NJA 1998 s. 184

I mål om faderskap har samlag mellan modern och svaranden under konceptionstiden inte ansetts utrett genom den muntliga bevisningen. Den rättsgenetiska utredningen som har gjorts med DNA-teknik har emellertid resulterat i sådana värden att det är i det närmaste uteslutet att någon annan än svaranden skulle kunna vara far till barnet. Med hänsyn härtill och då någon omständighet som ändå skulle kunna dra faderskapet i tvivelsmål inte påvisats har HD funnit utrett att svaranden är far till barnet.

(Jmf NJA 1984 s 49 och 1985 s 236)

H.H. födde d 26 febr 1985 dottern L.. Barnet vägde vid födelsen 3 075 gram och var 49 cm långt. Konceptionstiden beräknades till d 12 maj - d 1 juli 1984.

Karlskoga TR

L.H. yrkade efter stämning å H.P. vid Karlskoga TR att TR:n skulle förklara att H.P. var far till henne.

Hon åberopade som grund för sin talan att H.P. haft samlag med H.H. under konceptionstiden och att resultatet av företagen rättsgenetisk undersökning visade att sannolikheten för hans faderskap kunde beräknas till över 99,999 procent.

H.P. förnekade att han haft samlag med H.H. under den tid då L. kunde vara avlad och bestred hennes talan.

Domskäl

TR:n (lagmannen Friman) anförde i dom d 1 nov 1995: L.H. har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak följande. Sommaren 1983 var H.H. diskare på restaurang Silversand i Degerfors. Där arbetade också H.P.. Han var discjockey. De inledde ett förhållande med varandra och träffades då och då till någon gång på hösten 1983, när H.H. slutade på Silversand. Den 4 juli 1984 konstaterades att hon var gravid. Förlossningen beräknades ske d 22 febr året därpå. Den 26 i den månaden födde hon L.. Då bodde hon ihop med en man som hon hade träffat i slutet av juli 1984 när hon redan var gravid. Under utredningen för fastställandet av faderskapet namngav hon efter hand fem män som hon hade haft samlag med en eller flera gånger under våren och sommaren 1984 innan graviditeten konstaterades. Den rättsgenetiska undersökning som företogs beträffande dessa män visade att ingen av dem kunde vara far till L.. H.H. hade ett minne av att H.P., som hon fortfarande varit förtjust i, besökt henne i hennes lägenhet vid ett tillfälle sommaren 1984, när hon hade fest, och att de då hade haft samlag med varandra. Den rättsgenetiska undersökningen av honom, H.H. och L., där DNA-teknik användes, ledde till bedömningen att det inte förelåg någon genetisk oförenlighet mellan dem. Den totala uteslutningskapaciteten befanns vara 99,997 procent, faderskapsindex 255 000 och faderskapssannolikheten över 99,999 procent. Rättsmedicinalverkets utlåtande över undersökningen blev att H.P. kan vara barnets far och att sannolikheten för detta är beräknad till över 99,999 procent.

H.P. har genmält följande. Han och H.H. hade ett förhållande med varandra några veckor på sommaren 1983, då de hade samlag med varandra några gånger. Kontakten bröts på sensommaren det året i samband med att hon slutade på Silversand. Efter detta sågs de inte mera. Han, som då hade inlett ett fast förhållande med en kvinna, träffade henne således inte alls under år 1984, var inte på fest hos henne på sommaren det året och hade inte samlag med henne.

Domskäl. H.H. och H.P. har hörts under sanningsförsäkran. Hon har uppgett att hon fortfarande var mycket förtjust i H.P. och tänkte mycket på honom, att hon är "nästan säker" på att hon därför tog kontakt med honom igen och att de träffades samt att hon är "nästan hundra procent säker" på att detta var på en fest i hennes lägenhet på sommaren år 1984 och att hon då låg med honom, men att hon inte kan säga detta med "hundra procents säkerhet" eftersom det är så länge sedan. Han har å sin sida vidhållit sitt bestämda förnekande av att han över huvud taget träffat H.H. efter sensommaren 1983.

TR:n gör följande bedömning.

För bifall till L.H:s talan krävs det först och främst att det är utrett att H.P. haft samlag med H.H. under den tid då barnet kan vara avlat. Någon annan direkt på den frågan inriktad bevisning än förhöret med H.H. har L.H. inte lagt fram. H.H:s uppgifter och annan utredning visar att det inte var förrän år 1992, alltså omkring åtta år efter L:s födelse och först sedan den ene efter den andre av de män som hon efter hand pekat ut som möjliga fäder till sitt barn hade uteslutits från faderskapet, som hon drog sig till minnes ett enstaka samlag med H.P. under oklara omständigheter någon gång under sommaren 1984. Redan av den anledningen måste hennes utsaga värderas med stor försiktighet. Dessutom gör hennes reservationer när hon hörts att hennes uppgifter mera framstår som förmodanden än en redovisning av en någorlunda klar och på särskilda händelser eller förhållanden stödd minnesbild av att hon haft samlag med H.P. under konceptionstiden. Bevisningen för samlag har således inte den tyngden att den ens tillsammans med det rättsgenetiska undersökningsresultatet och dess synnerligen höga faderskapsindex och uteslutningskapacitet gör att det kan anses utrett att det påstådda samlaget har förekommit (jfr rättsfallen NJA 1984 s 49 och 1985 s 236 nr I och II). Följaktligen skall L. H:s talan ogillas.

Domslut

Domslut. L.H:s talan ogillas.

Göta HovR

L.H. överklagade i Göta HovR och yrkade att HovR:n skulle förklara att H.P. är far till henne.

H.P. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Paulsson Nordling och Holm samt tf hovrättsassessorn Helen Persson, referent) meddelade d 3 okt 1996 följande dom: Domskäl. HovR:n gör samma bedömning som TR:n.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

HD

L.H. (ombud advokaten Carin Melin) överklagade och yrkade att HD skulle förklara att H.P. är far till henne.

H.P. (ombud advokaten B-O.U.) bestred ändring. Rättsmedicinalverket avgav yttrande i målet.

Målet avgjordes efter huvudförklaring.

HD (JustR:n Magnusson, Lars Å Beckman, referent, Munck, Regner och Victor) beslöt följande dom: Domskäl. H.H. och H.P. har i HD vidhållit, H.H. att hon har haft samlag med H.P. inom konceptionstiden och H.P. att de visserligen har haft samlag men inte under den tiden. Konceptionstiden har beräknats till d 12 maj-d 1 juli 1984.

HovR:n har inte funnit utrett att det förekommit samlag mellan H.H. och H.P. under den tid då L. kan vara avlad. HovR:n har därvid i huvudsak grundat sitt avgörande på den muntliga bevisning som förebragts i målet. Om avgörandet i HD skulle grundas enbart på den muntliga bevisningen, finns det inte skäl att göra ändring i HovR:ns bedömning.

Frågan är då om resultatet blir ett annat, om man även beaktar i målet åberopade rättsgenetiska blodundersökningar. HD har i två tidigare avgöranden (NJA 1984 s 49 och 1985 s 236 I) funnit att i fall, när den muntliga bevisningen för samlag inte är fullt tillräcklig, det under vissa omständigheter bör vara möjligt att med tillämpning av allmänna bevisprinciper fastställa faderskap på grundval av muntlig bevisning rörande samlag, rättsgenetiska undersökningsresultat och övriga omständigheter.

H.H. och H.P. har båda uppgett att de har haft samlag under 1983. De arbetade då på restaurang Silversand i Degerfors. H.H. slutade sin anställning efter några veckor och flyttade till Karlskoga. H.P. slutade sin anställning i mars 1984 och påbörjade en yrkesutbildning i Karlskoga. Han har uppgett att han efter det att H.H. slutade på Silversand inte träffat henne förrän 1992 i samband med faderskapsutredningen. H.H. har ett minne av att H.P., som hon fortfarande var förtjust i, besökte henne i maj eller juni 1984, troligtvis i samband med en fest, och att de då hade samlag. Hon har förklarat att hon är helt säker på att hon under konceptionstiden inte haft samlag med någon man som inte har varit aktuell under faderskapsutredningen.

Vad angår rättsgenetisk undersökning har under faderskapsutredningen sådan undersökning utförts på förutom H.P. också fem andra män. De senare har uteslutits genom oförenlighet i två eller flera blodgrupps-, serumprotein- eller enzymsystem.

H.P. har undersökts vid två tillfällen. I båda undersökningarna har möjligheten att han kan vara L:s far befunnits vara icke utesluten. I den första undersökningen, som inte omfattade någon DNA-analys, var uteslutningskapaciteten 97,8 %. Faderskapsindex angavs till 520 och faderskapssannolikhet beräknad med gängse antaganden till 99,8 %. Efter den andra undersökningen, som gjordes 1995 och innefattade fyra DNA- system, beräknades uteslutningskapaciteten till 99,997 %. Faderskapsindex beräknades till 255 000 och faderskapssannolikheten till över 99,999 %. I utlåtandet över den andra undersökningen angavs att beräkningen av faderskapssannolikheten var grundad på svenska genfrekvenser och var en jämförelse med en slumpmässig icke utesluten man ur samma population.

Rättsmedicinalverket har d 1 aug 1997 avgett ett av professor Bertil Lindblom vid Rättsgenetiska institutet undertecknat yttrande. Yttrandet innehåller bl a följande. 1991 började DNA-tester användas i s k utvidgade faderskapsundersökningar och fr o m 1994 har sådana tester utförts i alla faderskapsärenden. Samma år upphörde de utvidgade undersökningarna och fr o m d 1 april 1995 utförs blodundersökningar i faderskapsärenden i huvudsak enbart med DNA-teknik. Med DNA-baserade analyser kan genetisk variation påvisas direkt i arvsmassan. De DNA- markörer som används vid faderskapsundersökningar består av olika långa repeterade DNA-sekvenser. De har stor variation och därmed stor förmåga att utesluta en icke biologisk far. Vanligen ingår fyra markörsystem i en undersökning men den kan kompletteras med ytterligare DNA-markörer, om detta bedöms nödvändigt för att uppnå garanterad uteslutningskapacitet eller för att styrka påvisad oförenlighet mellan mannen och barnet. Rättsgenetiska institutet garanterar en lägsta uteslutningskapacitet på 99,9 %; dvs analyserna i ett ärende skall medge att teoretiskt minst en oförenlighet kan påvisas hos 999 av 1 000 felaktigt utpekade män. För att en man skall betraktas som utesluten krävs oförenlighet i minst tre DNA-system. - Införandet av DNA-baserade analyser har medfört att i huvudsak alla män som felaktigt utpekats som biologisk far till ett barn nu utesluts. Detta bekräftas också av resultat från undersökningar av flermansärenden. Efter införandet av DNA-analyser har det sålunda inte i något fall förekommit att två män kvarstått som möjlig far efter avslutad undersökning. Eftersom i stort sett alla felaktigt utpekade män kan uteslutas med DNA-baserade analyser, är sannolikheten mycket stor att en man som inte uteslutits är biologisk far till det undersökta barnet. Detta förhållande bör särskilt beaktas i ärenden där uteslutningskapaciteten överstiger 99,99%, förutsatt att det till den icke uteslutna mannen inte finns någon nära anhörig, t ex en bror, som också kan vara möjlig far till barnet.

Beträffande undersökningen av H.P. anförs i yttrandet följande. Trots den omfattande undersökningen har H.P. inte kunnat uteslutas som far till L.. Det betyder att det inte har påvisats någon oförenlighet mellan modern, L. och H.P.. Den för honom beräknade uteslutningskapaciteten, 99,997 %, innebär teoretiskt att av 100 000 felaktigt utpekade mån skulle alla utom tre kunna uteslutas. Att döma av uteslutningskapaciteten och övriga biostatistiska beräkningar (faderskapsindex och faderskapssannolikhet) är det i det närmaste uteslutet att någon annan än H.P. skulle kunna vara biologisk far till L.. De biostatistiska beräkningarna har utförts med förutsättningen att det inte finns någon annan icke undersökt man med nära släktskap till H.P. som också kan vara möjlig far till L.. De för H.P. beräknade värdena ligger mycket nära de övre gränsvärden som Rättsgenetiska institutet avger i sina rapporter (uteslutningskapacitet 99,999 %, faderskapsindex 1 000 000, faderskapssannolikhet 99,999 %).

I de tidigare nämnda rättsfallen från 1984 och 1985 gjordes en utförlig analys av frågan om och på vad sätt ett avgörande kunde grundas direkt på resultatet av den rättsgenetiska utredning som förts in i målet. Sedan dess har bilden förskjutits i avsevärd mån genom övergången till undersökning med DNA-teknik. Jämfört med vad som var fallet tidigare är de värden som nu kan erhållas i fråga om uteslutningskapacitet mycket höga. Med fyra DNA-system kan i genomsnitt nås en uteslutningskapacitet på 99,97 %. I dag kan man sålunda utesluta praktiskt taget alla felaktigt utpekade män i ett faderskapsärende. DNA-metoden ger också betydligt säkrare statistisk värdering (på grund av faderskapsindex) av en icke utesluten mans faderskapssannolikhet än tidigare undersökningsmetoder.

I förevarande fall har som tidigare nämnts den muntliga bevisningen inte räckt till för att styrka att samlag har ägt rum mellan H.H. och H.P. under konceptionstiden. Den rättsgenetiska utredningen har emellertid resulterat i sådana värden att det, såsom framhålls i Rättsmedicinalverkets yttrande, är i det närmaste uteslutet att någon annan än H.P. skulle kunna vara biologisk far till L.. Någon särskild omständighet som ändå skulle kunna dra faderskapet i tvivelsmål har inte påvisats.

På grund av det anförda får det anses utrett att H.P. är far till L..

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom förklarar HD att H.P. är far till L.H..

HD:s dom meddelades d 1 april 1998 (mål nr T 4580/96).