius) meddelade d 23 april 1996 följande beslut: HovR:n finner inte skäl att meddela prövningstillstånd. TR:ns dom skall därmed stå fast.
HD
G.L. överklagade och yrkade att HD skulle, med ändring av HovR:ns beslut, förordna att hans överklagande skulle prövas av HovR:n.
HD meddelade prövningstillstånd i frågan huruvida det krävts prövningstillstånd i HovR:n samt förklarade frågan om prövningstillstånd i övrigt vilande.
Riksåklagaren anförde att krav på prövningstillstånd inte gällt för frågan om återbetalningsskyldighet för rättegångskostnader samt tillstyrkte att HovR:ns beslut i denna del undanröjdes och målet återförvisades till HovR:n för erforderlig behandling.
Nio av målsägandena bestred ändring av HovR:ns beslut. Övriga målsägande lät inte höra av sig.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Larsson, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl: Enligt 49 kap 13 § 1 st RB krävs i brottmål prövningstillstånd för att HovR:n skall pröva en TR:s dom varigenom den tilltalade inte dömts till annan påföljd än böter: 1 4 st samma § föreskrivs att kravet på prövningstillstånd omfattar även beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av dom.
Enligt 49 kap 5 § 4 RB får en TR:s beslut överklagas särskilt om TR:n i beslutet prövat en fråga om skyldighet för någon att ersätta rättegångskostnad. Detta gäller även om beslutet meddelats i samband med dom.
I det aktuella beslutet om rättegångskostnad har TR:n prövat en sådan fråga som nyss nämndes. Beslutet har således fått överklagas särskilt. Det har därför inte omfattats av något krav på prövningstillstånd i HovR:n (se NJA 1997 s 475). Det rättegångsfel som förekommit bör föranleda undanröjande av HovR:ns beslut vad gäller ändringsyrkandet i rättegångskostnadsdelen och återförvisning av målet till HovR:n för fortsatt handläggning i den delen.
Av 49 kap 13 § 2 st RB följer att det är bestämmelserna i 12 § som gäller beträffande frågan om prövningstillstånd fordras för att HovR:n skall pröva skadeståndsfrågan. Enligt 49 kap 12 § 1 st RB fordras prövningstillstånd om, såvitt nu är av intresse, värdet enligt 1 kap 3 d § 3 st RB uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Det är uppenbart att de av målsägandena vid TR:n yrkade skadeståndsbeloppen var för sig understiger basbeloppet, som vid tiden för talans väckande uppgick till 36 200 kr. Frågan är om en sammanräkning av de yrkade skadeståndsbeloppen skall ske vid bestämmande av tvisteföremålets värde enligt 49 kap 12 § I st RB.
I några fall har två målsägandes skadeståndsyrkanden grundats på samma gärningspåstående. Om de hade handlagts som tvistemål skulle förutsättningar för förening av målen enligt 14 kap 2 § RB ha förelegat. Vid sådan ursprunglig obligatorisk kumulation bör tvisteföremålets värde bestämmas genom sammanräkning av de yrkade beloppen (se NJA 1996 s 14). I förevarande fall understiger emellertid även de sammanlagda yrkandena basbeloppet, varför prövningstillstånd krävs.
I övrigt har skadeståndsyrkandena grundats på skilda gärningar och kan således inte sägas stödja sig på väsentligen samma grund. Yrkandena har framställts av olika kärandeparter. Även om yrkandena har framställts mot samma svarande och handlagts i en rättegång tillsammans med åtalet, bör vid tillämpningen av 49 kap 12 § 1 st RB de framställda yrkandena inte sammanräknas utan ses var för sig (jfr NJA 1996 s 393 samt prop 1973:87 s 175, Ekelöf, Rättegång V, 5 uppl s 81f och Fitger, Rättegångsbalken I s 1:21f).
Det har således krävts prövningstillstånd för HovR:ns prövning av överklagandet i skadeståndsdelen. Skäl att pröva HovR:ns avgörande i tillståndsfrågan föreligger inte. HovR:ns beslut i denna del skall därför stå fast.
Domslut
HD:s avgörande. HD förklarar --- se HD:s beslut --- stå fast.
HD (JustR:n Knutsson, Svensson och Thorsson) fattade följande slutliga beslut: Skäl: HD har i rättsfallet NJA 1997 s 475 fastslagit att, om en TR i beslut prövat en fråga om skyldighet för någon att ersätta rättegångskostnad, beslutet inte omfattas av något krav på prövningstillstånd i HovR:n. I det aktuella målet borde HovR:n ha prövat TR:ns beslut såvitt avser frågan om återbetalningsskyldighet för rättegångskostnad. I den delen skall således HovR:ns beslut undanröjas och målet återförvisas till HovR:n för fortsatt behandling.
Vad därefter angår frågan om det i skadeståndsdelen krävts prövningstillstånd i HovR:n gör HD följande överväganden.
Om TR:n i en dom i brottmål även prövat enskilt anspråk mot den tilltalade gäller i fråga om prövningstillstånd i den delen, såvitt nu är av intresse, enligt 49 kap 13 § 2 st RB bestämmelserna i 12 § samma kap. Av 12 § 1 st framgår att prövningstillstånd krävs för att HovR:n skall pröva TR:ns dom eller beslut i mål där det värde som sägs i 1 kap 3 d § 3 st RB uppenbart inte överstiger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
I förevarande mål har 17 målsägande yrkat förpliktande för G.L. att utge skadestånd. Skadeståndsanspråken, som är på varierande belopp, grundas på tio olika gärningar. Inget av skadeståndsanspråken överstiger basbeloppet, som vid tiden för talans väckande var 36 200 kr. Inte heller i de fall där två eller tre målsägande framställt skadeståndsyrkanden som grundats på samma gärningspåstående överstiger värdet av de sammanlagda yrkandena basbeloppet. Däremot överstiger det sammanlagda värdet av samtliga skadeståndsyrkanden klart basbeloppet. Frågan är då om tvisteföremålets värde skall bestämmas genom en sammanräkning av samtliga yrkade belopp.
I rättspraxis har, då framställda yrkanden stött sig på väsentligen samma grund, kumulation skett enligt 14 kap 2 § RB och tvisteföremålets värde bestämts med utgångspunkt i det sammanlagda belopp varom talan förts. (Se NJA 1995 s 558 och 1996 s 14.) Också då en målsägandes olika skadeståndsanspråk 'inte kunnat sägas stödja sig på väsentligen samma grund har, när anspråken riktat sig mot samma svarande och handlagts i en rättegång tillsammans med åtalet, värdet bestämts genom en sammanräkning av de yrkade beloppen (NJA 1996 s 393). Det skulle emellertid föra för långt att räkna samman alla de yrkade beloppen i ett fall som det förevarande, där man har att göra med flera målsägande med yrkanden som stödjer sig på olika grunder.
Av det sagda följer att det har krävts tillstånd för HovR:ns prövning av överklagandet i skadeståndsdelen. Skäl att pröva HovR:ns avgörande i tillståndsfrågan föreligger inte. HovR:ns beslut i denna del skall därför stå fast.
Domslut
HD:s avgörande. HD förklarar att tillstånd inte krävts för prövning i HovR:n av frågan om återbetalningsskyldighet för rättegångskostnader men att sådant tillstånd krävts i skadeståndsdelen.
HD meddelar prövningstillstånd i frågan om återbetalningsskyldighet för rättegångskostnader samt undanröjer HovR:ns beslut i den delen och återförvisar målet till HovR:n för behandling av denna fråga.
HD finner ej skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt, i följd varav HovR:ns beslut i skadeståndsdelen skall stå fast.
JustR:n Lars Å Beckman, referent, och Regner var skiljaktiga i frågan om tillstånd krävts för prövning i HovR:n av målet i skadeståndsdelen och anförde: Förevarande mål skiljer sig från rättsfallet NJA 1996 s 393 därigenom att flera målsägande har riktat enskilda anspråk mot svaranden. Målsägandenas talan har emellertid även här, som normalt är fallet, utförts av åklagaren i en rättegång tillsammans med åtalet (22 kap 2 § RB; se också prop 1987/88:1 s 8ff). När det som här år fråga om kumulation av åtal och enskilda anspråk i syfte att de skall handläggas i en rättegång bör, även om det är flera målsägande som för talan mot svaranden, värdet av vad som sammanlagt yrkats i TR:n i princip vara avgörande för om prövningstillstånd krävs i HovR:n i skadeståndsdelen.
På grund av det anförda har tillstånd inte krävts för målets prövning i HovR:n i skadeståndsdelen.
HD:s beslut meddelades d 25 nov 1997 (mål nr Ö 2198/96).