NJA 1999 s. 598

(Jfr 1998 s 184)

M.P. väckte för egen del och som förmyndare för sitt d 29 okt 1955 födda barn M.P. talan mot U.H. vid Stockholms rådhusrätt med yrkande bl a att U.H. skulle förklaras vara far till M..

Rådhusrätten lämnade i dom d 18 sept 1962 käromålet utan bifall. Talan fullföljdes i Svea HovR.

Sedan U.H. avlidit inträdde dennes dödsbo och hans efterlämnade maka U-B.H. som svarandeparter i HovR:n.

HovR:n biföll i dom d 16 jan 1968 käromålet och förklarade U.H. som far till M.P..

Efter överklagande av U-B.H. och dödsboet efter U.H. fastställde HD i dom d 11 dec 1969, med ändring av HovR:ns dom, rådhusrättens domslut (NJA 1969 not A 41).

På ansökan av M.P. beviljade HD d 25 febr 1999 resning i målet och förordnade att målet skulle upptas till ny behandling i HD (NJA 1999 not C 12).

Sedan målet återupptagits yrkade M.P. (ombud advokaterna H.S. och R.A.) att HD skulle förklara att U.H. var far till honom.

U-B.H. (biträde advokaten F.S.) medgav yrkandet.

M.P. återkallade den talan som hade förts mot dödsboet efter U.H..

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Munck, Nilsson, Lennander, Håstad och Lundius, referent) beslöt följande dom: Domskäl. Genom domen d 11 dec 1969 lämnade HD M.P:s yrkande om att U.H. skulle förklaras vara hans far utan bifall.

Vid tiden för rättegången i HD var U.H. avliden. Han hade vid målets handläggning vid Stockholms rådhusrätt förnekat att samlag förekommit mellan honom och M.P:s mor, M.P.. HD ansåg att moderns uppgifter om att samlag förekommit givit intryck av att vara sanningsenliga men att det fanns omständigheter som i viss mån talade emot att samlag förekommit. HD ansåg vidare att varken den blodundersökning eller de antropologiska undersökningar som utförts kunde tillmätas betydelse för frågan om samlag förekommit. Vid sådana förhållanden kunde moderns berättelse inte tillerkännas sådant bevisvärde att det mot U.H:s uppgifter kunde anses styrkt att samlag förekommit.

De i HD:s dom åsyftade undersökningarna utgjordes bl a av en blodgruppsserologisk undersökning av M. och M.P. samt U.H. d 19 jan 1957, utförd av Statens Rättskemiska Laboratorium, och en kompletterande rättsantropologisk undersökning d 26 jan 1962, utförd av Statens rättsläkarstation och innefattande viss blodgruppsserologisk undersökning. I utlåtandet över den förstnämnda undersökningen anges sannolikheten för att U.H. är far till M.P. till 87 %.

Rättsmedicinska Institutet vid Universitetet i Munster har på uppdrag av M.P. gjort en utvärdering av 1957 och 1962 års undersökningar. Institutet har funnit att en sammanställning av de blodgruppsserologiska resultaten av de båda undersökningarna med tillämpning av tyska genfrekvenser ger en faderskapssannolikhet som uppgår till 91 %.

I målet har numera visats att U.H. hade en halvbror, J.D.K., vars släktskap med U.H. har styrkts bl a genom faderskapserkännande och brev från J.D.H., far till U.H..

I målet har åberopats ett utlåtande d 24 nov 1998 av Rättsmedicinska lnstitutet vid Universitetet i Munster avseende en rättsgenetisk undersökning utförd med DNA-teknik och ett utlåtande d 14 sept 1999 avseende en motsvarande undersökning av Rättsmedicinska Institutet vid Universitetet i Munchen. Båda undersökningarna har utförts för att bestämma om M.P. är släkt med J.D.K. på sådant sätt att han måste vara son till U.H.. Doktor B.R. vid Rättsmedicinska Institutet vid Universitetet i Munchen, som utfört undersökningarna, har hörts som vittne i målet.

Av utlåtandena och vittnesförhöret med doktor B.R. framgår bl a följande: De åtta undersökta Y-kromosom markörerna är identiska för J.D.K. och M.P.. Under förutsättning att J.D.K. och U.H. båda är söner till J.D.H. skall de ha en identisk uppsättning av Y-kromosom markörer. Motsvarande uppsättning av Y-kromosom markörer kan endast påvisas hos två av 2 530 undersökta män från 19 kontinentaleuropeiska länder. Med denna utgångspunkt och med beaktande av de blodgruppsserologiska resultaten från 1957 och 1962 års undersökningar kan sannolikheten för att U.H. är far till M.P. beräknas till 99,9923 %. Frekvensen av en viss uppsättning Y-kromosom markörer kan variera mellan olika populationer. En frekventare förekomst av ifrågavarande uppsättning kromosom markörer, som skulle kunna finnas i en annan europeisk population än den centraleuropeiska, medför endast marginella förändringar av den beräknade sannolikheten för faderskapet.

Rättsmedicinalverket har d 16 april 1999 på hemställan av HD avgett ett av professor B.L. vid Rättsgenetiska institutet undertecknat yttrande beträffande bl a 1957 och 1962 års undersökningar samt den undersökning avseende J.D.K. och M.P. som utförts av Rättsmedicinska Institutet vid Universitetet i Munster. Yttrandet innehåller bl a följande: Oberoende av om 1957 och 1962 års undersökningar är gjorda på tyska eller svenska genfrekvenser blir resultatet 91,2 % faderskapssannolikhet. Med hjälp av variationer i markörer på Y-kromosomen kan släktskap från far till son följas i fler generationer. Ju fler markörer som ingår i en sådan undersökning desto större blir möjligheten att identifiera en specifik Y-kromosom. För att Y-kromosomen skall vara densamma måste markörerna vara identiska. I den undersökning som utfördes vid Rättsmedicinska Institutet vid Universitetet i Munster ingick åtta markörsystem. Analyserna visar att J.D.K. och M.P. har identiska Y-kromosom markörer. Den statistiska beräkningen bygger på att det i institutets jämförelsematerial endast finns en man av 170 undersökta med motsvarande marköruppsättning. Även om det finns frekvensskillnader för de åtta markörerna mellan den svenska och tyska populationen kan det antas att de är av mindre omfattning.

J.D.K. har i vittnesförhör uppgivit att han aldrig har träffat M.P:s mor, M.P.. Anledning saknas också att räkna med att någon annan man besläktad med U.H. på fädernet skulle kunna vara far till M.P..

HD har i sitt tidigare avgörande funnit att bevisningen inte räckt till för att styrka att samlag har ägt rum mellan M.P. och U.H.. De i Sverige år 1957 och 1962 utförda blodgruppsserologiska undersökningarna, sammanställda med de i Tyskland utförda rättsgenetiska undersökningarna av J.D.K. och M.P., har emellertid nu resulterat i sådana värden att det i betraktande av utredningen i övrigt kan hållas för visst att U.H. är far till M.P..