NJA 1998 s. 184

L.H. yrkade efter stämning å H.P. vid Karlskoga TR att TR:n skulle förklara att H.P. var far till henne.

Hon åberopade som grund för sin talan att H.P. haft samlag med H.H. under konceptionstiden och att resultatet av företagen rättsgenetisk undersökning visade att sannolikheten för hans faderskap kunde beräknas till över 99,999 procent.

H.P. förnekade att han haft samlag med H.H. under den tid då L. kunde vara avlad och bestred hennes talan.

L.H. överklagade i Göta HovR och yrkade att HovR:n skulle förklara att H.P. är far till henne.

H.P. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Paulsson Nordling och Holm samt tf hovrättsassessorn Helen Persson, referent) meddelade d 3 okt 1996 följande dom: Domskäl. HovR:n gör samma bedömning som TR:n.

L.H. (ombud advokaten Carin Melin) överklagade och yrkade att HD skulle förklara att H.P. är far till henne.

H.P. (ombud advokaten B-O.U.) bestred ändring. Rättsmedicinalverket avgav yttrande i målet.

Målet avgjordes efter huvudförklaring.

HD (JustR:n Magnusson, Lars Å Beckman, referent, Munck, Regner och Victor) beslöt följande dom: Domskäl. H.H. och H.P. har i HD vidhållit, H.H. att hon har haft samlag med H.P. inom konceptionstiden och H.P. att de visserligen har haft samlag men inte under den tiden. Konceptionstiden har beräknats till d 12 maj-d 1 juli 1984.

HovR:n har inte funnit utrett att det förekommit samlag mellan H.H. och H.P. under den tid då L. kan vara avlad. HovR:n har därvid i huvudsak grundat sitt avgörande på den muntliga bevisning som förebragts i målet. Om avgörandet i HD skulle grundas enbart på den muntliga bevisningen, finns det inte skäl att göra ändring i HovR:ns bedömning.

Frågan är då om resultatet blir ett annat, om man även beaktar i målet åberopade rättsgenetiska blodundersökningar. HD har i två tidigare avgöranden (NJA 1984 s 49 och 1985 s 236 I) funnit att i fall, när den muntliga bevisningen för samlag inte är fullt tillräcklig, det under vissa omständigheter bör vara möjligt att med tillämpning av allmänna bevisprinciper fastställa faderskap på grundval av muntlig bevisning rörande samlag, rättsgenetiska undersökningsresultat och övriga omständigheter.

H.H. och H.P. har båda uppgett att de har haft samlag under 1983. De arbetade då på restaurang Silversand i Degerfors. H.H. slutade sin anställning efter några veckor och flyttade till Karlskoga. H.P. slutade sin anställning i mars 1984 och påbörjade en yrkesutbildning i Karlskoga. Han har uppgett att han efter det att H.H. slutade på Silversand inte träffat henne förrän 1992 i samband med faderskapsutredningen. H.H. har ett minne av att H.P., som hon fortfarande var förtjust i, besökte henne i maj eller juni 1984, troligtvis i samband med en fest, och att de då hade samlag. Hon har förklarat att hon är helt säker på att hon under konceptionstiden inte haft samlag med någon man som inte har varit aktuell under faderskapsutredningen.

Vad angår rättsgenetisk undersökning har under faderskapsutredningen sådan undersökning utförts på förutom H.P. också fem andra män. De senare har uteslutits genom oförenlighet i två eller flera blodgrupps-, serumprotein- eller enzymsystem.

H.P. har undersökts vid två tillfällen. I båda undersökningarna har möjligheten att han kan vara L:s far befunnits vara icke utesluten. I den första undersökningen, som inte omfattade någon DNA-analys, var uteslutningskapaciteten 97,8 %. Faderskapsindex angavs till 520 och faderskapssannolikhet beräknad med gängse antaganden till 99,8 %. Efter den andra undersökningen, som gjordes 1995 och innefattade fyra DNA- system, beräknades uteslutningskapaciteten till 99,997 %. Faderskapsindex beräknades till 255 000 och faderskapssannolikheten till över 99,999 %. I utlåtandet över den andra undersökningen angavs att beräkningen av faderskapssannolikheten var grundad på svenska genfrekvenser och var en jämförelse med en slumpmässig icke utesluten man ur samma population.

Rättsmedicinalverket har d 1 aug 1997 avgett ett av professor Bertil Lindblom vid Rättsgenetiska institutet undertecknat yttrande. Yttrandet innehåller bl a följande. 1991 började DNA-tester användas i s k utvidgade faderskapsundersökningar och fr o m 1994 har sådana tester utförts i alla faderskapsärenden. Samma år upphörde de utvidgade undersökningarna och fr o m d 1 april 1995 utförs blodundersökningar i faderskapsärenden i huvudsak enbart med DNA-teknik. Med DNA-baserade analyser kan genetisk variation påvisas direkt i arvsmassan. De DNA- markörer som används vid faderskapsundersökningar består av olika långa repeterade DNA-sekvenser. De har stor variation och därmed stor förmåga att utesluta en icke biologisk far. Vanligen ingår fyra markörsystem i en undersökning men den kan kompletteras med ytterligare DNA-markörer, om detta bedöms nödvändigt för att uppnå garanterad uteslutningskapacitet eller för att styrka påvisad oförenlighet mellan mannen och barnet. Rättsgenetiska institutet garanterar en lägsta uteslutningskapacitet på 99,9 %; dvs analyserna i ett ärende skall medge att teoretiskt minst en oförenlighet kan påvisas hos 999 av 1 000 felaktigt utpekade män. För att en man skall betraktas som utesluten krävs oförenlighet i minst tre DNA-system. - Införandet av DNA-baserade analyser har medfört att i huvudsak alla män som felaktigt utpekats som biologisk far till ett barn nu utesluts. Detta bekräftas också av resultat från undersökningar av flermansärenden. Efter införandet av DNA-analyser har det sålunda inte i något fall förekommit att två män kvarstått som möjlig far efter avslutad undersökning. Eftersom i stort sett alla felaktigt utpekade män kan uteslutas med DNA-baserade analyser, är sannolikheten mycket stor att en man som inte uteslutits är biologisk far till det undersökta barnet. Detta förhållande bör särskilt beaktas i ärenden där uteslutningskapaciteten överstiger 99,99%, förutsatt att det till den icke uteslutna mannen inte finns någon nära anhörig, t ex en bror, som också kan vara möjlig far till barnet.

Beträffande undersökningen av H.P. anförs i yttrandet följande. Trots den omfattande undersökningen har H.P. inte kunnat uteslutas som far till L.. Det betyder att det inte har påvisats någon oförenlighet mellan modern, L. och H.P.. Den för honom beräknade uteslutningskapaciteten, 99,997 %, innebär teoretiskt att av 100 000 felaktigt utpekade mån skulle alla utom tre kunna uteslutas. Att döma av uteslutningskapaciteten och övriga biostatistiska beräkningar (faderskapsindex och faderskapssannolikhet) är det i det närmaste uteslutet att någon annan än H.P. skulle kunna vara biologisk far till L.. De biostatistiska beräkningarna har utförts med förutsättningen att det inte finns någon annan icke undersökt man med nära släktskap till H.P. som också kan vara möjlig far till L.. De för H.P. beräknade värdena ligger mycket nära de övre gränsvärden som Rättsgenetiska institutet avger i sina rapporter (uteslutningskapacitet 99,999 %, faderskapsindex 1 000 000, faderskapssannolikhet 99,999 %).

I de tidigare nämnda rättsfallen från 1984 och 1985 gjordes en utförlig analys av frågan om och på vad sätt ett avgörande kunde grundas direkt på resultatet av den rättsgenetiska utredning som förts in i målet. Sedan dess har bilden förskjutits i avsevärd mån genom övergången till undersökning med DNA-teknik. Jämfört med vad som var fallet tidigare är de värden som nu kan erhållas i fråga om uteslutningskapacitet mycket höga. Med fyra DNA-system kan i genomsnitt nås en uteslutningskapacitet på 99,97 %. I dag kan man sålunda utesluta praktiskt taget alla felaktigt utpekade män i ett faderskapsärende. DNA-metoden ger också betydligt säkrare statistisk värdering (på grund av faderskapsindex) av en icke utesluten mans faderskapssannolikhet än tidigare undersökningsmetoder.

I förevarande fall har som tidigare nämnts den muntliga bevisningen inte räckt till för att styrka att samlag har ägt rum mellan H.H. och H.P. under konceptionstiden. Den rättsgenetiska utredningen har emellertid resulterat i sådana värden att det, såsom framhålls i Rättsmedicinalverkets yttrande, är i det närmaste uteslutet att någon annan än H.P. skulle kunna vara biologisk far till L.. Någon särskild omständighet som ändå skulle kunna dra faderskapet i tvivelsmål har inte påvisats.

På grund av det anförda får det anses utrett att H.P. är far till L..