NJA 1998 s. 361

Miceva Trading AB (Miceva) försattes i konkurs d 5 april 1993. I konkursen bevakade det engelska bolaget Personna International UK Ltd (Personna) en fordran om 173 060 kr.

Konkursboet väckte talan mot Personna vid Göteborgs TR och yrkade återvinning från Personna av två betalningar om ca 148 000 kr, vilka erlades strax före det Miceva försattes i konkurs.

Som grund för rättens behörighet åberopade konkursboet att Personna hade egendom i Sverige, varför TR:n var laga domstol enligt 10 kap 3 § RB. Konkursboet gjorde därvid gällande att Personnas egendom utgjordes dels av fordringar mot Oxie TV-spelpirat AB, dels av den fordran som Personna bevakat i konkursen.

Personna yrkade att käromålet skulle avvisas och angav som grund för yrkandet dels att bolaget inte hade några fordringar gentemot Oxie TVspelpirat AB, dels att fordringen gentemot konkursbolaget saknade värde vid tidpunkten för delgivning av stämning i målet eftersom Personna - för såvitt inte käromålet skulle bifallas - inte kunde påräkna någon utdelning i konkursen, vilket framginge av de handlingar konkursboet ingett i målet och av en skrivelse från konkursförvaltaren till Personnas ombud d 24 nov 1993.

Personna överklagade i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle avvisa konkursboets talan.

Konkursboet bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Lindskog och Krantz Westerberg samt hovrättsassessorn Hansson, referent) avslog i beslut d 19 febr 1997 överklagandet.

Personna (ombud advokaten Tomas K Nordberg och jur kand Peter Sande) överklagade och yrkade att HD skulle bifalla avvisningsyrkandet.

Konkursboet (ombud advokaten A.S.) bestred ändring. Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Gladh, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Konkursboet har i målet yrkat återvinning från Personna av två betalningar av fakturaskulder om sammanlagt 18.582 USD jämte ränta eller motsvarande värde i svensk valuta. Som grund för att svensk domstol är behörig att pröva talan har konkursboet åberopat att Personna har egendom i Sverige, nämligen den i konkursen bevakade fordringen om 173 060 kr.

Frågan om konkursboets återvinningstalan väckts vid rätt domstol skall avgöras med tillämpning av bestämmelserna i 10 kap RB (jfr Luganokonventionen artikel 1 andra stycket andra punkten).

Det är ostridigt mellan parterna att Personna kan påräkna utdelning i konkursen för den bevakade fordringen endast under förutsättning att konkursboet vinner bifall till sin återvinningstalan. Den omständigheten att värdet av Personnas fordran på angivet sätt är beroende av utfallet av konkursförvaltningen föranleder inte att fordringen ej kan åberopas till stöd för svensk domsrätt enligt 10 kap 3 § RB. Såsom domstolarna funnit saknas därför skäl att avvisa käromålet.

HD (JustR:n Gregow, Lars K Beckman, referent, Nyström, Thorsson och Pripp) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Lagen (1992:794) med anledning av Sveriges tillträde till Luganokonventionen innebär att konventionen skall gälla som svensk lag. Enligt artikel 3 i konventionen får 10 kap 3 § 1 st första meningen RB inte tillämpas mot den som har hemvist i en konventionsstat. Konventionen är emellertid enligt artikel 1 inte tillämplig på konkurs, ackord och liknande förfaranden. Detta undantag omfattar även talan om återvinning i konkurs (se Pålsson, Bryssel- och Luganokonventionerna, 1995 s 45). Frågan om svensk domstols behörighet i förevarande mål får alltså prövas med utgångspunkt i bestämmelserna om förmögenhetsforum i 10 kap 3 § RB.

Enligt 10 kap 3 § RB får den som inte äger känt hemvist inom riket i tvist rörande betalningsskyldighet sökas där honom tillhörig egendom finns. Med egendom avses även fordran som svaranden har. En fordran som inte grundas på löpande skuldebrev eller annan handling, vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning, anses finnas där gäldenären har sitt hemvist. Är forumbestämmelserna i paragrafen tillämpliga föreligger även svensk domsrätt.

Det ankommer på käranden att styrka existensen av en fordran som åberopas till stöd för svensk domsrätt. Däremot får det anses ankomma på svaranden att styrka en invändning om att fordringen inte kan grunda svensk domsrätt därför att den saknar värde.

I förevarande fall är parterna överens om att Personna har en fordran om 173 060 kr på Miceva Trading Aktiebolag (Miceva) och att fordringen har bevakats i Micevas konkurs. Personna har emellertid bl a invänt att fordringen, som är oprioriterad, inte kommer att medföra någon utdelning i konkursen och att den därför inte har något förmögenhetsvärde.

Det kan framhållas att det för svensk domsrätt grundad på Personnas fordran inte krävs att utdelning kan förväntas ske med fordringens hela belopp eller ens med någon större del av detta. För att fordringen skall anses ha ett - om än obetydligt - förmögenhetsvärde förutsätts dock att utdelning, som inte är enbart symbolisk, kan förväntas.

Vid den relevanta tidpunkten 1994 förelåg ett brev d 24 nov 1993 från konkursförvaltaren om att Personna inte kunde påräkna någon utdelning i konkursen. Konkursbouppteckningen d 28 april 1993 visade också en brist i boet. I förvaltarberättelsen d 26 okt 1993 framhölls att återbetalning till Miceva skett av ett belopp om 62 102 kr med hänvisning till konkurslagens bestämmelser om återvinning.

Av utredningen får anses framgå att det för att oprioriterade fordringar skall få utdelning krävs att konkursboet får framgång med sin i målet aktuella talan mot Personna om återvinning av ett belopp om 18 582 USD. Att värdet av den fordran som ligger till grund för påståendet om svensk domsrätt på detta sätt är beroende av utgången i den aktuella tvisten bör emellertid inte påverka bedömningen.

Personna kan inte anses ha visat att den bevakade fordringen var uppenbart värdelös vid den relevanta tidpunkten. Forumbestämmelsen i 10 kap 3 § RB är alltså tillämplig och därmed föreligger även svensk domsrätt.