NJA 1998 s. 283

R.S., A.O. och S.O. yrkade efter stämning å Montessoriföreningen Asken vid Alingsås TR att TR:n måtte upphäva uteslutningsbeslutet. Som grund för talan anförde de i första hand att beslutet var formellt ogiltigt och i andra hand att skäl för beslutet inte förelegat varför det var materiellt oriktigt.

Föreningen bestred yrkandet. Den gjorde gällande att uteslutningsbeslutet var riktigt och tillkommit i formellt riktig ordning samt att domstol inte var behörig att pröva beslutet i materiellt hänseende.

TR:n beslöt att i mellandom avgöra dels om uteslutningen är ogiltig på formell grund och dels om TR:n är behörig att pröva uteslutningen i materiellt hänseende.

TR:n (lagmannen Karlen) anförde i mellandom d 11 maj 1993: Domskäl.

Frågan om uteslutningen är ogiltig på, formell grund.

Kärandeparterna har till utveckling av sin talan anfört: En kommun är enligt socialtjänstlagen skyldig att erbjuda barnomsorg. Bedrivande av barnomsorg, liksom alla de åtgärder som socialnämnden har att vidtaga inom barnomsorgen, är att beteckna som förvaltningsuppgift. Enligt 11 kap 6 § regeringsformen kan en sådan förvaltningsuppgift överlämnas till enskilt rättssubjekt. Alingsås socialnämnd har i flera beslut beviljat ekonomiska bidrag till föreningen och härigenom sanktionerat föreningens verksamhet. I de fall förvaltningsuppgiften innefattar myndighetsutövning skall emellertid överlämnandet ske med stöd av lag. Föreningens uteslutningsbeslut är att beteckna som myndighetsutövning. Eftersom den till föreningen överlämnade förvaltningsuppgiften inte skett med stöd av lag har föreningen varit formellt förhindrad att fatta ett giltigt uteslutningsbeslut. Beslutet har i och för sig tillkommit i enlighet med den ordning som föreskrivits i stadgarna.

Föreningen har anfört: Föreningen har fattat uteslutningsbeslutet i enlighet med vad som angetts i stadgarna och sålunda i formellt riktig ordning. En förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning kan anförtros enskilt rättssubjekt med stöd av lag. Skulle överlämnandet inte ske med stöd av lag, vilket varit förhållandet i målet, innebär det endast att själva överlämnandet till föreningen är ogiltigt. De beslut som det enskilda rättssubjektet kan komma att fatta blir ändå gällande. Enligt socialtjänstlagen är en kommun skyldig att tillhandahålla barnomsorg för barn som fyllt sex år. För barn som inte fyllt sex år föreligger ingen obligatorisk rätt till barnomsorg. S. var vid tiden för uteslutningsbeslutet inte sex år fyllda och omfattades således inte av någon rätt till barnomsorg. Det bestrids därför att förskoleverksamhet för barn i S:s ålder är en förvaltningsuppgift och att verksamheten innefattar myndighetsutövning. Eftersom begreppet myndighetsutövning innefattar rättigheter och skyldigheter för medborgarna kan föreningens uteslutningsbeslut inte ha inneburit myndighetsutövning. Föreningens beslut kan över huvud taget inte i några avseenden innebära myndighetsutövning.

TR:ns bedömning.

TR:n finner icke att det finns fog för den av kärandeparterna hävdade tolkningen av det åberopade lagrummet i regeringsformen. Uteslutningsbeslutet är således inte ogiltigt på formell grund.

Frågan om TR:n är behörig att pröva uteslutningen i materiellt hänseende Kärandeparterna har anfört: Den av föreningen tillhandahållna barnomsorgen är billigare än den kommunala, till vilken de hänvisats. De har efter uteslutningen även varit tvungna att gå ner i arbetstid för att kunna vara hemma med S.. Medlemskapet har därför varit av ekonomisk och praktisk betydelse för dem. Av samma skäl har tillgången till barnomsorg varit av direkt betydelse för deras möjligheter att kunna förvärvsarbeta. Socialnämnden har ett ansvar för att den bedrivna barnomsorgen uppfyller vissa krav på social trygghet m m i enlighet med föreskrifter som meddelats av Socialstyrelsen och att den alternativt bedrivna barnomsorgen står under offentligt ansvar och tillsyn. Det faktum att barnomsorgen bedrivs alternativt kan inte medföra att domstol inte skulle vara behörig att pröva ett uteslutningsbeslut i materiellt hänseende. Om inte denna behörighet föreligger finns risk för att den sociala tryggheten för barnen kan komma att urholkas. Föreningen uppfyller kraven för att kunna registreras som ekonomisk förening och uppvisar sålunda stora likheter med den typen av föreningar. Den omständigheten att föreningen valt att inte bli registrerad kan inte medföra att allmän domstol skulle vara förhindrad att pröva uteslutningsbeslutet i materiellt hänseende. Sverige har tillträtt Förenta Nationernas konvention om barnens rättigheter i sin helhet. Härav framgår att barnens bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder av administrativ eller judiciell art. Ett uteslutningsbeslut hör till dylika åtgärder och för barnets bästa bör allmän domstol kunna vara behörig i förevarande avseende.

Föreningen har anfört: Allmän domstol saknar behörighet att pröva frågan om uteslutningen varit riktig i materiellt hänseende. Endast i föreningar där medlemskapet varit av direkt ekonomisk betydelse för medlemmens yrkesverksamhet föreligger en sådan prövningsrätt. Medlemskap i Montessoriförening är inte av betydelse för medlemmens yrkesverksamhet. Syftet med föreningen är endast att tillhandahålla barnomsorg på Montessoripedagogikens grund. Medlemskapet är förknippat med skyldigheter för föräldrarna. Således skall de hjälpa till med bl a inköp av matvaror, tvätt, fastighetsskötsel och månadsstädning. Föräldrarna skall även delta i åtskilliga föräldramöten och andra aktiviteter. Medlemskapet kan därför bli mer betungande och t o m dyrare än en plats i den kommunala barnomsorgen. Föreningen har inte någon social betydelse i den mening som avses i Socialstyrelsens föreskrifter m m. I vart fall skall sociala skäl inte tillmätas betydelse i förevarande avseende. Uteslutningen har inte varit av betydelse för R.S:s och A.O:s yrkesverksamhet annat än tillfälligt. Även om föreningen uppvisar likheter med en ekonomisk förening är den en ideell förening och lyder under de regler som gäller för denna typ av föreningar. Det bestrids att den anförda FN-konventionen är en del av den svenska rätten och att konventionen medför att allmän domstol har behörighet i aktuellt hänseende.

TR:ns bedömning.

Frågan i vad mån beslut om uteslutning av medlem ur ideell förening kan bli föremål för rättslig prövning är inte reglerad i lag utan är överlämnad åt domstolarna att bedöma enligt allmänna rättsprinciper. Detta slår HD fast i rättsfallet NJA 1990 s 687. Såvitt gäller föreningar, vilka inte har en utpräglat ideell inriktning, samt fackliga organisationer eller liknande har domstol ansetts behörig att pröva uteslutningsbeslut där medlemskapet varit av ekonomisk betydelse för medlemmarna (se NJA 1977 s 129 och NJA 1970 s 394). I fallet NJA 1990 s 687, som gällde en idrottsförening, uttalade HD bl a följande. "Sådana föreningar har i allmänhet ett klart ideellt syfte, vilket också brukar komma till uttryck i stadgarna. I följd härav får medlemmarnas deltagande i verksamheten ett personligt inslag, som i princip saknas i föreningar där det ekonomiska intresset träder i förgrunden. Det är inte väl förenligt härmed att uteslutning skulle kunna prövas enligt avtalsrättsliga principer. --- Den ideella inriktning och det personliga inslag som präglar idrottsföreningars verksamhet utgör emellertid ett så starkt skäl för att föreningarna själva bör få avgöra frågan, huruvida en medlem avvikit från en förenings regler på sådant sätt att han bör uteslutas från föreningen, att det inte är lämpligt att sådana frågor generellt skulle vara underkastade domstolsprövning, inte ens om den rättsliga prövningen begränsades till att avse huruvida en uteslutning var oskälig (jfr 36 § avtalslagen)."

För frågan vilken karaktär medlemskapet har i föreningen är följande av intresse. Avsikten med föreningen är att bedriva förskoleverksamhet grundad på Montessoripedagogiken. Medlemskapet förutsätter, såsom föreningen anfört, att dessa värderingar omfattas av medlemmarna och att medlemmarna visar ett inte obetydligt engagemang. Vid en samlad bedömning finner TR:n att föreningen har ett övervägande ideellt syfte och att verksamheten präglas av ett starkt personligt inslag från medlemmarnas sida. Slutsatsen blir därför att beslutet om uteslutning inte kan bli föremål för rättslig prövning.

R.S. och medparter överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle förklara att allmän domstol är behörig att i materiellt hänseende pröva föreningens uteslutning av dem och återförvisa målet till TR:n för prövning i sak.

Montessoriföreningen Asken bestred ändring.

R.S. och medparter godtog i HovR:n TR:ns bedömning att uteslutningsbeslutet inte var ogiltigt på formell grund.

HovR:n (hovrättspresidenten Lindh, hovrättslagmannen Wennberg och hovrättsrådet Petersson, referent) fastställde i dom d 29 juni 1994 TR:ns mellandom i den del den överklagats.

R.S., A.O. och S.O. (ombud för samtliga advokaten A.O.) överklagade och yrkade att HD skulle förklara att allmän domstol är behörig att pröva uteslutningen ur Montessoriföreningen Asken i materiellt hänseende samt återförvisa målet till TR:n för prövning i sak.

Montessoriföreningen Asken (ombud advokaten Bertil Westlund) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Landin, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Allmän domstols behörighet att pröva frågor om medlemskap i ideella föreningar är inte reglerad i lag. Genom en tämligen rikhaltig rättspraxis har dock vissa huvudprinciper framkommit. Således har det när det har varit fråga om uteslutning ur en fackförening eller annan organisation där medlemskapet bedömts ha en avgörande betydelse för den uteslutnes yrkesutövning eller i övrigt en påtaglig ekonomisk betydelse för den uteslutne ansetts vara möjligt att i materiellt hänseende få medlemskapet prövat av allmän domstol (jfr NJA 1945 s 290, NJA 1946 s 83, NJA 1948 s 513, NJA 1956 s 554, NJA 1958 s 654, tillägg av JustR Ulveson i NJA 1970 s 394 och NJA 1977 s 129).

När det har gällt medlemskap i ideella föreningar med utpräglat ideell inriktning, såsom religiösa föreningar eller idrottsföreningar, har rättspraxis dock utvecklats i en annan riktning. I dessa fall har det ansetts att den ideella inriktningen och det personliga inslag som präglar föreningens verksamhet utgör ett så starkt skäl för att föreningarna själva bör få avgöra frågor om medlemskap att det inte är lämpligt att dessa frågor generellt skulle vara underkastade domstols prövning, inte ens om den rättsliga prövningen begränsades till att avse huruvida en uteslutning vore oskälig (jfr NJA 1906 s 317, NJA 1931 s 604 och NJA 1990 s 687).

Montessoriföreningen Asken är för den fråga HD har att pröva att bedöma som en ideell förening, även om dess verksamhet i och för sig skulle kunna bedrivas inom en ekonomisk förening. Barnomsorg kan visserligen vara av betydelse för småbarnsföräldrars möjligheter att vara yrkesverksamma. Det skulle emellertid föra för långt att säga att ett medlemskap i föreningen haft en avgörande betydelse för R.S:s och A.O:s yrkesverksamhet. Här finns ju som ett alternativ till den av föreningen bedrivna förskoleverksamheten den barnomsorg som bedrivs inom kommunen. Mot denna bakgrund har såvitt framkommit av utredningen medlemskapet i föreningen inte varit av sådan betydelse för R.S:s och A.O:s yrkesutövning att uteslutningsfrågan bör kunna prövas av allmän domstol på denna grund. Skillnader mellan den av föreningen bedrivna barnomsorgen och den kommunala vad gäller storleken på daghemsavgiften eller tillgången på lediga platser kan visserligen göra att medlemskap i föreningen kan framstå som förmånligt. Dessa frågor har dock inte såvitt utredningen visat varit av så påtaglig ekonomisk betydelse för R:S. och medparter att de var för sig eller tillsammans bör föranleda rätt till domstolsprövning av uteslutningsbeslutet.

De mest framträdande skillnaderna mellan Montessoriföreningen Askens verksamhet och ett kommunalt daghem synes ligga i att föreningen erbjuder en speciell form av pedagogik samt kräver viss egen arbetsinsats från de föräldrar vars barn har plats i föreningens förskoleverksamhet. Verksamheten måste därför bedömas vara starkt präglad av såväl en ideell inriktning som av ett personligt inslag. Vid dessa förhållanden skulle i enlighet med vad som ovan anförts övervägande skäl tala för att frågan om uteslutning ur föreningen inte bör kunna prövas av allmän domstol på materiell grund. Innehållet i FN:s konvention om barnets rättigheter eller den omständigheten att det finns en viss offentlig kontroll och tillsyn även av den enskilt bedrivna barnomsorgsverksamheten föranleder inte någon annan bedömning. HovR:ns domslut skall därför fastställas.

HD (JustR:n Magnusson, Lind, Munck, referent, Lambe och Westlander) beslöt följande dom: Domskäl. Styrelsen för Montessoriföreningen Asken beslöt d 4 juli 1991, med hänvisning till att brott mot stadgarna förelåg, att utesluta "medlemsfamiljen A.O./R.S." ur föreningen, med följd att A.O:s och R.S:s femårige son S. avstängdes från föreningens förskola. Fråga är i målet om allmän domstol kan pröva om det fanns fog för beslutet om uteslutning.

Av § 1 i stadgarna för Montessoriföreningen Asken framgår att föreningens mål är att i Alingsås kommun bedriva förskoleverksamhet baserad på Montessoripedagogik. Föreningen ansvarar enligt paragrafen för förskolans lokaler, inventarier och vad i övrigt kan ankomma på föreningen som hyresgäst samt för anskaffande av personal till verksamheten. Vidare anges att föreningen svarar för att verksamheten bedrivs enligt Montessoripedagogikens principer och för att i samråd med skolans lärare anta barn ur Alingsås Montessoriförenings kö. Enligt § 2 är varje familj som har eller har haft barn i föreningens förskola medlem i föreningen. För att antas som medlem och kvarstå i föreningen krävs enligt

Beträffande uteslutning av medlem stadgas i § 11 att styrelsen inte får besluta om uteslutning förrän medlemmen har haft tillfälle att yttra sig. I stadgarna anges inte närmare vilka kriterier som skall var uppfyllda för att uteslutning skall få ske.

I fråga om föreningen får i övrigt anses ostridigt att den vid den i målet aktuella tiden bestod av tolv medlemsfamiljer och hade tre förskollärare anställda samt att den krävde vissa arbetsinsatser av föräldrarna till de barn som var placerade i förskolan.

En föräldrakooperativ förskoleverksamhet kan drivas i form av ekonomisk förening (NJA II 1987 s 321). Montessoriföreningen Asken är inte registrerad som ekonomisk förening. Föreningen får emellertid anses fullfölja även ett ideellt syfte, och det saknas anledning att i målet utgå från annat än att den har rättskapacitet som ideell förening.

Frågan i vad mån beslut om uteslutning av medlem ur ideell förening kan bli föremål för rättslig prövning av domstol är inte reglerad i lag utan anses vara att bedöma enligt allmänna rättsprinciper. Som närmare har belysts i rättsfallet NJA 1990 s 687 har det ansetts vara möjligt att få ett uteslutningsbeslut prövat av domstol på materiell grund i fall då det varit fråga om uteslutning ur fackföreningar eller annan organisation där medlemskapet bedömts ha betydelse för utövande av yrkesverksamhet eller annars i ekonomiskt hänseende (NJA 1945 s 290, 1946 s 83, 1958 s 654 och 1977 s 129; jfr även NJA 1948 s 513, 1956 s 554 och 1970 s 394). Prövningen får därvid anses ha ägt rum enligt avtalsrättsliga principer, varvid stadgarna betraktats som ett led i det rättsförhållande mellan medlemmen och föreningen som bildats genom medlemskapet.

Vad angår föreningar med utpräglat ideell inriktning har i ett par äldre rättsfall ansetts att uteslutning ur religiös förening inte kan prövas materiellt av domstol (NJA 1906 s 317 och 1931 s 604). I det nyssnämnda rättsfallet NJA 1990 s 687 var fråga om uteslutning ur en idrottsförening. HD uttalade i sitt avgörande bl a att medlemskap i idrottsföreningar torde ha fått ökad betydelse och att det särskilt mot bakgrund härav skulle kunna hävdas att det numera finns ett behov av ett sådant rättsskydd vid uteslutning som en domstolsprövning erbjuder. Sådana synpunkter gjorde sig gällande även beträffande medlemskap i vissa andra typer av ideella föreningar, inte minst sådana som tillgodoser fritidsintressen av skilda slag. Den ideella inriktning och det personliga inslag som präglar idrottsföreningars verksamhet ansågs emellertid utgöra ett så starkt skäl för att föreningarna själva borde få avgöra frågan huruvida en medlem avvikit från en förenings regler på sådant sätt att han borde uteslutas ur föreningen att det inte var lämpligt att sådana frågor generellt skulle vara underkastade domstols prövning, inte ens om den rättsliga prövningen begränsades till att avse huruvida en uteslutning var oskälig. - Av avgörandet kan dock slutas att sakprövning av domstol i dessa fall kan komma i fråga, om uteslutningen påstås innebära en diskriminering av den uteslutne på grund av dennes ras, religion eller annan liknande omständighet eller vara grundad på annat jämförbart förhållande som får anses göra uteslutningen uppenbart otillbörlig liksom i situationer då ett medlemskap är av ekonomisk betydelse vid utövande av yrkesverksamhet eller på annat liknande sätt.

I förevarande fall är fråga om en föräldrakooperativ förening som driver förskoleverksamhet med anställd personal, en barntillsynsform som på senare tid har fått ökad betydelse. Även när en sådan förening inte utgör en ekonomisk förening får den anses utöva en form av ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltar genom att begagna föreningens tjänster. Verksamheten förutsätter offentligt tillstånd och drivs ofta med stöd av bidrag från det allmänna (se numera 2 a kap13 och 17 §§skollagen, 1985:1100).

Medlemskapet i en föräldrakooperativ förskoleförening är normalt sammankopplat med rätten för föräldrarna att ha barnet placerat på den förskola som drivs av föreningen. För småbarnsföräldrar får denna rätt i allmänhet anses vara av stor praktisk och ekonomisk betydelse oberoende av de möjligheter som från tid till annan kan finnas att få barntillsynsfrågan löst på annat sätt. Som regel kan förutsättas att föräldrarna i skilda avseenden inrättar sig efter det rättsförhållande som kommit till stånd genom medlemskapet. Föräldrar som anslutit sig till en sådan förening får genom medlemskapet också ett befogat anspråk på att inte utan skäl behöva avbryta en pågående barntillsyn och utsätta barnet för sådana nackdelar som kan uppkomma, om barnet kanske med kort varsel måste ryckas bort från en invand miljö.

Nu angivna förhållanden medför ett så påtagligt behov av rättsskydd att övervägande skäl talar för att ett beslut om uteslutning ur en föräldrakooperativ förskoleförening skall kunna sakprövas av domstol enligt avtalsrättsliga principer, såvida inte alldeles speciella skäl föreligger. Omständigheter av det slag som i förevarande fall skulle kunna tala emot en domstolsprövning - det personliga inslag som präglar föreningen och de arbetsinsatser från föräldrarnas sida som förutsätts, föreningens begränsade storlek samt det förhållandet att förskoleverksamheten är baserad på Montessoripedagogikens principer - kan inte anses innefatta sådana skäl att det finns anledning att göra avsteg från denna huvudregel. De nackdelar som från sådana och andra synpunkter kan uppstå för en förening om den tvingas att återta en utesluten medlem får emellertid beaktas vid tolkningen av de bestämmelser i stadgarna som åberopas till grund för uteslutningen liksom vid en prövning av frågan om uteslutningen är att anse som oskälig (jfr 36 § avtalslagen).

Av det anförda följer att uteslutningen skall prövas i sak enligt klagandenas yrkande. Det ankommer på TR:n att verkställa denna prövning efter målets återupptagande.