NJA 1998 s. 3

R.H. förde vid Stockholms TR den talan mot Ford Motor Company Aktiebolag (Ford) som framgår av TR:ns dom.

R.H. överklagade i Svea HovR och yrkade bifall till sin talan vid TR:n.

Ford bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Köhl, hovrättsrådet Forss och tf hovrättsassessorn Kuttenkeuler, referent) anförde i dom d 27 mars 1996: Parterna har som grund för sin talan åberopat samma omständigheter som vid TR:n. R.H. har till förtydligande av sin talan tillagt följande. Bolaget ansvarar för alla komponenter, vilka vid fel eller brist föranleder att gällande avgasvärden överskrids, oavsett om komponentens primära syfte är att begränsa avgasutsläppen eller inte. För det fall tillverkarens ansvar endast skulle anses omfatta bilens avgasreningssystem så görs gällande att styrdatorn är att hänföra till avgasreningssystemet. Det påstås inte att styrdatorns primära syfte är att begränsa avgasutsläppen. Begreppet avgasreningssystem måste dock anses omfatta alla komponenter, vilka utgör en förutsättning för att gällande avgasnivåer inte överskrids. Det åligger bolaget att visa att föreskriven service inte har utförts. Även om service inte skulle anses ha utförts, ansvarar bolaget för det aktuella felet, eftersom bolaget inte bar visat att felet beror på den uteblivna servicen.

Bolaget har till förtydligande av sin talan tillagt följande. Bolagets åtagande omfattar endast sådana komponenter som tillkommit i det primära syftet att begränsa avgasutsläppen. Enligt åtagandet skall bilägaren visa att föreskriven service utförts. Utebliven service medför alltid att tillverkaren blir fri från ansvar. I vart fall åligger det R.H. att visa att hans underlåtenhet att utföra service inte har påverkat bilen i avgashänseende.

Bolaget har gjort gällande att R.H:s påstående att styrdatorn tillhör avgasreningssystemet framförts först i HovR:n och att det skall avvisas eftersom R.H. inte har gjort sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten vid TR:n och inte heller haft giltig ursäkt att inte göra det. R.H. har vitsordat att påståendet att styrdatorn tillhör avgasreningssystemet framförts först i HovR:n.

R.H. (ombud advokaten K.S.) överklagade och yrkade att HD skulle förplikta Ford att till honom utge 9 251 kr jämte ränta. Ford (ombud jur kand J.T.) bestred ändring och begärde att HD skulle pröva HovR:ns beslut i punkt 1 i domslutet och lämna den där avsedda omständigheten utan beaktande.

Betänkande

HD (JustR:n Magnusson, Lars Å Beckman, Svensson, Thorsson och Regner, referent) beslöt följande dom: Domskäl. Målet gäller frågan huruvida Ford har åtagit sig att bekosta de åtgärder, bl a byte av styrdator, som utförts på R.H:s bil av märket Ford Scorpio och som föranletts av att bilen vid kontrollbesiktning befunnits inte uppfylla föreskrivna krav på avgasrening.

Vid R.H:s köp av bilen gjordes en utfästelse rubricerad "Tillverkarens särskilda åtagande för fel i bilens avgasreningssystem". Åtagandet lyder: "Detta åtagande som följer av 12 § bilavgasförordningen (1987:586) kompletterar ägarens rättigheter enligt köpeavtalet.... Avgasreningssystemet är felaktigt om bilens avgasutsläpp inte uppfyller de myndighetskrav som uppställts för bilar i trafik." Under rubriken "Tillverkarens ansvar för fel" står vidare: "Tillverkaren åtar sig att kostnadsfritt avhjälpa fel som visar sig inom fem år räknat från första registreringsdagen eller innan bilen har körts mer än 80 000 kilometer".

Som ytterligare villkor anges att ägaren "är skyldig att följa de av tillverkaren föreskrivna och för avgasgodkännandet godtagna anvisningarna för nödvändig service och underhåll".

R.H. har som grund för sin talan åberopat att Ford har åtagit sig att åtgärda alla fel som leder till för höga avgasvärden vid kontrollbesiktning. Bolagets inställning är däremot att åtagandet bara avser sådana komponenter som har tillkommit och monterats i det primära syftet att begränsa föroreningar i avgaserna och hindra utsläpp av bränsleångor. Skillnaden i parternas tolkning av åtagandet kan beskrivas som att R.H. gör gällande att det föreligger en funktionsgaranti medan Ford påstår att det är fråga om en komponentgaranti.

När det gäller tolkningen av det särskilda åtagandet tillåter dess avfattning inte någon säker slutsats vilketdera av parternas alternativ som är det riktiga. I och för sig kan rubriken till det särskilda åtagandet- att detta avser fel i bilens avgasreningssystem - föra tanken till att det är fråga om en komponentgaranti beträffande sådana delar som kan hänföras till en bils avgassystem. Å andra sidan talar definitionen, att avgasreningssystemet är felaktigt om bilens avgasutsläpp inte uppfyller uppställda myndighetskrav, för att det är en funktionsgaranti.

Åtagandet utgör ett standardvillkor för bilköp, vars formulering överenskommits mellan Konsumentverket och Bilindustriföreningen i anslutning till tillkomsten av bilavgaslagen (1986:1386) och 1987 års bilavgasförordning. Även om Ford inte direkt deltagit i överenskommelsen, är det naturligt att tolka bolagets åtagande gentemot R.H. i belysning av denna. Den överenskomna formuleringen av biltillverkarnas åtagande hänvisar, liksom Fords särskilda åtagande, till 12 § i 1987 års bilavgasförordning, vilken paragraf i sin tur bygger på 6 § bilavgaslagen. Innehållet i dessa bestämmelser får därför anses ha betydelse för tolkningen av Fords åtagande gentemot R.H..

För att biltillverkare skall erhålla avgasgodkännande för en bilmodell uppställs i 6 § 1 st bilavgaslagen, i lagrummets lydelse före d 1 jan 1996, som villkor att tillverkaren gentemot bilägarna åtar sig att kostnadsfritt avhjälpa bristerna, om bilarna vid myndighets kontroll visar sig inte uppfylla de krav som föreskrivits med stöd av 3 § samma lag. Tillverkaren är enligt paragrafens 2 st inte skyldig att åta sig att avhjälpa brister på fordon i vissa fall, bl a om en bil körts mer än 80 000 km eller är äldre än fem år. Med stöd av 3 st i paragrafen får regeringen meddela närmare föreskrifter om utformningen av tillverkarens åtagande enligt 6 §. Bemyndigandet har utnyttjats i 1987 års avgasförordning, där det i 12 § anges att ett sådant åtagande som avses i lagens 6 § skall innebära att tillverkaren gentemot bilägaren åtar sig ansvaret för att bilen blir satt i sådant skick att den kan lämnas utan anmärkning vid en kontrollbesiktning eller vid en flygande inspektion eller någon annan myndighetskontroll.

Även om de nu nämnda bestämmelserna i bilavgaslagen och bilavgasförordningen inte direkt reglerar förhållandet mellan tillverkaren och köparen av ett fordon, har de som anförts betydelse för tolkningen av tillverkarens - i detta fall Fords - åtagande gentemot den enskilde bilägaren. Avfattningen av bestämmelserna ger närmast vid handen att syftet har varit att biltillverkarna skulle åta sig en funktionsgaranti och inte endast svara för fel i vissa komponenter tillhörande bilens avgassystem i mera inskränkt mening. Att detta har varit syftet med lagstiftningen bestyrks av vissa uttalanden i förarbetena (prop 1986/87:56, se bl a s 5, 11, 12 och 21, jfr s 7, 8 och 10). På andra ställen återfinns visserligen formuleringar som "delar som är väsentliga för avgasreningsfunktionen", "avgasreningsutrustningen", "bilens avgasrenande utrustning" och "avgassystemet" (s 10, 12 och 21), men dessa formuleringar avser delvis åtgärder som skall vidtas i enskilda fall och kan knappast jäva uppfattningen att syftet har varit att det skulle fornas en funktionsgaranti.

Det kan tilläggas att biltillverkarnas åtagande gentemot bilägarna synes vara avsett att svara mot det ansvar för tillverkarna som enligt 7 § bilavgaslagen gäller mot det allmänna (a prop s 11ff). Där föreskrivs myndighetsingripande, om det beträffande avgasgodkända fordon av en viss typ visar sig att de krav på begränsning av utsläpp som har föreskrivits med stöd av 3 § samma lag inte uppfylls i godtagbar utsträckning. Ingripandet består i ett föreläggande för tillverkaren att vidta de åtgärder som behövs för att bristerna skall avhjälpas.

Till det sagda kommer att det som stod i blickpunkten vid bilavgasbestämmelsernas tillkomst var katalysatorrening av bilavgaser, även om andra tekniska lösningar kunde tänkas komma (jfr a prop s 5). Numera behöver bilar inte förses med särskilda anordningar för att uppfylla gällande krav på avgasrening. Anpassningen äger i de flesta fall rum i någon eller några av de i motorkonceptet ingående elektronikboxarna. Avgasrening omfattar då alla funktioner som krävs för att gällande gränsvärden för avgasutsläpp inte skall överskridas. (Jfr SOU 1995:31 s 99 och prop 1995/96:6 s 21.)

Med hänsyn till det anförda får anses att det särskilda åtagande som Ford gjort gentemot R.H. omfattar de fel på bilen som är orsaken till att föreskrivna krav på avgasrening inte uppfylls och att det alltså är fråga om en funktionsgaranti. Det innebär att åtagandet omfattar även fel i sådana komponenter som inte primärt är avsedda att åstadkomma avgasrening. Vissa begränsningar i åtagandets omfattning bör dock gälla. Det kan sålunda tänkas finnas brister som medför för höga avgasvärden men som är av det slaget att åtagandet rimligen inte bör omfatta dem, t ex uppkomna fel på bromssystemet. De åtgärder som vidtagits i det aktuella fallet är emellertid inte av sådan art att åtagandet inte bör kunna göras gällande.

Vid nu angiven bedömning saknar frågan huruvida styrdatorn ingår i bilens avgasreningssystem betydelse.

Ford har gjort gällande att R.H. inte har låtit bilen genomgå föreskriven service, vilket som framgått är en förutsättning för att avgasåtagandet skall kunna åberopas mot tillverkaren. Utredningen i målet ger dock tillräckligt stöd för R.H:s uppgifter att föreskriven service utförts för att denna invändning inte bör föranleda att R.H:s talan ogillas.

Ford skall således förpliktas att ersätta R.H. för de vidtagna åtgärderna. Om beloppets storlek råder inte tvist.