NJA 1987 s. 790

Arbuthnot Latham Bank yrkade i en d 18 febr 1985 till Stockholms TR inkommen ansökan om stämning förpliktande för G.D. att till banken genast utge 2 234 322 US dollar 46 cent jämte upplupen ränta per d 6 febr 1985 med 15 426 dollar och 12 procent årlig ränta från nämnda dag till dess betalning skedde. Banken anförde som grund för sin talan i huvudsak: G.D. har enligt skriftlig garantiförbindelse d 27 mars 1982 gått i borgen för två lån på vardera 1 milj US dollar, som det amerikanska företaget Heede-Uddemann Inc upptagit d 22 okt 1981 och d 23 mars 1982. Förbindelsen ersatte en liknande förbindelse daterad samma dag som det första lånet. Heede-Uddemann har inställt sina betalningar, och G.D. har inte efterkommit anmaningar att infria sitt borgensåtagande. G.D. har inte känt hemvist här i landet. Som grund för rättens behörighet åberopas 10 kap 3 § RB

TR:n förordnade d 18 febr 1985 om kvarstad på så mycket av G.D:s egendom att 2 249 748 US dollar av bankens fordran kunde antas bli täckta vid utmätning.

G.D., som d 2 april 1985 fått del av stämning i målet, yrkade att TR:n på grund av föreliggande rättegångshinder måtte avvisa käromålet samt i samband därmed häva kvarstaden.

Parterna utvecklade skriftligen sin talan i frågan om rättegångshinder och åberopade skriftlig bevisning. TR:n höll sammanträde enligt 42 kap 13 § RB varvid ekonomichefen S.C. hördes som vittne.

TR:n (rådmannen Sidenbladh) anförde i slutligt beslut d 19 aug 1987:

Skäl för beslutet. Parternas ståndpunkter i huvuddrag.

Banken har anfört: G.D. har inte känt hemvist i Sverige utan är skriven i Monaco. Han är svensk medborgare och hade senast hemvist på (adress uteslutet här) i Saltsjöbaden, där han också vistas vid besök i Sverige. Tidvis uppehåller han sig på D-bolagen AB:s kontor på (adress uteslutet här) eller hos sin son X.D. på (adress uteslutet här), båda adresserna i Stockholm. Utbetalning av de två lånen till Heede-Uddemann Inc kunde givetvis inte göras utan att säkerhet ställdes. G.D. är väl känd i svenska finans- och affärskretsar trots att han varit bosatt i Monaco under 25 år. För att demonstrera sin borgensvärdighet skrev han d 16 sept 1981 ett brev till banken. I detta anges att han hade fordringar på sina svenska företag om ca 10 milj kr och dessutom en rad andra tillgångar i Sverige och utomlands. Mycket på grund av detta brev beviljades lånet med honom som borgensman. Den 2 nov 1983, när 2 milj dollar hade lånats ut, upprepades G.D:s försäkran om hans borgensvärdighet, det s k novemberbrevet. Han uppgav då bland annat att hans fordringar hos de svenska bolagen var oförändrade, dvs ca 10 milj kr. Vidare angavs att D-bolagen AB (hans svenska bolag) var värt uppskattningsvis 20 milj kr och att det fanns ett övervärde i fastigheter (vilka förvaltades av Fastighetsföreningen Blåsippan u p a) på 5 milj kr. G.D:s tillgångar skulle alltså drygt ett år före talans väckande ha varit ca 35 milj kr. Om han nu skulle sakna tillgångar i Sverige måste man tro att han under en tid av ett och ett halvt år fört ut motsvarande värde. Banken vill inte tro att detta har skett utan tillstånd. Enligt uppgift lyfter G.D. provisioner från fyra olika bolag med minst i milj kr årligen. I målet har G.D. gjort påståenden om försäljning av aktierna i D-bolagen, reglering av provisionsavtalen med bolagen och gåvor av andelarna i Blåsippan. Banken uppfattar dessa avtal som tillkomna för skens skull. Novemberbrevets syfte har varit att redogöra för G.D:s borgensvärdighet. De tillgångar som uppges där förutsätts givetvis vara utmätningsbara. Garantiförbindelsen innehåller att engelsk rätt skall tillämpas och att G.D. underkastar sig engelska domstolarsjurisdiktion. Garantin ger emellertid banken rätt att åberopa den i andra domstolar som kan vara behöriga. Banken har alltså rätt att välja forum.

G.D. har invänt: Han är vederbörligen utflyttad till Monaco sedan 28 år. Under de senaste 15 åren har han varit bosatt på den angivna adressen i Monte Carlo på vilken han också delgetts stämning i målet. Vid vistelser i Sverige brukar han bo hos släktingar och bekanta. På (adress uteslutet här) i Saltsjöbaden bor en son till honom, E.D.. Som närmare kommer att utvecklas i det följande saknar han egendom i Sverige. Detta förhållande styrks av att banken inte har förmått att finna några tillgångar vid försök att verkställa det interimistiska kvarstadsbeslutet. G.D. har inte forum i Sverige. Enligt gängse principer saknas det anledning för honom att inför TR:n gå i svaromål i sakfrågan. Att han motsätter sig prövning i sak kan inte åberopas till stöd för att forum skulle finnas. Borgensåtagandet avser ett låneavtal som träffats i England mellan en engelsk bank och ett amerikanskt bolag. Även själva borgensavtalet avser parter som saknar hemvist i Sverige och regleras därtill av engelsk lag. Det kan påpekas att G.D. inte saknar forum i annat land. Banken har också väckt talan mot honom i andra länder. När borgensförbindelsen ingicks förutsattes att tvister skulle prövas vid engelsk domstol. Så har också skett genom att High Court of Justice, Queen's Bench Division, i London d 6 febr 1985 på bankens yrkande meddelat tredskodom. Denna har vunnit laga kraft. På grund härav föreligger hinder att ta upp målet här i landet.

Banken har genmält: Banken kan inte ange om den engelska domen har vunnit laga kraft. Rättegångshinder på grund av lis pendens eller resjudicata föreligger i vart fall inte; rättegång i Sverige behövs för att banken skall få en exekutionstitel som kan verkställas här.

TR:n antecknar inledningsvis följande.

G.D. har hänvisat till att de avtal som målet gäller har träffats utomlands mellan parter som inte har hemvist i Sverige. Detta kan möjligen uppfattas som en invändning om att tvisten har så liten anknytning hit, att svensk domsrätt över huvud taget inte skulle föreligga. Det är osäkert om svensk rätt innehåller någon sådan negativ domsrättsregel enligt läran om s k forum non conveniens. I allt fall har G.D. enligt TR:ns mening genom medborgarskap och tidigare affärsverksamhet sådan anknytning till Sverige att bankens talan skall tas upp till prövning i den mån det föreligger forum enligt 10 kap RB.

G.D. saknar fog för sin invändning om att rättegången i England eller tredskodomen, lagakraftvunnen eller inte, skulle utgöra rättegångshinder.

I målet har inte gjorts gällande att forum föreligger enligt annan bestämmelse än 10 kap 3 § 1 st första meningen RB, s k allmänt förmögenhetsforum. Vid prövningen av G.D:s invändning om rättegångshinder återstår alltså frågan om "honom tillhörig egendom" finns inom Stockholms domsaga. Här räknas förhållandena vid tiden för delgivning av stämning (samma kap 15 §). Egendom av vad slag som helst med förmögenhetsvärde kan grunda behörighet för TR:n Det ankommer på banken att styrka sina påståenden i forumfrågan. Vid bevisvärderingen tar dock TR:n tillbörlig hänsyn till att det är fråga om förhållanden som i stor utsträckning är undandragna bankens insyn och att det därför i motsvarande mån ankommer på G.D. att lägga fram den bevisning som han har tillgång till.

Fordran på bolagen.

Beträffande bankens påstående om att G.D. enligt novemberbrevet skulle ha fordringar på de svenska bolagen har denne anfört: Under år 1983 överfördes med vederbörligt riksbankstillstånd fordringar från honom till D-r International BV i Holland. Fordringarna grundades på löpande skuldebrev, och dessa har inte ens före överföringen funnits i Sverige.

Banken har anfört: Det av G.D. ingivna riksbanksbeslutet är daterat d 5 sept 1983, således nästan två månader före novemberbrevet. Ansökningen är daterad d 8 juli 1983. Antingen har G.D. i brevet lämnat sanningslösa uppgifter eller avser licensansökningen andra mellanhavanden mellan D-bolagen och G.D.. Då banken ogärna vill tro det förra, gör banken gällande det senare och vidhåller påståendet att han fortfarande har fordringar på bolaget.

S.C. har i sitt vittnesmål uppgett att reverserna har överförts till D-r International i enlighet med riksbankens tillstånd och att G.D. såvitt S.C. känner till inte under våren 1985 hade andra tillgångar i Sverige.

TR:n antecknar att G.D. i novemberbrevet har angett sina fordringar till 10 milj kr, medan de reverser som nu berörts uppgått till 6,7 milj kr. Det har inte klarlagts vari mellanskillnaden skulle bestå. I den mån G.D. därmed skulle ha avsett utestående provisionsfordringar tar TR:n senare i detta beslut ställning till om sådana förelegat våren 1985. I övrigt finner TR:n inte visat att G.D. vid sistnämnda tidpunkt här hade fordran mot något av de svenska bolagen.

Aktierna i D-bolagen AB.

Banken har hänvisat till uppgiften i novemberbrevet om att värdet av D-bolagen var ca 20 milj kr.

G.D. har anfört: Han överlät d 16 jan 1984 samtliga aktier bolaget till sin son X.D.. Köpeskillingen 100 000 kr erlades kontant och motsvarade aktiernas värde. Det i novemberbrevet angivna värdet utgörs inte endas av aktierna utan även av att G.D. haft rätt till provision i bolagen. Provisionsavtalen har upphört. Värdet av koncernen har starkt negativt påverkats av det förhållandet att dotterbolaget D-Malmco AB hamnat i en kritisk ekonomisk situation. X.D. har varit skriven i Monaco. Affären har kunnat ske utan riksbankens tillstånd, eftersom båda var s k valutautlänningar. Aktierna var fria enligt bolagsstämmans beslut, vilket godkänts av regeringen d 28 mars 1985. Enligt bestämmelse därom i köpeavtalet har X.D. överlåtit aktierna vidare till D-r International. Detta bolag har fått tillstånd att förvärva aktierna enligt ett annat regeringsbeslut nyssnämnda dag. Bolaget är infört som ägare av aktierna i D-bolagens aktiebok. Aktiebreven finns inte i Sverige, varför något forum i anledning av dessa i vart fall inte föreligger. Aktiebreven fanns i Monaco innan de överläts.

Banken har invänt: Det är svårt att förstå varför G.D. har använt X.D. för att överföra aktierna till det holländska bolaget. X.D. är visserligen i folkbokföringen antecknad som utflyttad ur Sverige. I verkligheten är han dock bosatt här, och riksbankens tillstånd hade behövts vid försäljningen. Den enda förklaringen till påståendet om aktieförsäljning till sonen är att det är fråga om ett skenavtal. För detta talar också att G.D. två och en halv månad före försäljningen uppskattat värdet av D-bolagen till 20 milj kr. Banken kan inte finna någon annan rimlig förklaring till att aktierna så kort tid därefter säljs för 100 000 kr än att avtalet är upprättat för skens skull. Om det skulle anses att aktierna har förvärvats av D-r International, skall beaktas att detta bolag är helägt av Akiv Holdings NV, som också är ett holländskt bolag. Detta senare bolag ägs av Akiv Trust, som har sitt säte i Guernsey. Akiv Trust styrs helt av G.D.. Det finns ett nätverk med ett tjugotal företag i olika länder, och ägandet av dessa sammanstrålar i Akiv Trust. Denna konstruktion har gjorts av skatteplaneringsskäl. G.D. har lagt dessa bolag och stiftelser mellan sig och tillgångarna i Sverige. Vid den rättsliga prövningen skall konstruktionen genomlysas så att han ändå betraktas som ägare av tillgångarna i Sverige. Turerna kring överförandet av aktierna från G.D. till Akiv Holdings är sådana att det är osannolikt att de speglar det verkliga förhållandet. G.D. är fortfarande ägare av D-bolagen. Det väsentliga för forumfrågan är att D-bolagen finns i Sverige.

G.D. har tillagt: I novemberbrevets sista stycke finns angivet att en stor del av hans förmögenhet finns i "trusts" ("much of my fortune is in form of trusts..."). Detta hade långt tidigare påpekats för banken. Banken har hela tiden varit väl insatt i de olika transaktioner som har företagits och i förhållandet kring stiftelsen Akiv Trust. Detta är en familjestiftelse med säte på ön Guernsey. G.D. är inte med i styrelserna för D-r International BV eller Akiv Trust. Han är inte heller Akiv Trusts "beneficiary". Någon rättslig grund för att "genomlysa" konstruktionen finns inte. En sådan prövning skulle i vart fall inte leda till att G.D. skulle anses ha någon tillgång här i landet.

Banken har åberopat bevisning till utredning om hur valutaregleringen skall tillämpas på X.D. och om värdet av aktierna i D-bolagen.

TR:n gör följande bedömning. Det har inte kommit fram något som visar att aktiebreven fanns här i landet i april 1985. Utomlands befintliga aktier i ett svenskt bolag kan inte anses som egendom som finns här enligt 10 kap 3 § RB. Även om det skulle antas att G.D:s överlåtelse av aktierna är ogiltig eller att de holländska bolagen och Akiv Trust tjänar som något slag av bulvan för honom, kan forum vid TR:n inte anses föreligga på denna grund.

Blåsippan.

Banken har anfört: I novemberbrevet angav G.D. att övervärden i fastigheter huvudsakligen belägna i Sverige uppgick till 5 milj kr. Motsvarande belopp hade i 1981 års brev angetts till ca 2,5 milj kr. G.D. är hos LSt:n i Stockholms län registrerad som styrelseledamot i Fastighetsföreningen Blåsippan u p a, bildad år 1943 och med säte i Stockholm. Föreningen äger fastigheter i Värmdö, Stockholms och Nacka kommuner med ett sammanlagt taxeringsvärde av drygt 4,2 milj kr. Styrelseledamot skall enligt såväl 1911 års som 1951 års föreningslagar vara medlem i föreningen. Detta gör det rimligt att anta att G.D. också äger andel i föreningen.

G.D. har invänt: Han har enligt fyra särskilda gåvobrev d 12 febr 1981 överlåtit sina andelar i föreningen till sina barn och äger sedan dess ingen andel i denna. Efter överlåtelsen har han inte heller deltagit i förvaltningen. Det vitsordas att han när talan väcktes fortfarande var styrelseledamot i föreningen. Detta kan emellertid inte grunda medlemskap för honom och inte heller ge honom någon andel i föreningens tillgångar. Av gåvobreven framgår bland annat att värdet av varje gåva understeg 2 000 kr. Detta är riktigt mot bakgrund av att andelarnas värde inte beror endast på föreningens tillgångar utan även på dess skulder och dess verksamhet. Även om en överlåtelse av andelarna inte hade skett kunde föreningens tillgångar inte utmätas för en medlems skulder. Om G.D. behållit andelar i Blåsippan skulle dessa inte ha varit egendom i Sverige eftersom han inte är bosatt här.

Banken har fortsatt: Gåvobreven har daterats i febr 1981, således före både 1981 års brev och novemberbrevet. Banken drar slutsatsen antingen att G.D. har vilselett banken genom att i båda breven uppge sig ha tillgångar vilka han tidigare hade skänkt bort, eller att de åberopade gåvobreven inte korrekt avspeglar de bakomliggande rättsförhållandena. Banken vill ogärna tro att G.D. i breven lämnat vilseledande uppgifter och menar att gåvobreven inte kan tillmätas bevisvärde. Mot bakgrund av fastigheternas värde förefaller det märkligt att gåvornas värde skulle ha understigit 2 000 kr. Genom att gåvodeklaration inte har getts in har möjligheten att kontrollera äktheten av handlingarna inte underlättats. I gåvobreven har G.D. förbehållit sig rätten att under sin livstid ensam utöva rösträtt för andelarna. För den händelse gåvobreven skulle tillmätas bevisvärde visar dessa att G.D. har forum i Sverige. Den rösträtt som han har förbehållit sig utgör nämligen lös egendom.

G.D. har tillagt: Han har aldrig använt den rösträtt som förbehållits i gåvohandlingarna. Rösträtten kan endast ha en obligationsrättslig verkan mellan givare och gåvotagare, inte i förhållandet mellan den tidigare medlemmen G.D. och föreningen. Därtill kommer att rösträtten som sådan inte kan anses vara sådan egendom som avsesi 10 kap 3 § RB.

Av S.C:s vittnesmål framgår att gåvobreven upprättats av (numera framlidne) advokaten S.L. och att de fyra barnen D. sedan år 1981 är införda i föreningens medlemsförteckning som innehavare av andelarna.

TR:n antecknar till en början att andel i ekonomisk förening måste anses finnas i den ort där föreningen har sitt säte. G.D:s påstående att han redan år 1981 överlåtit sina andelar i Blåsippan stöds av ingivna kopior av gåvobreven och av S.C:s vittnesmål. För bankens ståndpunkt talar å andra sidan att G.D. i de båda breven till banken talar om övervärden i "kontorshus, villor etc. Det förefaller troligt att han därmed åsyftar fastigheter tillhöriga Blåsippan, även om detta inte uttryckligen anges. TR:n kan emellertid inte finna tillräcklig grund för att anta att G.D. innehaft andel i föreningen vid tiden när han delgavs stämning i målet.

G.D. har i gåvobreven förbehållit sig rätt att rösta för de bortgivna andelarna. Detta kan sägas innebära att han har behållit hela makten i föreningen. Det saknar betydelse att han av något skäl inte har utövat rösträtten. Denna rätt är emellertid enligt TR:ns mening inte en sådan rättighet som kan betraktas som egendom. Särskilt skall beaktas att den i princip inte kan användas för egen vinning - snarare är den jämställd med en fullmakt eller med rätten att som ställföreträdare föra annans talan. Då rättigheten att utöva rösträtten inte kan anses ha förmögenhetsvärde grundar den inte heller forum för honom vid TR:n.

Provisioner.

Banken har anfört: I novemberbrevet uppgav G.D. att provisioner och ränta föregående år utgått med ca 4 milj kr. Enligt skriftliga avtal har G.D. rätt till årliga provisioner från D-Malmco AB Bygging-Uddemann AB med dotterbolagen AB Bygging och Uddemann Byggteknik AB samt D-Agmako AB. Det finns anledning att anta att det vid tiden för stämningen förelåg fordran på provision som inte hade utbetalats. Med anledning av TR:ns kvarstadsbeslut meddelade kronofogdemyndigheten vid besök på D-bolagens kontor d 19 febr 1985 förbud för bolagen i koncernen att utbetala något till svaranden. Därvid företeddes avtalen. Det nämndes inte något för kronofogdemyndighetens representanter om att avtalen inte längre skulle vara gällande. Det har numera av svaranden getts in tre handlingar som anges utgöra bekräftelser på muntliga överenskommelser, som träffats i jan 1984, om att provisionsavtalen skulle upphöra att gälla. Denna verkan skulle inträda beträffande två av avtalen d 1 maj 1984 och beträffande det tredje d 1 jan 1985. Bekräftelserna är daterade mellan d 18 febr och den 15 mars 1985. Särskilt anmärkningsvärt är att en av handlingarna har undertecknats för D-Agmakos räkning d 18 febr 1985. En mer än ett år gammal muntlig överenskommelse bekräftas alltså skriftligen dagen innan kronofogdemyndigheten oanmäld kommer till bolaget. Inte mindre märkligt är att bolaget inte nämnde något om den dagen innan träffade överenskommelsen, vilken enligt vad bolaget måste ha insett haft en avgörande betydelse i kvarstadsärendet. Inte ens i sitt svaromål d 14 maj 1985 nämndes bekräftelserna. I stället gavs in ett intyg av S.C., men inte heller i detta sägs något om när provisionsavtalen skulle ha upphört att gälla. - Av två domar från mellankommunala skatterätten framgår att Ingenjörsfirma J.D. AB (numera D-Agmako) och Uddemann Byggteknik för räkenskapsåret jan 1979-april 1980 yrkat avdrag för provisioner utgivna till G.D.. Efter fullständig kostnadstäckning motsvarade dessa ett arvode av ca 1 724 000 kr årligen. Det bär inte sannolikhetens prägel att G.D. skulle avstå från ett sådant arvode på grund av en önskan om att med tilltagande ålder trappa ned sin verksamhet". Nedtrappning synes vara ett ganska milt uttryck för ett totalt avstående från en förmån, som inte enbart har varit relaterad till nedlagd arbetsinsats utan till inte oväsentlig del varit arbetsfri. Muntlig förhandling i skattemålen hölls så sent som d 18 nov 1984. Bolagen uppgav då att G.D. fortfarande satte sin prägel på bolagen inte enbart i egenskap av ägare utan också som organisatör, försäljare, inköpare m m Vidare uppgavs att bolagen inte hade någon annan som reste utanför Sverige. Vissa uppgifter i målet tyder på att anledningen till att provisionsavtalen upphört varit bolagens finansiella situation. Ett av bolagen har inte ens kunnat betala den provision som skulle ha utgått under år 1983 i enlighet med ett avtal som ostridigt varit gällande. Denna innestående provision utgör i vart fall egendom i Sverige.

G.D. har anfört följande. Det är riktigt att han tidigare har haft rätt till provisioner enligt de nämnda avtalen. Provisionerna avsåg arbete som G.D. utomlands utförde åt bolagen. Avtalen har numera upphört att gälla. Det har skett genom muntliga överenskommelser på tid och sätt som bekräftelsehandlingarna utvisar. Skälet till detta var att G.D. med tilltagande ålder och sviktande hälsa önskade att minska omfattningen av sin verksamhet. Sonen X.D. har successivt tagit över hans arbetsuppgifter inom organisationen.

S.C. har om provisionsavtalen i sitt vittnesmål berättat följande. Vid ett sammanträde med ledningsgruppen för de olika bolagen beslöt man att provisionsavtalen skulle upphöra. Det var i jan 1984 men S.C. kan inte ange exakt datum. Det var i samband med att G.D. hade blivit sämre i sin hälsa och ville trappa ned sitt engagemang. För Bygging-Uddemann och D-Malmco skulle avtalen upphöra d 1 maj 1984. Hela koncernen har räkenskapsår per d 1 maj. De två nämnda bolagen hade inte råd att betala ut några provisioner. D-Malmco hade svåra likviditetsproblem och såldes ut ur koncernen under år 1984. Under år 1983 eller 1984 hade inte betalats ut någon provision. Bygging-Uddemann betalade ut omkring 800 000 kr år 1979/80 och då fick bolagen den omtalade skatteprocessen på sig. Det måste ha varit någon gång 1983 som det sista betalades ut från Bygging-Uddemann. D-Agmako har betalat i runda tal en miljon kr per år. Varför man bestämde att provisionen från detta bolag skulle utgå fram till just d 1 jan 1985 kan S.C. inte minnas. Sista utbetalningen av provision är gjord för dec 1984. Det var månatliga utbetalningar och inga eftersläpningar, varför den sista betalningen bör ha skett någon gång i jan 1985. De skriftliga bekräftelserna kan S.C. ha fått i sin hand i början av febr 1985. Vem som har upprättat dem vet han inte. Han såg till att de blev undertecknade för bolagens räkning och av G.D.. När två tjänstemän från kronofogdemyndigheten kom på besök talade S.C. om att G.D. inte hade några fordringar på bolagen. Tjänstemännen verkade dock bara intresserade av att få de redan utskrivna förbudsmeddelandena undertecknade av företrädare för de olika bolagen.

TR:n antecknar till en början att D-Malmco har sitt säte i Falun. En provisionsfordran på detta bolag kan inte anses finnas i Stockholm.

De av G.D. åberopade handlingarna har rubricerats som bekräftelse av träffad överenskommelse". I texten anges bland annat att, sedan provisionsavtalet upphört, "vare sig företaget eller G.D." därefter har några förpliktelser mot varandra.

Det kan väl antas att handlingarna har blivit upprättade främst för att kunna åberopas som bevis i rättegång. Denna omständighet talar, kanske något paradoxalt, för att de är autentiska. Kvarstadsbeslut hade nämligen meddelats mot G.D. i London d 24 jan och i Schweiz d 11 febr 1985. Detta kan ha gett honom anledning att se till att någon forumgrundande fordran mot bolagen inte fanns i Sverige och att detta kunde styrkas. Detta har varit möjligt för honom ända till dess bolagen d 19 febr 1985 fick del av förbudsmeddelandena i samband med verkställigheten av kvarstadsbeslutet. Det har inte kommit fram något som mera påtagligt ger anledning ifrågasätta S.C:s uppgift, att det redan i jan 1984 hade träffats muntligt avtal om att provision inte längre skulle utgå.

TR:n finner sammanfattningsvis inte visat att G.D. haft någon fordran hos något av sina svenska bolag, vilken kan grunda forum vid TR:n

Återvinningsfordran.

Banken har i denna del anfört: Banken har vid Stockholms TR ansökt om att G.D. skall försättas i konkurs, eftersom han inte efterkommit en anmaning att betala klar och förfallen gäld (4 § KL). Anmaningen avsåg den skuld som avses i detta mål. De transaktioner som G.D. har vidtagit till förmån för sina barn och sina bolag och som har berörts i det föregående, har varit av sådan karaktär att de är återvinningsbara enligt KL. De har nämligen skett till närstående och uteslutande i syfte att göra egendom oåtkomlig för borgenärer. G.D. har därigenom en forumgrundande villkorad fordran på sina barn och bolagen.

G.D. har invänt: Konkursdomaren har funnit att G.D. saknar forum i Stockholm och avvisat bankens konkursansökan. Svea HovR har fastställt konkursdomarens beslut. Det bör framhållas att en s k § 4-anmaning kan avse endast gäldenär som är eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig. Detta har inte varit fallet med G.D.. Det bestrids vidare att de transaktioner som han vidtagit skulle vara återvinningsbara". Han har inte någon villkorad fordran som kan grunda forum vid TR:n.

TR:n gör följande bedömning.

Bankens konkursansökan har blivit slutligt avvisad genom att Svea HovR:s, avd 12, beslut d 3 okt 1986 vunnit laga kraft.

Det förhållandet att en fordran eller annan rättighet är villkorad på ett eller annat sätt hindrar inte att den kan ha ett förmögenhetsvärde som grundar behörighet enligt stadgandet om förmögenhetsforum.

Det förefaller TR:n rimligt att frågan, huruvida den eventuella rätten till återvinning av rättshandlingar kan betraktas som forumgrundande egendom, skall bedömas lika vare sig konkursansökan ännu inte gjorts, sådan ansökan är under prövning eller den har avslagits. Talan om återvinning kan föras endast av en konkursförvaltare eller av en borgenär för konkursboets räkning. Gäldenären kan inte, vare sig före eller under konkurs, disponera över möjligheten till återvinning. TR:n har svårt att tänka sig att rätten till återvinning under några förhållanden kan bli föremål för utmätning. Mot bakgrund av det sagda finner TR:n att rätt till återvinning inte kan anses som sådan egendom som grundar forum enligt 10 kap 3 § RB. Det finns därmed inte någon anledning att gå in i prövning av frågan om det i detta fall skulle kunna föreligga någon sådan rätt. Såvitt TR:n kan finna har G.D. inte heller enligt annan rättsregel någon rättighet som kan beaktas i detta sammanhang.

Sammanfattning.

I de föregående avsnitten har TR:n inte funnit någon omständighet som visar att forum föreligger här. Bankens talan skall därför avvisas.

- - -

Rättens beslut. 1. TR:n avvisar bankens talan i målet.

Banken anförde besvär i Svea HovR

Banken yrkade att TR:ns beslut skulle undanröjas och att målet skulle återförvisas till TR:n Banken begärde anstånd med att ange grunderna för detta yrkande.

Genom beslut d 11 sept 1987 lämnade HovR:n utan bifall ett av banken i besvärsinlagan framställt yrkande om att HovR:n omedelbart skulle förordna om att den kvarstad som meddelats av TR:n d 18 febr 1985 skulle bestå.

Banken yrkade på nytt att HovR:n omedelbart skulle förordna om kvarstad på G.D. tillhörig egendom.

HovR:n (hovrättslagmannen Lunning, hovrättsrådet Holmbergh, referent, samt adj led Anér) anförde i beslut d 7 okt 1987:

Beslut. Vad banken åberopat i sin senaste skrift hänför sig inte till fast eller lös egendom av mera påtagligt slag utan till fordringar, vilkas existens och närmare innehåll inte blivit styrkta genom skriftlig bevisning eller på annat sätt. Banken kan därför inte heller nu anses ha i sådan mån visat att forum föreligger att HovR:n kan ta upp kvarstadsyrkandet till prövning.

Besvären skall översändas till G.D. för förklaring. HovR:n kommer därefter att ta ställning till övriga av banken väckta processuella frågor.

Banken (ombud advokaten G.G.) anförde besvär över beslutet d 7 okt 1987 i kvarstadsfrågan och yrkade att HD med ändring av HovR:ns beslut omedelbart och utan G.D:s hörande måtte meddela kvarstad på så mycket av hans egendom i Sverige att bankens fordran kunde antas bli täckt vid utmätning.

Målet avgjordes efter föredragning.

HD (JustR:n Welamson, Palm, Jermsten, Broomé, referent, och Sterzel) fattade följande slutliga beslut: